WRNU:s filmklubb 2025 v20

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v20 2025 – #642 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Franz]

Det har diskuterats mycket Tolkien här på forumet vilket jag tycker är kul! Blev därför lite inspirerad att tillslut se War of the Rohirrim.

Jag kan ju börja med att säga att jag inte hade de bästa förväntningar på denna film, trots att jag älskar Tolkiens Midgård. Dels tyckte jag att Midgård och anime var en kombo som jag tyckte lät riktigt illa. Sedan tycker jag att Rohan inte är en av de mest intressanta grejerna med Tolkiens Midgård. Och krigsskildringar är bland det mest ointressanta inslagen som finns i fantasy.

Och ja, typ alla mina farhågor blev besannade. Till att börja med det där med anime. Filmen är snygg, men när jag tänker Tolkiens Midgård är anime bland det sista jag associerar det med. Det skaver verkligen för mig och jag har svårt att inte störa mig på det under filmens gång. Personligen hade jag alla gånger föredraget ett homage till Ralph Bakshis stil. Hur coolt hade det inte varit att köra motion capture med dagens teknik och lägga animationerna nära filmen från 1978!

Vidare att det handlar om Rohan. Av alla intressanta grejer som finns i Midgård, varför väljer man att göra en film om just detta folk?! Det är inte så att jag hatar Rohan, men det är ju en extrem trist sak att berätta om jämförelse med exempelvis alver, dvärgar, hobbitar, valar eller mycket annat människofolk. Vem var det som plöjde Tolkiens alla verk, fastnade för just Rohan och utropade: "Här har vi det! Detta är helt klart det mest intressanta att berätta om!"

Som krigsskildring funkar det dock ändå hyfsat. Som sagt, jag är inte överförtjust i sådana, jag tycker helt enkelt inte att de är särskilt intressanta. Men den är ändå mer spännande än många andra, här får jag ändå ge ett ganska bra betyg.

Tyvärr finns här andra problem. Till att börja med är karaktärerna urtråkiga. I princip alla är verkligen lövtunna stereotyper, ointressanta personligheter med de mest basala drivkrafter. Det finns verkligen ingen orsak att bry sig om någon alls. Eller, Olwyn och Tragg är något intressanta, men i övrigt är det bedrövligt.

Vidare dras storyn med en hel del brister. Själva huvudkonflikten fyller sin funktion men det förekommer en hel del sidostorys som är rent dåliga. I filmens mitt förekommer det ett mysterium med en försvunnen kung. Hur detta mysterium skildras och klaras upp är verkligen uselt. Jag vet att det förekommer i originalberättelsen, och idén som sådan är det inget fel på, men genomförandet är verkligen dåligt. Det finns även en fullkomligt bisarr sidostory om orcher som samlar ringar. Payoffen till denna är bra om man gillar fanservice (vilket jag gör) men upptakten är jättekonstig!

Nu låter det som att jag hatar filmen. Så är inte fallet. Den är fullt duglig om man vill se en underhållande krigsskildring i en fantasymiljö. Det blir dock inte bättre än så, man får lite krig och fart och fläkt. Jag hade gärna velat haft mer och det är såklart synd, och det är tråkigt att det finns så många brister, men jag kan ändå inte säga att jag ångrade att jag såg filmen eller hade tråkigt under filmens gång. Så, jag skulle nog klassa detta som mellanmjölk i dess renaste form.

 

[Hundenilunden82]

Jag har sett karate kid - legends

Kinesisk pojke som tränar kung-fu flyttar till USA då hans mamma får jobb som läkare i USA och där träffar han italiensk flicka.

Kinesisk pojke och italiensk flicka blir kära i varandra men italiensk flicka har ett douchebag ex som är stadens karatemästare och som inte ser med blida ögon på att italiensk flicka och kinesisk pojke dejtar.

Kinesisk pojke måste på grund av detta möta doucebag i en karateturnering men för att lyckas vinna behöver kinesisk pojke vars kung-fu inte är strong enough hjälp av Jackie Chan och Ralph Macchio .


Betyg 3/5. Detta är inte min generations karate kid (vilken jag älskar) och det har säkert färgat av sig när det kommer till mitt betyg av den här versionen av karate kid. Jag konstaterar att detta är inget för mig och jag fortsätter hålla mig till min barndoms karate kid.

 

[DeBracy]

Jag och flickvännen har sett Eight for Silver, aka The Cursed (2021). En skräckis som var lite spännande här och där och hade ett par fräna grejer, men på det hela taget inte riktigt fick till det. En svag krankisk trea får en av oss.

 

[Hundenilunden82]

Jag har efter att jag såg final destination för ett tag sedan nu sett final destination bloodlines som kom ut i år och som blir den sjätte filmen i filmserien.

Året är 1968 och Iris och hennes pojkvän Paul befinner sig på invigningen av nån restaurang i nått torn när Iris får en varselblivning om att glasgolvet i restaurangen kommer kolappsa medans en gasläcka spränger hela skiten i luften så alla dör.

Spola fram till nutid och collegestudenten Stefani har återkomannade mardrömmar om hur restaurangen sprängdes i luften 1968 .

