WRNU:s bokklubb 2023

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
6,077
Är den det? eller är det bara den som Herbert väljer att nämna?

Och om det är så hur kommer det sig att det bara finns två städer värda att nämna på en väldigt viktig planet som har varit koloniserad i över 10.000 år?
1. Kräver du på riktigt att vi ska ha representanter från städer som inte finns i boken? :)

2. För att den är hyper-ogästvänlig med mycket låg befolkning (förutom fremenerna)? Och ja, det verkar som att det är de enda två städerna.
 

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,116
Location
Stockholm
1. Kräver du på riktigt att vi ska ha representanter från städer som inte finns i boken? :)
Tänkte mer på din kommentar om att de är den är den andra staden värd att nämna. Jag tror han bara nämner den som Haarkonernas f.d. huvudstad och att Atreidis inte kan använda den och istället tar Arrakeen, säger inte att de är de ända städerna.

2. För att den är hyper-ogästvänlig med mycket låg befolkning (förutom fremenerna)? Och ja, det verkar som att det är de enda två städerna.
Egentligen inte, baserat på vad jag mins, så länge du håller dig till polerna, och inte är ute mitt på dagen, likt hur du inte ska vara utomhus middagstid runt vår ekvator. Sedan visar boken att du kan skapa inomhusträgårdar utan några egentliga problem (det enda som verkar stoppa folk är att ingen har tänkt på det, för det ges ingen annan förklaring).
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,271
Children of Dune - Frank Herbert

1696511019676.jpeg


Den första boken om Dune är en fin balans mellan dekonstruktion och representation av hjälteresan, med ruskigt fantasieggande världsbygge och bland den bästa fantasy i rymden som gjorts.

Den andra boken är betydligt kortare, och handlar om hur makt korrumperar och framför allt hur kampen om makt gör det. Korruption, konspirationer, kloning, och en känsla av att man aldrig ska lita på sina hjältar.

Bok tre heter Children of Dune och öppnar med att skurkarna vill döda sina motståndare med genmodifierade tigrar.

Jag var inte beredd på att vi skulle hamna rakt ut i Dr Evils planer, kan vi väl säga.

Nu är vi en generation senare. I slutet av förra boken föddes Paul-Muad’Dibs barn, Tvillingarna Leto och Ghanima. När boken börjar är de åtta år och i teorin styr de hela imperiet, vilket inte hela imperiet direkt tycker om.

Det är en knepig bok. Jag får aldrig riktigt kläm på vad Herbert vill ha fram. Fullt möjligt att han har något han vill säga, något han vill belysa och undersöka, men för första gången är det så dolt bakom allt SF-flum att det liksom inte syns.

I grunden borde det funka. Vi har bra skurkar i huset Corrino som försöker återta kejsartronen. Farmor Jessica är tillbaka, den kanske bästa karaktären från första boken. En mystisk religiös fanatiker kallad “the Preacher” sprider kaos i leden runt planeten. Paul-Muad’Dibs syster brottas med inre demoner som hotar ta över henne helt. Det finns mycket för våra små tvillingar att navigera.

Men det är just här problemet ligger. Där hjärtat i historien borde vara, saknas det mycket direkt igenkänning. Jag får aldrig empati för de båda tvillingarna, eftersom de ärvt alla sina förfäders minnen och därmed är uråldriga. Evigt visa barn är en kul trop, men inte när de börjar prata om genetiska fördelar av att gifta sig med varandra och väga logiken i att skaffa incestbarn. De är fortfarande åtta, liksom. Jag har svårt att ta mig igenom stora sekvenser av boken när sånt här förekommer.

Världsbygget av Dune fortsätter dessutom. Vi får mer flora och fauna, även om jag ännu inte fått förklarat för mig vad alla Fremen odlar och äter.

Mot slutet spårar allting ur i närapå superhjältegalenskaper, och jag känner att vi är långt ifrån de mytologiska kommentarerna som var första och andra boken.

TLDR
Internet varnade mig för att det här var ett steg ned i kvalitet, men att bok fyra stiger igen. Jag tycker inte nödvändigtvis att det är ett steg ned i kvalitet som ett steg bort från genomtänkthet. Det är långt mer SF i centrum än SF som kuliss den här gången. Många av bokens viktigaste frågor är inte allmänmänskliga, utan mer ett utforskande av flummiga SF-koncept.

Nä, det här var alls inte som jag hoppats. Får se om fyran är bättre.
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,313
Location
Göteborg
Jag har insett att jag verkligen uppskattar novellformatet, och då jag dels redan har en hel del noveller och årets bokmässa gjorde att jag köpte på mig ytterligare ett antal novellsamlingar så tänkte jag att jag skulle försöka lite mer regelbunden läsning. Och mest kanske för att minnas själv också skriva något om dem här. Men precis som novellerna så tänker jag att mitt inlägg blir kortare än standarden.

