WRNU:s filmklubb 2025 v39

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v39 2025 – #661 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[wilper]

Moulin Rouge (2001)
Ewan McGregor är nyanländ poet i Paris 1899. Han blir indragen i ett bohemskt teatersällskap. I det här sammanhanget betyder "bohem" att klä sig som om man skall på pridefestival, och gå runt och skrika. (Ni anar säkert vart det här barkar för den reaktionäre wilper.) Teatersällskapet har dock en listig plan: Ewan skall förföra den undersköna Nicole Kidman som i sin tur skall övertyga ägaren till nöjespalatset Moulin Rogue att låta dem sätta upp en pjäs som än så länge saknar manus, för jepp, de är BOHEMER.

Jag inser att det här var ett dåligt filmval för mig och tänker stänga av redan efter några minuter, men då ser jag på DVD-asken att filmen både är Oscars-belönad OCH har legat 1a på svenska biotoppen. Så jag biter ihop och tjurigt ser jag klart filmen för någon sorts kultur borde jag väl få mig till livs mellan mitt livs höjdpunkter med Michael Douglas. Och filmen blir faktiskt något bättre under korta perioder. Det är en musikfilm och ibland får Ewan och Nicole sjunga en pop-cover där texten har bäring på handlingen.

En kul grej är att Richard Roxburgh som spelar skurken faktiskt är rätt lik Gary Oldman i Femte Elementet. Inte så att det räddar filmen, men lite kul är det.

Jag såg hela vägen till slutet även om jag gick upp ur fåtöljen för att rota lite i bokhyllorna efter en bok som jag kom på att jag inte sett till sedan flytten tre år sen. Boken dök inte upp, två stjärnor.

 

[wilper]

State of Play (2009)
Ben Affleck sitter i amerikanska kongressen och undersöker hur försvarsdepartementet hyr in privata aktörer för att göra försvarsjobb. Russel Crowe är journalist och rapporterar om saken. Tillsammans dras de in i farligheter.

Det är en thriller, och det fattar man snabbt, det syns redan på omslaget till DVDn. Och den är inte så dum faktiskt. Inte så att jag skulle se om den, men att se den en gång om den dyker upp på TV eller så, det kan jag väl rekommendera.

Tre stjärnor.

 

[Hundenilunden82]

Jag har sett Hammer horror's vampire circus ifrån 1972.

I den serbiska byn Stetl bor greve Mitterhaus och greven är naturligtvis en vampyr.

Folket i byn tar livet av greven som på sin dödsbädd förbannar byn och säger att alla byns barn skall dö för att en vacker dag ge greven livet åter.

Spola fram i tiden och en farsot härjar i Stetl vilket har satt byn i en lockdown men så mitt i allt detta dyker en grupp med kringresande cirkusartister upp.

Vilka är dessa cirkusartister är dom möjligen i maskopi med greven och där för att utföra hans lömska planer.


Betyg 3/5 helt ok Hammer horror utan att ha med någon av giganterna Lee eller Cushing

 

[Conan]

Har sett Filip och Fredriks Sista resan (2024)

Fin tanke till film. Tycker dock den blev alldeles för stylad och kändes alldeles för tillgjord. Obegripligt att det var på tal för en Oscar.

2/5

 

[Rickard]

Once Upon a Time in Hollywood
2019

Är Leonardo DiCaprio en bra skådis? Det känns som om han har ett lager av mimik ovanpå hans riktiga jargong, vilket gör att jag aldrig riktigt tycker han lyfter. Han går in intensivt in i sina roller med efterforskning och enda gången jag egentligen tyckt att han lyckades var i den briljanta Blood Diamond. I Once Upon a Time passar hans skådespeleri eftersom han spelar en välkänd skådespelare som är på väg att bli för gammal i Hollywood, där under många av filmens minuter får vi ta del av hans tvserier som om vi vore åskådarna. Vad som är bra att känna till är också Manson-familjen och vad kulten gjorde med Sharon Tate, frun till Polanski.

Det här är en film för filmnörden. Det är snyggt filmat och intressant klippt, skön musik, det är en hel del namndroppningar (i denna ensamble-film) och den följer en romantiserad filmepok. Jag känner att filmen hade passat bättre som en miniserie, för allting faller i tredje akten när Tarantino försöker knyta samman allting. Det blir på tok för hastigt och hattigt. Synd, för det här är en film som är riktigt skön på någon punkt men på grund av den tredje akten så funkar den bara att softa till.

