Nekromanti WRNUare på teve

Bah!

..jag skrev ju om det här i OT-forumet... hade du hållt dig till tåls ett tag till hade det inte sett ut som egorunkeri. :gremwink:

Återigen, grattis.
 
Re: Bah!

Aj fan! Där ser man vådan av att inte hemsöka OT-landet. Då gör man bort sig, minsann! :gremlaugh:

Men återigen, jag bockar och tacka på House elf-vis!
 
Och hur kändes (den förmodligen ganska omotiverade) sågningen i Nöjesguiden? Vad stod det nu igen, nåt om bra skådespeleri, manus och regi, men ändå dåligt? Typ så.
 
Oj, vad bra.

Något av det bästa jag sett på TV.

Känns riktigt skönt att se något svenskt som man inte behöver skämmas för. Stark närvarokänsla, högt tempo, snygga kläder och bra musik...

Och Erik, sedan... "Göteborgs första överklassmods." Vad kan man säga? Lika snygg med en cigg i munnen som James Dean. Vår nya filmstjärna.

Du såg så fantastiskt söt ut på tennisplanen, och i de där töntiga kläderna... Och ändå så cool när du sitter blåslagen med en spliff på stranden. Hur bra som helst.

Ser spänt fram emot fortsättningen.
 
Det där var första gången, men absolut inte sista jag såg dig på TV.

Du hade en svår roll, men du gjorde det riktigt bra. Din dialekt var väldigt udda att höra, med tanke på hur du låter normalt.. :gremsmile:

Romantisering av 60-talet missade jag. Det var ganska skitigt och nedriga familjerelationer.

En av de bästa replikskiftena var när alla fyra samlats efter misshandeln utanför Cue Club. När Tommy säger till Erik, men också Lena och Rebecka, att det är tragiskt att de vuxensamhället misshandlar dess barn istället för att lyssna på dem. Denna kväsning, likgiltighet, patriarkala struktur och oförstående för progressiva krafter var Mmmmm.

Mycket i första avsnittet kan appliceras som kritik mot vår samtid. Det tyckte jag var ballt.

Och så du då. :tekopp:
 
nu har jag sett första avsnittet, och måste bara säga:
DET HÄR VAR TA MIG FAN DET BÄSTA SVENSKA JAG SETT PÅ MYCKET LÄNGE! :t6r-6: :t6r-6: :t6r-6: :t6r-6: :t6r-6: :t6r-6: av sex möjliga.

Har inget negativt alls att säga just nu, fantastiskt foto, bra skådespeleri, scenografin satt som en sportkepa... hittat väl inga anakronismer egentligen utom när Tommy säger "tuff skit" (inget jag hörde förrän sent 80-tal). Ska bli sjukt kul att se fortsättningen.

Fast jag minns inte att tjejerna var så snygga på den tiden.. :gremgrin:
 
Vilket slut!

Kompisarna sticker till USA och lämnar flickvännen i Sverige. Bro's before ho's heter det ju. :gremsmile:

Kändes autentiskt och verkade innehålla rätt många nya ansikten och okända skådisar även om jag tyckte mig känna igen Sverrir Gudnason (Tommy) någonstans ifrån (förutom David Dencik (Lasermannen) förstås som såg ut som jag hade gjort om jag hade varit i hans ålder 1967). Var det svårt att lära sig göteborgska som jag antar att du inte talar i vanliga fall?

Grattis hursomhelst, måste vara väldigt stort att få en sådan här tung roll så snart efter scenskolan.
 
Jag kunde inte se den ikväll men ska absolut se reprisen nu på ... lördag var det va? Ville bara titta in och gratulera till den fantastiska DN-recensionen! Jättekul!

Återkommer med kommentarer när jag sett med egna ögon!

Hälsar

Christian
 
Re: Rollspelande skådisar? [SEMI-OT]

Skådis och skådis, men han var i alla fall med i G, och har alltid haft en teatral läggning; För sisådär 16 år sen var Magnus Uggla med i en av mina spelgrupper...
 
Kan inte annat än instämma i hyllningskören.

Riktigt riktigt bra första avsnitt. Foto, ljussättning och klippning var precis så jävla bra som jag hoppats.

Berättelsen och skådespeleriet lågmält och trovärdigt.

(Och så fick man ju se Simon näck …)

Musiken kanonbra.

Dialogen för det mest bra, men kändes då och då lite kryckigt förklarande, som om författaren inte vågar lita på tittarnas kunskaper om tidsperioden.

Jag ser väldigt mycket fram emot nästa avsnitt (och beklagar redan att serien är så kort).
 
Och hur kändes (den förmodligen ganska omotiverade) sågningen i Nöjesguiden? Vad stod det nu igen, nåt om bra skådespeleri, manus och regi, men ändå dåligt? Typ så.