Anton Tchechov - Fästmön
En oväntat positiv novell om uppbrott och om att våga lämna. Den har alla de klassiska dragen av ett misärupplägg med moralkaka men låter det istället bli ett lyckligt slut. Tycker mig se tydliga spår till et dukkehjem utan att veta om det är direkt påverkan eller tidsanda. Trots en tydlig huvudperson är den skriven i tredjeperson men utan någon tydlig berättarröst. Bra. Lästid 15-20m.
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,313
Location
Göteborg
Fjodor Dostjevski - En löjlig människas dröm
En likgiltig människa som påminner mig om en del personporträtt hos Camus tar inte livet av sig utan drömmer istället om paradiset och hur det förstörs. Av barn och dårar får man höra sanningen är kanske lite av ett tema. Förstapersonsperspektivet gör sig bra då det lämnar lite tvivel till vad som hänt och vad som är dåren. Bra. Lästid 15-20m.
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,313
Location
Göteborg
Nikolaj Gogol - En dåres anteckningar
En tjänsteman som redan från början har en annorlunda verklighetsuppfattning blir förälskad i direktörens dotter och sen sämre och sämre. Hamnar på dårhus där han blir mycket sämre. Dagboksformat där själva formen används för att visa hur han blir mer och mer galen, det är rätt snyggt. Mycket inre monologer, bra för rollspel. Sådär. Lästid 15-20m.
 

soda

Warrior
Joined
13 Feb 2014
Messages
315
Babel, R. F. Kuang (Ljudbok) 👍
En bok med en starkt känsla av att författaren är en sån som kallar "fantasy" för "spekulativ fiktion". Det finns någon sorts magi som baseras på översättning (och silver) och därför är det kungliga institutet för översättning i Oxford en viktig kraft i världen. Huvudpersonen är en student där. Boken handlar om orättvisor, förtryck, industriell revolution och imperialism egentligen, antar jag. Inläsningen är ibland lite störande eftersom det är en hel del "klipp" (vilket, gissar jag, beror på att det är lite mer utmanande språk än vanligt). Boken är inte supernyanserad men jag tyckte den var ganska bra.

Gideon the Ninth, Tamsyn Muir (Ljudbok) 👍
Åter till den lite mer vanliga ovanliga magin i fantasy - nekromanti*. Är det här science fiction med fantasy? Det finns rymdskepp, och både skjutvapen och granater nämns i förbifarten - men alla slåss med svärd? Det är ett svårsmält koncept alltså! Men OK, deal with it. Boken handlar om Gideon, som är duktig på att slåss med svärd, och ett gäng nekromantiker från olika hus (= planeter?) och deras förkämpar (= svärdspersoner). Det trollas med nekromanti och man slåss med svärd, som du förstår. VILKEN SNOOZEFEST! skulle man kunna säga, jag somnade nog majoriteten av de tillfällen jag lyssnat, men jag vet inte riktigt varför för jag gillade den här boken. Lättsmält men äkta på något sätt. (om jag hade rest tillbaka i tiden och bara fått rekommendera en av de här två böckerna för mig själv hade det varit denna)

* Nekromanti är ju "grejen" i var och varannan bok?
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,553
Location
Fallen Umber
Lättsmält
Lättsmält?! Det är lätt en av de fem konstigaste och mest svårlyssnade böckerna jag läst de senaste tio åren (slagen av uppföljaren, i och för sig). Väldigt bra, men väldigt udda, både strukturellt i dess uppbyggnad, i världsbygget och i berättarstilen (slängigt postmodernt, och jag har sett boken beskrivas som "lesbian necromancer nuns in space", eller något åt det hållet). Men rekommenderas alltså. Ville bara klargöra lite här. :)
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,313
Location
Göteborg
Fredrerik Pohl - The celebrated No Hit Inning
Det är superfascinerande att läsa om hur man tänkte sig framtiden förr, eller ja inte tänkte sig kanske men vilka dystopier man målade upp. Den här novellen handlar om hur baseball ser ut 1998, men av någon anledning så är metastoryn om en diva till baseballspelare som får åka tidsmaskin dit och sen blir en lagspelare. Den biten var sådär, och novellen var också lite sådär en novell för att ursprungsidén inte räckte till mer, men inget fel med det, jag kan tycka det blir kärnfullt att ha en idé och köra på det. Men då kunde man ju låtit bli att blanda in en tidsmaskin. Och man ska nog ha hyfsad koll på baseball om man ska förstå det roliga med titeln. Sådär. Lästid 10-15minuter.
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,313
Location
Göteborg
By the way, lite meta-topic men relevant för tråden, med lite tur kommer jag läsa en hel drös såna här till innan årsskiftet, passar det fortfarande i den här tråden @Khan eller känns det mer som spam så jag borde göra mig en egen tråd?
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,271
By the way, lite meta-topic men relevant för tråden, med lite tur kommer jag läsa en hel drös såna här till innan årsskiftet, passar det fortfarande i den här tråden @Khan eller känns det mer som spam så jag borde göra mig en egen tråd?
Gör som du själv vill!:) Det är dessutom @Max Raven som är vår envåldshärskare i bokklubben. Jag bara har åsikter om böcker.
 
