Nekromanti What I made, What the GM saw, What I played

[God45]

Jag har inte sett en sådan här tråd på forumet tidigare så jag bestämde mig för att skapa en

Vad jag gjorde:

Vad GM:en såg:

Vad jag spelade:

Det här är en av mina Hunter: the vigil karaktärer som började som tech support med lite spion och stridsfärdigheter och som slutade så fylld med Cheiron group "förbättringar" och träning att han dödade varulvar obeväpnad. Inte särskilt subtilt men fruktansvärt underhållande

 

[sirfrog]

Är det någon som hängt lite för mycket på /tg/?

Men men.

 

[Rymdhamster]

Vad jag gjorde:

Vad SL sa att jag gjorde:

Vad jag är på väg mot:

 

[sirfrog]

Sen kan kanske bifogad fil vara uppskattad.

 

[God45]

Är det någon som hängt lite för mycket på /tg/?

Precis läst igenom hela suptg arkivet, tog ett par månader

Får man avslöja sin okunskap och fråga vem killen längst till höger är?

 

[sirfrog]

Mengele.

Jag kanske kan berätta historien om varför om ni är intresserade...?

 

[God45]

Mengele.

Jag kanske kan berätta historien om varför om ni är intresserade...?

Holy shit det blev mörkt snabbt! Den här historien måste jag höra

 

[sirfrog]

Jag antar att jag måste berätta den här, eller hur?

Spelet var Rogue Trader, och jag spelade Sonitus Horologiis, Magos Explorator. Hans backstory är att han suttit fast på ett övergivet skepp med gott om läskiga monster i ett par månader, vilket har rubbat honom en aning (vilket knyter an till punkt ett). Han brukar också bygga vapen och prylar vilka han inte är helt säker på vad de gör, men som onekligen är användbara, vilket knyter ihop punkt två. Dessutom ligger hans kontor i skeppsektion Q.

Sista bilden är egentligen en enda händelse, men en rätt viktig sådan. En av de andra spelarna hade fått tag på ett stort lager xenos-gift (som i tre-fyra pallar stort lager). Innan någon annan hunnit göra något med det tog Sonitus en flaska och hävdade att det måste undersökas innan NÅGON ens funderar på att använda det. Genom analys kom han fram till att det nog var ett nanit-gift, antagligen luftburet och extremt dödligt. Så för att testa dess verkan på människolika varelser bad han den militärt ansvariga att samla ihop en femton-tjugo underdäcksmutanter, uttryckligen de vildaste och minst mänskliga. Tyvärr blev det de femton-tjugo första mutanter han hittade, så istället för knappt medvetna djur fick Sonitus en bunt hyfsat intelligenta och helt klart medvetna mutanter. Nåja, experimentet måste göras, de skulle ändå rensas av säkerhetsstyrkorna. Så mutanterna låstes in i en luftsluss och giftkapseln krossades, giftet spreds och visade sig vara ett köttsmältande luftburet gift.

Ungefär här stannade de andra spelarna upp och jag insåg vad jag just gjort. Gasat ihjäl en bunt undermänniskor för vetenskapen. Jag hade inte insett vad jag gjort förrän mina medspelare påpekade det.

Så därför blev det som det blev.

 

[Recca]

 

[God45]

Kan man begära historien bakom också?

 

[God45]

Superhjälte kampanj. Planen var att spela en kille med ett Lovecraftianskt monster i sig som han kunde släppa ut men bara delvis kontrollera. GM:en ville spela upp gud vinklen och hade kulter som dyrkade min karaktär. Jag hade tänkt spela gruppens Wolverine och vara dark, edgy och döda folk...

Sedan upptäckte jag att alla andra karaktärer var värre än min. Vi hade The Punisher med sprängämnen, Tjej i powerarmour som sköt vit fosfor, Tjej med ljud och vampyr krafter som struntade i collateral damage och slutligen en robot som åt folk och bar deras skin som förklädnader! Hjältar!

Så jag blev gruppens samvete och höll koll på alla. Utom roboten som lyckades dölja sitt frysrum fullt av lik för mig

 

[Mannen i skogen]

Vad jag gjorde:

Vad spelledaren tyckte att jag gjorde (t.v.):

Vad jag spelade:

Spelet var Call of Cthulu (sic!).
Spelledaren: "Okej, du spelar en konstapel. Det betyder att du vill att spelet ska kretsa kring hur du blir hunsad av dina chefer!"
Sen slutade det med att jag hade tur med tärningarna. Flera gånger. Särskilt när jag använde pistolen.
Det blev betydligt mer badass än CoC är tänkt, tror jag.

 

[Recca]

Jag gjorde en frostalv i Drakar och Demoner. Han var en hybrid (bastardmagiker). Frostmagi och krigare. Och så tillbad han en frosttitan. Jag spelade honom som lite mystisk med psykopattendenser; typ känslokall. Han var också ganska androgyn, vilket var spännande att spela. Jag gillade honom, han var stillsam och gillade att meditera över vindens brus. Bilden är den bild som jag använde till mitt rollformulär.

Min bror spelledaren designade nån sorts frostgudstitan som besökte min rollperson i hans drömmar och gav honom uppdrag i syfte att sprida sitt mystiska inflytande över världen. Så jag valde en bild på en warpriest från warhammer.

Allt eftersom kampanjen led blev min rollperson allt mäktigare och han fick ett par helt extravaganta förmågor eller besvärjelser. Bland annat kunde han med en beröring av sina nakna fötter (ja han var typ naken jämnt haha), sprida en sådan kyla att han genomfrös hela sjöar och vattendrag och skapade små snöstormar. Han fick massa CL-bonusar i strid så fort det var väldigt väldigt kallt (ytterligare en anledning att va naken). Och så fick hans fiender minus istället. Han kunde också ur is skapa en mäktig isorm som slogs vid hans sida och som han kunde rida på. Han hade en förmåga som gick ut på att han kunde glidflyga på vindar också. Så bild nr 3 är ju given. Fast jag kommer inte på vad den där killen med isdraken ur Bleach heter.

Rollpersonen hette Yle'kai Frostblot. Jag är jättenöjd med namnet.

 

[Radioaktiv]

En något besvärande tanke...

 

[Recca]

Här är en till.

 

[God45]

Som Gm:en kan jag bara säga att den stämmer till 100%

 

[Anarchclown]

Verkar lätt frustrerande.

 

[Recca]

Här är hela historien.

 

[God45]

Det var nog det lyckligaste slutet någon i den kampanjen fick

Jag gillade hur slutscen 1 var sex och återvändande till mänskligheten medan slutscen 2 var Kung-Fu fight mot 2 gen vampyr i ett höghus penthouse omringat av arméer av jägare, ghouls och varulvar. Kontraster!

 

[Recca]

Verkar lätt frustrerande.

Så här i backspegeln så ångrar jag lite att jag spelade så slampigt. Men det ska man ju också göra ibland. Och egentligen var det en ganska vacker avslutning på historien för min RP. Hon hade en flaw som gjorde att hon var oförmögen att embrace'a och skapa vampyrer. Så hon letade efter någon som kunde göra det åt henne, så kunde hon "adoptera" vampyren. I äventyret så fick vi valet att bli mänskliga eller fortsätta vara vampyrer och då föll det sig helt naturligt att min RP valde mänskligheten och därigenom möjligheten att "skapa". Hon låg med en av rollpersonerna också som sedan valde odödligheten. Ganska vacker historia...