WRNU:s filmklubb 2025 v35

krank said:
Ja, ju äldre jag blir och ju bättre hemmaupplevelsen av film blir, desto mer tenderar jag överlag att uppskatta liksom den sociala aspekten av biografmörkret, och det övrig publik tillför upplevelsen. Vill jag sitta helt ensam i ett tyst rum och se på bio så kan jag ordna det hemma, liksom. Bio ger mig 1) filmerna ett par månader i förväg och 2) den unika upplevelsen av att sitta med andra människor.

Jag noterade också att presentatören innan filmen (jag gillar verkligen att de har en fysisk människa som går ut och pratar numera) sade att man skulle typ "prata tyst så man inte stör andra" snarare än att man skulle vara tyst.

Jag tror att om biofilm ska ha en framtid så måste det nog vara den vägen man går. På bio ser man film med andra. Sen får de såklart ogärna överrösta filmen men dels är det ingen risk på IMAX och dels finns det ju oftast textning. =)

(Det här är definitivt en åsikt som jag är medveten om är kontroversiell, ja. Man ska respektera andra på bio eller för all del andra offentliga miljöer, men det behöver inte betyda att man sitter knäpptyst)

Jag är sen också rätt glad över att ungdomarne faktiskt går på bio. Och, såvitt jag märkte, inte hade mobilerna framme.
Click to expand...

Ja, och specifikt skräckfilm har ju alltid fungerat minst lika mycket som en social upplevelse som att det handlar om filmen. Den genren existerar ju för att ungdomsgäng skall väsnas, skrika av jumpscares och sedan skratta.

Störs man av det så tycker jag man gott kan stanna hemma och låta de som fattar grejen ha sin bioupplevelse.
 
En av de bästa bioupplevelserna jag haft var när jag såg Dracula Untold. Inte för filmen, utan för att publiken var jag och personen jag såg den med… Och 30 personer från ett äldreboende. De pratade högt genom hela filmen och absolut sågade den 😂😂 Den äldre herren som under filmen berättade att han sist hade varit på bio för att se Kramer mot Kramer och beskrev special effekterna som ”Stjärnornas Krig skit” var amazing.
 
Sen är det ju tänker jag skillnad på folk som låter och märks för att de är engagerade i filmen (skratt, applåder, ungdomar som försöker skratta för att slippa känna sig skrajja) och folk som låter och märks på orelaterade sätt, typ pratar om helt andra saker, fipplar med mobilens ljusa skärm osv.

Jag vill ju inte att folk stör, men det är något fint och bra att vi ser filmen tillsammans och engageras av den.
 
Hunger games (2012)
Jennifer Lawrence bor i en bondhåla I framtiden, en dag blir hon bortförd för att spela dödsmatch mot andra ungdomar.

Jag har läst boken och filmen verkar följa den rätt väl.

Jag retade mig lite på att det blir väldigt mycket kameraskak när det blir action, men annars en helt ok film. Tre stjärnor.
 
Jag har sett decade of the dead ifrån 2023

En grupp med överlevare befinner sig på en ö som bebos av en zombiekult med planer på att härska i apokalypsen.

Betyg: 2/5. Det här var inget vidare
 
Förlupen kula
2020 (fr. titel: Balle perdue)

Bilmekaniker som hamnat snett får en andra chans när han får jobba med polisbilar. När jag ser b-filmsaction så måste dom ha någonting extra. Naket (muskler), bra action eller roliga one-liners ... och det som skiljer dom bra actionfilmer från dom b:iga är karaktärsutveckling. Jag sitter mest och funderar på att den här filmen hade varit riktigt skön om Luc Besson hade regisserat den. Taxi är liksom ingen höjdarfilm men jaktscenarna där är jättebra. Det finns två uppföljare till denna franska film, men efter att ha segat mig igenom denna har jag föga lust att ta mig igenom fler. Den funkar att softa till, men gör ingenting speciellt.

BETYG: 3/5
 
Last edited:
Hunger games 2 - Catching fire (2013)
Andra boken av tre, och andra filmen av fyra om Jennifer Lawrence som lever i en dystopisk framtid där dödsmatcher är familjeunderhållning.

Nära boken den här med, men med 140 minuter speltid så har de utrymme att sträcka lite på benen.

Tre stjärnor här med, men jag blir påmind om varför jag inte fortsatte läsningen till sista boken.
 
