WRNU:s filmklubb 2026 v16

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v16 2026 – #690 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

Jag har just sett The Crow (2024).

Det jag framför allt föresatte mig när jag slog igång den, var att jag skulle undvika att tänka på den som en remake av The Crow (1994), för det är den inte. Vad jag förstår är det alltså helt enkelt en ny filmatisering/tolkning av samma serietidning – som jag inte läst.

Förväntar man sig att det här ska vara en modern version av den gamla filmen så förstår jag att man går ut från biosalongen besviken. För det här är verkligen en helt annan film, med helt annan estetik och känsla.

Så okej, Eric och Shelley är två trasiga, vilsna själar som träffas på ett rehab-center, som de flyr från innan Shelleys förflutna kommer ikapp dem och de båda mördas, varpå Eric ges en chans att komma tillbaka och hämnas. Filmen är rätt snygg, med en hel del scener som jobbar snyggt med ljus/skugga, kontraster, komposition. Jag tycker att Bill Skarsgård gör ett väldigt bra jobb med att levandegöra sin Eric. Danny Huston är lite mer färglös som skurk tyvärr; han blir mer karikatyr än karaktär – men det funkar.

Jag vet inte; när jag kollar runt vad andra tyckt om filmen känns det som att rätt många trodde att de skulle få se 1994:an med ny färg typ. Jag förstår helt enkelt inte riktigt vad folk klagar på. Det här är en helt habil rulle – 1994:an (om man nu ska jämföra) är bättre, tightare och har bättre soundtrack och är mer lättciterad. Men det här är liksom inte en dålig film, bedömd på egna meriter. Jag skulle rentav säga att jag tycker at den är rätt bra.

BETYG: 4−/5