Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,595
Jag älskar Elm Street, men var förberedd på att uppföljarna är ojämna. Tvåan är … typ ok, trean betydligt bättre (imho).
WRNU:s filmklubb 2026 v29
- Thread starter krank
- Start date
Tack för förvarningen =)
Samma sak gällde Hellraiser också, och de tog jag mig ju igenom =) Men ja, jag tar det en film i taget och skulle jag stöta på en som är riktigt usel kan jag ju alltid kolla läget med folk ifall det kommer mer bra framåt…
SaaJeflaLess
Veteran
Trean är mer än ordentlig uppföljare på första dessutom, samt 4 och 5 som håller igång storylinen. Freddy´s Dead är sin egna lilla grej och New Nightmare kör meta-spåret men iom att Heather Langenkamp är med igen så tycker jag att du ska se den också @krank
Kaltman
Veteran
- Joined
- 28 Jan 2025
- Messages
- 56
Jag såg Frantic med Harrison Ford igår (1987).
Så här i modern tid ger regissören (Roman Polanski) lite bitter eftersmak, och även det utjatade temat med en ung kvinna och en äldre herre. Men det görs ändå kanske rätt bra i denna och har en poäng.
Hursomhelst. En amerikansk doktor, Richard Walker, reser till Paris med sin fru på en konferens. Han är väldigt tafatt och ganska ovan vid att resa. Hans fru sköter det mesta och har koll på både Paris och franskan, vilket doktorn inte har. Strax efter ankomsten till hotellet försvinner hustrun, och det är bara Dr. Walker som tror att något allvarligt har hänt. De flesta andra tror att hon har en älskare i Paris
Snart kommer han i kontakt med en ung fransyska som av misstag har förväxlat sin väska med fru Walkers på flygplatsen. Därefter börjar jakten på Walkers fru.
Det hela utspelar sig som en modern noir-film tycker jag. Klassisk Hitchcock-känsla där Harrison Ford gör det han är bäst på: spelar lite vimsig men ändå handlingskraftig. Allt med filmen känns väldigt trovärdigt, och den är väldigt långsam med toppar här och där.
Bäst och starkate scenen är när Dr.Walker klättrar på hustaken i Paris.
Jag är osäker på hur filmen skulle te sig om det inte vore för Ennio Morricones soundtrack. Antagligen lite sämre.
Det är ändå skönt att det aldrig anspelas på att Dr. Walker skulle vara lockad av den unga fransyskan, utan han har fullt fokus på att hitta sin fru. Det känns mest som att duon ska porträttera någon form av generationsklyfta.
Jag har konstigt nog, ända sedan jag såg den första gången 1988(?), ansett att det är en mycket bra film. Nu har jag egentligen lättare att relatera till Dr. Walker än vad jag hade då. Jag har sett om den ett par gånger, men efter den här sittningen är jag nog färdig med den. Den håller än och är på något sätt tidlös, samtidigt som den känns väldigt gammal (den behöver kanske en restaurering och 4K).
Jag ger den 4.5 poäng av 5. Mycket sevärd och man gillar grundade thrillers utan actionhjältar.
Spoilerklipp på takscenen.
Så här i modern tid ger regissören (Roman Polanski) lite bitter eftersmak, och även det utjatade temat med en ung kvinna och en äldre herre. Men det görs ändå kanske rätt bra i denna och har en poäng.
Hursomhelst. En amerikansk doktor, Richard Walker, reser till Paris med sin fru på en konferens. Han är väldigt tafatt och ganska ovan vid att resa. Hans fru sköter det mesta och har koll på både Paris och franskan, vilket doktorn inte har. Strax efter ankomsten till hotellet försvinner hustrun, och det är bara Dr. Walker som tror att något allvarligt har hänt. De flesta andra tror att hon har en älskare i Paris
Snart kommer han i kontakt med en ung fransyska som av misstag har förväxlat sin väska med fru Walkers på flygplatsen. Därefter börjar jakten på Walkers fru.
Det hela utspelar sig som en modern noir-film tycker jag. Klassisk Hitchcock-känsla där Harrison Ford gör det han är bäst på: spelar lite vimsig men ändå handlingskraftig. Allt med filmen känns väldigt trovärdigt, och den är väldigt långsam med toppar här och där.
Bäst och starkate scenen är när Dr.Walker klättrar på hustaken i Paris.
Jag är osäker på hur filmen skulle te sig om det inte vore för Ennio Morricones soundtrack. Antagligen lite sämre.
