WRNU:s filmklubb 2026 v24

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v24 2026 – #698 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

Idag var det studentutspring på mitt jobb, vilket som vanligt var jätteroligt men också totalt dränerande för mig som tycker sociala sammanhang med mycket ljud är jobbiga. Så jag tackade nej till AW med kollegorna och promenerade hem. När jag gick förbi Sergel insåg jag att det var idag den där filmen skulle ha premiär, och så såg jag i appen att första visningen skulle vara om tio minuter…

Kort sagt, jag har sett Disclosure Day på premiärdagen.

Jag tyckte om den. Det är Spielberg liksom, han kan sin skit när det gäller filmskapande. Kompetenta skådisar, snygga effekter, bra tempo genom större delen av filmen.

Och jag gillar verkligen idén att göra en scifi-film år 2026 om att det är bra med empati.

Jag tänker inte gå in på storyn typ alls, för en del av det roliga för mig var att uppleva den. Ja, det gäller även grejer som händer ganska tidigt. Men det jag kan säga är att det inte är en rymd-skjuta-pang-pang-scifi; nästan allt är bara människor som pratar och jagar varandra.

En grej jag definitivt gillar är att det görs en grej av att ingen av huvudpersonerna är en actionhjälte. Herregud, de kan inte ens köra över en mobiltelefon ordentligt.

Är det här den bästa scifi-film som nånsin scifi:at? Nä. Vill jag se om den imorgon? Nä. Men jag är nöjd att jag såg den och kan rekommendera den.

BETYG: 4/5

 

[krank]

Tillägg som jag just kom på: Det är så himla trevligt att som datornörd se en film där datanördandet faktiskt ter sig förhållandevis realistiskt. När de ska kopiera jättemånga filer från ett gäng SSD:er så gör de det med ett Powershell-script – jag hann till och med se "Copy-Item"-kommandot! Och när filerna kopierades var det ingen hittepå-UI utan helt vanlig windows-kopieringsruta!

Jag menar, det hade ju kunnat vara något annat OS såklart, men att en lokal TV-station kör Windows känns ändå inte helt orimligt.

 

[Hundenilunden82]

Jag såg igår Mortal Kombat 2

Outworlds onda härskare Shao Khan vill ta över jorden på grund av reasons bla bla bla och därför är det upp till en grupp med fighters att stoppa Shao Khan genom att vinna den dödliga kampsportsturneringen Mortal Kombat för annars får Shao Khan kontroll över jorden och där har man i princip handlingen i ett nötskal.

Skall man vara helt ärlig så ser man inte en sådan här film för handligen och Shao Khan och jordens förkämpar kunde lika gärna ha slagits om vilken hanburgerkedja som är bäst Mc'Donalds eller burger king eller om nått annat trivialt trams för en sådan här film ser man för fightscenerna och actionsekvenserna.

Betyg 3/5: Denna film duger att se som söndags/kvällsunderhållning men den var definitivt inte en flawless victory

 

[Organ]

Igår hamnade jag på en förhandsvisning av Leviticus. Det är en australisk övernaturlig skräckfilm som kommer att få svensk premiär inom ett par veckor. Det är inga direkt kända skådespelare i filmen, förutom Mia Wasikowska i en biroll. Hon är även medproducent till filmen.

Handlingen i kort är att två tonårskillar som tillhör någon slags frikyrka eller liknande inser att de är homosexuella och blir förälskade. När det sedan kommer fram kallar den oroliga vuxenvärlden in någon slags extern expert på konversationsterapuetisk förbön som ska "rena dem från deras syndfulla lustar".

Leveticus är en rappt berättad historia som klockar in på korta 88 minuter. Och på den korta tiden hinner vi med alla känslolägen som finns. Det är genomgående mycket bra skådespelarinsatser. Det gäller framförallt Joe Bird och Stacy Clausen i huvudrollerna. Förutom den sistnämnda, som jag såg i den Netflixproducerade haj-skräckisen Thrash, så är de i alla fall för mig helt okända. Det hindrar dem dock inte från att leverera oerhört stabila insatser. Filmen har även ett välskrivet manus med, hör och häpna, personer som agerar helt rimligt. Och det i en skräckfilm! Filmen har även ett tydligt och uttalat pro HBTQ-tema.

