Nekromanti Walium inspireras av....

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
....ingen mindre än den ungdomlige men ack så vise Morgoth!

Eftersom det går lite slött på forumet så tänke jag skriva en liten Noir-historia i den fromma förhoppningen att någon annan hakar på.

Malloy förde flaskan till munnen och lät de sista heta dropparna rinna ner i hans strupe. Han kastade de tomma flaskan på passagerarplatsens slitna säte där hon hade suttit för inte så länge sedan. Han inbillade sig att han fortfarande kunde känna doften av hennes parfym. Dyr och kvävande, precis som hon. Feta regndroppar smattrade mot bilrutorna och vindrutetorkarna gick på högvarv. 38.:an i ankelhölstret, .45:an strax under vänster armhåla. Han hade redan kollat vapnen åtskilliga gånger under kvällens lopp men ville vara helt säker. Inget fick gå snett, inget.
Fishs mörka vidunder kom körandes runt kurvan. För en kort stund bländades Malloy av de kraftiga strålkastarna. Paniken spred sig. Hade Fish upptäckt honom? Det dröjde inte många andetag innan bilen körde förbi och fortsatte upp mot den herrgårdsliknande villan. Bilen stannade och Fishs chaufför skyndade sig fram för att öppna en av de bakre dörrarna. Fish själv klev ut, välklädd som alltid. Man kunde ana ett självbelåtet hånflin trots avståndet och regnet. Det var dags. Malloy klev ut ur sin Ford och sprang mot de kraftiga järngrindarna som sakta började glida igen. Höger hand smekte tanklöst den hårda, kalla pistolkolven.....

Fortsättningen, kära läsare, är helt upp till er, men kom ihåg temat. :gremwink:
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,416
Yassilus inspireras av....

...vrållådan... :gremsmile:

Då kommer min fortsättning då.

---

...vänster hand höll försiktigt upp griden så att han skulle kunna smita igenom. Innanför grinden var en stor trädgård och rätt igenom det hela gick en bred grusgång. Malloy kunde hur chauffören fumlade med nycklarna medans Fish otåligt väntade under paraplyet. Malloy kikade fram bakom en buske. Skulle han slå till nu eller vänta? Det var ett hårt beslut men efter en stunds övervägande kom han fram till att vara tålmodig. Långsamt smög han genom trädgården bort mot husväggen. Försiktigt, försiktigt...
 

Berserk

Warrior
Joined
24 May 2001
Messages
387
Location
Helsingfors, Finland
Berserk inspireras av....

...livet. (Kom inte på nå´t bättre. :gremsmirk:)

---

Väl framme i den lummiga trädgården som omgav det stora kråkslottet till herrgård valde Malloy ut en stor, kraftig ek. Fish hade nu gått in i byggnaden, med chauffören i släptåg, och ljuset föll ut i den regntunga natten genom fönstren i de välvda katedralliknande, fönsterbågarna. Malloy inledde klättringen som skulle ta honom upp till ett av fönstren på övervångingen.

Halvvägs uppe kunde Malloy höra hur de stora järngrindarna åter gled upp på sina gnisslande gångjärn. "Så var det alltså dags." Tänkte han där han hukade sig bakom en tjock, knotig gren. Men den person som steg ur den mörkgrå limousinen som anlänt var inte den Malloy väntade sig. Istället var där en kvinna, vars skönhet inte kunde ungå någon, ens under det vida paraplyet i den mörka natten.
 

Irratic

Veteran
Joined
4 May 2003
Messages
143
Location
Åsa
Re: Irratic inspireras av....

'Hennes vinröda hår fladdrade i den itagande vinden, & han kunde ana att det här var ingen vanlig kvinna. När kvinnan stigit in genom huvudentrèn, återtog han sin brevakning av herrgården, han kunde höra rasslet från klängrankorna som slog mot de blyinfattade rutorna som om en osalig ande drog sina kedjor längs ett betong golv, minnena av en mycket mörkare natt kröp upp för hans ryggrad & fick hans genomblöta kropp att rysa till..... Han mindes
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Storuggla inspireras av....

... ägg.