Last edited:

soda

Warrior
Joined
13 Feb 2014
Messages
315
Lättsmält?! Det är lätt en av de fem konstigaste och mest svårlyssnade böckerna jag läst de senaste tio åren (slagen av uppföljaren, i och för sig). Väldigt bra, men väldigt udda, både strukturellt i dess uppbyggnad, i världsbygget och i berättarstilen (slängigt postmodernt, och jag har sett boken beskrivas som "lesbian necromancer nuns in space", eller något åt det hållet). Men rekommenderas alltså. Ville bara klargöra lite här. :)
:) Kul att man kan tycka så olika ändå. Jag har reserverat uppföljaren även om jag (som vanligt) egentligen kanske tycker att en bok var ganska lagom.
 

Monokel

Koboldjägare från Chronopia
Joined
6 Nov 2019
Messages
480
Location
Uppsala

Vill tipsa om Tung metall av Nils Håkanson. Det är delvis en uppväxtskildring, men minst lika mycket en berättelse om rollspelande, om hårdrockens historia, om Sveriges utveckling från grå DDR-leda till utbudsöverflöd och massprivatisering, om fin och ful kultur samt om hur kulturen påverkar människan. Om man vuxit upp under 80- eller 90-talet, haft nördintressen och/eller intresserat sig för någon musikgenre finns det mycket att relatera till här. Om man dessutom uppskattar texter som ibland drar iväg i idéhistoriska resonemang i ena stunden och namedroppar Vicotnik i nästa så är det här helt rätt bok.
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,271
Galenskaparna och After Shave: ogräset i den svenska underhållningsrabatten - Kalle Lind & Henrik Jutbring

1697109935888.jpeg

Det här är en biografi om två grupper, som egentligen är en grupp, fast ofta är de två i alla fall.

Lind och Jutbring kör igenom hela varvet från tiden innan kändisskap via storhetstiden tills boken slutar i princip i nutid, hela tiden utan att skämmas för att peta på det obekväma och det som inte blev så bra. Det avhandlas konflikter, floppar och sånt som aldrig riktigt lyfts offentligt. En bra biografi är inte en hyllningsskrift som det så ofta blir när fans får skriva om sina idoler.

I vilket fall är bokens “nu” sommaren 2023. Det är ingen kul dagsrapport man får.

Claes har slött i skrivandet och är allmänt gammal och orkeslös.
Knut har hjärtflimmer och kan inte uppträda mer, ens på lugna "sitt i en soffa och prata gamla minnen"-evenemang.
Anders vill inte mer, och trivs bättre som trubadur på småscener av restaurangstorlek i Trollhättan och/eller Halmstad.
Kerstin har officiellt lagt ner efter att hennes över tjugo år långa paus blev permanent någonstans i samband med Macken på scen.
Per och Jan lär nog köra ett tag till, men bara gamla flamsnummer på Kajskjul 8 istället för att fylla en hel teater med nyskrivet.
Charlie Falk och Claes har fortfarande inte blivit sams 25+ år senare, och Falk jobbar på STIM.
Peter och Rolf Allan är fortfarande döda.

Men också den långsamma pyspunkan som steg för steg tar Galenskaparna bort från deras glansdagar på åttiotalet och första halvan av nittiotalet. Många succéer har kommit sedan dess (Spargrisarna drar mängder med folk, men inte alls så många som Stinsen Brinner eller ens Kasinofeber), men aldrig något som blivit klassiker som i princip allt blev under deras storhetstid.

Nu har de varit aktiva i över fyrtio år, men peakade bara tio-femton år in i karriären. Sedan dess har det liksom bara dalat. Varje ny grej de gör har varit lite sämre än innan. Lite mindre fokuserad, lite mindre drag i. Så även om de avslutar karriären på topp med både recensent- och publiksuccé när de gör Macken på scen är det ändå svårt av att skaka av sig känslan att de alla, främst Claes, gärna hade fått till en nyskriven klockren grej till. Inte sluta med en repris, utan ett nytt erkännande.

De har pitchat både TV-serier och filmer sedan 2006, men ständigt fått nobben trots tidigare tittarsiffror. Bokens lämnar mig därför med ett starkt vemod, en känsla av att alla inblandade känner att våra bästa dagar är bakom oss, istället för det där frejdiga "attans vad kul vi haft tillsammans" som en del andra komiker haft på ålderns höst.

