WRNU:s filmklubb 2023 v10

Vimes

Lenny Kravitz
Joined
15 Jun 2000
Messages
11,366
jag tror nog att få personer har Timon och Pumba-delen som sin favoritdel.
Jag har hört talas om att det finns små människor, "barn" tror jag de kallas - de ser ut typ som dvärgar i Drakar och Demoner men utan skägg och yxa (oftast) - i samhället. Jag tror eventuellt det kan finnas individer i den gruppen som diggar Timon och Pumba, men här behöver man mer empiri kanske.
 

Lukas

Smutsig hippie
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,608
Location
Huddinge
Jag har hört talas om att det finns små människor, "barn" tror jag de kallas - de ser ut typ som dvärgar i Drakar och Demoner men utan skägg och yxa (oftast) - i samhället. Jag tror eventuellt det kan finnas individer i den gruppen som diggar Timon och Pumba, men här behöver man mer empiri kanske.
Barn betyder lada på engelska.
Så om vi ska namnge den här nya gruppen föreslår jag att vi hittar på ett bättre namn.
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,673
Location
Eslöv
Både Pocahontas och The Lion King var som sagt sedda förra veckan. Idag blev det istället Mulan (1998). Redan fem, sex år tidigare började man arbeta lite löst på en story baserad på legenden om Fa Mulan. Filmens regissör, Cook, hade blivit erbjuden att göra en av två olika filmer: en som byggde på Mulan - och en som skulle följa en drake i Skottland. Cook sa "why not both?" och bestämde sig för att klämma in en drake i filmen om Mulan.

Ganska så snart så stack Cook, tillsammans med ett gäng andra av skaparna av filmen, till Kina i tre veckor för att resa runt i landet, se landskap och miljöer, besöka museum och "soak up the local culture" så gott man kunde. Men det var inte helt uppenbart vad filmen skulle handla om exakt - ett tidigt script lät filmen ha en mycket större emfas på romantik och komedi. I denna variant skulle Mulan bli trolovad till Shang (som hon aldrig träffat) och flyr innan hon kan träffa honom, frustrerad och arg på sin pappa. Hon klär ut sig till man och går med i armén för att undvika samhällets krav på henne. Efter ett tag blev det frustrerat i "writer's room", man tyckte att det skulle få Mulan att verka alldeles för självisk.

Det som fick vågskålen att tappas över för att förändra Mulans story och karaktär var en storyboard sektion som visar hur Mulan ser sin pappa inte klarar av att hantera svärdet längre, vilket leder till att hon klipper sitt hår och stjäl han svärd, rustning och häst för att ta hans plats i armén. Denna osjälviska handling fick alla att tänka om, och man bestämde sig för att följa Mulans originalstory (hmm, typ iallafall) något närmre än vad som först var tänkt.

I övrigt var produktionen rätt så smooth sailing, så här är lite trivia:
  • Syrsan skapades av Joe Grant, men regisörerna var inte så imponerande, trots att lite Disney-politik ledde till att syrsan skulle vara med oavsett. Grant roade sig med att sitta under storyboard-möten och fråga "Vad gör syrsan i den här scenen då?" varpå Cook svarade "To hell with that cricket!" Grant gjorde sig också lustig genom att dra fanart av syrsan och glida in dom under dörren till Grants kontor.
  • Voice castingen är en av de första där Disney verkar ta karaktärernas ursprung någorlunda seriöst. De flesta tongivande karaktärer är voice-castade av asian-americans (även om de flesta inte är från Kina). En voice-cast som aldrig blev av var Bruce Willis som rösten till Captain Shang, vilket onekligen hade varit... annorlunda :D
Så till fimen då...


Mulan blir påkommen med att försöka fuska.

Filmen följer Mulan, en intelligent och slug ung kvinna som är orolig för att hon kommer göra sin familj besviken medan hon samtidigt är osäker på sin egen identitet och vem hon egentligen är - eller snarare vill vara i denna värld. De elaka hunnerna invaderar Kina och hennes pappa tvångsrekryteras till armén, men han är för gammal för att egentligen ge sig iväg.

Mulan bestämmer sig för att stjäla hans rustning och utger sig för att vara en soldat för att skydda sin far från krigets börda. Men livet som soldat, och som man, blir en utmaning för henne. Dessutom innebär det att hon måste bli soldat - och gå i fält mot hunnerna. Till sin hjälp har hon en syrsa och en liten drake vid namn Mushu.

