WRNU:s filmklubb 2026 v45

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v45 2026 – #719 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

[spoiler]
Ditt innehåll
[/spoiler]

 

[krank]

Jag har sett om Black Widow.

Jag såg den 2021 och sen igen 2022 och 2023.

Jag har inte så mycket att tillföra mina tidigare recensioner egentligen. Det är en jäkla bra film, en av MCUs bästa. Jag gillar Yelena och Red Guardian; klockrena nytillskott till MCU. Jag gillar blandningen av Bond/Bourne och familjekomedi och lite, lite superhjältande. Är det ens något superhjältande bortom vad typ Bond skulle kunna hålla på med? Den ende med faktiska superkrafter här är ju Alexei.

Men ja, ok. Det sämsta med den här filmen är ju timingen. Den skulle idealiskt sett ha släppts innan Infinity War. Nånstans i mitten av förra fasen alltså; efter Civil War men innan allt började närma sig finalen. Det var, vad jag förstår också planen. Nu blir det lite… Tony dör och få ett ordentligt, tårfyllt avslut som känns definitivt och värdigt. Men Natasha, som dör i samma film, får inte alls samma tårdrypande farväl. Och sen kommer till och med en film med henne efteråt. Men hon är perma-död och kommer inte tillbaka. Men det känns inte som att MCU tycker att det är så mycket att grina över. Inte jämfört med Tony.

---
Jag har funderat mycket på det här eftersom problemen i filmen är så långt borta från det mesta i vår verklighet; den här sortens hjärntvätt och hemliga spook-organisationer liksom…

Spoiler

Men vilken sorts problem är Dreykov och Red Room? Egentligen? Dreykov kidnappar barn – flickor, mest – som ingen bryr sig om. Och han hjärntvättar dem till att tjäna honom. Samtidigt är det tydligt att filmen ska handla om det här med familj; hur vi formas av de familjer vi växer upp i och att oavsett omständigheterna så är det så att den person man växer upp med som "pappa" kommer att kännas som pappa osv.

Är Red Room en alternativ familj, för barn som faller genom sprickorna? Det finns ju kriminella organisationer IRL såklart, som rekryterar och formar barn. Dreykov ger de här barnen ett "hem", ett sammanhang, men det är inte ett sammanhang av ärlig familjekärlek utan bara av utnyttjande.

Vad är lösningen? Man bonkar Dreykov på huvudet tills han dör, och så avprogrammerar man de kidnappade och hjärntvättade kvinnorna. Man stänger ner hans organisation.

Men jag noterar att när det gäller grundproblemet, alltså att vi bor i en värld där en massa barn faller mellan stolarna och hamnar i utanförskap – lätt byte – och en värld där särskilt unga kvinnor "kastas bort" och är "the only natural resource the world has too much of"… det problemet löses inte. Filmens fokus är på de som utnyttjar situationen, inte på det som skapar den. Det finns egentligen inget som hindrar någon annan skurk-org att göra samma sak; "resursen" finns ju fortfarande.

(Är Red Room en metafor för trafficking? Det är ju annars det alternativ som ligger närmast till hands för just unga kvinnor som kidnappas. Men jag får det inte riktigt att passa med resten. Överlag ramas det här in som en fråga om sexism och manschauvinism, men det är svårt att mappa mot IRL i och med att de svarta änkorna tränas till att bli spioner och lönnmördare. Tycker jag.)

BETYG: 4+/5

 

[krank]

Fundering: Namnet Fanny dyker upp två gånger i filmen.

Jag väljer att tänka mig att de är ihopkopplade, och att Yelena döpte sin hund efter Fanny Longbottom, det omogna alias hennes storasyster fick av sin black market-kontakt.

 

[God45]

Jag har sett om Black Widow.

Jag såg den 2021 och sen igen 2022 och 2023.

Jag har inte så mycket att tillföra mina tidigare recensioner egentligen. Det är en jäkla bra film, en av MCUs bästa. Jag gillar Yelena och Red Guardian; klockrena nytillskott till MCU. Jag gillar blandningen av Bond/Bourne och familjekomedi och lite, lite superhjältande. Är det ens något superhjältande bortom vad typ Bond skulle kunna hålla på med? Den ende med faktiska superkrafter här är ju Alexei.

Men ja, ok. Det sämsta med den här filmen är ju timingen. Den skulle idealiskt sett ha släppts innan Infinity War. Nånstans i mitten av förra fasen alltså; efter Civil War men innan allt började närma sig finalen. Det var, vad jag förstår också planen. Nu blir det lite… Tony dör och få ett ordentligt, tårfyllt avslut som känns definitivt och värdigt. Men Natasha, som dör i samma film, får inte alls samma tårdrypande farväl. Och sen kommer till och med en film med henne efteråt. Men hon är perma-död och kommer inte tillbaka. Men det känns inte som att MCU tycker att det är så mycket att grina över. Inte jämfört med Tony.

---
Jag har funderat mycket på det här eftersom problemen i filmen är så långt borta från det mesta i vår verklighet; den här sortens hjärntvätt och hemliga spook-organisationer liksom…

Spoiler

Men vilken sorts problem är Dreykov och Red Room? Egentligen? Dreykov kidnappar barn – flickor, mest – som ingen bryr sig om. Och han hjärntvättar dem till att tjäna honom. Samtidigt är det tydligt att filmen ska handla om det här med familj; hur vi formas av de familjer vi växer upp i och att oavsett omständigheterna så är det så att den person man växer upp med som "pappa" kommer att kännas som pappa osv.

