WRNU:s filmklubb 2025 v44

[krank]

Och nu har jag sett Get Out.

Jag önskar att jag fått se den ospoilad. Den var väldigt bra som den var, och jag vetefan om jag ens sett den om den inte spoilats.

Jag antar att det jag önskar är att någon tvingat mig att se den innan den spoilade för mig. Att nån skulle dragit med sig mig på bio, eller kört filmkväll, eller något.

Jag… jag vet inte om jag ens kan skriva något, utan att ge för mycket. Det här är nog en film som vinner på att man går in helt blind, tror jag.

Så jag nöjer mig med att ge betyg.

BETYG: 5−/5

 

[krank]

Så nu är vecka 666 snart slut och jag har sett totalt 7 filmer. Jag har några på reservlistan – Ringu, Shaun of the Dead, Jennifer's Body, The Thing, Evil Dead – men vi får se om jag ids se nån av dem i morgon. Ringu är väl den som mest klockrent representerar något jag annars inte haft med under veckan; annars har jag ju stt klassiker och nya filmer, original och remakes, humor och seriöst, nutid och andra världskriget och scifi. Så jag har täckt in skräckspektrat ganska bra. Får jag in Ringu också så täcker jag in "icke anglosfär-skräck".

 

[Franz]

Jag har sett Weapons. En natt försvinner en skolklass med barn exakt samtidigt. Kvar finns bara en liten kille och en lärare som många ger skulden för försvinnandet.

Det finns mycket som jag gillar med denna film. Foto, skådespeleri och atmosfär håller alla hög kvalitet. Man märker dessutom att regissören har en stor passion för film och det finns tydlig inspiration från andra filmskapare. Lynch, Kubrick och till och med en släng av Sam Raimi. Det är härligt att se!

Filmen börjar otroligt bra, men den håller tyvärr inte hela vägen. Allteftersom tillkommer en massa småfel, inkonsekvenser och brister i historien. Enskilt är alla dessa så små att de är att klassa som nitpicks, men tillslut är de så många att de stör tittandet för mig. Och då är jag verkligen en person som vanligtvis kan bortse från sådant.

Dessutom finns en större brist i filmens tempo och rytm. Vi får i filmen följa händelserna från flera personers synvinklar, och det är bra. Men det är konstigt upplagt. Först följer vi två personer som är avigt inställda till varandra och precis när en viktig händelse sker som torde få dessa att försonas klipps det bort från dessa och vips för vi lösningen på mysteriet serverade för oss i knät, fast av helt andra personer. Det tar för mig bort en relation som hade kunnat vara intressant. Jag önskar att de två personerna hade varit mer bärande att lösa mysteriet. Visst, de gör detta, men vi som tittare vet redan hur allt hänger ihop vid den tiden. Vidare finns det en passage där jag tycker att filmen blir lite seg och småtråkig, vilket för mig är en dödssynd när det handlar om skräckfilmer.

Kritiken ovan gör inte filmen dålig, utan hindrar den bara från att vara fantastisk. Den har fortfarande många kvaliteter och jag är glad att jag såg den. Men det känns lite synd att den inte var så bra som den kunde varit.

 

[Rickard]

Monster Hunter
2020

Milla Jovovich och Ron Perlman känns som man får något annorlunda men väldigt sällan bra. En grupp med kaxiga elitsoldater med sveps in i en portal och hamnar i en värld med jätteinsekter. Där möter dom Tony Jaa som kan allt: han kan hoppa coolt mellan klippor, prata ett annat språk och skjuta pilar med dynamitgubbar. Filmen är väldigt mycket i tema med Aliens och har stundtals samma känsla som Pitch Black och är ännu en av makarna Jovovich + W.S Andersons dataspelsfilmer. Jag tyckte filmen var riktigt skön på ett gäng punkter, trots egentlig avsaknad av plott, men sista akten (med avslutande cliff hanger) är så svag att det sänker betyget ett steg.

BETYG: 3/5

 

[wilper]

Jag såg Jersey Girl (2004).

