Ok, arbetet med mitt lilla skräckfantasyprojekt i 1700-talsmiljö fortsätter. En idé som jag fick i dag är att helt och hållet slopa den traditionella uppställningen av olika yrken och värv att välja mellan och reducera dessa till en enda, nämligen "äventyrare". Vad som därmed kommer att spela roll är inte huruvida spelaren är soldat, ficktjuv, lärd man, grisodlare, riddare, ärkedunderbautamagiker, bonde, pajas, kung Malte II, bödel eller vapenmästare, utan vilka färdigheter som vederbörande har. Alltså, man är kort och gott äventyrare och hur bra äventyrare man är beror helt enkelt på hur många relevanta specialfärdigheter man har och hur högt färdighetsvärde man har på respektive färdighet. Grundläggande, helt enkelt! Eller finns det en poäng med att bevara systemet med yrkesalternativ som spelaren kan välja och vraka mellan?
Nekromanti Yrken i skräckfantasy
- Thread starter Targon
- Start date
Tyr
Hero
Jag gillar inte att ens färdigheter ska bestämmas utefter vilket yrke man väljer, så ditt system låter helt ok <img src="/images/icons/smile.gif" border=0 width=15 height=15>
Ev. så kan du ha förslag på färdigheter för olika yrken, för nog tycker jag att man ska ha med yrken eller tidigare sysselsättning. Du också använda dig av koncept som de gör i WoD-rollspelen.
Ev. så kan du ha förslag på färdigheter för olika yrken, för nog tycker jag att man ska ha med yrken eller tidigare sysselsättning. Du också använda dig av koncept som de gör i WoD-rollspelen.
Silke
Warrior
Låter bra att få välja fritt mellan färdigheter, har aldrig gillat yrkesbestämning som den är utformad i de flesta spel.
Däremot är det nog inte helt fel att ha med olika karatärsförslag (eller yrkesförslag) för nya spelare. Kan tänka mig att dessa annars saknar lite vägledning om de inte har några ramar att titta på. Men för egen del låter det utmärkt.
Däremot är det nog inte helt fel att ha med olika karatärsförslag (eller yrkesförslag) för nya spelare. Kan tänka mig att dessa annars saknar lite vägledning om de inte har några ramar att titta på. Men för egen del låter det utmärkt.
DanielSchenström
Swashbuckler
Medhålles
Dessa exempelyrken kan man ha en mängd med och ha som en slags standardSLP också när man behäver ett snabbt set med stats att ge ett namn till, och det kan visa vilka yrken som finns bland dem som inte är äventyrare utan kanske gått i föräldrarnas fotspår vilket var rätt vanligt även på 1700-talet.
Dessa exempelyrken kan man ha en mängd med och ha som en slags standardSLP också när man behäver ett snabbt set med stats att ge ett namn till, och det kan visa vilka yrken som finns bland dem som inte är äventyrare utan kanske gått i föräldrarnas fotspår vilket var rätt vanligt även på 1700-talet.
Rickard
Superhero
Arketyper mao [NT]
/[color:448800]Han</font color=448800> som inte heller gillar yrkesval spec. mkt
/[color:448800]Han</font color=448800> som inte heller gillar yrkesval spec. mkt
Rising
Vila i frid
Är jag den enda som GILLAR yrken & arketyper?
Alltså, det första en spelare gör i ett rollspel är att skapa sig en rollperson. Och eftersom spelaren kommer gestalta rollpersonen i världen, är det en fördel om rollpersonen överhuvudtaget passar någorlunda väl in i den värld som spelaren sedan skall spela i.
Därför gillar jag fasta yrken. Det handlar ju inte om att begränsa antalet färdigheter en rollperson ska ha att välja på, det handlar ju om att ge en direkt anvisning till vilka sorters personer i världen som dras till rollen som äventyrare.
Därför är det själva bakgrundstexten till varje yrke som är det viktiga. Om du bara hoppar in i fantasyspelet Grottor & Goblins och säger att du ska vara Ninjamunk, så kanske du blir en figur som inte alls passar in i världen. Sräskilt inte om alla religioner i kampanjvärlden förespråkar frid och fredlighet över allt annat. Då är ju din karaktär bara dum.
Så jag tycker defenitivt att man skall ha yrken med feta bakgrunsbeskrivningar. Dessa bör dock vara så flexibla att spelaren själv känner att hon kan göra sin rollperson alldeles unik. Senare kan man ju alltid hoppa yrkesreglerna i efterhand, men de är föredömligt tydliga och illustrativa för hur livet lever i världen som rollspelet utspelar sig i.
