Vågar man gissa att han heter som en bössa p.g.a. Western-genren han skriver i?
WRNU:s bokklubb 2026
- Thread starter Khan
- Start date
Jag gissar att det skulle kunna vara en pseudonym, ja.
Eller så är det nominativ determinism… Jag har hur som helst haft lite svårt att hitta så mycket mer information.
Jag hade haft lättare att tro på Luke som bonddräng på Tatooine om han hade hetat Bengtsson i efternamn.
Den gudlösa tidsåldern av Peter Watson.
Den här tegelstenen (över 600 sidor) har som ämne: katalogisera alla formuleringar av en sekulär livsåskådning sedan Nietzsche.
Detta är ett fruktansvärt intressant ämne. Men som ni säkert kan gissa är det också hopplöst stort och gör boken väldigt spretig.
Watson försöker få till en struktur genom att fokusera varje kapitel på en viss inriktning inom antingen akademin eller kulturen. Det gör att man kan hålla fast i någon slags röd tråd inom varje sådant kapitel - men så fort man startar på ett nytt kapitel slinker tråden ur ens grepp igen.
Det säger sig nästan självt att det inte går att sammanfatta ett så enormt projekt. Mycket riktigt - även om det finns ett kapitel som rubriceras "Slutsats" så blir den slutkläm Watson kan prestera extremt vag och intetsägande.
Jag läste ändå boken med stor behållning, eftersom jag redan från början antog att det inte skulle bli någon vettig avrundning, så jag kunde inte bli besviken på det. Behållningen är att många av kapitlen levererade ny information och ibland insikt. Den här typen av encyklopedisk översikt hade jag faktiskt inte innan. Med det sagt så är framställningen ibland ytlig eller svårförståelig, men det kanske har mer att göra med bokens största brist, som är...
Översättningen. Det finns två översättare och en redaktör angivna, men inga korrekturläsare, och det märks. Det har uppenbarligen gjorts en stavningskontroll, men det kryllar av grammatiska och idiomatiska fel. Hur många? Minst ett fel per sida. På den lägsta nivån finns massor av exempel på saknade ord (oftast konnektiv eller kvalifikationer). På en högre nivå är konstig meningsbyggnad legio, ibland uppenbara anglicismer men oftare gissar jag att det bara är en strävan att lägga sig så nära författarens stil som möjligt. Ibland misstänker jag i och för sig att det föreligger något tankefel i originalet också, som faktiskt översatts korrekt. Kontentan blir att språket helt enkelt inte flyter, vilket gjorde att läsningen tog längre tid eftersom jag så ofta var tvungen att stanna upp och försöka reda ut vad som egentligen borde stå.
Jag ger ändå som helhet en rekommendation. I synnerhet eftersom jag vet med mig att jag är en smula överkänslig för det språkliga. Om du inte är lika petig som jag kan du nog komma igenom boken lättare.
Den här tegelstenen (över 600 sidor) har som ämne: katalogisera alla formuleringar av en sekulär livsåskådning sedan Nietzsche.
Detta är ett fruktansvärt intressant ämne. Men som ni säkert kan gissa är det också hopplöst stort och gör boken väldigt spretig.
Watson försöker få till en struktur genom att fokusera varje kapitel på en viss inriktning inom antingen akademin eller kulturen. Det gör att man kan hålla fast i någon slags röd tråd inom varje sådant kapitel - men så fort man startar på ett nytt kapitel slinker tråden ur ens grepp igen.
Det säger sig nästan självt att det inte går att sammanfatta ett så enormt projekt. Mycket riktigt - även om det finns ett kapitel som rubriceras "Slutsats" så blir den slutkläm Watson kan prestera extremt vag och intetsägande.
Jag läste ändå boken med stor behållning, eftersom jag redan från början antog att det inte skulle bli någon vettig avrundning, så jag kunde inte bli besviken på det. Behållningen är att många av kapitlen levererade ny information och ibland insikt. Den här typen av encyklopedisk översikt hade jag faktiskt inte innan. Med det sagt så är framställningen ibland ytlig eller svårförståelig, men det kanske har mer att göra med bokens största brist, som är...
Översättningen. Det finns två översättare och en redaktör angivna, men inga korrekturläsare, och det märks. Det har uppenbarligen gjorts en stavningskontroll, men det kryllar av grammatiska och idiomatiska fel. Hur många? Minst ett fel per sida. På den lägsta nivån finns massor av exempel på saknade ord (oftast konnektiv eller kvalifikationer). På en högre nivå är konstig meningsbyggnad legio, ibland uppenbara anglicismer men oftare gissar jag att det bara är en strävan att lägga sig så nära författarens stil som möjligt. Ibland misstänker jag i och för sig att det föreligger något tankefel i originalet också, som faktiskt översatts korrekt. Kontentan blir att språket helt enkelt inte flyter, vilket gjorde att läsningen tog längre tid eftersom jag så ofta var tvungen att stanna upp och försöka reda ut vad som egentligen borde stå.
Jag ger ändå som helhet en rekommendation. I synnerhet eftersom jag vet med mig att jag är en smula överkänslig för det språkliga. Om du inte är lika petig som jag kan du nog komma igenom boken lättare.
