Kemiska stridsmedel användes inte under andra världskriget. Man tror att det berodde på följande orsaker.
Tysken och de allierade överskattade motsåndarsidans skyddsutrustning.
I realiteten hade båda sidor mycket dålig utrustning, både vad det gäller kvalitét och kvantitet. Vid ett eventuellt C-anfall var man mycket rädd för vedergällning och med den dåliga utrustning man hade var detta inte en risk man var villig att ta.
Hitler hade skadats av klorgas under första världskriget och blivit temporärt blind. Han avskydde gaser och ville inte använda sig av detta i strid. (tydligen så gick det fortfarande bra att avrätta några miljoner människor med gas).
I andra avseenden är dock andra världskriget intressant i C-frågan. Tyska forskare var tungna att rapportera allt som kunde vara intressant för militära ändamål. Tre herrar forskade fram ett insektsmedel som vi idag känner under namnet Sarin. En fosforbaserad nervgas som är mycket vanlig, och dödlig.
Forskningen fortsatte och man utvecklade även Soman och Tabun, ytterligare två fosforbaserade nervgaser.