Nekromanti Wyrm

[entomophobiac]

Nej, det här handlar inte om WoD. Jag använder ordet Wyrm som beteckning på "monster" i den värld jag skriver. De är i grund och botten skapelser av ren fantasi, vilket betyder att om folk tror tillräckligt mycket på dem så finns de.

Frågan är vad som måste definieras i regeltermer för att monster ska fungera på det sättet. Detta är vad jag funderat på :

<B>Corpus :</B> Monstrets fysik, inklusive regler om det skulle behövas. Dock så lite som möjligt eftersom det tar udden av spänningen med monstren.

<B>Nature :</B> Hur monstret agerar, med andra ord lite som Alignment i AD&D. Också en beskrivning på hur monstret försöker uppnå nästa punkt.

<B>Purpose :</B> Monstrets syfte. Bestämmer vad monstret vill, varför det vill det och hur folks tro påverkar detta.

<B>Essences :</B> Fenomen i TDS (The Dark Spire). Vilka delar av verkligheten som präglar monstret. Dessa är de fyra elementen (eld, vatten, luft och jord) samt död, liv, tid och drömmar (synd, känslor, straff och önskan).

<B>Type :</B> Vilken "typ" man kan anse att monstret är av. De enda jag kommit på är sagodjur, vanliga djur och vidunder. Detta gör monstren lite mer övergripliga, inget mer.


Tanken är att det ska sammanställas i några tabeller där det går att plocka olika aspekter från varje kategori för att skapa ett mer eller mindre udda monster... lite som att göra sina Zombies i AFMBE.

Vad mer borde jag tänka på ?

 

[Rosen]

<I>Vad mer borde jag tänka på ?</I>

Den inblandade psykologin. Om de skapas av att folk tror på dem så kommer
1) det att uppstå en övervikt av riktigt <I>läbbiga</I> monster, för ju otrevligare en sak är desto mer tänker folk på den,
2) de att kunna bli ganska weirdo; en bonde som aldrig sett en bläckfisk lär inte komma upp med Cthulhu, men han skulle kunna tänka sig en björn med tjurhorn som sprutar eld.

--
Åke

 

[Feliath]

Re: Wyrm (OT)

Fanns det inte eldsprutande björnar med tjurhorn och fladdermusvingar i AD&D 2E? Yugoloth, eller något?

 

[Ridijeck]

Rätt, med de hade bockhorn! [OT & NT]

!

 

[entomophobiac]

<I>så kommer
1) det att uppstå en övervikt av riktigt läbbiga monster, för ju otrevligare en sak är desto mer tänker folk på den</I>

Det är en del av tanken... precis som i CoC ska monstren dock vara såpass kraftfulla att du helst inte ska ha med dem att göra. Metoderna för att bli av med dem blir således att inte tro på dem eller att bryta det sigill som binder dem till världen. Klassiska sigill kan vara en vampyrs känslighet mot solljus eller drakens buk a la Drakar och Demoner.

 

[Johan Berggren]

Ska du inte göra så att "overkligheten" dvs det som gör att Wyrm kan skapas är olika stark på olika ställen. Annars skulle det finnas ohyggliga monster i varje vrå av en barnkammare.

Har du föresten läst Terry Pratchetts "Hogfather"? Där finns en hel del inpiration.

 

[entomophobiac]

Overkligheten är en del av hela spelets "setting". Gudarna för ett krig med varandra och de försöker hela tiden föra in kriget i verkligheten. När detta händer manifesteras folks drömmar... med andra ord kommer också Wyrm, odöda och en hel del annat kul in i verkligheten samtidigt.

Som en nyckelregel jag tänker använda i nästa testkampanj är Wyrm fruktansvärt ovanliga. Det krävs dels tro och dels en händelse som gör att tron kan manifesteras. Tänk dig tron på en eldsprutande drake i sammanhang med ett vulkanutbrott... dagen därpå kommer staden i närheten mycket riktigt stå i lågor. Beror det på en drake (wyrm) eller på vulkanutbrottet självt ??? Detta skapar en enorm ovisshet hos spelarna, något som är bland huvudintrigerna i spelet.