Jag har läst A Memory called Empire av Arkady Martine.
Mahid Dzmare skickas från den tekniskt sett fortfarande fria republiken Lsel Station, för att bli stationens nya diplomat i Teizcalaan-imperiet. Hon är utrustad med sin föregångares minnen, inplanterade via en Imago-maskin – dock har minnena inte uppdaterats på femton år. Och så är föregångaren död. Så… Lite mordmysterium, lite politiska intriger, lite väldigt intressanta postkoloniala analyser.
Imperiet i den här boken bygger på något slags… jag vet inte, för mig smakar det av inca/aztec? Vilket är lite uppfriskande. Men det som spelar roll är att det känns lagom främmande. Imperiet är en auktoritär, kolonial högkultur som regelbundet expanderar och integrerar nya världar i sig. På Teixkalaanli är ordet för "Imperium" samma som för "Världen" och samma som för huvudstads-planeten som Mahit åker till.
Kulturen är litterär och poetisk; för att prata civiliserat måste man inte bara lära sig ett enormt bibliotek av glyfer som alla har flera betydelser och dessutom kan läsas som bokstäver, man måste också kunna känna igen och använda sig av hela det Teixcalaanska corpuset av poesi – där det mesta inte ens finns tillgängligt utanför centrala imperiet.
Mahit kommer in som en "barbar", som ända sedan barnsben varit förälskad i den teixcalaanska kulturen och drömt om att få åka dit. Men kanske inte om att kastas rakt in i den politiska hetluften.
Det här är en väldigt bra bok. En sån där jag tagit nästan varje tillfälle att läsa. Den handlar om språk, integration, stad-land, kultur-barbari, kolonialism, utanförskap och innanförskap, tillhörighet. Och såklart om spännande mysterier och politiska intriger. Och rymdskepp och sånt.
Nu ska jag direkt kasta mig över A Desolation Called Peace, uppföljaren.
EDIT: Min enda gripe med boken är att "teixcalaan" inte ska uttalas som mitt huvud spontant ville. Jag ville ha det till typ "tesch-kalaan" med kort a först och sedan ett lite utdraget kort a, och fokus på "aa". Men enligt författaren:
…vilket om jag tänker rätt lägger emfas på det första a:et på ett sätt som jag tycker är klurigt att tänka/säga. Men jaja.
Last edited:
Hitlerkonspirationer av Richard J. Evans
Den här boken var en present från en kollega som är ännu mer av en MÖP än vad jag är. Han är inte gamer, så våra intressen överlappar bara vad gäller historiska krig, men det var helt korrekt bedömt att jag skulle finna denna intressant.
Evans (som har grundliga forskarmeriter i ämnet) tar bara upp 5 stora konspirationsteorier kring Hitler/nazismen, men ger var och en av dem en grundlig dissektion. Jag skulle nog bedöma att åtminstone 50% av materialet här var nytt för mig.
Särskilt intressant tyckte jag det var att Evans inte nöjer sig med att lägga fram bevisen för att konspirationerna är myter, han tar även upp myter om myterna. Till exempel visste jag så klart redan att Sions vises protokoll är både fejkade och plagierade, men den här redogörelsen påpekar också att många av de som avslöjat dem tidigare också överdrivit deras faktiska inflytande. Visst, många fascister, nazister och andra etnonationalister gillar att hänvisa till protokollen, men det är få av dem som verkligen orkat läsa skiten, och den är egentligen inte så användbar för deras syften eftersom det är en 1800-talstext som uttrycker en äldre form av antisemitism - inte den rasbiologi som gällde på 1900-talet.
Ett väldigt effektivt dekonstruerande av det konspiratoriska lagda sinnet, och njutbar läsning för alla som gillar att se dåligt tänkande avslöjas.
Den här boken var en present från en kollega som är ännu mer av en MÖP än vad jag är. Han är inte gamer, så våra intressen överlappar bara vad gäller historiska krig, men det var helt korrekt bedömt att jag skulle finna denna intressant.
Evans (som har grundliga forskarmeriter i ämnet) tar bara upp 5 stora konspirationsteorier kring Hitler/nazismen, men ger var och en av dem en grundlig dissektion. Jag skulle nog bedöma att åtminstone 50% av materialet här var nytt för mig.
Särskilt intressant tyckte jag det var att Evans inte nöjer sig med att lägga fram bevisen för att konspirationerna är myter, han tar även upp myter om myterna. Till exempel visste jag så klart redan att Sions vises protokoll är både fejkade och plagierade, men den här redogörelsen påpekar också att många av de som avslöjat dem tidigare också överdrivit deras faktiska inflytande. Visst, många fascister, nazister och andra etnonationalister gillar att hänvisa till protokollen, men det är få av dem som verkligen orkat läsa skiten, och den är egentligen inte så användbar för deras syften eftersom det är en 1800-talstext som uttrycker en äldre form av antisemitism - inte den rasbiologi som gällde på 1900-talet.
Ett väldigt effektivt dekonstruerande av det konspiratoriska lagda sinnet, och njutbar läsning för alla som gillar att se dåligt tänkande avslöjas.