Stefani återvänder hem till sin barndoms hemtrakter sökandes efter svar och det visar sig att Iris är hennes mormor som nu är gammal och sjuk, Iris berättar för Stefani hur hon varnade Paul och alla andra gäster i restaurangen om golvets kollaps och därför är nu döden på jakt efter överlevarna och deras avkommer då dessa aldrig skulle ha existerat.

Betyg: 3,5 /5 det är samma historia på repeat som i första filmen dock klädd i lite andra kläder. Jag får dock ge blood lines att jag tyckte den var bättre än final destination så därför kan den få 0,5 poäng extra

 

[krank]

Jag har sett Suzume på Netflix. Den verkade vara en lagom söt urban fantasy-grej.

Så okej, det är den. Den är till att börja med vansinnigt snygg. En av de snyggaste animes jag sett.

En episk story om en ung tjej som träffar en väldigt snygg kille och blir inblandad i kampen för att stänga dörrar i verkligheten, genom vilken en stor jordbävningsskapande kaos-mask tar sig in i vår värld.

Men alltså, det är ju också en berättelse om en ung tjej som väljer att ge sig av från sitt normala liv i jakten på något annat, något viktigt. Och de erfarenheter hon gör, de människor hon lär känna och de liv hon berör och berörs av. De band hon formar. Och om att världen nog faktiskt är rätt bra och trevlig ändå, och att människorna i den ofta är hjälpsamma. Så det är en story om att växa upp och bli den man blir. Växa som människa.

Det är också en story om att vi blir de vi blir för att vi lever de liv vi lever, om att vi formas av erfarenheter och att alla människor är mer tredimensionella än de först kan verka.

Det är en story om att växa upp och kanske framför allt om att bearbeta sorg efter att man förlorat sina föräldrar.

Det är också en story där den ena huvudpersonen en ganska kort stund in i filmen förvandlas till en gul trebent stol.


Så. Öh. Jävla bra film, hörni.

BETYG: 5/5

 

[Organ]

Jag råkade se Låt den rätta komma in från 2008 ("råkade" på så vis att jag satt lite planlöst och bläddrade bland kanalerna när jag såg att den precis börjat och fastnade). Jag har sett den flera gånger förut, senast när jag introducerade den nyblivne tonåringen hemma för diverse klassiker för fem-sex år sedan. (Första gången jag såg den var förövrigt när den var ny och på en bio i Dublin av alla ställen. Stockholmsförorten Blackeberg kändes i den kontexten betydligt mer exotisk än jag annars någonsin sett den. Det var både förvånande och intressant.) Jag har störtgillat filmen varje gång jag sett den. Och den var lika bra även denna gången.

Låt den rätta komma in får 4.5/5.

 

[Rickard]

Jönssonligan kommer tillbaka
2024

Vad får vi om författaren till Grotesco, Playa Del Sol och Swedish Dicks sätter sig ned och pennar ihop en Jönssonligan-film? Jag har under några år funderat på om filmerna egentligen är bra eller om folk såg på dom för att man var svältfödd på underhållning. Filmerna var en standardvara på äldre barnkalas när jag var i den åldern och Gösta Ekmans tolkning av Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson var troligtvis personen som låg filmernas popularitet, då han var dåtidens största komiker. Så idag får vi istället denna tids störste komiker på svensk mark - Robert Gustafsson - och jag har glad för att han har behållit många av Sickans klassiska manér. Även Anders Jansson är trogen Dynamit-Harry, utan att på något sätt försöka kopiera Björn Gustafssons tolkning. Det här känns som en Jönssonligan-film, med den sedvanliga slapstick-humorn. De som moderniserats är Vanheden och Doris, där Doris inte längre har en lika naiv världsbild i sin passiva roll. Jag får vad jag önskade mig när jag drog på denna Jönssonligan-film i modern tappning och jag kan lättat säga att den funkar att softa till.

BETYG: 3/5

 

[ingefära]

poor things (2023)

ser inte film så ofta och en anledning är att jag tycker att det blir lite mycket tid i ett sträck. eller mycket mycket tid i det här fallet. så när det dyker upp en film jag trots allt vill se så brukar jag dela upp den över flera kvällar. så även här.

den utspelar sig i ett alternativt weird-viktorianskt sent 1800-tal med lite försiktig steampunk-ish(?) estetik. emma stones karaktär har tagit sitt liv med ett foster i magen. willem dafoes dito opererar in fostrets hjärna i moderns skalle och återuppväcker henne. sedan får man följa hennes "uppväxt" och frigörelse. svårt att säga så myckt mer om handlingen utan att riskera att avslöja för mycket.

jag vill minnas att den har fått ganska bra kritik. och den förtjänar alltihop. super snygg film. rolig. gripande. bra spelad av alla inblandade. framförallt av emma stone. kort sagt det bästa jag har sett på väldigt länge. hade jag kommit igång lite tidigare på kvällen så hade jag nog kunnat ta mig igenom dess 142 minuter i en sittning utan att bli rastlös.

5/5