WRNU:s filmklubb 2026 v34

krank

krank

Radikal anti-AI-gubbe
Joined
28 Dec 2002
Messages
38,746
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v34 2026 – #708 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:
  1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
  2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
  3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
  4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.
Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Code: 
[spoiler]
Ditt innehåll
[/spoiler]
 
Jag har sett stripped to kill ifrån 1987 regisserad av Katt Shea bäst känd för filmen poison ivy med Drew Barrymore.

Filmen är en erotisk thriller/stripplotationfilm där vi får följa den kvinnliga polisdetektiven Cody Sheehan som måste gå under cover på en strippklubb för att utreda mordet på en mängd strippor

Betyg 2/5. en del tuttar+en del våld+en del rumpor i stringtrosor+lite mordmysterie = stripped to kill

Denna film mötte en del motstånd i att den av vissa källor ansågs som just exploitativ och den fick ta emot kritik av transaktivister för hur den framställde transpersoner i dålig dager men lyckades ändå nå såpass kommersiell success så den fick en uppföljare år 1989
 
Jag har sett om Fantastic Four: First Steps. Jag såg den på bio senast.

Jag… tyckte nog bättre om den, den här gången. Det här är nämligen så jäkla bra – det är något nästan uppkäftigt att göra något såhär otroligt anti-grimdark. Jag menar, jag gillar grimdark – men jag gillar det här också; en film som konsekvent vägrar vara cynisk. Alla karaktärer är sympatiska! Till och med Galactus! Och hela kärnfamiljen är fantastisk.

Pedro Pascal är för det första otroligt attraktiv (hot take!) och framför allt här som pappa. Som i grunden mår ganska dåligt – mitt hjärta går sönder när han säger att "there's something wrong with me, always has been".

Jag älskar Ben Grimm! "Min bästa kompis ska bli pappa så nu läser jag alla böcker och ser till att vara redo att hjälpa till att förlösa om det behövs och tar med mig den lilla saxen för att klippa navelsträngen när vi åker upp i rymden"… Och även om han och Johnny retas så är det med så mycket kärlek och med så många små positiva, upplyftande kommentarer emellanåt att mitt hjärta smälter. "Don't listen to him, you're very handsome". Om alla män hade den sortens vänskap i sina liv tror jag världen skulle se annorlunda ut.

Och… alltså, kanske är det för att jag själv är farbror, men det är något med grabbarnas hängivenhet till sin lilla brorson (resp. adopterade brorson) som gör att jag inte kan sluta le.

Överlag… förra gången skrev jag att filmen "saknade något". Det tyckte jag nog inte den här gången. Det kanske är ett banalt budskap om vald familj, om hopp och gemenskap, men det är samtidigt också, som sagt, lite uppkäftigt med en såhär oförblommerat positiv och hoppfull film.

Allt är också så otroligt snyggt. Väldigt tilltalande Jetsons-60s-futurism. Och Galactusdelarna är så jäkla Kirbyesque-men-modernt.

BETYG: 5−/5


EDIT: OK, allt är inte otroligt snyggt. Jag har fortfarande svårt för Silver Surfers Annoying Orange-ögon.
 
Last edited:
Jag gillade ju verkligen fanfourstick också, med dess mer body horror-aktiga smak. Det är kul med kontraster och olika perspektiv på samma story och karaktärer!
 
Jag har sett Punisher: One Last Kill. Jag räknar den som en film trots att den bara är en timme lång.

En sak som jag tänkt på och som jag tror är en bra sak, är att Marvel på sistone börjat bejaka att olika verk får ha olika ton, och att det påverkar innehållet. I serieuniversat har det här alltid varit sant: Spider-man och Punisher är två helt olika serier med olika ton, även om de teoretiskt sett utspelar sig i samma universum. Man måste inte alltid koppla samman dem och om Punisher dyker upp i en Spidermanserie så är han ju just då en Spidrmankaraktär, och får anpassas i beteende och personlighet. De aspekter av Frank Castle som passar i en Punisherserie passar inte alltid i en Spidermanserie.