/Rising
Alltså, det första en spelare gör i ett rollspel är att skapa sig en rollperson. Och eftersom spelaren kommer gestalta rollpersonen i världen, är det en fördel om rollpersonen överhuvudtaget passar någorlunda väl in i den värld som spelaren sedan skall spela i.
Därför gillar jag fasta yrken. Det handlar ju inte om att begränsa antalet färdigheter en rollperson ska ha att välja på, det handlar ju om att ge en direkt anvisning till vilka sorters personer i världen som dras till rollen som äventyrare.
Därför är det själva bakgrundstexten till varje yrke som är det viktiga. Om du bara hoppar in i fantasyspelet Grottor & Goblins och säger att du ska vara Ninjamunk, så kanske du blir en figur som inte alls passar in i världen. Sräskilt inte om alla religioner i kampanjvärlden förespråkar frid och fredlighet över allt annat. Då är ju din karaktär bara dum.
Så jag tycker defenitivt att man skall ha yrken med feta bakgrunsbeskrivningar. Dessa bör dock vara så flexibla att spelaren själv känner att hon kan göra sin rollperson alldeles unik. Senare kan man ju alltid hoppa yrkesreglerna i efterhand, men de är föredömligt tydliga och illustrativa för hur livet lever i världen som rollspelet utspelar sig i.
/Rising
DanielSchenström
Swashbuckler
Re: Är jag den enda som GILLAR yrken & arketyper?
Först blev jag så chockad när jag läste rubriken? Yrken som är så klassiskt trodde jag du lagt i filkabinettet under grottäventyr
Men sen kom jag på att du gillar WWspelen med sina arketyper.
De är ett smidigt sätt, men spel och system åsido tycker jag att spelvärlden ska vara separat beskriven. Yrkena påverkas så mycket efter just kultur och så att det är bättre att ha ett världskapitel för spelarna att läsa genom och sen kan de välja yrke, eller göra RP på annat sätt.
Först blev jag så chockad när jag läste rubriken? Yrken som är så klassiskt trodde jag du lagt i filkabinettet under grottäventyr
Men sen kom jag på att du gillar WWspelen med sina arketyper.
De är ett smidigt sätt, men spel och system åsido tycker jag att spelvärlden ska vara separat beskriven. Yrkena påverkas så mycket efter just kultur och så att det är bättre att ha ett världskapitel för spelarna att läsa genom och sen kan de välja yrke, eller göra RP på annat sätt.
Rising
Vila i frid
Det tycker jag är okej
Jo, det är en väg jag tycker låter helt okej. Bara så att det finns något att gå på för spelarna. Fördelen med att göra på ditt sätt är ju förstås att man får regler och beskrivningar åtskilda, samt att man kan göra experiment som "nu har jag tänkt köra en Kultkampanj under bronsåldern" eller "vi spelar med Chronopiaregler, fast i Narnia!" eller liknande, och se rollpersonsgenereringen flyta med flexibelt.
Förutsättningen med att ha det inbäddat i reglerna är bara det att nybörjare får all information i rätt ordning, om de omedelbart vill sätta igång att spela. Liksom, de kan som det första de gör börja generera en rollperson, och lär sig en massa under tiden. Särskilt bra om man gör ett eget amatörrollspel, som har så pass okonventionella världar att alla nya spelare kan behöva en liten knuff i ryggen.
/Rising
Jo, det är en väg jag tycker låter helt okej. Bara så att det finns något att gå på för spelarna. Fördelen med att göra på ditt sätt är ju förstås att man får regler och beskrivningar åtskilda, samt att man kan göra experiment som "nu har jag tänkt köra en Kultkampanj under bronsåldern" eller "vi spelar med Chronopiaregler, fast i Narnia!" eller liknande, och se rollpersonsgenereringen flyta med flexibelt.
Förutsättningen med att ha det inbäddat i reglerna är bara det att nybörjare får all information i rätt ordning, om de omedelbart vill sätta igång att spela. Liksom, de kan som det första de gör börja generera en rollperson, och lär sig en massa under tiden. Särskilt bra om man gör ett eget amatörrollspel, som har så pass okonventionella världar att alla nya spelare kan behöva en liten knuff i ryggen.