Ben Affleck jobbar i mediabranchen och är ett stressat rövhål, sedan kommer kvinnor in i hans liv och han lär sig vad som är viktigt i livet och blir en bra människa. En komedi av Kevin Smith, inte speciellt rolig komedi, men ändå. Så mycket kändisar är med framför kameran att vi väl får kalla den "stjärnspäckad". Mike Starr, dvs Whitney Houstons första livvakt i The Bodyguard, dyker upp i en biroll, vilket är lite kul. Och Liv Tyler gör en OERHÖRT charmig kvinnlig huvudroll.

Det är inte riktigt en komedi, och inte en romantisk film, utan någon sorts mitt-emellan, så den träffar inte någon av måltavlorna riktigt för mig (och inte för biopubliken i stort heller efter vad jag kan läsa på nätet). Men tre stjärnor kan jag väl tänka mig.

 

[krank]

Jag har avslutat allhelgonaveckan och filmklubben #666 med att se リング (1998).

Den led av exakt de problem jag upplevde när jag senast såg den.

Såhär: Första halvan av filmen är riktigt bra. Naturalistiska vardagsmiljöer som inte känns konstlade, en initiativrik och nyfiken kvinnlig huvudperson som följer ledtrådar och ett lagom läbbigt koncept som lovar mycket. Det handlar alltså om Reiko, en journalist som följer upp en story om ett mystiskt rykte om en VHS-kassett som, om man ser den, gör att man dör sju dagar senare. En ganska standard creepypasta-spökhustoria med andra ord. Genom en tragedi i den egna familjen lyckas hon plötsligt koppla ryktena till faktiska människor, och dyker djupare i mysteriet.

Sedan… Well, sedan blir det inte så bra. Det är inte egentligen så spoileriffic, men jag lägger det inom spoilertaggar ändå för säkerhets skull.

Spoiler

Efter att Reiko sett VHS-filmen hör hon av sig till sin exmake, Ryuji. Han är filmens sämsta karaktär. Det allra mesta han tillför, gör filmen sämre.

• Han tar i princip över hela utredningen, och Reiko förvandlas från en initiativrik utredare till halvhysterisk follow-along.
• Han har psykiska krafter, vilket litegrann tar udden av allt det mystiska i övrigt. Kanske är det så att filmen är gjort för folk som redan tror på psykiska krafter? Är det lite som Pray for the Devil som kändes gjord för folk som redan lever i en värld där demoner och besättelser finns och tas för givet? Oavsett, för mig funkar det verkligen asdåligt att han kan typ läsa tankar och få visioner.
• Det gör också att utredningen slutar handla om att följa ledtrådar och mer blir att han går runt och tar i saker och levererar exposition.
• Det här är ändå en film från 1998; det känns för mig som lite sent att ha en manlig gruffig karaktär som slår en kvinna som "blivit hysterisk" för att hon ska lugna ner sig. Det problematiseras inte; hon lugnar ner sig bara.

Det enda positiva han tillför filmen är att han dör mot slutet, och får bli Reikos tecken på att de inte alls brutit förbannelsen. I och med hans död förvandlas hon också plötsligt tillbaka till att vara målmedveten, rationell och smart. Men; filmen behövde en karaktär som dog där. Men det hade kunnat vara en karaktär som faktiskt överlag bidragit med något annat också, och inte bara gjort filmen sämre.

Han spelas för all del förtjänstfullt av Hiroyuki Sanada, men det hjälper inte. Det är manuset som är problemet.

Annars då? Tja, jag gillar Reikos son. Han är ett barn som går i första klass, men för att vara barn på film är han otroligt ojobbig. Närmast lite läbbig; men inte på samma nivå som hans motsvarighet i den amerikanska remaken. Specialeffekterna är bra, ADR:en är… varierande, och alldeles för ofta märkbar.

BETYG: 3−/5. Den hade kunnat vara klart bättre. Nu är jag lite sugen på att se en amerikanska remaken, som jag minns som klart bättre.