Så när Punisher dyker upp hos Spiderman är han en gruff men godhjärtad och lojal snubbe, som har lite tendenser till övervåld ibland.
Och när Punisher dyker upp hos Daredevil är han en problematisk och övervåldsam vigilante vars metoder står i kontrast till Daredevils ethos. Men han är lojal.

Det är inte väsensskilda karaktärer; det är fortfarande Punisher. Men han är mer lättsam hos Spiderman än han är hos Daredevil.

Det här är en Punisherstory, så här är han en knappt fungerande (eller snarare, ickefungerande) krigsveteran med grav PTSD och hallucinationer, som spenderar all tid som inte används till att mörda folk med att ha grav ångest, sakna sin familj, och fundera på att ta livet av sig.

Sedan finns det ju en ibyggd liksom motsättning i Punisherstories. Å ena sidan visar man upp Frank som traumatiserad och tanken är att våldet ska vara något han försöker komma bort ifrån. "Män gör vad som helst för att slippa gå i terapi" plus "det amerikanska systemet för mental och annan hälsa är så trasigt att det är bortom parodi".

Å andra sidan, när Frank väl ska vålda så är det extremt blodigt gladvåld. Äckligt och groteskt, med snygga splatter- och gore-effekter absolut – men också actionfilms-filmat och med ett fräsigt hårdrocks-soundtrack. Det är verkligen ett glorifierande av våldet – och känslan jag får är att de gatubusar Frank våldsblodigt dödsmördar inte riktigt är människor, utan någon form av rabiesdrabbade djur och att det här våldet är det enda sättet att lösa problemet. Det är verkligen helt moraliskt rätt, inga gråskalor här, att köra en penna in i deras halspulsåder medan elgitarren viner och sångaren growlar fram något ohörbart men säkert coolt.

Våld framställs som en önskvärd lösning på problemet, men som möjligen en dålig lösning för den som utför det.

Så som samhällsanalys haltar det ju rätt rejält.

Men ja, okej. Jag tycker att den här filmen var väldigt tunn. Det hade funkat som tv-serieavsnitt med fortsättning. Men nu… eh. Man kan skippa med ganska gott samvete, tror jag. Om de inte följer upp med fler filmer / avsnitt.

Jon Bernthal gör rollen väldigt bra, såklart. Det är inget fel alls på vare sig skådespeleriet eller några andra aspekter av själva filmhantverket (utom en ganska ful CGI-sekvens).

BETYG: 3+/5
 
Last edited:
Jag har också sett Werewolf by Night, den svartvita versionen såklart.

Och… det var ju en trevlig liten bagatell. Snyggt filmad i svartvitt då, med miljöer och kostymer och sminkning som verkligen spelar in i formatet. Just det estetiska och känslan av gammal monsterfilm är nog det jag huvudsakligen tar med mig – det är ju i grunden en hyfsat tunn historia precis som den andra "specialen" ovan, den med Punisher. Det blir ju lätt så när man ska klämma in sig på under 60 minuter.

Men ja… vi får väl se om vi träffar på varulven, Man-Thing eller Elsa Bloodstone framöver.

Jag uppskattar ändå att Marvel strösslar lite spår såhär. VI märker vilka de plockar upp. Vi vet ju nu att de kan tänka sig plocka upp spår som är från den allra första MCU-filmen, så hoppet är så att säga aldrig ute.

BETYG: 4/5
 
Jag såg under gårdagen Tuareg: The desert warrior ifrån 1984 regisserad av Enzo Castellari som bland annat regisserat the inglorious bastards ifrån 1977 och filmen har Mark harmon i huvudrollen.

Tuareg: the desert warrior är en spansk/italiensk äventyrsfilm baserad på den spanske författaren Alberot Vazquez Figueroa's novell Tuareg.

Mark Harmon gestaltar tuaregen Gacel Sayah någonstans i en avlägsen del av fd franskkontrollerade Sahara som ger sig ut på en hämndresa efter att soldater ifrån den nya arabiska regeringen dödar en av två män som Gacel erbjudit skydd under öknens ancient law of hospitality och kidnappar den andre.


Betyg 2/5. Vet inte riktigt vad jag skall tycka om en blåögd västerläning (Mark Harmon) i black face som ledare för en stam med ökennomader i Sahara
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top