Finns det något negativt att säga? Tja, det skulle vara då att det aldrig blir riktigt skrämmande. Det blir spännande och filmen innehåller en eller två bra jumpscares som inte känns tillagda "bara därför att". Och filmen har, framförallt under dess första halva, en påtaglig känsla av olust, en känsla av att saker och ting inte är som de ska. Men jag blev aldrig riktigt rädd. Och det tycker jag man ska bli när man ser en riktigt bra skräckfilm. Sedan finns det ett par manustrådar som lämnas hängande och som jag gärna hade sett, kanske inte helt nystas upp, men i alla fall ägnats lite mer tid åt.

Leveticus är en bra och välgjord film. Jag rekommenderar den. Den får stabila 3.5/5 i betyg.

 

[krank]

Jag invigde min 4K-blurayspelare genom att se om Ghost in the Shell (2017).

Jag såg den på bio, jag har också sett den här hemma som 3D-bluray, och nu blev det 4K.

Det är en himla snygg film, det är det. Och mycket av framför allt de fysiska effekterna är ju rätt detaljerade, och håller väldigt bra för 4K-skärpa. Allt ser magiskt bra ut.

När man kan se det, då. Något jag definitivt tänkte på var hur jäkla mörk filmen är. Dels jämfört med '95-animen såklart, men också liksom i allmänhet. Slutstriden blir rätt svårläst just för att det är så himla mörkt. Man ser knappt spindeltanken. Jag tror filmen vunnit på att ljusas upp en del.

Bra film, men… jag upplever den nog inte riktigt som en femma längre.

BETYG: 4+/5.

Det är inte 4Kns fel, jag är fortfarande väldigt nöjd med min 4K-tv och blurayspelare.

 

[DeBracy]

Jag har sett The Rose of Versailles (2025), en filmversion av mangan som blev anime och musikal på scen och spelfilm och tecknad långfilm och, nu senast, animerad långfilm igen. Kanske mer välbekant under titeln Lady Oscar för en del.

Filmen tar oss från att Marie-Antoinette träffar sin blivande make till stormningen av Bastiljen.

Det känns att filmen är verkligen en superkomprimering. Med en liten bit historisk exposition komplett med kartor, eller ett montage med en låt till så spolar vi fram månader eller år till nästa hållplats, har lite drama, och går sedan vidare. När det händer något dramatiskt får inte riktigt någon tyngd.

Hade musik varit spännande hade det kunna dra upp lite, men det låter mest som typ amerikansk frikyrkomusik eller nåt. Jag tror det blir en svag krankisk trea, och det som räddar den kvar där är att jag är så väldigt förtjust i sjuttiotalsestetiken som de bevarar/bejakar.

 

[Rickard]

Natten har sitt pris
1987 (eng. titel: Near Dark)

Kathryn Bigelows största bedrift är att ha varit gift med James Cameron i tre år är Strange Days och Point Break och att hon vann två Oscar med Hurt Locker mot sin ex-make när han släppte Avatar. Hon har ett vasst öga för bilder och kan sätta upp bra action men i denna film där hon delvis skrev manus så känns det som om någonting saknas. Jag kan se vad dom försöker göra men det är lite som om en alien (eller Zuckerberg/Lynch) försöker beskriva mänsklighet och dom två huvudrollsinnehavarna kan knappt leverera repliker.

Få har hört talas om denna kultklassiker, mycket för att The Lost Boys kom en månad tidigare. Två vampyrfilmer på rad på kort tid? Många likheter finns filmerna emellan, bara att det här är en mycket mer grittig version ... och med tre stycken skådespelare som kom fräscha från Camerons Aliens. Det som stod ut mest med filmen var synt-musiken från Tangerine Dream som fångar det melankoliska på ett 80-talsvis. Funkar att softa till om du inte har något mer att göra.

BETYG: 3/5 (samma som jag hade gett The Lost Boys)

 

[Gamiel]

Maverick (1994)

En humoristisk västernrulle om kortspelaren Bret Mavericks väg till en storspelar pokerturnering och hans försök att samala in alla 25.000 dollar som behövs för inträdet. Under vägen träffar han på flertalet nya och gamla bekanta, de flesta som är skyldiga honom pengar och/eller försöker lura honom.

Känns väldigt mycket som en stor budget Terence Hill rulle, vilket inte är dåligt.

BETYG: 4/5

Bra inspiration för möjliga transportmedel och teknologi som kan passa i ett västern (eller allmänt sent 1800-tals USA) spel, även om du ska ha filmen som inspiration för äventyr bör RP:na vara hög kompetenta.