WRNU:s filmklubb 2026 v39

krank

krank

Radikal anti-AI-gubbe
Joined
28 Dec 2002
Messages
38,870
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v39 2026 – #713 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:
  1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
  2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
  3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
  4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.
Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Code: 
[spoiler]
Ditt innehåll
[/spoiler]
 
Jag har sett War Machine (2026) med Alan Ritchson. Den var inte så bra. Och han tog inte ens av sig tröjan.

En krankisk tvåa.
 
Jag och 8-åringen har sett The Sleepover. 13-åringen ville inte vara med och övriga var inte hemma.

För tramsigt ibland, för förutsägbart och för oinspirerat manus. Annars bra. :D
Vi är nöjda (och att se Malin Åkerman göra en ninjaspark iförd klänning är ju alltid trevligt)! 2/5.
 
Jag såg igår filmen for yu'r height only

Filmen är en filippinsk actionkomedi och spoof på James bond for your eyes only

filmen kan stoltsera med den kortaste människa som någonsin haft huvudrollen i en film - den filippinske kampsportaren Ernesto de Guzman de la Cruz eller som hen var känd som Weng Weng en filippinsk skådis som var 83 cm hög.


Agent 00(weng weng) måste stoppa den onde Mr.Giant som har kidnappat den utländske forskaren D.r Kohler som är på besök i Manilla.

Till sin hjälp har agent 00 en annan agent vid namn Irma samt en rad coola agentprylar som mini jetpack , radiostyrd hatt,självmonterande minigun mm mm.

Filmen hade premiär är 1981 samma år som Imelda Marcos lanserade filippinernas filmfestival för att marknadsföra filippinsk film till en internationell marknad, festivalen besöktes bland annat av Franco Nero , Priscilla Presley,Brooke Shields och Jeremy Irons.

Filmdistrubitören Tony Maharaj hävdade att filmen gick upp på förstaplatsen i karibien samma dag som raiders of the lost ark och höll sig på den platsen i 2 veckor

Betyg 2-3/5 filmen beskrivs av filmkritiker som en kavalkad av fartfyllda slagsmål,vilda stunts och bisarr dialog och den engelska dubbningen får ofta beröm för sin absurda charm och roliga repliker.

När filmen visades på Manila International Film Festival 1981 chockade den landets mer seriösa filmskapare genom att sälja slut direkt och bli landets största exportsuccé. Filippinska filmhistoriker har i efterhand påpekat att filmens "midgetsploitation"-tema (att exploatera dvärgväxt för ren underhållning) skapade en obekväm bild av landets filmindustri internationellt.

Filmen har betyg 5,6 på imdb och ses av fans som en klassisk surrealistisk kultfilm.
 
Last edited:
Jag fortsätter se om Transformersfilmerna i 4K och nu har turen kommit till Transformers: Age of Extinction.

Jag såg den på bio, sen hemma, sen hemma på 3d-bluray.

Jag vet inte hur mycket jag har att tillföra det jag skrivit tidigare. Det här är en alldeles för lång film. Jag gillar designen på skurken Lockdown ganska mycket, och hans skepp – det är lite Giger, och det är ju nice. Däremot är det tydligt att Bay och gänget tröttnat på robotar – det märks ännu mer i nästa film, men redan här är alla transformers extremt människo-kodade humanoider, både autobots och deras fiender. Och det finns väldigt lite i deras robotformer som skvallrar om deras fordons-form. Så jag antar att det här är en transformers-film av folk som egentligen inte gillar transformers?

Att filmen också har transformers med liksom "nanobot"-konstruktion som (inkonsekvent) låter dem byta form flytande understryker det här. I tidigare filmer fanns det ändå någon form av intresse för det visuellt mekaniska, för robotar vars delar synligen flyttade på sig och veks in, ut och runt för att forma fordon.

Storyn är helt OK på ett metaplan, det är rimliga story beats och sådär även om det som sagt är lite för utdraget. Däremot hade manuset verkligen behövt lite mer jobb – det finns ett ganska drygt gäng kontinuitetsbrott som känns helt onödiga. Det tydligaste exemplet är nog att Optimus börjar filmen som en skadad, rostig skrothög, och att han säger att han behöver ta sig till sina autobots, för att de kan reparera honom. Sedan hinner Cade knappt börja reparera honom för resan innan det blir strid – och i flykten efter striden kan han plötsligt reparera sig själv till en jättesnygg, cool och välfungerande kropp som blir en mycket mer modern lastbil. Så varför sade han att han behövde ta sig till sina autobots?

En del repliker är också… weird. De känns som att de inte riktigt funkar i de scener de sägs. Som när en soldat säger till en annan "what the hell is that" och den andra svarar "that's a crazy inventor". Men det är det ju inte, det är en crazy invention. Eller när de säger att "han har hjälpt oss översätta vad som finns i de här två huvudena" och så är det ett huvud. Helt enkelt lite unforced errors som får mig att tänka att de antingen fått hitta en del av filmen i klipprummet och inte haft tid att plocka in nån för mer voiceover, eller så är de helt enkelt klantar.

