Nekromanti WOW ögonblick

[Wilmer]

Jag spelleder en liten instickarkampanj som det är två-tre spelmöten kvar på och vill verkligen göra den minnesvärd, äventyren hittils har varit lyckade men saknat det där OMFG. Vad när ni spelat har verkligen fått er att haja till och känna "WOW!"?

 

[Jonas Ferry]

Wow med Sorcerer

När spelledaren har tagit en av min rollpersons kontakter och verkligen gjort något eget med den.

Jag spelade Sorcerer, och var ett 1700-tals-da-Vinci-geni. Min far arbetade på den franska kungens slott och spelet började med att min rollperson fick reda på att han hade en syster, som var prostituerad. Jag sökte upp henne, och lyckades efter många om och men smussla in henne på slottet för att träffa vår gemensamma far. Hon hade inte träffat honom tidigare.

Jag säger "Ja, jag ska väl låta er vara ensamma", och låter rollpersonen lämna rummet. SL har de två SLPerna i ett rum, och berättar att jag plötsligt hör ett skrik. Min trollkarl rusar in och ser sin far ligga på golvet med blod rinnande från magen, och systern som med en kniv i handen säger "Jag trodde inte att det skulle kännas så här... Jag har fantiserat om att det skulle kännas... bra, efter vad du gjort mot mig".

Jag blev, minst sagt, tagen på sängen. Det var en stor wow-upplevelse, med en SLP som hade en agenda som inte var direkt riktad mot rollpersonen. Samtidigt inträffade såklart händelsen för att SL ville se hur jag reagerade som spelare och hur jag skulle låta rollpersonen agera. Jag visste att SL inte hade någon uttänkt lösning på det hela, utan bara ville se vad jag skulle göra. Det var coolt.

 

[thark]

Som spelledare: Det är förmodligen till noll hjälp för dig, men de scener som verkligen får mig att säga "WOW!" är när flera disparata element som introducerats var för sig utan samband, plötsligt och oväntat samverkar / sammanstrålar så att helheten blir större än delarna.

För att ta en konkret exempel från senaste spelmöte: Det har etablerats att SLP A (skyddsling till en av rollpersonerna) tänker göra inbrott hos hertigen, och rollpersonen i fråga (lyckligt ovetande) letar efter henne. Samtidigt så är hertigen döende och i sällskap av en annan rollperson som funderar på om han verkligen ska försöka läka denne eller inte.

Dessa två trådar har introducerats var för sig utan sammanhang, men plötsligt inser jag/vi det självklara faktum att det händer samtidigt; alla inblandade dyker upp samtidigt i hertigens tronrum med dramatiskt resultat. Wow!

 

[Johan K]

Mitt senaste QWOW-ögonblick var när vi spelade En garde på CalCon. Spelandet, gruppen, sl:n, äventyret blev bara sådär ämlans bra så man får rysningar när man tänkter pådet. Att man spelade så bra på sina karaktärer,, allt flöt bara iväg & timamrna försvann..

Annars så var åxå en sådant där kul WOW-ögonblick när alla mina speare fummlade på samam grej. Blev lite ev en sådandär grej som blev bra, trotts fummlet var ämlans kul att sl:a

 

[MrG]

De WOW-ögonblick som ligger klarast kvar i minnet är av stilen:

- Första gången-ögonblick (första två riktiga skräckkänslorna pga rollspel, första gången med multipla karaktärer, första gången som vi kom till en riktig kampanjavslutning)

-Tredje eller fjärde spelmötet (när karaktärer har sats sig och gruppen börjar flyta brukar oftast ha en av kampanjens lysande tillfällen)

-Brejk (när något annorlunda sker, har bl a haft samma personligehter i annan miljö, flashbacks, karaktärsbyten...)

-Insikter (när man uppfattar en metaplott som hintats, eller när saker som skedde i första tillfället förklaras i sista, i huvudsak känns som a-ha uppleverser är det också ett WOW)