WRNU:s filmklubb 2026 v10

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v10 2026 – #684 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Khan]

Häromveckan såg jag Blue Ruin

Det här är kanske den mest intensiva film jag sett på åratal. Jag fick på fullt allvar ta paus två gånger för att spänningen blev olidlig. Det gör också att filmen inte riktigt gör sig rättvisa i text på det här sättet, eftersom så mycket av dess USP är stramt hållen nervositet och osäkerhet. Läser man bara vad jag skriver i nästa paragraf låter det rätt banalt.

Vår huvudperson är hemlös, och bor i en gammal skrothög till bil någonstans i ett bakvatten i amerikanska Virginia. Han käkar rester ur soppåsar för att överleva, och verkar mest ha stängt av sig från verkligheten. Men så får han reda på att mannen som mördade hans föräldrar ska släppas från finkan. Vips har han ett mål och mening med sitt liv och en hämndspiral drar igång.

Men även om det där låter som en klassisk B-action från åttiotalet med Stallone eller Dolph är det verkligen inte det. En av filmens stora poänger är att alla människor är vanliga människor, inklusive huvudpersonen. Han kan inget om att slåss eller hantera vapen eller annat som bara är självklart att man kan om man är protagonist i en actionthriller. Vid ett tillfälle ska han sticka punka på ett däck, men slinter med kniven och skär upp sin hand. Eller när han skjuter med ett ovant vapen och får mer rekyl än beräknat, varpå han missar trots att det är max 5 meter bort. Eller när en karaktär lägger sig i bakhåll, men får vänta och vänta och vänta och man ser hur hen blir mer och mer hålögd och trött för varje bildruta.

TLDR
Fruktansvärt bra film. Rå, ärlig, deppig på rätt sätt, och så makalöst intensiv.

Jag skulle inte bli förvånad om den här kommer vara årets filmupplevelse när året är slut. Och då såg jag den redan i februari. Rekommenderas varmt.

 

[Khan]

Nu ska jag avslöja något om mig. Trots att vi mest pratar fantasy och sf och sånt här på WRNU är en av mina absoluta favoritböcker Michelle Magorians Goodnight mister Tom. Igår såg jag filmen för första gången. Den är från 1998, och har självaste kommisarie Morse i huvudrollen.

Gamle surgubben Tom Oakley i en pastoral landsortsby får ta hand om hunsade londonpojken Will Beech under blitzen. Över tid öppnar de sig för varandra och blir bättre mäniskor. Typ.

I grunden är det här nästan rakt av samma sak som boken. De har gjort några smarta förändringar, tex. lagt mer krut på musik och gett lite mer av dialogen till gamle gubben Tom. Helt rätt säger jag.

Det är inget fel på barnskådisarna, men när de ska agera på något av det sjujävla mörkaste jag någonsin läst finns det liksom ingen barnskådis som är bra nog, hur mycket man än letar. Och att tvinga en stackars nio-tioåring att svälta sig själv för att se så avmagrad ut som Will ska göra är inte rimligt heller. Så filmens barnskådisar = helt ok. Gamla gubben Mister Tom? Helt sabla fantastisk. Nära på 100% som jag tänkt mig honom.

Det är däremot trist att filmen är för kort. Eftersom det här handlar om relationer och karaktärsutveckling över tid och i ett lugnt tempo, hade den defintivt mått bättre som miniserie på typ 5 timmar istället för som film på lite drygt 90 min. Att Will åker hem till London en knapp halvtimme efter att de träffas första gången sabbar känslan är jag rädd. Men det som är bra är riktigt bra. Hade bara gärna haft mer.

TLDR
Bra film, bra engelskt lågbudgetdrama. Inte fantastiskt som boken, men nog sjutton blev jag tjock i halsen och blödig till tusen ändå. Rekommenderas.

 

[Mundo]

Var väldigt länge sedan jag skrev en recension av en film. Ikväll såg jag Little Amelie Or The Character Of Rain (2025).

Lilla Amelie är den nyfödda dottern till en belgisk diplomatfamilj i efterkrigstidens japan. Vi får se filmen genom hennes ögon och hur hon har svårt för att få bilda en meningsfylld relation med någon utöver sin långväga farmor och familjens japanska hushållerska. Det är ingen storfilm med dramatisk plott och episka scener, men det är känslosamt, vackert och stundtals otroligt mysigt. Animeringen är enkel men vacker och Amelie är en mycket härlig huvudkaraktär.