Är Red Room en alternativ familj, för barn som faller genom sprickorna? Det finns ju kriminella organisationer IRL såklart, som rekryterar och formar barn. Dreykov ger de här barnen ett "hem", ett sammanhang, men det är inte ett sammanhang av ärlig familjekärlek utan bara av utnyttjande.

Vad är lösningen? Man bonkar Dreykov på huvudet tills han dör, och så avprogrammerar man de kidnappade och hjärntvättade kvinnorna. Man stänger ner hans organisation.

Men jag noterar att när det gäller grundproblemet, alltså att vi bor i en värld där en massa barn faller mellan stolarna och hamnar i utanförskap – lätt byte – och en värld där särskilt unga kvinnor "kastas bort" och är "the only natural resource the world has too much of"… det problemet löses inte. Filmens fokus är på de som utnyttjar situationen, inte på det som skapar den. Det finns egentligen inget som hindrar någon annan skurk-org att göra samma sak; "resursen" finns ju fortfarande.

(Är Red Room en metafor för trafficking? Det är ju annars det alternativ som ligger närmast till hands för just unga kvinnor som kidnappas. Men jag får det inte riktigt att passa med resten. Överlag ramas det här in som en fråga om sexism och manschauvinism, men det är svårt att mappa mot IRL i och med att de svarta änkorna tränas till att bli spioner och lönnmördare. Tycker jag.)

BETYG: 4+/5

Spoiler

Jag tror att Red Room är menat att vara en representation av patriarkatet i stort men just typ trafficking och exploatering av kvinnor. Familjegrejen tror jag är där för att patriarkatet kommer in i och förstör familjen som annars framställa som positiv. Taskmaster är i min läsning en kvinna med internaliserad sexism som blivit en del av patriarkatet, hon bokstavligt talat använder patriarkatets verktyg genom att hon härmar manliga superhjältars moves.

Där metaforen slutar fungera tycker jag är att medan filmen pratar en massa om systerskap så är lösningen inte systematisk utan genom personlig empowerment. Och det gör att filmen inte svarar på frågorna som du tar upp här, vilket de borde gjort! Vi hade kunnat ha de vuxna Black Widowsen starts en organisation för att ta hand om unga kvinnor, det hade tagit 30 sekunder. Det är vad de gör i slutet av en av sina andra filmer med en annan grupp!

För att gå till en annan superhjälte Det här är grejen Wonder Woman skurken Cheetah handlar om. Cheetahs feminism är när hon personligen blir mäktigare eftersom hon är en kvinna. Fuck intersektionalitet eller att det inte hjälper andra kvinnor.

 

[krank]

Jag har sett om Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings.

Jag såg den på bio 2021 och sen igen 2024.

Även här vet jag inte om jag har så mycket att tillägga om filmen som sådan. Den är snygg, kul, har bra tempo. Jag gillar storyn, jag gillar specialeffekterna. Soundtracket är väl kanske inget som riktigt står ut som fantastiskt, men det är hantverksmässigt och passar filmen. Och det är kul med världsbygget; att de slänger in Trevor Slattery och Abomination och Wong liksom.

En sak jag tänkte på med Razorfist är att det är lite kul att det inte är så många filmer sedan vi hade Tazerface, vars namn blev ganska rejält hånat i GotG2. Och ärligt talat, "Razorfist" är exakt samma sorts namn som Tazerface.

---

Spoiler

Problemet i den här filmen är Wenwu, som låter sin sorg över sin fru konsumera honom – dels får den honom att gå tillbaka till gamla vanor men det leder också till att han förleds av en ond själa-ätande mörkervarelse.

Ett annat problem är att Shang-Chi flytt från sina problem, sina ansvar, sin historia, sin familj. För att istället leva ett bekymmersfritt liv med få ambitioner tillsammans med sin kompis Katy.

Katys problem är liknande; hon glider genom livet utan att riktigt ta något på allvar och utan att rota sig och bygga något. Hon ger upp för snabbt.

Lösningen här är att Shang-Chi och Katy slutar jolla sig. Shang-Chi biter ihop och tar itu med de problem han fått ärva och tar sin plats i familjedramat; Katy skärper sig och vågar ta saker på allvar och stå upp för något viktigt. Tillsammans bonkar de (och Shang-Chis syrra) Wenwu och själaätaren i huvudet tills de dör.

Moving on is an american idea, säger Katys mamma och nånstans klickade det för mig att det är en del av filmens tema.

Det här är en världsbild där människor ofrånkomligen, via blod och historia och heder, sitter ihop med sin släkt. Det går inte att bryta med den; man är fast med den och dess problem för evigt. Allt man kan göra är att bejaka det och kanske göra det på sitt sätt. Ens historia definierar en och det är moraliskt fel att försöka gå en annan väg. För man har en skyldighet.

Det här kan jag kanske tycka inte nödvändigtvis är ett så positivt budskap.

Sedan är det också en världsbild med fokus på balans – man behöver t.ex. inte ge upp de döda helt; man kan minnas dem och vara dem trogen (som mormorn i början) utan att låta sorgen äta upp en (som Wenwu). Mörkt och ljust i balans, och hela den grejen. Både det goda och det dåliga i släkthistorien finns inom en. Och just den biten är väl hyfsat rimlig, absolut.

Sen vet jag inte om det var tänkt så, men det är ju också en varning om att inte vara så jävla säker på att det man känner är sant, är sant och att man inte ska låta känslorna styra så himla mycket. Och det tycker jag ju är väldigt bra.

---

BETYG: 4+/5