Bay känns också som vanligt som en amerikansk "opolitisk" dudebro-konservativ. Jag slår vad om att han ser de här filmerna som "bara underhållning" och inte alls ser problemet i att de framställer den amerikanska regeringen som oproblematiskt hjältegod och som att det enda problemet med att ge sagda regering en ostoppbar armé av människoskapade transformers är att "tänk om onda transformers tar över dem". Eller för den delen med att ge den kinesiska regeringen en rejäl handtralla.

Jag står fast vid att Cade Yeager åtminstone inte är lika spattig som unge herr Witwicky. Jag är däremot inte lika säker längre på att jag föredrar Cade. Han är inte lika spattig, men han är å andra sidan mycket mer av en röv. Sam hade åtminstone ursäkten att han var en tonåring med grav ADHD; vad är Cades ursäkt för att vara en kortsiktig, hetsig, ansvarslös, otrevlig idiot? Inte för att övriga män i den här filmen är bättre. Men ja, den här gången jag såg filmen saknade jag faktiskt Sam.

Och kvinnorollerna här är mest patetiska. Jag tyckte att Carly var ett nerköp jämfört med Mikaela, men jag tar Carly och framför allt Sams morsa varje dag i veckan framför de här karaktärerna. En av dem får slåss lite i en scen, men det är också det närmaste konstruktivt och aktivt en kvinna får göra i en film som är tre timmar lång.

Tur att Bumblebee är nästa film. Eller nä, vänta… Oh no.

BETYG: 4−/5
 
Last edited:
Jag har sett Legend (1985).

Det är en feberdröm med fantasytema, regisserad av Ridley "Alien och Blade Runner" Scott och med Tom Cruise i huvudrollen som, öh, "skogsbarnet" Jack. Och med den oefterhärmlige Tim Curry som Darkness, en behornad djävulsvarelse som vill mörda de två enhörningar som gör att solen går upp på morgonen. För han kan bara vara ute när det är mörkt, nämligen.

Det här är en… märklig film. Jag kan inte se den som annat än något slags konstfilms-experiment; den lever helt och hållet på sina märkliga miljöer och karaktärer, snygga praktiska specialeffekter, och drömlika story och miljö. Jag kan inte säga att manuset eller skådespeleriet är sådär superfantastiskt, även om Curry såklart i vanlig ordning kastar sig in med allt han har och tuggar så mycket scenografi att det blir stora bitmärken. Det märks att hans tunga och omfattande smink knappt gör att han kan röra annat än läpparna, för herregud vad han låter sina läppar skådespela…

Alltså, är det här en "bra film"? Det vet jag nog inte om det är. Men det är en intressant film. Och jag kan verkligen se varför den pratas om som så inflytelserik; om inte annat får man väl säga att den verkar ha haft "visst inflytande" på en viss Nintendo-spelserie som också har Legend i namnet.

Så länge man inte förväntar sig en film som lever på sitt fantastiska manus, utan mest är beredd på att låta något slags fantasyinspirerad feberdröm skölja över en i 90 minuter, och vill se Tim Curry som djävulen, så kan jag rekommendera den.

BETYG: 4−/5

(Jag kollade upp Mia Sara som spelar prinsessan Lili i filmen, och… hon har alltså spelat Harley Quinn i en Birds of Prey-tvserie jag helt missat?)
 
krank said:
Jag har sett Legend (1985).

Det är en feberdröm med fantasytema, regisserad av Ridley "Alien och Blade Runner" Scott och med Tom Cruise i huvudrollen som, öh, "skogsbarnet" Jack. Och med den oefterhärmlige Tim Curry som Darkness, en behornad djävulsvarelse som vill mörda de två enhörningar som gör att solen går upp på morgonen. För han kan bara vara ute när det är mörkt, nämligen.

Det här är en… märklig film. Jag kan inte se den som annat än något slags konstfilms-experiment; den lever helt och hållet på sina märkliga miljöer och karaktärer, snygga praktiska specialeffekter, och drömlika story och miljö. Jag kan inte säga att manuset eller skådespeleriet är sådär superfantastiskt, även om Curry såklart i vanlig ordning kastar sig in med allt han har och tuggar så mycket scenografi att det blir stora bitmärken. Det märks att hans tunga och omfattande smink knappt gör att han kan röra annat än läpparna, för herregud vad han låter sina läppar skådespela…

Alltså, är det här en "bra film"? Det vet jag nog inte om det är. Men det är en intressant film. Och jag kan verkligen se varför den pratas om som så inflytelserik; om inte annat får man väl säga att den verkar ha haft "visst inflytande" på en viss Nintendo-spelserie som också har Legend i namnet.

Så länge man inte förväntar sig en film som lever på sitt fantastiska manus, utan mest är beredd på att låta något slags fantasyinspirerad feberdröm skölja över en i 90 minuter, och vill se Tim Curry som djävulen, så kan jag rekommendera den.