/Rising
Rickard
Superhero
Re: Det tycker jag är okej
"Förutsättningen med att ha det inbäddat i reglerna är..."
Hur kan man bädda in världen i reglerna? Visst om man har krafter spec. för det rollspelet men ett tärningssystem kan man väl använda till alla typer av världar?
Färdigheterna kan man alltid ändra lite, likaså ev. specialförmågor, för att passa bättre in i den nya världen..
/[color:448800]Han</font color=448800> som vill ha en lite närmare förklaring
"Förutsättningen med att ha det inbäddat i reglerna är..."
Hur kan man bädda in världen i reglerna? Visst om man har krafter spec. för det rollspelet men ett tärningssystem kan man väl använda till alla typer av världar?
Färdigheterna kan man alltid ändra lite, likaså ev. specialförmågor, för att passa bättre in i den nya världen..
/[color:448800]Han</font color=448800> som vill ha en lite närmare förklaring
Krille
Super Moderator
Ja.
"det handlar ju om att ge en direkt anvisning till vilka sorters personer i världen som dras till rollen som äventyrare."
Så varför inte helt enkelt ge en anvisning om vilka sorters personer i världen som passar att äventyra med? Varför behöver man omvägen via yrken och arketyper?
Jag har väl egentligen inget emot yrken per se - de är som du säger en rätt bra pekpinne på hur personer i världen är - men för min del ska det helst gå lika bra att skapa rollpersoner även utan yrken och arketyper.
"Sräskilt inte om alla religioner i kampanjvärlden förespråkar frid och fredlighet över allt annat. Då är ju din karaktär bara dum."
Nå, nu förespråkar kristendom och islam också frid och fredlighet över allt annat. Likförbannat har vi tempelriddare, assassiner, mujahedin och Gud vet vad som han inte avsåg med religionen från början. Vad religionen säger har ju ingenting att göra med hur religionen utövas. Fast det här var off topic - det har inget att göra med yrken och arketyper egentligen.
"det handlar ju om att ge en direkt anvisning till vilka sorters personer i världen som dras till rollen som äventyrare."
Så varför inte helt enkelt ge en anvisning om vilka sorters personer i världen som passar att äventyra med? Varför behöver man omvägen via yrken och arketyper?
Jag har väl egentligen inget emot yrken per se - de är som du säger en rätt bra pekpinne på hur personer i världen är - men för min del ska det helst gå lika bra att skapa rollpersoner även utan yrken och arketyper.
"Sräskilt inte om alla religioner i kampanjvärlden förespråkar frid och fredlighet över allt annat. Då är ju din karaktär bara dum."
Nå, nu förespråkar kristendom och islam också frid och fredlighet över allt annat. Likförbannat har vi tempelriddare, assassiner, mujahedin och Gud vet vad som han inte avsåg med religionen från början. Vad religionen säger har ju ingenting att göra med hur religionen utövas. Fast det här var off topic - det har inget att göra med yrken och arketyper egentligen.
Att vara äventyrare på 1700-talet
För att specificera lite vad jag menar så kan det nog vara bra att redovisa min bild av en äventyrare i 1700-talsmiljö Från historien har vi flera exempel på filurer som sprang omkring och på många olika sätt uppfyllde kraven för vad som ska betraktas som en genuin äventyrare. Giacomo Casanova (1725-1798) är bara ett av många exempel på sådana äventyrare som överträffar alla yrkeskategorier. Under ett och samma liv var han soldat, spion, spelare, matematiker, musiker, librettist, diplomat, författare, alkemist, kock, kabbalist, "horndog" och bibliotekarie. Andra exempel på liknande filurer är Saint-Germain, Mirabeau och Cagliostro. Utifrån den bakgrunden blir yrkeskategorierna tämligen fåniga eftersom yrkena som sådana inte säger något väsentligt utöver de färdigheter som äventyraren har. Ok, Casanova utbildade sig som ung till jurist. Men är yrkeskategorin "jurist" överhuvudtaget relevant om man ser på hans faktiska gärningar? Alltså, jag vill att de som spelar mitt rollspel ska vara tämligen fria från yrkeskategorierna och i stället förlita sig på färdigheter de har fått på annat sätt än just genom eventuell yrkesutbildning. För äventyrligheter i 1700-talsmiljö råder alltså följande: Färdigheterna som sådana framför allt!
