Nekromanti Yrken...

  • Thread starter Thread starter Guest
  • Start date Start date
G

Guest

Guest
... jag satt o tängte på vad mitt rollspel ska va för typ av rollspel... ja vet ju att det ska va ett fantasy men det finns olika typer av fantasy. Då kom ja på att det e yrkena som visar vilken typ av fantacy det e.
tex, gravplundrare, drakdräpare, trolldräpare och alvjägaare e ett par udda yrken jämfört med de "vanliga" i typ eon o de... i mitt rollspel ska jag andvända sånna "udda" yrken främst. till de udda räknas åsså en del "vanliga" som tex. lönnmördare, soldat, gladiator, jycklare, jägare som exempel.

/jenz
 
....Timmerman, är ett udda yrke som jag använt ibland i spel. Yrket ger förmågan att kunna hugga ned träd och hugga ved utan att tröttna i yxarmen. Märkligt nog ville aldrig någon av spelarna spela Timmerman;)

Är dock själv barnsligt förtjust i Gravplundraren, det var en bra touch av Äventyrsspel då den tillkom i "Tjuvar och Lönnmördare".

"When the DM laughs it is already to late"
 
Personligen tycker jag inte att yrken ska vara ngt tvunget. Skapa så kallade templates för olika yrken och ge dessutom spelarna en möjlighet att å skapa sina egna yrken (med hjälp och vägledning av dig förstås).

Kolla in Fuzion och GURPS (modulerna) för exempel. Fuzion finns att fixa gratis på www.thefuze.net

mvh
/joakim kalcidis
 
Jag är ledsen, men jag kan inte hålla med om att det är yrkena som visar vad det för slags fantasy. I mina ögon är det religion, kultur, världsbild och de större frågorna som visar på en världs känsla. Det är sant att yrken kan spegla detta till viss del, t.ex. Drakjägare visar ju på att världen är ganska magisk men det räcker inte med ett yrke.

Måste lägga till att jag inte tycker om yrken i rollspel. Ett yrke i mitt rollspel är något man får betalt för, jag föredrar att kalla det som rollspelarna gör för sysselsättning. Men det är bara min åsikt.

"Aurea Mediocritas" -Den gyllende medelvägen
<P ID="edit"><FONT SIZE=-1><EM>Edited by Mothie on 2001-06-20 18:33.</EM></FONT></P>
 
<I>till de udda räknas åsså en del "vanliga" som tex. lönnmördare, soldat, gladiator, jycklare, jägare som exempel.</I>

Vet inte om lönnmördare kan räknas till ett vanligt yrke i någon bemärkelse... eller? hur många lönnmördare tror du fanns på medeltiden, ok fantasy kan vara lite överdrivet, men det vimlar ju inte av dem. Och en lönnmördare livnär sig troligen inte bara på lönnmord, han/hon har nog ett annat yrke vid sidan av, om inte annat för skyddsmantel.

/J
 
<I>Jag är ledsen, men jag kan inte hålla med om att det är yrkena som visar vad det för slags fantasy. I mina ögon är det religion, kultur, världsbild och de större frågorna som visar på en världs känsla. Det är sant att yrken kan spegla detta till viss del, t.ex. Drakjägare visar ju på att världen är ganska magisk men det räcker inte med ett yrke.</I>

Håller med. Yrken är på sett o vis kopplade till regler, och det är ju inte regler utan mer världen och den "stämmning" och intryck man får av den som skapar ens uppfattning. Det är ju som du säger religon, kultur mm, men inte minst de små detaljer som finns.

Att det finns drakjägare som yrke medför som du säger en bild av världen, men det är hänger ju på världen, inte yrket. Att så många skulle kunna livnära sig på yrket att det skall tas upp i reglerna betyder att det finns en hel del drakar som flyger runt och ställer till otyg... låter lite osannolikt i mona öron, men en fantasy värld är just det, fantasi.

<I>Måste lägga till att jag inte tycker om yrken i rollspel. Ett yrke i mitt rollspel är något man får betalt för, jag föredrar att kalla det som rollspelarna gör för sysselsättning. Men det är bara min åsikt.</I>

Min med, elelr snarare i de flesta fall vad de har gjort. Sysselsättning låter ju faktiskt som något man håller på aktivt med, precis som att utföra ett yrke, man borde alltså få betalt för det om det är något man normalt får betalt för.
I de flesta äventyr har ju faktiskt inte spelarna några arbeten, inte i våra möten iaf, som de måste gå till varje dag, utan är "äventyrare", brottslingar eller lösdrivare på ett eller annat sätt.
De flesta äventyr räknar faktiskt t.o.m. med att rollpersonerna INTE jobbar, något som kan tyckas konstigt kanske, men hur ql skulle det vara om den stora krigaren inte kunde resa iväg, för han hade högvakten i slottet?

Jaja, till viss del har ju alla knytning till yrket, en präst betalar en del till kyrkan o.s.v.

/ J
 
Dom andra som har svarat har sagt en massa om realism och så..

Skit i det! Gör som du vill ha det! Mu-ha-ha-haa!

På dina yrken verkar det som du vill ha en rätt krigisk och cynisk värld.. Alvjägare, gladiatorer.. E det sant?