Ja typ så. Helt fantastiskt roligt att läsa, tycker jag (kanske ensam bland oss inblandade att tycka så, men så må det vara!). Det var ju en så bisarr sågning att man måste skratta åt det. Jag hoppas du inte bara läste recensionen, för den var bara kort och svårbegriplig, utan framför allt ledaren. Jag menar, "Tänk om Richard Hobert regisserat, då kanske jag åtminstone kunnat sätta fingret på vad som gör detta så outhärdligt plågsamt", hur bisarrt och roligt är inte det! :gremlaugh:
 
Shit man

Något av det bästa jag sett på TV.

Känns riktigt skönt att se något svenskt som man inte behöver skämmas för. Stark närvarokänsla, högt tempo, snygga kläder och bra musik...

Och Erik, sedan... "Göteborgs första överklassmods." Vad kan man säga? Lika snygg med en cigg i munnen som James Dean. Vår nya filmstjärna.

Du såg så fantastiskt söt ut på tennisplanen, och i de där töntiga kläderna... Och ändå så cool när du sitter blåslagen med en spliff på stranden. Hur bra som helst.

Shit man vad du får mig att rodna! Fantastiskt fina ord. Du står nu i min hemliga favoritbok över alla tiders personer. Tusen poäng, som man brukar säga! :gremlaugh:
 
Det där var första gången, men absolut inte sista jag såg dig på TV.

Du hade en svår roll, men du gjorde det riktigt bra. Din dialekt var väldigt udda att höra, med tanke på hur du låter normalt..

Romantisering av 60-talet missade jag. Det var ganska skitigt och nedriga familjerelationer.

Fan va fint! Tackar!

Ja, skumt med dialekten va? Egentligen väldigt liten skillnad, men tydligen så ger det effekt, vad det verkar på dig. :gremgrin:

Nä, eller hur inte särskilt romantiserande? Men du. Nedrigaren blir det. Muahahahaha! :gremgrin:
 
Re: Vilket slut!

Kompisarna sticker till USA och lämnar flickvännen i Sverige. Bro's before ho's heter det ju.

Kändes autentiskt och verkade innehålla rätt många nya ansikten och okända skådisar även om jag tyckte mig känna igen Sverrir Gudnason (Tommy) någonstans ifrån (förutom David Dencik (Lasermannen) förstås som såg ut som jag hade gjort om jag hade varit i hans ålder 1967). Var det svårt att lära sig göteborgska som jag antar att du inte talar i vanliga fall?

Grattis hursomhelst, måste vara väldigt stort att få en sådan här tung roll så snart efter scenskolan.

Eller hur snopet för Lena va? "Jag och Erik, vi drar. Till Amerika. Om en timme." Fy fan, det är inte lätt för de stackars varelserna! :gremgrin:

Jaså du kände igen David i alla fall, trots allt hår! Ja hans brillianta spelstil slår väl igenom allt hår som går att uppbringa. Hur rolig är inte han när han approachar Lena i backroomet? :gremlaugh:

Men ja, som du säger så är det helt sjukt privilegierat att få debutera med en sån här uppgift. Och då menar jag inte bara storleken på arbete eller uppmärksamheten det får, utan ännu mer chansen att få möta filmskådespeleriet med en så skådespelarintresserad regissör som Micke. Helt sjuuukt bra är han, kan jag bara säga.
 
Jag kunde inte se den ikväll men ska absolut se reprisen nu på ... lördag var det va? Ville bara titta in och gratulera till den fantastiska DN-recensionen! Jättekul!

Jag tackar och bockar, Christian! Och så hänvisar jag stillsamt till svt.se där den ligger ute på webbteve, även om kvaliten kanske inte riktigt håller teveklass. Men den finns där i alla fall.

Blir spännande att höra vad du tycker!
 
Kan inte annat än instämma i hyllningskören.

Riktigt riktigt bra första avsnitt. Foto, ljussättning och klippning var precis så jävla bra som jag hoppats.

Berättelsen och skådespeleriet lågmält och trovärdigt.

Musiken kanonbra.

Tackar tackar! Du gläder mig storligen, inte minst å regis och fotos och klippnings vägnar! Jag ska framföra vad du tycker.

(Och så fick man ju se Simon näck …)

:gremblush:



:gremsmile:
 
nu har jag sett första avsnittet, och måste bara säga:
DET HÄR VAR TA MIG FAN DET BÄSTA SVENSKA JAG SETT PÅ MYCKET LÄNGE! av sex möjliga.

Shit man gånger två, det här var ju inga stillsamma ord precis! Jag gläds och tackar! (House Elf-bilden är väl uttjatad vid det här laget!)

Fast jag minns inte att tjejerna var så snygga på den tiden..

Men du, de var ju så mycket yngre då, kom ihåg det. I alla fall ens (/dina) jämnåriga. För du kan inte komma här och slå i mig att du var i tjugoårsåldern -66, även om du inte syns så tydligt på din avatarbild! :gremgrin:
 
Back
Top