För att specificera lite vad jag menar så kan det nog vara bra att redovisa min bild av en äventyrare i 1700-talsmiljö Från historien har vi flera exempel på filurer som sprang omkring och på många olika sätt uppfyllde kraven för vad som ska betraktas som en genuin äventyrare. Giacomo Casanova (1725-1798) är bara ett av många exempel på sådana äventyrare som överträffar alla yrkeskategorier. Under ett och samma liv var han soldat, spion, spelare, matematiker, musiker, librettist, diplomat, författare, alkemist, kock, kabbalist, "horndog" och bibliotekarie. Andra exempel på liknande filurer är Saint-Germain, Mirabeau och Cagliostro. Utifrån den bakgrunden blir yrkeskategorierna tämligen fåniga eftersom yrkena som sådana inte säger något väsentligt utöver de färdigheter som äventyraren har. Ok, Casanova utbildade sig som ung till jurist. Men är yrkeskategorin "jurist" överhuvudtaget relevant om man ser på hans faktiska gärningar? Alltså, jag vill att de som spelar mitt rollspel ska vara tämligen fria från yrkeskategorierna och i stället förlita sig på färdigheter de har fått på annat sätt än just genom eventuell yrkesutbildning. För äventyrligheter i 1700-talsmiljö råder alltså följande: Färdigheterna som sådana framför allt!
Re: Det tycker jag är okej
Hur kan man bädda in världen i reglerna? Visst om man har krafter spec. för det rollspelet...
Det är ungefär detta man har när man "bäddar in världen i reglerna". Om man har regler där man måste välja mellan yrken som barbarkrigare och vapensmed samt feta specialregler där alla har en viss magikraft eller att man inte kan spela människa, så är det svårt att spela med reglerna i en science fictionvärld 50 år in i framtiden utan att modifiera lite här och var.
Om man däremot inte har separata yrken, inga socialt stånd-tabeller osv, så är det mycket lättare att byta spelvärld.
Hur kan man bädda in världen i reglerna? Visst om man har krafter spec. för det rollspelet...
Det är ungefär detta man har när man "bäddar in världen i reglerna". Om man har regler där man måste välja mellan yrken som barbarkrigare och vapensmed samt feta specialregler där alla har en viss magikraft eller att man inte kan spela människa, så är det svårt att spela med reglerna i en science fictionvärld 50 år in i framtiden utan att modifiera lite här och var.
Om man däremot inte har separata yrken, inga socialt stånd-tabeller osv, så är det mycket lättare att byta spelvärld.
DanielSchenström
Swashbuckler
Re: Att vara äventyrare på 1700-talet
Yrken kan förstås fortfarande passa in även med Casanovas mångsyssleri. Det finns väl åtminstone två sätt att sköta det på. Sätt ett har ett gäng yrken och deras färdigheter samt ett värde man får av att ha det yrket. Varje värde motsvarar ett års yrkespraktik eller annan lämplig tid. Sedan plussar man bara ihop yrkena man varit. Okej, tre år som soldat i franska armen, sen doktor i Schweiz, sen...
Det andra sättet är att låta spelarna välja alla färdigheter sedan tala om vad de har jobbat med och fått fårdigheterna ifrån.
Finns fler sätt givetvis, och fler faktorer man kan blanda in. (Vart man jobbat, vem som lärt ut, hur väl man minns information, osv osv) Själv tycker jag att rollpersonsgenerering gärna får vara hur segt som helst om det ger intressanta rollpersoner. Av alla de rollspel jag läst har jag hittills inte hittat ett enda som skulle klara av att generera mig själv, men realism är inte nödvändigt, bara spelbarhet.
Yrken kan förstås fortfarande passa in även med Casanovas mångsyssleri. Det finns väl åtminstone två sätt att sköta det på. Sätt ett har ett gäng yrken och deras färdigheter samt ett värde man får av att ha det yrket. Varje värde motsvarar ett års yrkespraktik eller annan lämplig tid. Sedan plussar man bara ihop yrkena man varit. Okej, tre år som soldat i franska armen, sen doktor i Schweiz, sen...
Det andra sättet är att låta spelarna välja alla färdigheter sedan tala om vad de har jobbat med och fått fårdigheterna ifrån.
Finns fler sätt givetvis, och fler faktorer man kan blanda in. (Vart man jobbat, vem som lärt ut, hur väl man minns information, osv osv) Själv tycker jag att rollpersonsgenerering gärna får vara hur segt som helst om det ger intressanta rollpersoner. Av alla de rollspel jag läst har jag hittills inte hittat ett enda som skulle klara av att generera mig själv, men realism är inte nödvändigt, bara spelbarhet.
