WRNU:s filmklubb 2025 v44

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v44 2025 – #666 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

Alright – imorgon börjar Halloweenveckan. Jag hade egentligen tänkt göra nå't mer organiserat, men nu tänker jag helt enkelt försöka se minst en skräckrulle varje dag under hela veckan!

666 filmklubbs-veckor alltså. Herregud.

 

[Hundenilunden82]

Då det är halloweentider så har jag sett en skräckis och skräckisen jag såg var George.A.Romero's The Crazies också känd som codename Trixie ifrån 1973.


Filmen utspelar sig i staden Evans City Pensylvannia som fallit offer för ett biologiskt vapen som får dom som utsätts för det att antigen dö eller bli helt sjövilda och gå in i bärsärka raseri.

Filmen har två subplots där den ena följer stadens icke infekterade invånare och deras kamp mot the crazies och mot militären som fått shoot on sight order, den andra subploten följer politiska och militära ledare och deras försök att begränsa smittan som det biologiska vapnet orsakat.


Filmen fick en remake 2010.


Betyg 3/5: Jag skulle inte säga att detta är romeros bästa film men en helt ok film som lyckats nå skräckfilms kultstatus.

 

[Hundenilunden82]

Jag har sett ännu en kultskräckis phantasm ifrån 1979.

Dom två bröderna Jody och Mike lever i en liten stad där mystiska dödsfall sker.

Tillsammans med glassgubben Reggie är bröderna övertygade om att traktens dödgrävare i folkmun kallad the tall man ligger bakom dödsfallen.



Filmen fick på grund av två scener en X-rating(commercialy non viable) men efter att filmkritikern Charles Champlin ringde ett telefonsamtal som en tjänst åt en vän så ändrades filmens rating från X till R. champlin gav filmen en positive review vilken sedan hamnade sedan på filmens promotional posters.

Filmen var nummer 25 på kabel-tv kanalen bravos lista över dom 100 mest skrämmande filmerna.

1998 släppte mgm phantasm på vhs och dvd med två deleted scenes



Betyg 3/5 phantasm är en sån där kultskräckis som either you will love it or you will hate it

 

[krank]

OK, igår var jag på besök hos en gammal kompis, och vi såg…

…först och främst Toxic Avenger (2015). Alltså den nya remaken med Peter Dinklage, Elijah Wood och Kevin Bacon.

Jag vet inte om det finns nån poäng i att försöka sammanfatta storyn. Det är absurditeter, sociala kommentarer, och livstragedier om vartannat.

Jag tyckte den var skojjig! Ganska precis vad jag förväntade mig utifrån konceptet "Tromafilm gjord 2025 med mer budget". Det är mycket snyggt splatter, dum story, manus som inte riktigt hänger ihop utan har en massa gags som bryter stämningen hela tiden, och roliga fysiska specialeffekter.

Det här är dumt, smaklöst, lekfullt och… kul, helt enkelt. Jag gillade det.

BETYG: 4/5


Sen såg vi Pet Sematary (2019).

Överlag en helt OK film. Jag har läst boken för över 20 år sedan men har nog inte sett originalfilmen alls, så mina förväntningar var ganska blanka.

En familj flyttar till en liten stad i Maine för att sakta ner livet och sådär. Eftersom det här är en Stephen King-story så vet vi ju att redan vid "liten stad i Maine" så har familjen gjort ett misstag. Och alltså… det känns som att huvuddragen här är så kända att vi alla vet vart det ska barka? Familjens katt blir överkörd, den rationelle ateist-pappan låter sig övertalas av grannen, en gammal gubbe spelad av Jon Lithgow, att begrava den i den "sura jorden" bortom jurkjyrkogården, och den kommer tillbaka "annorlunda". Sen går det… inget vidare, på det hela taget.

Men ja, en helt OK film. Den lyfts kanske framför allt av att tjejen som spelar dottern i familjen är så himla bra – hon säljer in dottern som ett sympatiskt barn (ovanligt på film) och sen när ungen är odöd så säljer hon in den som just läskig.

