Nekromanti Waow! häftigt men... näh.

[Petri]

Ett problem jag har känt av en längre tid som SL är då jag fått en jäveltuff idé som jag sen använder i ett äventyr. Men då spelmötet väl blir av och jag använder mig av dom idéerna så blir det inte så tufft som jag föreställt mig. Det hela faller platt.

Är kanske lite flummig men jag hoppas någon förstår

 

[Johan K]

Kan det inte vara som så att man har en viss föräntan när man har fått denna idé & sedan så tänker inte slp`na alls som man har byggt upp i tanken att de ska göra. Tyvärr är det väll sådant som händer inimellanåt. ASå det är väll bara attt hoppasatt idén som man hade kanske ger en hel ny idé som man kan använda nästa gång man lirar.

/ Johan K, som har packat klart inför resan hem till Lund..

 

[Gurgeh]

Är kanske lite flummig men jag hoppas någon förstår

Du skulle kunna förtydliga genom ett exempel.

Men rent generellt har du nog rätt. Många häftiga saker i andra kulturyttringar är häftiga för att händelseförloppet är förutbestämt. Om någon gjort annorlunda hade det inte alls blivit häftigt på samma sätt. Låt oss ta scenen i "King Kong" där filmteamet jagas av skenande dinosaurier. Den är bara häftig för att filmmakarna har full kontroll över hur alla rollfigurerna och alla dinosaurierna springer. Försöker man göra samma sak i ett rollspel blir det bara a) platta rollpersoner, b) en massa tärningsslag, c) rollpersoner som kommer undan genom att göra något annat än att springa, till exempel klättra uppför klippväggen, eller d) en beskrivning av hur man springer bland dinosaurier, som visserligen är häftigt, men inte SÅ häftigt.

Det riktigt häftiga i rollspel uppstår i interaktionen mellan spelarna och spelledaren, och det kan man inte förbereda.

Fast det var kanske inte vad du menade?

/tobias

 

[Gastono]

Det där känner jag så grovt igen och jag stör mig på det så förbaskat.
Det enda jag tror man kan göra är att sätta sig ner och verkligen gå igenom allt som man planerar och går igenom allt så exakt som det bara går.

 

[Gordeg]

Många häftiga saker i andra kulturyttringar är häftiga för att händelseförloppet är förutbestämt.

Jag håller med dig fett.
Det gäller inte minst konversationer - det är lätt för tex en författare att låta en av huvudpersonerna komma med fyndiga repliker eftersom författaren har full kontroll över varje föregående replik från alla parter och kan göra ett långt upplägg vars enda funktion är att hjälten eller sidekicken ska få komma med den där underfundigheten.

Och den kaxiga hjälten som verbalt dissar allt och alla kan funka på film, men vid rollspelsbordet blir det mest bara tröttsamt.

Gordeg

 

[Feuflux]

Bra svar av Gurgeh. Vissa saker är snorhäftiga på film för att rätt sak görs på rätt sätt vid rätt tidpunkt (och dessutom till passande filmmusik). Rollpersoner tenderar att ha en massa egen vilja och göra saker som SL inte tänkt på, saker som är mindre smarta eller vad som helst bara det inte är det som SL hade tänkt. De har också usel timing, dramatiska grejer göra för fort eller inte alls.

Min favoritscen i matrix är tunnelbanefighten mellan Neo och Mr Smith. När Neo först ska börja springa men väntar, vänder sig om och så hör man Trinity "What's he doing?" och Morpheus "He's beginning to believe." Asbra. Jag älskar det. Hur får man nu in det här i rollspel?

Nisse spelar den frihetskämpande fightern Neu och har hamnat på en tunnelbanestation där han inser att agenten Smutt har kommit ikapp honom. En strid här är bättre än att fly.
Neu kommer försöka skjuta agenten, Nisse kommer gnälla på regelsystemet om han missar, SLs plan kommer att skita sig om han träffar. Tanken var ju att de skulle hamna i handgemäng.
Neu kanske springer iväg om han missar med pistolen, "den här killen har ju för hög Dodge, jag drar". Han kanske har nån förmåga som gör det omöjligt för Smutt att greppa honom och kasta ner honom på rälsen som SL hade tänkt.
OSV.

Poängen är att man ska ge fan i att planera sådana här grejer. Det kommer aldrig bli precis som man planerade ändå. Sätt upp lösa premisser istället.

Jag har också stört mig på det här en massa. Jag kommer på en massa häftiga scener som jag vill ha med men inser att det krävs så väldigt lite för att de ska bli trista, meningslösa eller whatever. Det går inte att lite på rollspelare.

Så se till att få ur dig dina idéer som inte passar i rollspel på annat sätt (för om du är som jag kommer de gnaga på dig tills du gör det). Jag har en serie att få ur mig grejer i, det borde du också ha. Alla borde ha en egen serie. Eller skriv ner alla idéer på papper. En dag kanske du kan göra en novell av det hela.

Och lycka till med rollspelandet.

 

[Rickard]

"Vissa saker är snorhäftiga på film för att rätt sak görs på rätt sätt vid rätt tidpunkt (och dessutom till passande filmmusik). Rollpersoner tenderar att ha en massa egen vilja och göra saker som SL inte tänkt på,"
Som exempelvis vid skurkmonologer. (två sista styckena)

/Han som hade tänkt att skriva mer, men såg när han sökte reda på inlägget att han redan skrivit det (nästsista stycket) så han lämnar det där

 

[Taranis]

Det riktigt häftiga i rollspel uppstår i interaktionen mellan spelarna och spelledaren, och det kan man inte förbereda.

Amen.