Nekromanti Yrken

[Nightowl]

Re: Icke-äventyraryrken

Den gamla teknologin är visserligen överlägsen den nya, och det är genom att studera gamla fuktskadade ritningar man kan bygga nya märkliga maskiner, men den nya tidens framsteg är ångkraften. Förra gången det fanns teknik baserad på ångmaskiner istället för jordmagi ligger så långt bak i tiden att inte ens sagorna återstår.

Apperopå ingenting, har du läst Lord of Light av Roger Zelazny? Den finns utgiven på nytt i serien SF Masterworks...

Erik

 

[Feliath]

Re: Icke-äventyraryrken

Eller så har råttjägarna ett uråldrigt syndikat som är äldre än vad man minns; man får gå ned igenom femtielva lager av ruiner under den stora staden innan man hittar deras gamla rådssal där de fortfarande håller sina möten; alla råttjägare måste av Tradition bära en lila och en gul strumpa och det har de ALLTID gjort; färgen har dessutom någon mystisk-religiös betydelse som kopplas till råttjägarnas skyddshelgon... Ungefär som torterare i Wolfes böcker om Severian eller Londons tiggare i Anubisportarna.

Yes boss, sådant är också läckert, men det blir tradigt om alla yrken är sådana, och jag försökte hålla ett mer generellt resonemang fast med ett konkret exempel (vilket jag trodde skulle gå bra eftersom Vindhand inte är här ). Fattiga är oftast glada och inkongruöst välmående i alla fall, typ.

Annars håller jag i stort sett med Feliath, men misär kan också framställas som romantiskt.

Jo, fast det är en annan sorts, mindre slapp och mer lidande romantik, som jag associerar mindre med Terone. Som att läsa Keats istället för Coleridge, typ. (Fast inte alls. Äh.)


/Feliath - navelludd

 

[Dimfrost]

Jo, visst kan man ha ett helt fritt system också, som alternativ. Just när det gäller yrken tänker jag definitivt ha det. I övriga fall (alltså när det gäller uppväxtmiljö och socialnivå) är jag lite mer tveksam. Här är det möjligt att hävda att uppdelningen faktiskt är heltäckande. Liksom, om man varken kommer från staden, vildmarken eller landsbygden, var kommer man då ifrån? Och på samma sätt kommer socialnivån att vara heltäckande och ta upp samtliga positioner i samhället, det är ju inte så svårt. Möjligen att man kan behöva hitta på en egen uppväxtmiljö (som ju i praktiken regelmässigt endast består av en kasse färdigheter) om man till exempel kommer från någon fjärran koloni. (Just det ja, det finns ju någon sorts uppväxtmiljö för älvor som inte vuxit upp hos människor, också, även om sådana nog är ytterst ovanliga.)


/Dimfrost, Den Stora Draken har anlänt

 

[Dimfrost]

Re: Icke-äventyraryrken

Apperopå ingenting, har du läst Lord of Light av Roger Zelazny? Den finns utgiven på nytt i serien SF Masterworks...

Nej, men jag håller på och läser Foucaults pendel. Jag får beta av dina boktips ett i taget.

För övrigt, chansen att jag skaffar den där boken ökar om du berättar vad den handlar om, vet du.


/Dimfrost, vattnade blommorna

 

[Feliath]

Re: Icke-äventyraryrken

Du har rätt som vanligt.

Woo! Who owns y'all? Who?
(Och svaret är förstås "Dimfrost". Jag bara lirar på känn )

Jag har inte tänkt på att ha det här som en uttalad målsättning när det gäller yrkesbeskrivningar (och liknande), men jag var inne lite på samma spår.

Tjapp, hela min förra post kan nog destilleras ned till "det är nog bra att ha det som en uttalad målsättning"

Till exempel har jag tänkt mig att många ungdomar tillbringar några år som kringresande musikanter, man bildar ett band och drar omkring på vägarna, spelar hos adelsmän och på tavernor, byfester och högtider, ett skönt slappt vagabondliv som egentligen aldrig borde kunna bära sig. Men det är ju så mysigt.