Rising
Vila i frid
Re: Det tycker jag är okej
Hur kan man bädda in världen i reglerna?
Okej, här menade jag iofs att bädda in lite världsbeskrivning i regelavsnitt men det Genesis påpekar är förstås också rätt.
Regler är ju inte bara tärningssystem. De säger också en del om hur spelet skall spelas. Hur lätt är det att man dör? Är äventyrarna mycket bättre än alla andra människor? Har man alltid en liten, liten chans att lyckas med något, trots alla odds? Hur liten är den chansen, för saker som vi i verkligheten anser mirakulösa?
Men i det här fallet gällde det rollpersonsgenerering. Och där är det enkelt att se "riktiga" yrken sätta en prägel på rollspelsvärlden.
Har munkarna stridsfärdigheter? Har gycklarna tjuvfärdigheter? Har riddarna mer stridskrafter än "hovfärdigheter"? Finns det yrken som säger något om det allmäna tillståndet i världen, texempel Häxbrännare, Gestapo, Demagog, Korsriddare, Anarkofeminist? (Vilket kul spel det skulle vara med alla de där yrkena ;^D)
Jag menar; ett levelsystem i Kult skulle ju förstöra hela spelet i min åsikt. Lixom, jag är en level 9 Hämnare. "Åh, har du inte hämnats färdigt, snart då?"
/Risbollen
Hur kan man bädda in världen i reglerna?
Okej, här menade jag iofs att bädda in lite världsbeskrivning i regelavsnitt men det Genesis påpekar är förstås också rätt.
Regler är ju inte bara tärningssystem. De säger också en del om hur spelet skall spelas. Hur lätt är det att man dör? Är äventyrarna mycket bättre än alla andra människor? Har man alltid en liten, liten chans att lyckas med något, trots alla odds? Hur liten är den chansen, för saker som vi i verkligheten anser mirakulösa?
Men i det här fallet gällde det rollpersonsgenerering. Och där är det enkelt att se "riktiga" yrken sätta en prägel på rollspelsvärlden.
Har munkarna stridsfärdigheter? Har gycklarna tjuvfärdigheter? Har riddarna mer stridskrafter än "hovfärdigheter"? Finns det yrken som säger något om det allmäna tillståndet i världen, texempel Häxbrännare, Gestapo, Demagog, Korsriddare, Anarkofeminist? (Vilket kul spel det skulle vara med alla de där yrkena ;^D)
Jag menar; ett levelsystem i Kult skulle ju förstöra hela spelet i min åsikt. Lixom, jag är en level 9 Hämnare. "Åh, har du inte hämnats färdigt, snart då?"
/Risbollen
Rising
Vila i frid
Re: Ja.
Jag har väl egentligen inget emot yrken per se - de är som du säger en rätt bra pekpinne på hur personer i världen är - men för min del ska det helst gå lika bra att skapa rollpersoner även utan yrken och arketyper.
Mmm, jo, jag håller med. Spelsystem som slår fast att "det är de HÄR ni ska spela med, inga andra!" är bra lökiga. Till exempel de spel som har speciella yrkesförmågor (som Chronopia) och annat trams. De är verkligen helsämst.
Däremot tycker jag själva bilderna på yrkena brukar vara fina, och det är oftast de jag minns bäst från varje rollspel. Liksom anvisningen till vilka sorters personer som rollspelskreatörerna tycker är urtypen för äventyrare i den här världen. Men det är ju ett ganska barnsligt, så jag tar istället och konstaterar att du har rätt. Kan man inte hitta på karaktärer utanför rollspelskonstruktörernas snäva mallar så får det vara.
/Risdrutten
Jag har väl egentligen inget emot yrken per se - de är som du säger en rätt bra pekpinne på hur personer i världen är - men för min del ska det helst gå lika bra att skapa rollpersoner även utan yrken och arketyper.
Mmm, jo, jag håller med. Spelsystem som slår fast att "det är de HÄR ni ska spela med, inga andra!" är bra lökiga. Till exempel de spel som har speciella yrkesförmågor (som Chronopia) och annat trams. De är verkligen helsämst.
