RECENSION Wanderhome

[Ackerfors]

Jag minns inte riktigt hur jag snubblade över kickstartern av Wanderhome, men jag är väldigt glad att jag gjorde det.

Wanderhome är ett sprillans nytt rollspel i Tove Jansson- och/eller Studio Ghibli-anda. Man spelar djur som vandrar genom världen, pratar med folk, upplever lokala högtider och ser årstiderna komma och gå. Det är små problem och rollpersonerna ska inte nödvändigtvis lösa dem, kanske bara skänka tröst i en svår stund. Det är uttalat att vara en trygg plats för förundran, snarare än konflikttyngt, vilket tilltalar mig mycket, trött som jag är på att folk är så taskiga mot varandra.

Spelet utspelar sig i Hæth, en värld där allsköns djur samsas. Någon typ av krig har kommit och gått men nu är alla i grunden vänliga. Livet har sin gilla gång, liksom tiden, och världen följer årstiderna. Skördefester, sommarsolstånd, nya år, det firas på olika sätt i olika delar av Hæth. Som husdjur och boskap har djuren insekter (det finns en härlig bild med en bagge som är fåraherde till ett gäng humlor) och världen är fylld med små och bortglömda gudar (som den mest tystlåtna runt bordet får döpa ).

Spelet går att spela både med spelledare (guide) eller spelledarlöst med växlande ansvar för världen och reglerna fokuserar på tokens. Om du gör något för någon annan, sätter dig själv i knipa eller beundrar världen omkring dig får du en token som du sedan kan använda för att lösa problem, skaffa saker eller på annat sätt finna en lösning. Det är enkelt och synbart funktionellt för den typen av spel.

Vad jag fullkomligt älskar är hur spelet med hjälp av frågor eller uppmaningar till val bygger upp rollpersonerna (i form av playbooks), skapar relationer och får månaderna att passera. Med ganska små medel tycks det kunna skapa stor variation, både kring rollpersoner och platser, utan att försjunka i detaljpet. För att generera världen finns olika natures och utöver det kan vilken månad man befinner sig i påverka hur världen ter sig. Det är tydligt att det är spelarna som ska göra jobbet vilket ger spelet en hel del samberättarkaraktär (vilket jag antar minskar lite om man har en spelledare) men det är ju också en del av konceptet.

Bara av att läsa boken får jag tydliga och genomförbara idéer om vad jag vill spela eller spelleda som skulle kunna gå att plocka upp direkt, utan direkta förberedelser. Och även om jag inte läser överdrivet mycket rollspel nu för tiden så kan jag ändå inte minnas ett spel som omedelbart givit mig så mycket stoff till spel utan att ens riktigt försöka.

Det enda jag ångrar är att jag inte backade den fysiska boken, för nu verkar det som att den kommer kosta $45-60 när den kommer senare i år.

Hur som helst, jag ger Wanderhome av 5 möjliga.

Och så en Moth Tender: