WRNU:s filmklubb 2026 v6

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v6 2026 – #680 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Khan]

Häromdagen såg jag Zodiac.

Det här är en film om undersökningen kring seriemördaren som kallade sig själv för Zodiac. Eftersom han aldrig åkte fast är det utredningen som är i fokus. Det är också en bra grej, eftersom det undviker snask och slask á la True Crime.

Den lever på främst tre saker. Finchers fantastiska foto och stämningsbyggande, Jake Gyllenhalls LYSANDE skådespeleri, och Mark Ruffalos nästan lika lysande dito.

Gyllenhall lyckas fånga en snäll och rätt mjäkig personlighet som långsamt dras in i hela konspirationsgalenskapen totalt. Han blir så fast i att försöka privatspana fram vem Zodiac var att han försummar resten av livet, och totalt tappa sig själv på vägen utan att fatta det. Helt jäkla makalöst bra skådespelat - långt från hans andra makalöst bra roller (Nightcrawler, tex).

Ruffalo är också riktigt bra, men inte i närheten av hans bästa roller. Det är som vi alla vet i Spotlight och framför allt i I know this much is true. Har ni inte sett dem, åtgärda.

Den som däremot är riktigt usel är Robert Downey Jr. Hans roll är 100% samma som när han spelar Iron Man något år senare. Enda skillnaden är att han inte har en SF-rustning. Känns som om han bara spelar sin standardroll 1A. Meh.

Hur som. Rekommenderas varmt. Finchers bästa. Rakt av.

 

[Organ]

Häromdagen såg jag Zodiac.

Det här är en film om undersökningen kring seriemördaren som kallade sig själv för Zodiac. Eftersom han aldrig åkte fast är det utredningen som är i fokus. Det är också en bra grej, eftersom det undviker snask och slask á la True Crime.

Den lever på främst tre saker. Finchers fantastiska foto och stämningsbyggande, Jake Gyllenhalls LYSANDE skådespeleri, och Mark Ruffalos nästan lika lysande dito.

Gyllenhall lyckas fånga en snäll och rätt mjäkig personlighet som långsamt dras in i hela konspirationsgalenskapen totalt. Han blir så fast i att försöka privatspana fram vem Zodiac var att han försummar resten av livet, och totalt tappa sig själv på vägen utan att fatta det. Helt jäkla makalöst bra skådespelat - långt från hans andra makalöst bra roller (Nightcrawler, tex).

Ruffalo är också riktigt bra, men inte i närheten av hans bästa roller. Det är som vi alla vet i Spotlight och framför allt i I know this much is true. Har ni inte sett dem, åtgärda.

Den som däremot är riktigt usel är Robert Downey Jr. Hans roll är 100% samma som när han spelar Iron Man något år senare. Enda skillnaden är att han inte har en SF-rustning. Känns som om han bara spelar sin standardroll 1A. Meh.

Hur som. Rekommenderas varmt. Finchers bästa. Rakt av.

En toppenfilm. En favorittrivia från inspelningen är att då mördarens identitet är okänd och att det finns olika, och ibland även motsägande, beskrivningar av hans utseende, så spelas han varje gång han förekommer i filmen av olika skådespelare.

 

[krank]

Jag hade egentligen tänkt se Speed Racer, men tydligen klarar streamingtjänster inte av den – jag har alltså köpt den, men när jag skulle se den så blev den snabbt en mpeg-slemmig murrig röra. Det här känns som en film man vill se med så skarp bild som möjligt, så jag skjuter lite på det tills jag fått tag på ett sätt att se den med bättre bildkvalitet.

Så istället såg jag The Great Mouse Detective. Ännu en Disneyfilm alltså.

Basil Mouse är musversionen av Sherlock Holmes, och hans ärkefiende Ratigan har kidnappat en leksaksmakare vars dotter nu sökter sig till Basil för att få hjälp.

Precis som Sword in the Stone är den här fint animerad och så, men till skillnad från den så… har den en story. Jag skulle inte säga att det är liksom en fantastisk story, men den finns. Har ett ordentligt slut och grejer.

Är den bra? Mja, den är lite kul. Den var extremt tidigt ute med att använda 3D-rendering som del av processen och scenen där det används är riktigt imponerande. Skurken är rätt tråkig, som ju "jag är ond för att vara ond"-skurkar tenderar att vara.

Borde man se den här? Kanske. Den har en trevlig stämning. Som detektivhistoria betraktad är den extremt linjär, men det är ju Sherlock Holmes också rätt ofta.

BETYG: 4−/5

 

[DeBracy]

Jag har sett Ophelia (2018), där Daisy ”Star Wars-Rey” Ridley spelar figuren från den välkända tragedin. ”Men hur ska det gå, vi vet ju redan hur det slutar?” sa jag och kollegan till varandra. Och i första scenen säger Ridley ”Ni kanske tror ni vet min historia, but actually …” (fritt parafraserat).

Redan i den scenen flirtar man med den där kända prerafaelitmålningen av Ofelia i vattnet, och jag skulle säga att det kanske är filmens starkaste kort: en bitvis rätt lyckad schemedltidsestetik som bitvis känns som den har en fot i historiska saker. En del grejer håller ingen vidare klass dock, som Claudius (Clive Owen) ihopnitade lädergrej.

Det är inte dialog på tung shakespeariana (vilket jag kan tycka är lite skönt), och slår överlag lite mot young adult i känslan. Jag tror den skulle göra sig bra som ha på i bakgrunden till lajvpysslet-film, om nån har behov att få in något nytt i rotation på den fronten.

Den lämnar mig med en överlag bra känsla även om jag skrattade rakt ut när hjulen liksom trillade av i filmens klimax. Sammantaget en krankisk trea, och jag blev lite nyfiken på att läsa romanen den är baserad på.


Jag har också sett Jung_E (2023), en sydkoreansk scifi som jag trodde skulle vara mer actionbetonad men huvudsakligen var mer av ett kammardrama. Mer Medan världen går under än... något ösigt science fiction-rollspel.

Vi följer ett Yun Seo-hyun som leder ett team som försöker ta fram en ny och bättre AI-modell till androider som ska användas i strid. Som utgångspunkt har de en modellering av hjärnan från en legendarisk legosoldat från tidigare i det krig som rasat i 40 år nu. Legosoldaten ligger i koma, och råkar också vara Yun Jung-yi, Seo-hyuns mamma …

Det är bitvis rätt snyggt, med lite nerv och lyckades träffa mig lite right in the feels nån gång också. Ingen dunderhöjdarfilm, men har ett och annat som kan vara roligt att stoppa in i hjärnbanken för att ha med sig till spelbordet. Det blir en krankisk trea här också.

 

[wilper]

Jag såg Inside Llewyn Davis (2013).

Filmen var en present från @Sysp, och har legat överst i "filmer att se"-högen i några veckor. Men den här helgen blev det av. Uppdelat på tre pass så tog jag mig genom den.

Det handlar om Oscar Isaac, en vissångare på 60-talet, som går runt och fattar kortsiktiga och dåliga beslut. Ibland sjungs det visor, men över lag är det en film om konsekvenserna av hans dåliga beslut.

John Goodman (alltså snubben som var Roseannes man i TV-serien Roseanne) dyker upp i en biroll, vilket nog får vara filmens höjdpunkt för mig, även om den figuren tävlar med huvudrollen om att vara filmens största rövhål.

Den får två stjärnor, förmodligen är det snällt betygsatt eftersom filmen var en present och jag verkligen gick in för att ge den en chans. Hade jag snubblat in i den på TV så hade jag nog snubblat vidare till Visst Nappar Det tämligen omgående.

 

[Sysp]

Jag såg Inside Llewyn Davis (2013).

Filmen var en present från @Sysp, och har legat överst i "filmer att se"-högen i några veckor. Men den här helgen blev det av. Uppdelat på tre pass så tog jag mig genom den.

Det handlar om Oscar Isaac, en vissångare på 60-talet, som går runt och fattar kortsiktiga och dåliga beslut. Ibland sjungs det visor, men över lag är det en film om konsekvenserna av hans dåliga beslut.

John Goodman (alltså snubben som var Roseannes man i TV-serien Roseanne) dyker upp i en biroll, vilket nog får vara filmens höjdpunkt för mig, även om den figuren tävlar med huvudrollen om att vara filmens största rövhål.

Den får två stjärnor, förmodligen är det snällt betygsatt eftersom filmen var en present och jag verkligen gick in för att ge den en chans. Hade jag snubblat in i den på TV så hade jag nog snubblat vidare till Visst Nappar Det tämligen omgående.

Jag mindes den som något bättre än ovanstående, men det kan nog ligga nåt i det Jag fick då valuta för mina fem kronor som den kostade mig, tack för underhållande recension