/RIKTIG Coolhet kommer från harmoni..
Och jag är cool! /images/icons/cool.gif
 
Mja, låter ju lite märkligt, men kanske att varje besvärjelse skulle ha någon slags äre ´resp skurkpoäng som eventuella besvärjare får varje gång han använder sig av den och den ökar/minskar vid vissa, givna situationer?
 
När min grupp behöver nua spelare brukade våran spelledare låta oss göra mångsysslare och det innebar att vi fick höjja vilka förfigheter vi ville för 180 poäng.
 
Hmm...

"hur många lönnmördare tror du fanns på medeltiden"

Jag skulle tro att han menade att det var ett vanligt yrke i rollspel, tillsammans med tex. krigare, tjuv osv.
Tillskillnad från tex. alvjägare och gravplundrare som är ovanligare.

/Anakha
"Jag kom, jag såg, jag skrev ett inlägg"
 
Varför inte ha med vanliga yrken? Det finns de (läs: jag) som finner det roligt att spela till exempel en illuminatör, en daglönare eller en klerk. Jag minns lite en person som sade, angående en Westernrollperson jag hade:
"Du kan inte mena att det är kul att spela författare. För att man ska få ut något av det här spelet ska man vara revolverman, eller kofösare, eller trapper elelr något sådant. Du kanske tror att du har kul, men egentligen är de titne kul. Du har ju inte ens tio i vapensnabbhet!" (Ja, det är samme charmante gentleman som beskrevs i en tidigare thread). Jag upplevde inga problem med att ha kul...

Ett bra spel ska enligt mig ha möjlighet att spela det mesta som finns i spelvärlden, allt beroende på hur man vill spela. Även i "duschfantasy" måste det finnas folk som tillverkar saker, sköter ekonomin och odlar mat...

Livet som hummer är inte så lätt alla gånger...

- Bobby
 
Menlösa rollpersoner

""Du kan inte mena att det är kul att spela författare. För att man ska få ut något av det här spelet ska man vara revolverman, eller kofösare, eller trapper elelr något sådant. Du kanske tror att du har kul, men egentligen är de titne kul. Du har ju inte ens tio i vapensnabbhet!" (Ja, det är samme charmante gentleman som beskrevs i en tidigare thread). Jag upplevde inga problem med att ha kul..."

Hähä! Det är rätt! Menlösa rollpersoner är roliga!

Missne Farngrimsdotter hade en offensiv färdighet: Kast med litet ölkrus till FV 4. Trots detta lyckades denna charmanta rollperson överleva hela Femte Konfluxen-serien, från Svavelvinter och framåt. Och jeflar vad skoj jag hade under resan!

- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 
Re: Menlösa rollpersoner

"Menlösa rollpersoner är roliga!"
Definitivt!
En gammal Call-gubbe var i själva verket en powergamad karaktär för DET spelet (som bibliotekarie hade han 100% i Library Use, en bra färdighet att ha i Call) men han var allt annat än bra på att slåss. Efter en kort sejour i Dreamlands (där vi bevittnade Sarnaths undergång) hade han dock den fascinerande vapenfärdigheten Tvåhands bokrulle 28% - den blev aldrig högre...

Ursäkta. Nån tryckte på min anekdot-knapp.

Poängen är att en person måste vara intressant i äventyren, och det kräver att han GÖR något, enligt min erfarenhet. Ovannämnda snubbe var ju ovärdelig i de ständigt återkommande stunder i äventyren där man skall ta reda på X, så jag kände att jag uträttade något för historiens gång, sas.

Detta något behöver på intet vis vara knutet till färdigheter eller andra speldata - det kan vara personlighet, bakgrund eller social position som gör att man står i centrum i bland. I vår gamla Conan the RPG-kampanj spelade en kille en lärd man vars roll var att vilja åka till hemskt farliga ställen för att ta reda på grejer bara bokmalar som han ville veta, så att han kunde dra in sina livvakter (=resten av rollpersonerna) i äventyr.

Till exempel.

Nightowl

We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
 
lönnmördare...

... ja menade inte att ala e lönnmördare men var e ett rollspel utan en lönnmördare. ja räknar lönnmördare som ett "vanligt-fantacy-yrke" :o)

/jenz
 
Re: lönnmördare...

"... ja menade inte att ala e lönnmördare men var e ett rollspel utan en lönnmördare."

Det är ett rollspel utan lönnmördare, vare sig mer eller mindre. Lönnmördare är ingen förutsättning för ett bra fantasyrollspel, och ger i sig ingenting till spelet. Det är först när man sätter lönnmördaren i ett kulturellt sammanhang (assassinerna i Arabien, till exempel - lönnmördare som såg sig som Islams heliga krigare och som var villiga att offra sitt liv för uppdraget i och med att de då blev martyrer och fick en garanterad plats i himlen) som han blir intressant.

I övrigt vill jag hävda att lönnmördare i sig är skittrista.

Koncentrera dig på att bygga upp en intressant (inte nödvändigtvis trovärdig) kultur istället för att komma på balla yrken. Du får då en vettig värld att spela i, och får dessutom intressanta yrken på köpet.

- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 
Back
Top