WRNU:s filmklubb 2026 v43

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v43 2026 – #717 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

[spoiler]
Ditt innehåll
[/spoiler]

 

[Hellzon]

Jag har sett The Wolverine. Världens toksämsta titel.

Nåväl, det är efter X-Men: The Last Stand. Wolverine är deppig och far till Japan för att ta farväl av en dude som han räddade under andra världskriget. Sen händer det grejer.

Och med grejer menar vi ninjas, samurajer, mer ninjas, yakuza och mer ninjas. Alla har katanas och har nån glömt sin katana så ligger de och dräller överallt ändå. Det fajtas på tågtak och i andra coola miljöer och emellanåt bråkar folk verbalt med varandra.

Där X-Men Origins: Wolverine var gasen i botten från scen till scen och träffa så många coola mutanter som möjligt är det här en lite mer fokuserad samurajfilm. Och jag fattar att Wolverine i Japan är en grej i serierna men det känns lite udda med en samurajfilm med honom.

Gick ju att se. Trea på krankskalan.

 

[krank]

Jag har sett Män gör vad som helst för att inte gå i terapi Iron Man 3.

Jag såg den först på bio 2013, sen igen 2015, sen igen 2018.

Det bra är ju mer eller mindre samma som jag skrivit om med de andra MCU-filmerna; de är helt enkelt gedigna hantverk. Specialeffekterna är actionscenerna är snygga, manuset tight, och castingen väldigt bra. Jag gillar Guy Pearce som Killian! Och även i smårollerna är det som vanligt kul att se bekantingar, som t.ex. Patty the Daytime Hooker som spelar en sörjande morsa.

Jag är också fortfarande rätt förtjust i vad de gör med The Mandarin. I original är han ju en rätt gräslig rasistisk karikatyr till skurk, och här får han istället vara en skådespelad fejk. Det hade i och för sig varit nice med en Mandarinvariant som gjort någon annan än en amerikan/västerlänning till aktiv agent, men oh well.

---

Så vad är problemet, lösningen och världsbilden?

Spoiler

Så, skurken är en ond kapitalist som tjänar pengar på vapenaffärer. Som alltid i Iron Man-filmerna är alltså skurken Tony Stark – eller en dålig version av Tony. Skurkens vetenskapliga hantlangare är också en Tiny Stark, men där med fokus på faran i ett följa sin vetenskapliga nyfikenhet alltför långt.

Jag noterar att skurken inte drivs av ideologi – att, precis som i flera tidigare MCU-filmer, ideologi över huvud taget bara är en distraktion, något skurken förklär sin egentliga agenda i. Skurkar tror egentligen inte på något, säger filmen. De vill bara ha makt och pengar. De är bara onda och/eller giriga.

Ett annat problem är Tonys PTSD. Efter New York har han panikanfall och mår över huvud taget inte bra. Han "hanterar" det genom att skapa allt fler varianter av sin Iron Man-dräkt, något slags kontrollbehov och behov att känna att han är skyddad och trygg.

Skurken är också i rätt hög grad skapad av Tonys tidigare ytlighet och konsekvenslöshet. Hans hantering av Killian skapar hela händelsekedjan. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att både Tony och Killian, var och en på sitt sätt, placerades i desperata situationer. Sina "lägsta punkter", kanske? Men Killian mer psykiskt, Tony fysiskt. Och Tony kom ur sin knipa, den i första filmen, genom att han var smart och viljestark. Killian – som också är fysiskt svag och har en funktionsnedsättning – är kanske smart men uppenbarligen inte lika viljestark? Så han kommer ur sin lägstapunkt hänsynslös och ond.

Ett annat problem är det här med funktionsnedsättningar. I en värld där det finns magisk teknologi så är folk med funktionsnedsättningar säkerhetsrisker. De kan rekryteras av folk som Killian och de kan användas som leverage mot politiker. Folk med funktionsnedsättningar är också villiga att göra nästan vad som helst för att sluta ha funktionsnedsättning, och det i sig tyder på bristande moralisk karaktär.

Så… Vad är lösningen? Den börjar såklart med att man bygger ett robust samhälle där folk med funktionsnedsättingar får den vård de behöver och sedan hjälp och stöd för att leva ett värdigt liv, och sedan går Tony i terapi och… HAHAHAHAHA nej såklart inte. Lösningen är att Tony sätts i en situation där han inte har tid att fjamsa sig utan tvingas knyta skorna, dra in magen och uppfinna sig ur situationen. När han gör det så minskar hans PTSD och panikattacker. Sedan slår han skurken på näsan med hjälp av alla de där dräkterna han skapade.

Look, jag har egentligen inte så mycket emot den konspirationsteoretiska världsbilden där onda kapitalister styr flera sidor i krig, där terroristorganisationer finansieras eller styrs av samma personer som styr västerländska regeringar… Jag får väl vara glad att Killian inte har en krokig näsa, åtminstone, utan mer är en Tony Stark (eller egentligen kanske mer en Elon Musk).

Men på riktigt, medan jag uppskattar att filmen porträtterar PTSD och panikattacker, så har jag väldigt svårt att gilla filmens lösningar.

Män gör vad som helst för att slippa gå i terapi. Det är till och med ett skämt i post-credits-scenen; där det visar sig att Tony inte pratat med en terapeut utan med Bruce Banner. Som somnat.

Nu har jag inte själv gått i terapi heller. Men jag har försökt jobba på mina issues. Och jag vill tro att om jag hade Tony-nivå av PTSD så skulle jag försöka hitta adekvat hjälp.

Bra film. Tveksam världsbild.

BETYG: 4+/5