TLDR
Är du intresserad av GAS? Bättre bok än så här finns inte nog om dem.
 
Last edited:

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
6,077
Jag läste All the Seas of the World av Guy Gavriel Kay.

Som ett urverk matar Guy Gavriel Kay ur sig en ny bok vart tredje år, och så är den alltid jättebra [1]. För den som inte läst honom skriver han en sorts fantasy som lägger sig mycket nära historiska händelser, med sina egna twister och saker som gör att det är motiverat att inte bara skriva en historisk roman, och med ett mycket litet men obefintligt fantastiskt innehåll. Sedan många böcker tillbaka har han hittat sin egen stil som ingen annan ens är i närheten av.

Den här gången är vi kvar i hans renässans-Italien som inleddes med Children of Earth And Sky och fortsatte med A Brightness Long Ago. Legosoldater, pirater och heliga krig, men som alltid utan att det blir ett dyft bombastiskt - saker händer av tillfälligheter, action-elementen duckas så att de kan återberättas i efterhand i stället, och saker slutar antiklimaktiskt. Det ger en mycket mer historisk känsla just för att det inte är episkt och maximalt dramatiskt, utan saker som händer med folk. Temat den här gången är exil - de flesta vi följer är på ett eller annat vis berövade sina hem.

Det här är varken Kays bästa eller ännu mindra hans sämsta (se fotnoten), men en genomsnittlig GGK är ändå bättre än 99% av all annan fantasy som görs. Det är inte heller rätt bok att börja med - börja med antingen The Lions of al-Rassan som är den första boken i den världen, eller Children of Earth And Sky som är den första i den specifika settingen (jag rekommenderar det förra, eftersom det också är hans kanske bästa bok).

5/5, precis som förväntat. Bara en del av hans böcker når upp till 5+, trots allt.

[1] OK, och så finns Ysabel.
 
Last edited:

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
6,077
För den som undrar är det Guy Gavriel Kay och hans fru som Åke Ohlmarks talar illa om i Tolkiens arv som den "kanadensiska kamarilla" som inflitrerat och förstör arvet efter Tolkien (GGK hjälpte Christopher med redigeringen av The Silmarillion, och hans tre första böcker - The Fionavar Tapestry - verkar handla mycket av att skriva ur sig Tolkien-influenserna).
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,313
Location
Göteborg
Jag byggde ett lajv/verklighetsspel med Fionavar Tapestry som meta-setting en gång i forntiden och läste böckerna då, har för mig att jag minns dom som rätt bra men väl mycket extremt våld och våldtäkter, är det något som har ändrat sig i hans senare böcker (eller kanske minns jag bara fel?).
 

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
6,077
Jag byggde ett lajv/verklighetsspel med Fionavar Tapestry som meta-setting en gång i forntiden och läste böckerna då, har för mig att jag minns dom som rätt bra men väl mycket extremt våld och våldtäkter, är det något som har ändrat sig i hans senare böcker (eller kanske minns jag bara fel?).
Man kan dela in GGKs författarskap i tre delar - Fionavar (som inte med bästa vilja i världen kan kallas annat än en Tolkien-pastisch, om än bättre än de flesta sådana) och dess lösa fortsättning Ysabel, "övergångsböckerna" Tigana och A Song For Arbonne, och till slut den sekvens han håller på med nu från The Lons of al-Rassan. Överlag kan man nog säga att han blivit mjukare med tiden och har med färre explicita grymheter och övergrepp.

Som ett exempel är huvudpersonen i All the Seas of the World kvinnlig före detta slav i den pseudo-muslimska världen som lyckats fly men förstås utsatts för övergrepp, och mycket av hennes berättelse handlar om hur hon hanterar de erfarenheterna, och hur andras uppfattning om henne på grund av dem (eller hur hon tänker sig deras uppfattning) är väl så illa. Men allt det beskrivs i efterhand, och vi får aldrig några detaljer.

Så om du vill undvika de delarna som definitivt finns både i Fionavar och i de mycket grymmare tidiga böckerna, så borde det funka bra att börja med The Lions of al-Rassan.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,224
Minns Fionavar Tapestry som ovanligt välskriven för att vara fantasy från den tiden, men har väldigt suddiga minnen i övrigt - och inget särskilt om våld och våldtäkter... men det är ju snart 30 år sedan... Det är lite arthurianska legender, något Kristus-liknande offer, och att magi bara kan ske genom att kanalisera från en annan levande som källa?
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,086
Location
Göteborg
Tror bara jag läst en bok av GGK för länge sedan och blev avtänd för att det var generisk portal fantasy.
 
Top