Det kan nog vara så att jag också blivit mer blödig med åren. Fantastisk filmupplevelse. 5/5.

 

[Organ]

Jag har sett den amerikanska Sci-Fi-Thrillern Companion från 2025. Ett antal gamla vänner med sina respektive ska tillbringa en helg tillsammans i någons sommarhus. Emellertid är inte allt vad det verkar vara. Det finns hemliga agendor i bakgrunden, idyllen byts ut mot skräck och saker eskalerar snabbt ur kontroll.

Companion är spännande, genomtänkt och välskriven med ett manus som tar oväntade vägar. Emellertid så är alla streamingtjänster och liknande väldigt snabba med att avslöja filmens bärande premiss, sådant som man bäst upptäcker själv genom att se filmen. Googlar man filmens titel så avslöjas det i typ den första meningen. Så jag föreslår att man ser den utan att kolla upp filmen innan, inte se någon trailer, inte kolla på IMDB eller wikipedia innan eller ens läsa den korta beskrivningen på streamingtjänsten.

Companion får 4/5.

Filmen finns att streama på HBO Max och Prime Video, samt att hyra eller köpa på SF Anytime.

 

[Franz]

För någon dag sedan fortsatte jag att titta ikapp osedda Marvelfilmer. Denna gång kom turen till Deadpool & Wolverine. Jag var inte överförtjust i den första Deadpoolfilmen. Tyckte den skröt väldigt mycket om att den var så annorlunda, så att den i grund och botten var en "rädda tjejen från skruken"-film gjorde mig beskviken. Då var tvåan betydligt bättre. Trean hamnar någonstans mitt emellan.

Intrigen till filmen är något man antingen kommer älska eller hata. Å ena sidan är det väldigt smart att använda sig av Time Variance Authoirty. Å andra sidan är intrigen totalt ologisk om man tänker efter, för den förutsätter att Deadpool utspelar sig i samma universum som filmen Logan, vilket såklart är skrattretande. Vidare så fortsätter MCU vara märkligt velande kring hur det ligger till med Avengers' vara eller icke vara. I både Thonderbolts och Captain America: Brave New World sägs det att Avengers avvecklats (vilket jag helt hade missat) men nu tar Deadpool kontakt med Hank Pym för att bli värvad! Hur ska ni ha det egentligen, finns Avengers eller inte?!

Hursomhelst, detta är en sådan slags film där åtminstone inte jag retar mig på hur logiskt saker hänger ihop. Här är det fart, action och humor som sätts i första rummet. Och på det stora hela tycker jag att filmen levererar ett antal vansinnigheter som jag uppskattar! Det håller inte rakt igenom, vissa skämt är sådär roliga, och det finns en Old Boy-inspirerad fajt som tror att den är mycket häftigare än vad den är. Men det är mer bra än dåliga grejer.

Det centrala i filmen är ju Deadpool och Wolverines relation. Jag föredrar ensemblefilmer med band of misfits framför "odd couple"-buddy filmer. Men det är ju en personlig preferens, detta funkar för vad det är. De två har kemi och det känns som att skådisarna har kul. Filmen haglar även av referenser och easter eggs. Tycker man sådant är jobbigt kommer man att vara rätt sur filmen igenom. Jag gillade det och tyckte det var snyggt gjort!

Allt som allt en rätt bra film. Inget måste att se, men inte heller en besvikelse.

 

[wilper]

Jag såg The Kon-Tiki Man - Reeds in the Wind (1989)

Thor Heyerdahl är norsk äventyrare och tror att det går att segla över atlanten i en båt gjord av vass.

Det är en dokumentärfilm om slutet av 60 och början av 70-talet då han byggde vassbåtarna Ra och Ra 2 och försökte segla dem över atlanten.

Filmen blandar intervjuer med vad jag tror är inspelningar gjorda av besättningen själva (Men det skulle kunna vara återskapade scener, det framgår inte riktigt).

Inte så spännande, men coolt att se en riktig "upptäcksresande" i full aktion.

Tre stjärnor