WRNU:s filmklubb 2023 v30

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v30 2023 – #549 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[DeBracy]

Jag har sett UFO Sweden (2022), och jag tyckte det var riktigt trevligt. Teknobabblet kändes väl sisådär, men överlag tyckte jag det mesta passade ihop tonmässigt och i skala så att säga. Det som stack ut mest tyckte jag nog var

Spoiler

insatsstyrkan som dök upp på SMHI med dragna vapen – men den biten bjöd ju på en del komik som jag tyckte om, så sammantaget inga minuspoäng för det.

Jag dristar mig att ge den fyra mazariner av fem på den krankiska skalan. Tänker att det här är filmen man ska se om man vill spela Ur varselklotet, men ens spelgäng hellre spelar medelålders än skolålder.

 

[Rickard]

They Cloned Tyrone
2023

Handlar om en droghandlare, en prostituerad och en hallick entreprenör som ... tja, om man tittar på titeln ... blir indragna i en konspiration som är mycket, mycket större än deras eget kvarter. Det som slår mig med häpnad är John "Star Wars" Boyega. Jag kände knappt igen honom, bara på något distinkt ansiktsdrag, för mimik och kroppsspråk är någonting helt annat än i andra filmer och intervjuer jag sett med honom. Det är en förändring i stil med Sandra Bullock i The Blind Side som hon också (förtjänt) vann en Oskar för. Det är en persona som känns organisk och naturlig, inte alls som Jamie Foxx i rollen som hallicken, där han tagit på sig en persona men den känns påklistrad, precis som i alla andra filmer han är med i. Filmen i sig kan ses vara en kritisk kommentar på det amerikanska samhället. För mig funkade den att softa till.

BETYG: 3/5

 

[Rickard]

My stolen revolution
2013

Dokumentären ligger nära mig och handlar om de som motsatte sig Irans styre och fick genomlida nio år av tortyr för att de ville ha frihet att tro på vad de ville, frihet att säga vad de ville och frihet att klä sig som de ville. Egentligen känns uppkomsten av filmen som en terapilektion där en som kom undan kände skuldkänslor och tillkallade sig fem andra kvinnor som delade deras dagar i vad som inte kan kallas för annat än koncentrationsläger. Bra att det pratas om, och vilka hemskheter de fick genomlida, men det kändes som om dokumentären i sig kunde ha varit mer.

BETYG: 3/5

 

[Rickard]

Dark Star
1974

Jag snubblade över en lista på halvokända kultförklarade SF-filmer och när både Dark City och Strange Days nämndes kände jag att jag var tvungen att leta reda på hälften av listan jag inte sett. Jag hittade bara Dark Star på bibliotekstjänsten Cineasterna och bestämde mig för att se den, trots att det är en John Carpenter-film. Tycker han är en rätt kass filmmakare och när jag till och med kollade igenom Flykten från New York för ett tag sedan (som jag avgudade som ung) så var alla hans dåliga sidor som regissör även med där.

Den här filmen verkade rätt lovande och jag kunde svälja specialeffekterna som såg ut som spel från 90-talet men när det kom ett "rymdmonster" som i princip var en badboll förlorade filmen mig helt. Det finns ett par bra saker. Själva premissen med folk som driver runt i rymden i ett skepp som håller på att gå sönder mer och mer är vettig. Jag hade kunnat tänka mig att förlänga den 83 minuter långa filmen för att verkligen driva fram temat av ensamhet och vad man måste hitta på för att inte bli galen i sin isolering med andra. De elementen finns i filmen, men bara något svagt ögonblick och jag får själva fundera kring att det är därför de gör vad de gör. Filmen är klassad som "humor", vilket för mig i detta fall känns som en ursäkt för att de inte kunde göra en bättre film. Att bomba "instabila planeter" som skulle gå ur sin bana om 12 000 år och skapa supernovor, för att spara liv, samt ignorera att det finns liv på planeten är förvisso rätt roligt på ett nihilistiskt sätt.

Jag vet inte. Jag känner att Space Truckers med Dennis Hopper borde ha varit med på listan istället för denna, då jag kände att detta mest var en desperat slökollning.

BETYG: 2/5

 

[Bolongo]

en lista på halvokända kultförklarade SF-filmer

Bokstavligen halvokända, eftersom jag sett exakt hälften av dem.