<I>"Har du föresten läst Terry Pratchetts "Hogfather"? Där finns en hel del inpiration."</I>

Inte Hogfather, men många andra böcker av Pratchett har inspirerat mig... det mesta jag använder mig av kommer däremot från historisk litteratur (medeltid).

 

[EventHorizon]

"en bonde som aldrig sett en bläckfisk lär inte komma upp med Cthulhu, men han skulle kunna tänka sig en björn med tjurhorn som sprutar eld."

Erm...men hur har då våra mytologiska varelser kommit till? Folk som pratade om drakar, alver, dvärgar (de onda vikingavrianterna), troll (ala John Bauer) mm mm. En bonde borde inte kunnat hitta på dem heller i så fall eller? Fantasin borde väl inte inskränkas till vad man sett i verkligheten för då är det ju inte fantasi längre liksom

Fly me to the moon and let me play among the stars

 

[Rosen]

<I>Erm...men hur har då våra mytologiska varelser kommit till? Folk som pratade om drakar,</I>

Drakar är en av mänsklighetens äldsta mytiska varelser, som kan återfinnas över i princip varenda världsdel på jorden. En så gammal tingest behöver man inte komma på själv; det finns alltid äldre förlagor att titta tillbaka på.
Men ska man se den ur myt-makar-perspektiv så är den ju en orm kombinerad med en fågel i grunden (något mer ödle-lik i vissa varianter, men se t.ex på kinesiska drakar och den sydamerikanske Quetzalquatl).

<I>alver, dvärgar (de onda vikingavrianterna), troll (ala John Bauer) mm mm.</I>

Uj, <I>de</I> var enkla - små människor, smala människor, korta människor, stora fula människor... Det kräver knappast någon hejdundrande originell fantasi för att komma på; de är t.o.m mindre avancerade än antikens alla kombinationsvarelser.

De stöder väl snarare själva poängen; varelser ur folktron brukar vara framtänkta av "vanligt" folk med "vanlig" fantasi - de ser ut som folk med två huvuden eller ansiktet mitt i bröstet, de ser inte ut som nåt som H.R. Giger har hittat på.

--
Åke

 

[Nightowl]

Som Åke sade: fantasivarelser som folk antingen kommit på (som Bauers troll, som inte har ett vitten med _folksagor_ att göra) eller till och med trott på (the rest of'em) baseras i hög grad på vad man sett, förändrat av fantasin. Fantasin är mycket fantasilösare än vad man tror på det sättet - man kan inte föreställa sig saker som inte är grundat i ens egen existerande världsbild på _något_ sätt.

Edward Abbot skrev en historia som heter "Flatland" och utspelas i en fullständigt tvådimensionell värld; Hal Clemens SF-roman A Mission of Gravity utspelas på en planet som är formad som en albyl och har enorm gravitation men ändå liv. I bägge fallen är det påverkat av deras kunskaper om verkliga fenomen - Abbot var matematirker, Clemens fysiker. I bägge fallen är de civilisationer som skildras förundransvärt mänskliga...

För att återgå till verklighetens historier: historier om mordiska hamnskiftare finns över hela världen, men de förändras alltid till farliga djur som _folk är rädda för just där_. Du hittar inga varjaguarer eller varhajar i nordisk folktro, men det gör du i guatemalisk (sp?) respektive polynesisk.

Fan vet om detta är av NYTTA för diskussionen, men...

Nightowl

"If there are White Dwarfs, why can't there be Black Ducks?"
Fansinet Black Duck's valspråk

 

[EventHorizon]

Vad jag främst undrade var väl kommentaren om att en simpel bonde inte skulle kunna komma på så fantasifulla saker eftersom han inte kunnat se annat än älgar och björnar etc. Och att han då inte skulle kunna fantisera fram en Cthulu pryl (eftersom han aldrig sett en bläckfisk). Men som Rosen själv sa så kan ju historier vandra vidare och byggas ut med åren. Då behöver man ju inte själv ha sett grunden till fantasiforstret i fråga. Eller skulle H.R Giger ha sett en jäkla massa mer saker som han sedan kunde grunda sina fantasier på?

Jag tror att en individs förmåga till fantasi har en stor del i det här men som ni påpekar bör man väl självklart ha någonting att grunda sina fantasier på.


/ Fly me to the moon and let me play among the stars