Shining through (1992)
Melanie Griffith söker jobb någon gång strax före andra världskriget och hamnar på Michael Douglas kontor. Och snart bryter kriget ut.

Det är en tät spionhistoria, ruskigt spännande och dessutom har den en romantisk bihandling.

Jag tycker massor om den, det enda smolket i bägaren är att Melanie dras in i handlingen för att hon talar flytande tyska, men det gör hon inte i verkligheten. Nå, det förtar inte så mycket att filmen tappar sina fem stjärnor som dock får bli svaga.
 
Eagle eye (2008)
(Actual cannibal?) Shia LaBeouf är en riktig förlorare som jobbar på en kopieringsfirma, en dag ringer telefonen och han dras in i en vild actionthriller.

Filmen är snart 20 år gammal, men den känns oväntat relevant än idag vilket ger en lite besk eftersmak på det hela. Men en bra film, den får fyra stjärnor.
 
One more time (2015)
Christopher Walken är en åldrande smörsångare som fallit ur tiden sedan 25 år, men nu funderar han på att göra comeback. Och han har en dotter, Amber Heard, som också är i musikbranschen, men utan framgång. Det är ett lågmält drama med mycket musik.

Det är trevligt, stundtals behaglig musik, några fångade ögonblick ur människors liv.

Den får tre stjärnor, svaga men ändå. Amber Heard är inte så himla pjåkig som skådis ändå, jag kände bara till henne från Depp-rättegångarna sedan tidigare.
 
Last edited:
Häromdagen såg jag om Titta vi flyger!


Det är nog tredje eller fjärde gången jag ser den. Har alltid varit extremt förtjust i Z&A&Z:s humor och knäppgöksfasoner. Jag tror att jag såg deras senare filmer med Leslie Nielsen (främst Nakna Pistolen) och fastnade för dem först, och sedan hittade bakåt i deras filmografi.

För att vara en tramsparodi har den åldrats rätt väl ändå. Det finns vissa skämt som är kassa, och en hel del till som är på skalan "genuint obekväma" eller till och med byggda på rent rasistiska/misogyna/homofoba. Tack och lov är de inte så många som de bra skämten, och stilen Z&A&Z jobbar med gör att skämten går förbi i galoppfart. Så är det något skämt man blir chockad av på fel sätt är det snart förbi och det kommer femtioelva nya. Det enda undantaget är väl gaystereotypen som ständigt återkommer och inte är rolig. Typ alls.

Men man får fantastisk Lloyd Bridges, Leslie Nielsen, massor med dum men fantastisk humor och tusen citerbara repliker. Flera av dem är inbrända i min hjärna sedan ungdomen.

Helt klart sevärd. Jag skrattade då och då, men fnissade åt c:a 75% av skämten. Det är inte dåligt när jag sett den minst två gånger innan.

3/5 om jag ska väga in allt, men med nostalgiglasögonen på är det nog 4/5.
 
Khan said:
och en hel del till som är på skalan "genuint obekväma"
Click to expand...
"I like my coffee black" ... är nog fortfarande mitt favoritskämt från den filmen.

Någon gång ska jag försöka se originalfilmen som dom spoofade. Det här är nästan en Kung Pow, eftersom många av scenerna är (tydligen) direkt tagna från filmen dom spoofade. Det som är intressant med filmen är hur skapar-duon verkligen fick hamra in att skådespelarna skulle vara seriösa i sina roller och inte spela dom komiskt.
 
På pendlingen in till jobbet idag såg jag Titta vi flyger än nu högre


Den här hade jag aldrig sett förr. Det var rätt mycket samma och mer. En del skämt jag skrattade åt, en del jag fnissade åt, men på det stora hela rätt mycket som kändes som om någon skrivit filmen för att det var deras jobb, snarare än att de förstått varför första filmen var rolig.

Överraskande mycket sexskämt på dåligt vis, inklusive genuint obekväma pedofilskämt . Alldeles för många rena upprepningar av första filmen, snarare än utbyggnader av den. Många skådisar är tillbaka och gör exakt samma sak igen, men inte alla och inte den bästa (Leslie Nielsen).

Så nja. Den här behöver man nog inte se. Kolla in de bästa skämten på youtube.

2 / 5. Jag förstår varför det inte blev en trea.
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top