Å andra sidan balanseras det av mig, som trots att jag skapar mina egna spel med glädje köper minst ett rollspel per konvent, vare sig jag behöver det eller inte.
Jag också. Senast jag var på konvent var nästan tio år sedan...
"Dyrt? Gratis är väl så prisvärt det kan bli?"
Säg det till din bläckpatron.
Jag har lämnat den gamla tiden då man kommunicerade med datorn med hålkort och radskrivare, jag har skärm.
Om jag trots allt mot förmodan skulle skriva ut gör jag det i vilket fall på laser som är billigt, snart troligen på en Xerox vaxare som är gratis (sånär som på pappret). Oftast skriver jag dock ut på jobbet, vilket är gratis.
Jag köper mycket hellre soundtracket till GunHED och Dark Crystal än letar reda på dem online och tankar hem dem. Problemet är att de inte finns att få tag på, annat än i piratkopierad form online.
Samma här. Jag vill ha skivorna, men om de inte gå att få tag på ens internationellt, vad gör man?
Sedan finns ju hela test-aspekten. Om jag har hört bra saker om en artist så är det för dyrt att springa och köpa några skivor för att testa. Därför tankar jag hem dem och lyssnar, gillar jag så köper jag, annars lyssnar jag inte mer. Att ljudkvaliteten på MP3 dessutom är usel (trots all hype) är ju bara ytterligare incitament att köpa.
Samma resonemang tillämpar jag på rollspel. Jag har gått på en del rejäla nitar där med rollspel som har haft bra koncept och verkat intressanta, men som när man tittar närmare på dem visat sig vara ospelbara (jag vill inte peka finger, men om jag skulle pekat finger så skulle jag pekat på Nephilim, In Nomine och (gamla) nya Mutant). Därför händer det att jag tankar hem och kollar innan jag köper. Som jag ser det så kan det knappast vara dåligt för branchen om folk blir bättre på att köpa de bra prylarna.
Allt detta är naturligtvis hypotetiskt och alla likheter mellan mig och berättarjaget är helt tillfälliga. På riktigt är jag naturligtvis så ädel och rättrådig att jag fiser parfym.