Filmen är ruskigt bra och efter att ha sett om den är den min absoluta favorit av alla 2D-animerade Disney-filmer jag recenserat än så länge. På runt 80 minuter speltid har den en story som får mig mer engagerad än de flesta två och en halv timmes långa rullarna som Hollywood pumpar ut nuförtiden. Animeringen är vacker, storyn är genuin och dramatiska tillfällen tillåts vara dramatiska utan att de ska undergrävas för att klämma in skämt av något slag. Mulan är verkligen en utomordentlig karaktär också, som använder sin slughet för att övervinna de hinder som hon stöter på.

Och musiken. My god vilken musik! I'll make a man out of you naglar fast sig i hjärnan vare sig man vill det eller inte, men även låtarna utan sång (särskilt Short hair) står ut. Bara kolla scenen nedan alltså, vilket mästerverk: ursnygg animering, ingen dialog, men ändå förstår man alla känslor och tankar. Och musiken!


Den enda nackdelen i filmen är väl egentligen skurken, som inte har någon rolig sång eller vidare spännande personlighet. Men det gör inget, för en skurk av typen Rattigan eller Scar hade mest distraherat från en helt annan konflikt som är grunden för hela storyn: Mulans försök att platsa in i en värld som hon inte tillhör.

Nu har ni väl snart tröttnat på att jag bara öser lovord över filmen men även filmens comic relief karaktär, som jag har haft det lite svårare för i andra filmer, fungerar alldeles utmärkt för mig här. Humorn generellt är riktigt jäkla bra och jag skrattade högt gång på gång.

Mulan är ett mästerverk. 5/5.
 
Last edited:

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,536
Location
Fallen Umber
Jag såg om Le Pacte des Loups (Vargarnas pakt/Brotherhood of the Wolves, 2001). Det borde jag inte ha gjort.

Jag kom ihåg filmen som en lättsam blandning av 1700-tal, fantasy och kampsportsaction (samt en massa gotik som jag missat tidigare men tydligt la märke till nu) som var snygg, fartfylld och stämningsfull. Delvis stämmer det. Men alltihop är samtidigt väldigt dåligt. Scenografin är kulissartad, manuset verkar ha huggits upp för det finns stora luckor och hopp i handlingen där ingenting får ta någon tid utan allt snabbspolas utan att man förstår hur eller varför, ofta med hjälp av den omotiverade berättarrösten, och motivationer introduceras abrupt (till exempel Jean-Francois plötsliga passion för Marianne). Därtill ett rätt osmakligt användande av nakna döda kvinnokroppar och omotiverat sexualiserat våld. En del saker mår nog bäst av att inte återbesökas. (Även om det är bra att jag nog kan ta bort filmen från inspirationslistan till Terone/Elegy nu.)
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,673
Location
Eslöv
Varje torsdag är Disney-dag! Ikväll blev det Lilo & Stitch (2002). Lilo & Stitch är född ur en obekväm tid för Disney. Stortidseran under Disney-renässansen var över och budgetar krympte. Som exempel var filmen billigare att göra än både Mulan och Hercules, trots att dessa både hade fem, sex år på nacken när Lilo & Stitch kom ut. Man har sparat på animation, helt enkelt, men snarare med diverse tricks istället för att göra saker och ting fult. Först och främst är mycket väldigt small-scale - jämför med Mulan där det finns scener med flera tusen karaktärer på bioduken samtidigt. Ett annat är att undvika situationer som är dyra: tex. utspelar sig flera av filmens scener i platser som redan är skuggade, så att man inte behöver spendera tid med att rita dyra skuggor.

Filmen pitchades av Chris Sanders (som senare skulle göra How to train your dragon) och han baserade sin pitch på ett (misslyckat) koncept han hade för en barnbok som legat i en låda någonstans sedan mitten på 80-talet. Filmens story krävde en plats långt bort från stora städer och en första tanke var att förlägga allt i Kansas, men efter lite funderingar förflyttade man det till Hawaii istället. Det här skulle visa sig vara avgörande för att hitta tonen för filmen, för när Sanders med flera reste till Kaua'i lärde de känna en guide...

"No matter where we went, our tour guide seemed to know somebody. He was really the one who explained to us the Hawaiian concept of ʻohana, a sense of family that extends far beyond your immediate relatives. That idea so influenced the story that it became the foundation theme, the thing that causes Stitch to evolve despite what he was created to do, which is destroy."
På plats insåg man också hur mycket fattigdom som fanns här, men samtidigt otroligt vacker natur och man bestämde sig för att lägga ett större fokus på familj och ekonomisk/social misär än vad som varit med i de första utkasten. Röstskådisarna för Nani och David, som både är från Hawaii, hjälpte till att skriva om dialog så att det passade mer med hur folket i området tänker och talar.

Trivia-time: Filmen, som var under produktion i några år, hade med en scen som snabbt fick klippas ut. Där var det tänkt att Stitch skulle stjäla ett Boeing 747 och skulle flyga det genom en stad, förbi några skyskrapor, i en scen där han ska rädda Lilo. Kort efter 9/11 bestämde man sig för att stryka de scenerna och istället låta Stitch flyga ett rymdskepp.

Så till filmen...

-------------------------------------------


Lilo är ett barn.

Filmen följer den genetiskt framavlande supersoldaten/monstret "626" (sedan döpt om till Stitch) som kraschlandar på jorden efter att hans skapare arresterats av den galaktiska federationen. Filmen följer också systrarna Lilo (6) och Nani (19). Deras föräldrar har dött i en bilolycka och Nani har det otacksamma jobbet att försöka ha en inkomst, vara tonåring och vara en mamma samtidigt - och det är otroligt svårt.

Jag nämde ovan social misär och det är ganska ovanligt att Disney har ett fokus på diskbänksrealism-inslag av den här typen. Deras största konflikter är att storasystrar inte är mammor, att det är svårt att hitta/behålla lågavlönade jobb och att socialen försöker separera detta lilla av er familj ni har kvar. Systrarna bär på ett trauma och Nani har inte kapaciteten att ta hand om både sig själv och sin lillasyster, hon är ju knappt vuxen själv. Det är tungt, men gjort med så otroligt skicklig komedisk timing att det sällan blir påfrestande.

På ett hörn trillar Stitch in i det här i en klassisk "jag tror att en alien är ett husdjur"-situation. Där är några halvskurkar som försöker jaga ned honom också, lite agenter och sånt där. Men filmen är absolut starkast när den fokuserar på Nani, Lilo och Stitch. Den är kul, riktigt himla rolig faktiskt, och Lilo särskilt är en mycket välskriven karaktär. Jag har ofta pratat tidigare om hur Hollywood kämpar och sliter för att skriva barnkaraktärer bra och det ofta mest blir mög av det hela, men Lilo är utmärkt. Med flera år inom barnomsorgen har jag sett många av hennes uttryck, miner, humörssvängningar och protester förut.

Filmens svagare delar är musiken, sista akten är lite utdragen och jag tycker filmen är starkare när den gör humor och relationer än när den är en action-film. Med det sagt är de svagare delarna inte dåliga, bara inte lika bra. Oavsett så är den här med bland det bästa som finns i Disneys 2D-galleri och ibland undrar jag om inte Frozen kunde använt sig lite mer av systerdynamiken som finns i Lilo & Stitch.

Det blir en stark 4/5. ʻOhana means family.
 
Last edited:

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,676
Location
Stockholm
Jg har sett Romeo + Juliet för fjortonde (?) gången, har gråtit en skvätt och är glad i själen. Det finns så många tolkningar och versioner men för mig blir det inte bättre än det här. Det som fick mig att titta första gången var just för att få uppleva den shejksperijanska engelskan och det som får mig att se den igen är att den är för jävla bra.

Betyg 5.
 

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,884
Jg har sett Romeo + Juliet för fjortonde (?) gången, har gråtit en skvätt och är glad i själen. Det finns så många tolkningar och versioner men för mig blir det inte bättre än det här. Det som fick mig att titta första gången var just för att få uppleva den shejksperijanska engelskan och det som får mig att se den igen är att den är för jävla bra.

Betyg 5.
Brukar visa denna för eleverna när vi har tema Shakespeare. Den var ju en superhit när jag var ung så det är kul att höra vad tonåringar idag tycker om den 😊
 
Last edited:

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,884
Vad tycker de då?
De tycker att skådespeleriet är överdrivet och att Leonardo Di Caprio är fånig. De gillar Mercutio är häftig och många gör tolkningen att han skulle ha magiska egenskaper. De flesta tycker inte att Romeo och Julias kärlek känns på riktigt. Vissa tycker att det gör att historien är dålig, men många tycker att det är en bra skildring av en naiv tonårsromans. En del del elever tyckte att den var för overklig på grund av att det inte kom någon hjärnsubstans när Julia sköt sig i huvudet 😂
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
6,003
De flesta tycker inte att Romeo och Julias kärlek känns på riktigt.
Bra. Den mer avancerade tolkning av Romeo och Julia är att det inte är en kärlekshistoria, utan en omogenhetshistoria, där tragedin enkelt kunnat undvikas om någon tänkt i mer än fem sekunder innan de handlade.
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
6,003
Är det verkligen den avancerade tolkningen?
Jag tycker nästan det. En bra tragedi kännetecknas av en oundviklig marsch mot katastrofen. I Romeo och Julia kommer den för att bägge systematiskt gör korkade saker, vilket antagligen beror på att de är tonåringar. Det är antingen en medveten konstruktion eller idiot plotting.
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
6,003
Ett älskande par vars familjer har en blodsfejd är väl en oundviklig marsch mot katastrofen?
Skulle ha kunnat vara, men nu är det inte så handlingen ser ut. Tragedin är inte det minsta oundviklig, och inträffar bara för att de inblandade är så självmordsbenägna. Det är som att de tycker att det är så de bevisar sin (synbarligen också väldigt grunda) kärlek.
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,673
Location
Eslöv
Two households, both alike in dignity
(In fair Verona, where we lay our scene),
From ancient grudge break to new mutiny,
Where civil blood makes civil hands unclean.
From forth the fatal loins of these two foes
A pair of star-crossed lovers take their life,
Whose misadventured piteous overthrows
Doth with their death bury their parents' strife.
Tragedin är att ung, oskyldig kärlek är inte tillräckligt för att stoppa cycliskt, generationellt våld. Det krävs två vansinniga, djupt sorgliga självmord för att få familjerna att förstå vilken väg de har banat för sin avkomma. Hämd är fienden till kärlek och kärlek är botemedlet mot våld. Det spelar ingen roll att de kunde varit smartare eller inte varit så överdrivna i sina känslor efter bara tre dagars kärlek. Unga, oskyldiga människor ska få kunna älska varandra. Det är därför det är en romantisk tragedi.

Om de löst allting genom att vara logiska och smarta så hade familjerna varit i fejd med varandra än till denna dag.

I'm sorry, I'm side-tracking...!
 
Last edited:

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,884
Då hela Romeo och Julia-diskussionen började i och med att jag berättade om elevernas analys av filmen beslutar jag mig för att ge både @Mundo och @JohanL A i betyg för deras analyser! De har båda uppfyllt betygskriteriet: ”Eleven ger exempel på litterära verkningsmedel, resonerar nyanserat om dessa och diskuterar utförligt och nyanserat hur de skönlitterära verken förmedlar idéer och känslor samt sätter dessa verk och författarskap i relation till förhållanden och idéströmningar i samhället.” Bra jobbat!! 😊
 
Last edited:

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,673
Location
Eslöv
En del del elever tyckte att den var för overklig på grund av att det inte kom någon hjärnsubstans när Julia sköt sig i huvudet 😂
Det är nu jag börjar svettas när jag inte vet huruvida du är lågstadielärare eller gymnasielärare...
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,297
Location
Kullavik
Veckans filmer för min del:

Kirschblüten - Hanami (2008) - Tysk film om en äldre par där frun drömmer om att bli Butoh-dansare. När hon dör bestämmer sig mannen för att resa till Japan för att uppfylla hennes dröm. En ganska intressant berättelse även om den inte riktigt tilltalar mig fullt ut.

Cloverfield (2008) - Sci-fi-action varianten av Blair Witch Project när några New York-bor försöker överleva en invasion av mystiska varelser - fångad med en videokamera. Förvånansvärt fängslande!

Dear Zachary: A Letter to a Son About His Father (2008) - En förbluffande och sorglig dokumentär om filmskaparens vän som blev mördad av en svartsjuk kvinna som senare visar sig gravid med hans barn och det fullständiga rättshaveri som följer. Även om man helt förlorar tilltron på den kanadensiska rättsapparaten så är den här filmen väldigt sevärd.

Okuribito (2008) - Japanskt drama om en arbetslös cellist som av en slump får jobbet att förbereda döda för begravning. Mycket vacker och sevärd film som jag starkt rekommenderar.
 
Top