WRNU:s filmklubb 2024 v25

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v25 2024 – #596 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

Jag har köpt Moonfall på bluray för mer pengar än det är rimligt att lägga eftersom jag ville ha en version med engelska undertexter.

Om Filmtipset fortfarande funkade som den gjorde back in the day, så har jag en känsla av att dess funktion "visa mig filmer där mina betyg skiljer sig mycket från andras" skulle ha den här på sig. 35% på critics score på Rotten Tomatoes (men ok, 70% audience är inte helt illa pinkat). 5.1 på IMDB. Det här är inte en film folk gillar, helt enkelt.

Å ena sidan kan jag fatta det litegrann. Den är verkligen jättedum. Man kan inte ha några förväntningar på att något ska funka som det gör i verkligheten, för det gör det inte. Den är inte internt konsekvent för fem öre.

Å andra sidan undrar jag vad folk egentligen förväntar sig? Precis som när jag såg den på bio så tänker jag liksom att det är en Roland Emmerich-film. The neutrinos are mutating! Vad förväntar sig folk egentligen, om de frivilligt går och ser en film i genren "Emmerichsk katastroffilm"? Jag fattar överhuvudtaget inte varför man gör det och sen blir besviken över att filmen är dum. Det här är en dum genre. Jag tror att om man gillar genren, så gillar man nog den här filmen också.

Den har högt tempo och slösar ingen tid. Efter en halvtimme har vi gått från noll till apokalyps, liksom. Med en massa karaktärer introducerade, kompletta med relativt komplexa relationer. Sen är den bitvis helt breathtakingly snygg. Framför allt mot slutet, men överlag är estetiken kring just den här jättedumma apokalypsen slående. Castingen är med ett undantag bra och alla gör et schysst jobb med det dumma manuset. Enda undantaget är filmens mest underutvecklade karaktär – jag fattar vad de försöker göra med Sonny, men det funkar inte. Bara att hans grej är att han är nåns son och heter Sonny signalerar ungefär vilken nivå de lagt sig på, och sen är tyvärr skådespelaren extremt tråkblek och lyckas inte ge karaktären något liv överhuvudtaget.

Det som kanske åldrats sämst är filmens avrunkande av Elon Musk, men det har jag för mig att jag reagerade på redan när jag såg den på bio. Elon påbörjade ju sitt offentliga nervsammanbrott redan 2018 när han gick bananas på den där dykarexperten som inte trodde att hans ubåt skulle funka. Och visserligen hade han inte köpt Twitter än och inte börjat dela antisemitiska konspirationsteorier och sådär, men… Nog hade de ganska sent i processen kunnat klippa bort både "what would Elon do?" och "I love Elon"-replikerna? Att SpaceX'-utrustning används må väl vara hänt, men kom igen. Redan 2020 när de började filma hade han ju börjat sprida lögner om Covid…

Jaja. Bra film. Jag vet att folk antagligen typ glömt bort att den finns, men för mig är den nog en del av liksom "scifi-canon", en film jag vill återkomma till fler gånger.

BETYG: 4+/5

 

[Daniel]

Jag hann knipa biobiljett till en av de begränsade biovisningarna av Ghosts konsertfilm ”Rite Here Rite Now” (med t:na som uppochnervända kors såklart).

Ghost är ett favoritband och det var första gången jag såg en konsert på bio. Gbg:s största biosalong fylldes med rockgubbar, rockdamer och kajalsminkade tonåringar - flertalet i Ghost-tröjor.

Till upplägget är filmen en konsertinspelning från bandets senaste turnéavslutning, med tillägget av humorinslag där vi följer frontfiguren Papa Emeritus a.k.a Cardinal Copia backstage under pauser och klädbyten.

Han våndas över att, likt alla sina föregångare, behöva ersättas och förmodligen mördas efter fullbordat värv. Det finns ju en bakomliggande kyrkoledning som drar i trådarna för Ghost-verksamheten, och alla vi som följt Ghost vet ju mycket väl sedan deras/hans tidiga år att den fiktiva frontfigurens karaktär byts ut mellan varje albumcykel.

Vid turnéavslutningen på Liseberg 2017 avbröts exempelvis sista låten av att maffiasatanister omhändertog frontfiguren och släpade ut honom, varpå en annan påvefigur förkunnade att festen var över. Det är alltså något sådant vi sitter och väntar på, eftersom det inte utfördes live denna gång utan sparats till filmversionen. Detta lyckas man absolut skapa viss spänning kring.

Detta är såklart mer musik än spelfilm, och det är i första hand en turnéinspelning för oss som älskar Ghost. Själva konserten är briljant bra. Ghost har slipat fram en enormt snygg liveakt med en mästerlig låtskatt att ösa ur. Det går från episk arenarock till stenhård väsande djävulsmetall till snygg Gessle-powerpop till glittrande dödsdisco.

Gällande backstagehandlingen delar jag överlag inte Ghost-skaparens lite grabbigt fjantiga humor. Det har gjorts en hel del sketcher för social media med dessa (väldigt amerikanska) karaktärer och jag har alltid tyckt det är plojigt och b. Men i vissa stunder här är det faktiskt väldigt charmigt och tillför den glimt i ögat som avses.

Om du gillar Ghost, eller om du vill ge det en chans att utforska deras musik och bakgrundsvärld, se ”Rite Here Rite Now”!