BETYG: 4−/5

(Jag kollade upp Mia Sara som spelar prinsessan Lili i filmen, och… hon har alltså spelat Harley Quinn i en Birds of Prey-tvserie jag helt missat?)
Click to expand...
Jag undrar exakt hur många i generation X som plötsligt insåg att goth var något som fanns.

1790462176411.png
 
Jag såg under gårdagen ihop med lite öl och chips den japanska mockumentaryn Otaku no video ifrån 1991 ifråb studio Gainax som bla är kända för Neon genesis evangelion

Filmen kretsar kring Nobu en helt vanlig japansk kille som blir indragen i nördkultur av sin vän Tanaka och blir en otaku för att med tid utveckla drivkraften och ambitionen att bli the otaking (lord of the nerds)

Filmen mixar animation med fejkade live action intervjuer med fiktiva hardcore otakus och är en sorts inblick i japansk nördkultur på 90-talet.

Det man kan störa sig på är att filmen verkar vara någon sorts sarkastisk självparodi och vissa intervju inslag kan bli ganska plumpa och obekväma och den kan ge en ganska elak och negativ porträttering av nördar.


Betyg 2,5/5 - detta kan säkert vara nått att se för folk som är intresserade av anime och japansk nördkultur på 90-talet eller fans av studio gainax.

Flera av dom anställda på studio gainax skall även figurera som otakus under live action intervju segmenten och en hentai otaku skall tydligen vara ingen mindre än den inflytelserika regissören Hideaki Anno som var co-founder till studio Gainax och som haft sitt finger med in mängd anime produktioner.


Otaku = betydelse i Japan : Där har ordet traditionellt betecknat enstörningar som är besatta av sina hobbys, ungefär som en extrem nörd
 
Jag har skrivit om Ghost in the Shell (1995) två gånger tidigare.

Jag har köpt 4K-versionen, såklart. Med HDR och grejer.

En grej jag tycker är lite intressant är att medan teknologin blivit allt bättre på att leverera superskarpa bilder, god kontrast och perfekt återge filmerna, så blir det alltmer så att trenden går mot att bibehålla originalfilmers mediums egenheter. Med vilket jag alltså menar, att under många år så betydde "remaster" av en film att de tog bort brus, gjorde renare linjer osv. Och det var vad vi ville ha. Så Ghost in the Shell blev skarpare och snyggare och mer modern. Med något slags kulmen i "Ghost in the Shell 2.0", där de till och med ändrade färgtonen och bytte ut datorgrafiken.

Men nu går trenden istället mot att scanna in original och sedan leverera dem så oförändrade som möjligt. Man vill åt en "sanning", en liksom "ärlig" version. När James Cameron släppt 4K-releases av sina gamla filmer så har folk blivit arga för att han rensat bort brus. Och ja, jag håller med, bruset ger definition och känsla och brusreduceringen tar framför allt bort en massa detaljer också. Men det är en intressant grej. Först ville vi att filmerna skulle se så snygga som möjligt ut – de skulle se ut som framtiden. Nu när vi kan få dem at se snygga ut, då ska de istället vara så brötigt brusiga som möjligt – de ska se ut som dåtiden.

Helst ska filmerna se ut som att vi tittar på dem på en fjärdehands VHS-kopia som legat på en kraftig högtalare…

Nå, vad jag vill säga är alltså att den här 4K-versionen verkar helt orörd. Ingen "digitalt restaurerad" version här inte. Brus och animationsmisstag finns kvar.

Fortfarande jävelbra film.

BETYG: 5/5
 
Come out to play-ay…

Jag har sett om The Warriors.

Jag tycker nog ungefär samma saker den här gången. Jag minns inte om det var den här director's cut:en eller originalversionen jag såg förra gången – men jag tycker serierute-övergångarna känns malplacerade och osnygga, och som att de inte alls passar med resten av estetiken. kanske om de tagit in några riktigt bra serietecknare som kunnat göra filmens brötiga skitighet rättvisa?

Men ja. Det är en lagom lång film om några ungdomar som försöker ta sig hem. Även om allting ser väldigt mycket 1979 ut (antar jag) så verkar det ju vara något slags dystopisk scifi – väldigt lite snutar, väldigt mycket gäng som tagit över olika delar av New York. Eller så är det bara gängens självbild; det är lite oklart. Men det är spännande hur stadens t.ex. geografi gör den så svårnavigerad; att avstånd som inte borde ta så lång tid egentligen blir närmast oöverstigliga. Det är något jag tar med mig till Luna City Blues, tror jag. Den eviga staden, den nästan eviga natten.

BETYG: 4/5

(Något som jag hela tiden tänker på att jag saknar i filmen är nog inslaget av punk. Jag antar att det är medvetet, eller så är det bara amerikanskt, att filmens rebelliska teman är funk och ganska mjäkig rock, discofrisyrer och utsvängda jeans. Inte ens ett litet gäng med illgröna tuppkammar finns det.)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top