Jag har egentligen inget att klaga på. Gillar man sån här film rekommenderar jag den. Även om jag väl inte direkt skulle säga att jag blev "rädd".

Den här filmen föranledde också en diskussion mellan mig och mitt sällskap om det här med amerikanska par på film som inte verkar känna varandra alls. Liksom… Det här är ett gift par med en nioårig dotter. De har alltså aldrig under dessa nio+ år haft en diskussion om religion eller livet efter detta? Det kommer som en överraskning för frun att maken inte tror på sånt?

Liksom, för oss är ju sånt där första-dejten-material. Sånt som man pratar om för att det är sånt som är kul att prata om när man lär känna en ny människa, tillsammans med typ politik, film och musik. Men vi insåg nog också båda två att vi också kommer från en subkultur av udda kufer och knäppisar, där det här med "småprat" aldrig riktigt varit en grej.

Men… nio år? Det verkar heller inte bara vara på film; jag har sett rätt många berättelser om par där de inblandade överhuvudtaget inte ens verkat känna varandra som människor. Liksom, de är gifta och ha barn – men de verkar inte vara nära kompisar med varandra? Skumt.

BETYG: 4/5

 

[krank]

Minuspoäng till Pet Sematary 2019 för att de aldrig spelade den bra versionen av låten, utan bara använde en inte alls lika bra cover i eftertexterna.

Iofs tematiskt korrekt – låten kom tillbaka, men den var sig inte lik…

 

[krank]

Idag blev det bara en film – men vilken film sen! Jag såg theatrical cut av Alien (1979).

Det här är en av de bästa filmer jag vet. Jag såg den senast 2022 vilket egentligen är lite för länge sedan… Annars har jag skrivit om den 2013, 2020 och 2021 också.

Senast såg jag direktörskatten; den här gången blev det den teatraliska katten. Jag saknade visserligen framför allt scenen där Lambert är arg på Ripley och så, men scenen med äggmänniskorna vet jag inte om jag saknade så mycket. Och jag har förstått att direktörsversionen är klippt lite mer "snappy", något jag inte tycker behövs – den här filmens tempo är närmast perfekt. Det är en film som låter grejer ta tid, och eftersom miljöerna är så ljuvligt vackra så funkar det.

Precis som i The Abyss så tjusas jag snabbt av "vanliga arbetarklasskillar"-grejen; tjafset om bonusarna och att Parker är en röv och att Lambert gillar att gnälla gör att besättningen väldigt snabbt och effektivt blir tredimensionella, det är väldigt lätt att komma in i filmens verklighet. Att scenografin är så fantastisk hjälper såklart till också; det är trångt och lagom skitigt även i de rena områdena; folk har satt upp lagom sunkiga pinupbilder och röker inomhus. Så jävla bra, alltihop.

Jag reflekterade också över hur omöjligt det är att se den här filmen utan att göra det i ljuset av all Alienmedia som kommit senare. Och nu menar jag inte nödvändigtvis ur något slags världsbygge-perspektiv, utan… jag menar, jag vet ju vart Ripley är på väg. Jag vet vad som händer sedan. Och nu med Romulus och Alien: Earth dessutom… Jag gillar det.

Det känns som att jag bara sitter och svamlar. Egentligen: Det här är en jävla bra film. Stilbildande. Andra har försökt härma, men aldrig överträffat. De enda fläckarna den här solen har är att (som jag skrev en tidigare gång) scenen med den nyfödda xenomorfen som springer över bordet som enda SFX-scen inte åldrats så väl och att det väl inte känns helt motiverat att ha flera långa klipp med Ripleys rumpspringa och tydliga bröstvårtor som stretar mot tröjan.

Men liksom, småsaker.

BETYG: 5/5

(Min blurayutgåva är lite skum. I menyerna påstås det inte finnas några undertexter för den här filmen, men när jag kör igång filmen och trycker på undertextknappen finns det fullt fungerande textning på flera olika språk däribland två på engelska (en klassisk "hearing impaired").)