Precis det där är vad jag snackar om; den sortens grejer. Man borde svälta ihjäl två gånger, man bara gör det inte. (Grejen med att folk lägger av efter ett par år som av någon sorts allmän känsla av att det inte kommer hålla längre, snarare än något verkligt indicium på att så är fallet, är också ett passande inslag.) För umptonde gången i ordningen om Terone: I like

Nja, inte helt. Den gamla teknologin är visserligen överlägsen den nya, och det är genom att studera gamla fuktskadade ritningar man kan bygga nya märkliga maskiner, men den nya tidens framsteg är ångkraften. Förra gången det fanns teknik baserad på ångmaskiner istället för jordmagi ligger så långt bak i tiden att inte ens sagorna återstår. Bara en liten påpekan, alltså.

Äuuh, jag visste att jag skulle åka dit på det där Jag tänkte "Ska jag bry mig om att notera att det inte är helt sant tvärsöver brädet? Nej, det är att hänfalla till min gamla ovana att gröta till text med petdetaljer och utvikningar, det förstör flytet. Skitidet."
Och se vad som händer

Jag ville bara peka på den tendens som ändå tydligt finns där, att det förflutna var mer högtstående än nu (att det var evigheter sedan ångmaskiner fanns sist styrker ju bara den saken) och att det i allmänhet är dit man söker sig för framsteg. (Vore det inte coolt om det var en såpass allmängiltig grundtes att Teroniernas ord för "framsteg" ordagrant betyder "tillbakasteg"? )



/Feliath - nu med extra O:n

 

[Feliath]

Det är inte att kategorierna inte skulle vara heltäckande som besvärar mig utan att resultaten kategoriseringen ger inte passar in på alla gubbar. "Men jag vill ju komma från landsbygden och ändå vara en jävel på streetsmarts!" "Det får du inte, kommer du från landsbygden säger Bonnläpp-kolumnen tydligt och klart att du maximalt får ha +1."
Hänger du med? Det är alltså resultaten av uppdelningen som är otillräckliga för alla lägen, snarare än uppdelningen i sig.


/Feliath - Den Lilla Draken har gått och köpt mjölk

 

[Dimfrost]

Re: Icke-äventyraryrken

Jo.


/Dimfrost, lakonisk

 

[Magnus Seter]

Mängden spelar ingen roll

Alternativ 1 kan vi skippa direkt, då det inte förmedlar någon stämning eller hjälper spelarna hitta in i världen.

Det beror på utförandet. Om du gör yrkena så att de inte förmedlar stämning eller hjälper spelarna att hitta in i världen, så blir det ju så. Väljer du att göra tvärtom blir det tvärtom. Det är ju ändå du som bestämmer precis hur yrkena ska presenteras och vilken stämning de förmedlar. Sen ser jag inte nån skillnad mellan 1 och 2, såvida inte 1 innebär att man inte kan ha några andra yrken, men det verkar inte som om det ska vara så. Vari ligger skillnaden?

Jag skulle göra så här:

1. Presentera yrken som koncept. Förklara vad de är.
2. Ge reglerna för hur man skapar yrken.
3. Presentera ett litet antal yrken som visar hur man använder reglerna. De yrken jag skulle välja är Trollkarl, Krigare, Handelsman, Hantverkare, Adelsman och Tjuv.
4. Lita på att alla kommer att göra nya yrken.

Spelarna kommer ändå alltid att hitta på en massa nya yrken de vill vara som man aldrig själv tänker på, så jag skulle inte beskriva för många. Om nu inte man gör som WFRP, till exempel. Eller som D&D där man har grundyrken och sen specialyrken. Fast det blir lite mycket då, och det kanske är förvirrande för spelarna.

Så om du nu inte vill göra 1 så rekommenderar jag 2 och inte 3.

M.

 

[Dimfrost]

Re: Mängden spelar ingen roll

Min poäng är alltså att Inkvisitor är mer förankrat i världen än Krigare. Om man presenterar ett antal mer specialiserade yrken ger det mer känsla av att rollpersonen verkligen hör hemma i världen och inte bara är en tillfällig besökare. Däremot håller jag med dig om att det är en bra idé att presentera regler för att göra egna yrken väldigt tidigt, och inte bara undangömt i en bisats i ett dammigt hörn någonstans.


