WRNU:s filmklubb 2023 v36

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v36 2023 – #555 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

Hade jag orkat, så hade jag letat rätt på tre filmer med femmor i titeln och som jag inte sett förut…

 

[krank]

Jag gick och såg Blue Beetle igår.

Den var… en superhjältefilm. Vi kan väl säga såhär: Det finns saker i den som är bra, nya och välgjorda. Som får mig att känna att den här filmen har existensberättigande.

Exakt inga av de sakerna har med superhjältegrejen att göra.

Så det här är superhjältegrejen: Blanda Venom med Phoenixkraften och gör dem till en halvstor blå cybernetisk skalbagge. I introt ser vi den flyga i rymden och typ spränga planeter, innan den landar på jorden och under en period verkar vara kopplad till något slags superhjälte. Men hjälten är inte aktiv i modern tid.

Huvudpersonen hittar skalbaggen och väljs att vara dess nya "host". Skalbaggen borrar in sig i hans kropp och gör att han kan skapa en typ blå halvbiologisk Iron Man-rustning med magiska nanotech-krafter. Men ondingarna vill också åt techen! För att göra en egen version! I slutänden slåss hjälten mot en skurkig skurk som har liknande krafter men är större och starkare. Men hjälten vinner! För att han älskar sin familj, och det ger honom styrka. Jag var nära att inte ens använda en spoilertagg där, för det här är liksom superhjältande mall 1A verkligen.

Det bästa med filmen är nog huvudpersonens familj. De är fattiga sydamerikanska immogranter, flera med tvivelaktig legal status, som lever i utkanten av en stad som alltmer gentrifieras av ett expanderande EvilCorp som lovar "utveckling! framtid!" etc. Men givetvis – immigranter ingår inte i gruppen för vilka utvecklingen är till. Det här är inte speciellt subtil politisk kommentar, det är det inte.

Men det bästa med familjen är inte att den funkar bra rent politisk, utan att den är… verkligen en välfungerande familj. Asbra jobb av alla inblandade, allt är sådär lagom kaotiskt och hjärtligt, man retas med varandra och larvar sig. Filmen lyckas verkligen, på ändå rätt kort tid, etablera en väldigt bra och tydlig känsla av kärlek och värme och styrka i den här familjen. Jag gillar också att de personer som får vara mest tydliga mänskliga protagonister i filmen inte alla är speciellt snygga eller unga och spänstiga. Filmens huvuderson och hans kärleksintresse är såklart snygga, men pappan och mamman och farmorn och farbrodern är bara helt vanligt folk. Eller ja, det visar väl sig kanske att de inte är så vanliga, men typ. De är inte fotomodeller, men de får ändå vara med och vara både aktiva, roliga och tuffa. Det är jävla bra.

Det är helt klart de som räddar filmen. Utan dem hade det här varit den tråkigaste och mest vaniljiga superhjältefilm jag sett. Inte liksom offensively bad men bara… meh. Men nu är den faktiskt sevärd. Men man ska nog veta ungefär vad man ger sig in på.

Oh well. Det är ingen stor stråle mot skyn i slutet iaf. Men som midcredits scene fick vi den mest uppenbara och självklara öppningen för nästa film (om den nu blir). Jag kommer nog att se den också.

BETYG: 4−/5

 

[krank]

För övrigt: Om någon admin har tråkigt får ni hemskt gärna justera mitt startinlägg, där jag tydligen missade att ändra 35 till 36.

 

[krank]

Det blev kanske inte tre filmer med filmer i titeln, men… vet ni vad som fortfarande är den femte planeten från solen?

Jag har sett Jupiter Ascending igen. Jag såg den vecka 9, 10, 11, 18, 20 och 26 år 2015 när den kom ut, och sen har jag sett den v9 2016 och v11 2018 och v32 2022.

Har jag något nytt att säga? Nej, det är fortfarande typ min favoritfilm. Eller en av dem. Det här är inte filmen jag ser för smart manus eller så, men det är en vansinnigt vacker film. Tekniskt närmast fulländad, med klippning och framför allt design och specialeffekter och så. Det är verkligen makalöst snyggt allting, och mäktigt. Få andra filmer jag sett får till just sense-of-scale så bra i rymdscenerna, samtidigt som de mer småskaliga scenerna är så jäkla genomtänkta och plottriga. Jag älskar det.

Det enda man egentligen kan gnälla på i filmen är att huvudpersonen blir räddad lite väl mycket kanske. Men det är absolut inte nog för att tynga ner det övriga hantverket, och nånstans tänker jag att det ändå är OK med en film som är mer wish fulfilment än den är empowerment, så att säga. Det finns så himla mycket sämre film där den kvinnliga huvudpersonen blir räddad, men som inte får samma kritik tänker jag.

Jag gillar Jupiter. Hon är visserligen snygg, men i övrigt är hon mest som… folk. Lite töntig, lite inkonsekvent, säger konstiga grejer ibland, hänger inte alltid med i vad som händer. Det funkar för mig.

Nå. Bra film. Se den.

BETYG: 5/5

Jag lär se den fler gånger.

 

[krank]

Jag gick och såg Blue Beetle igår.

Åh, jag glömde en sak! Det finns en grej som gjorde det, för mig, oerhört svårt att ta skurken – spelad väldigt bra av Susan Sarandon av alla människor – på allvar.

Det är att hon upprepade gånger försvarade sina handlingar med att hon gjorde det "for the greater good".

Och… Nej, det går inte. Det går faktiskt inte. Efter Hot Fuzz är den termen helt oanvändbar för all framtid.