Däremot tycker jag själva bilderna på yrkena brukar vara fina, och det är oftast de jag minns bäst från varje rollspel. Liksom anvisningen till vilka sorters personer som rollspelskreatörerna tycker är urtypen för äventyrare i den här världen. Men det är ju ett ganska barnsligt, så jag tar istället och konstaterar att du har rätt. Kan man inte hitta på karaktärer utanför rollspelskonstruktörernas snäva mallar så får det vara.
/Risdrutten
Re: Att vara äventyrare på 1700-talet
Båda dina alternativ är visserligen inte helt dumma. Likväl tror jag att ditt andra alternativ låter mest lämpligt utifrån hur jag själv tänker mig det. Det intressanta för mig är inte yrkena som sådana. Dock är det förbaskat viktigt IMHO att det finns en story bakom varje yrkesfärdighet. Om man har färdigheten medicin så bör det finnas åtminstone en historia om hur denna färdighet kom till. Följande svar räcker alldeles utmärkt: "Under mina ändlösa vandringar i Östern hade jag lyckan att under lång tid slå följe med en av Westfalens mest begåvade läkare. Under den tiden hann jag insupa tillräckligt god kunskap om läkekonsten för att utan vidare kunna tjäna som fältkirurg i vilken armé som helst." Denna metod att skaffa sig yrkesfärdigheter förefaller rent litterärt dessutom vara i viss mån närvarande i 1700-tales pikareskgenre (dvs typ Voltaires Candide, Fieldings Tom Jones etc).
Båda dina alternativ är visserligen inte helt dumma. Likväl tror jag att ditt andra alternativ låter mest lämpligt utifrån hur jag själv tänker mig det. Det intressanta för mig är inte yrkena som sådana. Dock är det förbaskat viktigt IMHO att det finns en story bakom varje yrkesfärdighet. Om man har färdigheten medicin så bör det finnas åtminstone en historia om hur denna färdighet kom till. Följande svar räcker alldeles utmärkt: "Under mina ändlösa vandringar i Östern hade jag lyckan att under lång tid slå följe med en av Westfalens mest begåvade läkare. Under den tiden hann jag insupa tillräckligt god kunskap om läkekonsten för att utan vidare kunna tjäna som fältkirurg i vilken armé som helst." Denna metod att skaffa sig yrkesfärdigheter förefaller rent litterärt dessutom vara i viss mån närvarande i 1700-tales pikareskgenre (dvs typ Voltaires Candide, Fieldings Tom Jones etc).
Ballt med yrkesillustrationer!
Däremot tycker jag själva bilderna på yrkena brukar vara fina, och det är oftast de jag minns bäst från varje rollspel. Liksom anvisningen till vilka sorters personer som rollspelskreatörerna tycker är urtypen för äventyrare i den här världen. Men det är ju ett ganska barnsligt...
Vare sig det är barnsligt eller inte så pratar du inte dumheter. Jag känner precis igen den känslan. Illustrationer är alltid viktiga i rollspel och just de illustrationer som följer med yrkena är en viktig hjälp för att specificera sin rollperson i sitt inre. Så av den enkla anledningen vore yrkeskategorier att föredra. Men å andra sidan, yrkena tenderar även att binda ihop rollpersonen i en visserligen snygg men svåröppnad förpackning. Så i slutändan är det IMHO historierna bakom förvärvandet av yrkesfärdigheterna som är det intressanta, inte de torra yrkeskategorierna i sig själva. Man får kanske lösa illustrationsfrågan på ett annat sätt, kanske genom att illustrera varje färdighet i stället.
Däremot tycker jag själva bilderna på yrkena brukar vara fina, och det är oftast de jag minns bäst från varje rollspel. Liksom anvisningen till vilka sorters personer som rollspelskreatörerna tycker är urtypen för äventyrare i den här världen. Men det är ju ett ganska barnsligt...
Vare sig det är barnsligt eller inte så pratar du inte dumheter. Jag känner precis igen den känslan. Illustrationer är alltid viktiga i rollspel och just de illustrationer som följer med yrkena är en viktig hjälp för att specificera sin rollperson i sitt inre. Så av den enkla anledningen vore yrkeskategorier att föredra. Men å andra sidan, yrkena tenderar även att binda ihop rollpersonen i en visserligen snygg men svåröppnad förpackning. Så i slutändan är det IMHO historierna bakom förvärvandet av yrkesfärdigheterna som är det intressanta, inte de torra yrkeskategorierna i sig själva. Man får kanske lösa illustrationsfrågan på ett annat sätt, kanske genom att illustrera varje färdighet i stället.