/Dimfrost

 

[Vindhand]

En kringränning

Man kan kringgå problemet en aning: Gör ett generellt sätt att skapa rollpersoner på som inte använder yrken (eller kanske skapar ett yrke anpassat för just den rollpersonen). Bygg litet inspirerande exempel som använder sig av den generella mekaniken. Kalla exemplen för Yrken.

På så vis försvinner problemet med att man inte har alla möjliga yrken, att två yrken är närliggande eller att yrket Foo har någon detalj fel enligt spelare Greger. Det enda yrken gör är att beskriva världen och möjligtvis snabba upp rollpersonsskapandet för dem som hittar något yrke de gillar.

Alternativ 1 kan vi skippa direkt, då det inte förmedlar någon stämning eller hjälper spelarna hitta in i världen. Frågan är alltså vilket som är bäst, för få yrken (så att man kan känna sig tvingad att sätta ihop egna) eller för många yrken (så att man kan riskera att drunkna i likadana yrken)? Eller hur hittar man balansen?

Om man reducerar yrken till världsbeskrivning + snabbval i rollpersonsskapandet så kan man äta kakan och ha den kvar. I rollpersonsskapandet kan man ha ett fåtal yrken som är lätta att överblicka. I resten av produkten kan man krydda med passande yrken för det som beskrivs. Beskriver man Templet Magnawald så kan man slänga in en sidebar med Tempelvakt av Magnawald, inkl. typvärden för grunt, underchef och chef.

Edit: jaja, alla andra verkar ha föreslagit samma sak. Jag borde lära mig att läsa först och skriva sedan

 

[Nightowl]

Re: Icke-äventyraryrken

För övrigt, chansen att jag skaffar den där boken ökar om du berättar vad den handlar om, vet du.

Om du envisas...

Det utspelas i vad som kunde vara ett mytiskt Indien, hämtat från Mahabarata eller något dylikt... men snart börjar gudarna verka mycket mänskliga... reinkarnation sköts med maskiner... den som inte lyder gudarna riskerar att inte bli återfödd... gudarnas 'magi' verkar mer och mer misstänkt likt teknologi, deras kroppar mästerverk i genetisk ingenjörskonst...

Och mannen som en gång kallade sig Sam kallar sig numera Siddartha, och han tänker inte låta 'gudarna' dominera mänskligheten på den lilla kolonialplaneten som sedan länge glömt jorden...

Erik, nobody fucks with the Buddha!

(Intresse? Jo, uråldrig 'magisk' teknologi kontra, bland annat, tekniskt 'nyskapande' med bland annat tryckpressar, krutvapen och ångmaskiner.)

 

[Nightowl]

Re: Icke-äventyraryrken

(vilket jag trodde skulle gå bra eftersom Vindhand inte är här ).

Om du tittar lite högre upp i tråden så...
Dessutom har vi tränat under samma mästare, Sifu Per-Hong Lundström, så du kommer inte undan sådant så länge jag är närvarande HELLER!

Erik

 

[Dimfrost]

Re: Icke-äventyraryrken

Ja, det låter ju faktiskt intressant. Jag tar väl och skriver upp den på listan över böcker som ska läsas, då. (Vilket alltså inte är en garanti för att den faktiskt kommer att läsas... )


/Dimfrost

 

[Skuggvarg]

Jag föredrar nog alternativ två, där man får en liten idé som man kan bygga vidare på. I mitt eget rollspel har jag dock inga yrken alls, där får man själv välja vad man vill ha för kunskaper och färdigheter, så länge man presenterar en logisk förklaring till hur man lärt sig det. Alltså inga begränsningar.

Och det är just så jag vill ha det: frihet att göra det man själv vill. Varför ska inte krigaren kunna lära sig Läsa & Skriva? Varför ska inte magikern kunna lära sig slåss med Dolk? Eller Tvåhandsyxa, för den delen? Det vore ju faktiskt ganska coolt med en magiker beväpnad med en fet yxa...
Det är ganska kul med personer som bryter mot den klassiska arketypen, så låt spelarna välja helt fritt vad rollpersonerna ska kunna.

Sedan får spelarna själva välja vad de tycker att rollpersonerna ska kalla sin sysselsättning...men det vore självmord att säga att rollpersonen är krigare om han varken har vapenfärdigheter eller kan slåss obeväpnat.

/Skuggvarg