Nekromanti yrken m.m.

Jag har en förkärlek för handelsmänn-tjuv yrken. Annars tror jag att de flesta yrken kan tilltala mig.
 
Jag har haft tre rollpersoner i Eon. En cirefalisk köpman, en cirefalisk präst och en vanarisk legoknekt. Prästen är helt klart den av dom som jag har haft mest spelglädje med.
 
Hehe... Brukar bli hybrider mellan forskare och annat intresserat och intressant folk.
Har som favorit-RP just nu en kvinna. Lite svårt att spela motsatt kön ibland. Speciellt om man ska få en rättvis tolkning.
Brukar även allt som oftast undvika strid.
Med min kvinnliga RP så har jag inte fått en enda skråma under de senaste 5 äventyren. Ganska bra faktiskt, om jag får säga't själv /images/icons/wink.gif

[ändring] Måste ju nämna att hon är mycket brådmogen och politiskt intresserad till besatthet. Sen så är hon vacker också. Vad kan bli bättre? [/ändring]
 
Jag tycker om udda Rollpersoner... Visserligen har jag bara varit SL i Eon, men jag gjorde en matglad dvärg med sin egen unika humor och logik (han skrattade mycket och länge åt saker som ingen annan förstod som roligt (t ex mörker)) åt en av spelarna... Det hade väl varit roligt att spela kanske?

I DoD hade jag en stor, våldsam kvinna från norr med massor av yxor som dock var mycket ödmjuk, blåögd och världsovan... Hon dog dock av att falla ner i en oändlig avgrund i en skum dimension, och då kunde ingen av hennes yxor rädda henne... /images/icons/sad.gif

En tredje Rollperson, även den i DoD, var en munter underhållningstrollkarl (underexploaterat yrke?) av en hemmagjord ras, dubbelorch, dvs en orchliknande person med två huvuden! Det var roligt det, även om kampanjen inte hade utrymme överallt för att rollspela fullt ut...
 
Magiker, mest. Bland annat så var första karaktären en (halvt om halvt misslyckad) magiker.

Trukh är min favorit, men jag har även spelat riddare (sabrier), lärd (språk - vanar), lönnmördare (vanar), frakk- & marnakhtrukh (skillnaden är stor, fast det inte verkar så), magiker (mänsklig och alvisk), nekromantiker (vanar) och säkert lite annat. Till och med missla (alkemist) nån gång! Jag har aldrig någonsin spelat dvärg däremot.

Men absoluta favoriten är ändå marnakhtrukh... efter det kommer vanar.
 
Spejare

Jag spelar Spejare. Alvisk spejare. Åtminstone TROR hon att hon är alv. Men spejare är jag i alla fall. Tror jag. Jag kan spana och smyga. Och jag har en båge. Men öronen har inte blivit spetsiga än.
 
Jag spelar just nu en smått sadistisk tirak. Han fick 19 i bildning och är omåttligt stolt över att han har läst så många böcker, och fick dessutom 12 i Rykte specialiserat mot Hjälte trots att han är en framgångsrik rövarhövding /images/icons/devil.gif. När de andra (mer fredsälskande) rollpersonerna kom in i bilden utgav han sig med framgång för att vara anställd av den jargiska staten i flera månader, tills han lyckades försäga sig om sitt egentliga yrke. Det spelar dock ingen roll eftersom hans våldsamt dominanta våldsamhet tvingar rollpersonerna att lita på honom och det gör de också /images/icons/king.gif
Diktatur är vad det kallas.
 
Har hunnit med ett par stycken. En av de jag gillar är Materon, en conrisk vällusting/spion. Ingen av de andra tål synen av honom dock.
Min bästa (mest spelglädje) karaktär är en cirefalisk tempelriddarkommandosoldat med diverse konstiga saker (grå mantel, svart fjällpansar, enorm dolk med masa krokar, hopskruvbar pilbåge....) som jobbar för Cirzatemplet. En kompis spelar hans kompis och arbetskamrat.

Nyaste rollpersonen är Morac, en Colonsik prisjägare med en massa ärr, ett storsvärd och inte mycket livsglädje kvar....


Så jag hamnar mest åt hållet med praktiskt lagda krigare, oftast veteraner.... Eller så spelar jag vildmarksman. Tirak är också kul (Marnakh)... Men misslaprisjägaren med dubbla kortsvärd var inte så kul. Jag passar väll inte som missla...
 
Jag brukar få nöja mig med att spela spelledarpersoner. Eftersom jag typ är den enda spelledaren som finns här i sta´n. Annars så gillar jag udda rollpersoner. Den senaste var en liten mullig sergant med korta ben (typ Napoleon). Med en pinsam tattuering på bröstet.
 
Hehe... Jag är lite överkreativ med mina RPs... Vi har inte direkt något kampanjsystem på gång, och sen när ja inte har nått och göra så börjar jag slå lite tärningar....
Men månda karaktärer spelar jag aldrig.... De blir för bra, för tråkiga, för konstiga
 
Och jag har redan en idé till nästa karaktär... En bazirktrukh som varit binderakk, blivt tillfångatagen, tvingad att slåss på arenan som gladiator, annamat civilizationen (lite renlighet och så där) och nu blivit legosoldat eller livvakt....
 
Eftersom jag typ är den enda spelledaren som finns här i sta´n.
Tja, jag är spelledare. Så ensam är du inte i alla fall /images/icons/wink.gif
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top