Det är ändå skönt att det aldrig anspelas på att Dr. Walker skulle vara lockad av den unga fransyskan, utan han har fullt fokus på att hitta sin fru. Det känns mest som att duon ska porträttera någon form av generationsklyfta.
Jag har konstigt nog, ända sedan jag såg den första gången 1988(?), ansett att det är en mycket bra film. Nu har jag egentligen lättare att relatera till Dr. Walker än vad jag hade då. Jag har sett om den ett par gånger, men efter den här sittningen är jag nog färdig med den. Den håller än och är på något sätt tidlös, samtidigt som den känns väldigt gammal (den behöver kanske en restaurering och 4K
).Jag ger den 4.5 poäng av 5. Mycket sevärd och man gillar grundade thrillers utan actionhjältar.
Spoilerklipp på takscenen.
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 5,747
Het tagning - FvJ är ett barn av sin tid (rave, nu metal, etc) men samtidigt ohyggligt mycket bättre än den förtjänar att vara.
Anthrox
Jag heter faktiskt Anthrox
- Joined
- 8 Jun 2017
- Messages
- 8,732
This tbh
Jag har sett exakt en Jason-film tidigare, och det är Jason X. Även där har jag ju ok koll på karaktären pga kulturell osmos, men jag är verkligen väldigt osugen på att se filmerna. Det finns helt enkelt inte så mycket jag hört om dem som lockar. Men jag lär väl kunna ta mig igenom FvJ ändå tänker jag, när den dagen kommer =)
Jag har sett The Nightmare on Elm Street 2: Freddy's Revenge.
BETYG: 3/5
BETYG: 3/5
Eller OK, lite mer utförlig ska jag väl vara:
Helt OK specialeffekter även den här gången men överlag mindre fantasifulla. Inte alls samma sprudlande idéer, kändes det som – mer ett par nya idéer och resten "bruksdugliga".
Skådespeleriet ett klart nedsteg, tråkigare karaktärer jag hade svårare att bry mig om. Freddie är fortfarande väldigt oläbbig; han är ju liksom bara en göbbe med hatt.
Plotten var överlag mindre genomtänkt och mindre fokuserad och mindre välberättad.
Jag ångrar inte nödvändigtvis att jag såg den här filmen, men den var verkligen "meh".
Helt OK specialeffekter även den här gången men överlag mindre fantasifulla. Inte alls samma sprudlande idéer, kändes det som – mer ett par nya idéer och resten "bruksdugliga".
Skådespeleriet ett klart nedsteg, tråkigare karaktärer jag hade svårare att bry mig om. Freddie är fortfarande väldigt oläbbig; han är ju liksom bara en göbbe med hatt.
Plotten var överlag mindre genomtänkt och mindre fokuserad och mindre välberättad.
Jag ångrar inte nödvändigtvis att jag såg den här filmen, men den var verkligen "meh".
Last edited:
Nu har veckan slagit om, och nästa veckas tråd finns här.
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,595
RIMLIGT BETYG
Hundenilunden82
Mai pen rai
- Joined
- 14 Nov 2024
- Messages
- 687
Jag såg igår Hanzo the razor-sword of justice ifrån 1984 vilken är den första filmen i en trillogi av japanska chanbara(sword fighting)filmer där man får följa huvudkaraktären Kamisoro Hanzo en lagman under edoperioden.
Hanzo the razor -sword of justice följer Hanzo en rättskaffens man försvarare av dom svaga som måste jaga fatt på en förrymd fånge
näääää skulle inte tro det va utan en mer passande tagline skulle vara . Hanzo the Razor: cock of rape , följer Hanzo en serievåldtäksman som slår ihjäl hundar och förfalskar bevisen på brottsplatser så han kan våldta sig fram till fallets upplösning.
Betyg 0/5.... japan japan japan japan , är det inte tentakel hentai eller lolita sexdockor så är det japansk samuraj rapeplotation
Hanzo the razor -sword of justice följer Hanzo en rättskaffens man försvarare av dom svaga som måste jaga fatt på en förrymd fånge
näääää skulle inte tro det va utan en mer passande tagline skulle vara . Hanzo the Razor: cock of rape , följer Hanzo en serievåldtäksman som slår ihjäl hundar och förfalskar bevisen på brottsplatser så han kan våldta sig fram till fallets upplösning.
Betyg 0/5.... japan japan japan japan , är det inte tentakel hentai eller lolita sexdockor så är det japansk samuraj rapeplotation