 

[Max Raven]

The French Dispatch
Redaktören på och ägare till The French Dispatch, en obskyr söndagsupplaga skriven av ett gäng journalister i Ennui (Frankrike), går hastigt bort. Reportage för sista upplagan följer.

Det är en film regisserad av Wes Anderson: välgjord, underhållande och lite udda.

Gillade den.

 

[Max Raven]

Såg också The Royal Tenenbaums (2001)

Geniförklarade barns far separerar med modern och förråder sina barn (och är allmänt en knöl). 22 år senare återvänder han för att försöka lappa ihop relationerna med sin familj - utfattig och döende. Men åren har inte varit vänliga mot någon av barnen heller, och alla har trauma och problem som de inte vill dela med sin hatade biologiske far.

Det är en bra film, med bra dialog, några riktigt bra scener och kända skådespelare. Samtidigt är det inte riktigt lika välgjort som senare verk, det är en del scener som dippar mer och skådespeleriet i en del scener är off på ett sätt som inte alltid verkar medvetet regissörsval. Jag tycker också det är lite väl mycket icke-instrumentell musik. Gene Hackman lyfter filmen enormt som en perfekt jäkel som man inte vet var man har honom.

Helt klart värd att se, även om jag förmodligen skulle säga att det finns bättre filmer av Wes Anderson.

 

[Rickard]

Helt klart värd att se, även om jag förmodligen skulle säga att det finns bättre filmer av Wes Anderson.

Vad tycker du om Wes Anderson i allmänhet? Jag har jättesvårt för hans filmer, men kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske flamsigheten gör att jag känner att jag inte vill bli engagerad av filmen? Fast jag älskar å andra sidan Cohen-brödernas filmer.

 

[krank]

Hot take: Ghosts of Mars från 2001 är inte en jättebra film.

Alltså, de praktiska effekterna och actionkoreografin är det väl inget större fel på, men skådespeleriet, regin, framingen, klippningen…

Vet ni vad jag påmins om? Scifi-filmer och serier från innan scifi blev populärt. Ni vet, den där perioden där det mest var scifi channel som producerade grejer och allt var sådär otroligt amatörmässigt och lökigt. Överskådespel, awkward klippning, och så vidare.

Vet ni vad jag absolut inte påminns om? The Thing, Escape from New York och Big Trouble in Little China. Och andra filmer av den här regissören… Jäpp, det här är den sista film John Carpenter gjorde på typ tio år, och nu har jag inte sett The Ward men spontant känner jag mest att det här är en göbbe som borde slutat medan the going was good. Vore jag honom skulle jag inte vara sketanöjd med att ha det här som en av mina sista filmer.

Själv har han sagt att det här var tänkt som "mindless fun", typ en kul actionrulle a' klassiska 80-talsrökare. Och att folk som förväntade sig skräckfilm helt enkelt tänkte fel. Problemet är väl att den inte funkar speciellt bra som klassisk 80-talsrökare heller.

Jag menar… Ice Cube är med, och han är en av de skådisar som gör minst dåligt ifrån sig.

BETYG: 2−

 

[Oldtimer]

.. men när det kom ett "rymdmonster" som i princip var en badboll ...

Men det är ju det som är den härliga absurdismen. Alla ser ju att monstret är en målad badboll med två händer som sticker fram som dess fötter. Och så gör man en grej av vad som händer när Pinback skjuter det med en bedövningspil.

Dan O'Bannon insåg att de inte hade en budget till att göra ett trovärdigt monster, så han gjorde absurd humor av det istället. Han fick sin chans att göra det på riktigt först 1979 (Alien).

Filmen började som ett elevarbete för Carpenter och O'Bannon och blev så småningom förvandlad till en långfilm (med en budget på 60 000 dollar). Personligen älskar jag den absurda humorn i filmen.

 

[Max Raven]

Vad tycker du om Wes Anderson i allmänhet? Jag har jättesvårt för hans filmer, men kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske flamsigheten gör att jag känner att jag inte vill bli engagerad av filmen? Fast jag älskar å andra sidan Cohen-brödernas filmer.

Jag gillar de jag sett överlag men vissa av dem är svårare än andra. Isle of Dogs var jag inte så förtjust i t ex men Grand Budapest Hotel och French Dispatch gillar jag mycket. Men att se dem som komedier med allvarliga undertoner hjälper min upplevelse rejält.