BETYG: 3/5

 

[krank]

Nu har jag sett om Evangelion: 3.0+1.11: Thrice Upon a Time.

Jag har sett den en gång förut; 2021.

Jag såg inte timmen där de odlade ris på högre hastighet den här gången. Faktum är att jag nog nästan tycker att den är den bästa delen av filmen.

Den knäppa skiten var lika knäpp den här gången, och jag mindes typ… nästan ingenting av förra gången jag såg filmen. Herregud, den här filmen har verkligen bara två hastigheter: 1 och typ 12. Antingen är det långsam risodling, barn och söta katter som bor under tåg. Eller så är det "miljoner med huvudlösa kroppar som kanske också är Eva-mechas som… fylls av människosjälar från en… tidigare civilisation? forsar över världen som en blå flodvåg".

Det är som sagt en timme av risodlande. Filmen är två och en halv timme lång, och det som inte är risodling är totalt fucking bananas psykedeliskt nonsens i 180 knyck.

Säga vad man vill om Evangelion, men det är en franchise som bemödat sig med att inte kunna beskrivas som tråkig.

Jag tror att man behöver hänga med mycket mer än mig, alternativt läsa på vad som skrivits i annan media, för att fullt ut greppa liksom den psykedeliska metaplotten i Rebuild. De grova dragen är relativt tydliga – vad Gendo vill, varför folk offrar sig, osv. Det som inte är det minsta klart för mig åtminstone är ju snarare världsbygge-mekaniken. Vad som lett till vad, varför specifika grejer behövs, hur det funkar rent mekaniskt. Vad var den svarta månen? Vad var spjuten? Vad var egentligen en ängel? Var alla piloterna kloner? Var kom änglarna ifrån? Hur hängde spjuten ihop med Lilith? Jaja, det lär väl finnas smartare människor än mig som skrivit wikis om det här.

Och här är grejen: Även om man helt skiter i liksom det mekaniska, även om man är helt ointresserad av änglar och EVAs och så vidare, så finns et precis som i trean ett par väldigt tydliga teman. Om trean handlade om att ångra saker man gjort och som man inte kan ta tillbaka, så handlar den här filmen om att förlåta sig själv, acceptera sina brister, och blicka framåt. Gräva där man står. Ta emot hjälp, även när man inte "förtjänat" den. Att det faktiskt inte spelar någon roll ifall man förtjänat den. Fint, är det.

Oavsett vilket är det här ett jäkla mästerverk. Även om man nu inte gillar nonsens så är ju filmen vansinnigt snygg. Och risodlandet är väldigt sött.

BETYG: 5/5

 

[Organ]

Jag har sett Ice cold in Alex, klassiskt krigsdrama från 1958 om en handfull brittiska soldater på flykt undan de avancerande tyskarna genom den Libyska öknen i en skruttig ambulans under Andra världskriget. De har ingen mat, nästan inget vatten, för lite bensin, ett fordon som kan gå sönder närsomhelst och tyskarna är dem i hälarna. Och är alla verkligen vilka de säger att de är? En av de saker som håller dem uppe är tanken att när de når fram till Alexandria så ska de ta en kall öl på deras favoritbar.

Idag är filmen mest känd för att en scen från den användes i en reklamfilm för Carlsberg på 1980-talet. Detta är lite orättvist. För även om delar av den delvis känns lite åldrat, könsrollerna till exempel känns verkligen femtiotal, så sitter man bitvis på helspänn. För det är överlag bra skådisar och dramat är intakt. I praktiken är den ett kammarspel i en lastbilshytt men utan att bli tråkig, och det på grund av en blandning av bra skådisar och ett bra och tajt manus. Tittaren känner verkligen hettan, törsten, rädslan för att den dåliga fjädringen till slut ska brista och flyktingarnas längtan efter kall öl.

Ice cold in Alex får 3.5/5.

Var man ser filmen vet jag inte. Jag såg den på SVT Play men den är nu tyvärr borttagen. Men den är värd att leta reda på.