-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-

Uppslukad i sina minne märkte in Malloy något förän han kände en hand på sin axel. Han snurrade runt, hans högra hand greppandes pistolens kolv under hans kavaj när en grävskopa slog in i hans mage och han vek sig dubbel, hans lungor kämpandes efter luft.
Han såg ett par svarta skor med damasker och ett par välpressade byxor innan en röst väste "Håll dig borta," och en sandsäck slog honom över bakhuvudet. Allt blev svart...



Storuggla, brukar våld tidigt
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,416
Yassilus inspireras av....

...Storuggla... Kan man tänka sig... :gremsmile:

---

Malloy vaknade upp i ett grått rum. Han hade ingen aning om var han befann sig eller om han överhuvudtaget hade överlevt attacken. Han försöker röra sig men hans kropp värker och han är bunden till ben och fötter. Plötsligt slås en dörr upp någonstans bakom honom. Han hör klackarna slå mot det kalla betonggolvet. En silkeslen röst säger "du har bara en chans..." samtidigt som Malloy känner att snarorna lossas. Han vänder sakta på huvudet och får se den underbara kvinnan från Fishs residens. Stum av förvåning ger han henne bara en nick och springer ut...
 

Irratic

Veteran
Joined
4 May 2003
Messages
143
Location
Åsa
Re: Irratic inspireras av....

Malloy, stirrar stumt efter den rödhåriga skönhete, reser sig sedan sakta upp.
känner efter pistolen, vars tyngd & säkerhaet han hade behövt nu, men de hade tagit den,
-ska vi se hur grundliga de var. viskade Malloy tyst för sig självt.
Han drog ner byxorna & tog loss den lilla dolken som satt på insidan låret, de hade inte upptäckt hans försäkring.
Sakta & ljudlöst smög han ut genom dörren & såg.........
 

Berserk

Warrior
Joined
24 May 2001
Messages
387
Location
Helsingfors, Finland
Berserk inspireras av....

...att den låg tom och öde. Snabbt och tyst sökte han sig ut till korridorens ända. En trappa ledde uppåt, ingen annan utväg fanns att se. Malloy drog tyst ett djupt andetag och provade trappans slitna steg med sin tyngd. Den knarrade ljudligt. Malloy stannade i steget, frusen. Sekunderna tickade förbi. Inget hördes. Sakta smög Malloy upp för trappan, och varje steg knarrade under hans vikt, men inte ett ljud hördes, förutom hans egna tunga andetag och den fördömda trappan.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
4,971
Location
Linköping
Feuflux inspireras av....

... eeh, nåt.
________________________

Meanwhile....

Fish var ovetandes om Malloys öde vid denna tidpunkt. Han satt istället vid sitt gigantiska skrivbord och blev serverad en drink av sin betjänt Benson. Benson var en jävel på att blanda drinkar tänkte Fish för sig själv medan han läste lite förstrött i en tidning. Utanför flimmrade den första blixten över himlen och regnet hade börjat ösa ner. Fish kastade en blick ut genom panoramafönstret och log elakt för sig själv.

"Here we go again" tänkte Benson.
- Ring upp Boxarn åt mig, sa Fish.
- Genast Sir.
- Det är en grej han måste göra för mig...
 

Quan'talis

Swashbuckler
Joined
14 Jun 2001
Messages
2,235
Location
Utlandet
Quan'talis inspireras av...

...forumsstrukturens inneboende parallellitet. Och Italo Calvino.

---

Telefonen ringde. Cornelius lade ner boken på golvet bredvid fåtöljen, prydligt uppslagen på sidan 23. Han placerade sin tomma tekopp ovanpå boken för att förhindra att den stängdes medan han var borta. Han snubblade fram genom sin ostädade lägenhet och kom fram till telefonen just när den slutade ringa. Han muttrade något ohörbart för sig själv och gick tillbaka till sin nedsuttna fåtöjl. Läslampan lyste upp halva rummet och lämnade resten i mörker. Det var bäst så. Illa nog att han behövde se på det på dagen, då det var ljust. På natten ville han helst slippa tänka på det. Han slog sig ner i fåtöljen och plockade upp boken från golvet. Plötsligt märkte han...

JPS
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Walium inspireras av...

...sömnbrist och gnisslande cyklar.

Han kom fram till en smal trädörr i slutet av trappan. Malloy tryckte örat mot dörren. Svettpärlor rann ner för hans panna och hans skjorta var genomvåt. En gammal klockas tickande hördes tydligt. Inget ljus letade sig ut genom den breda springan under dörren. Malloy började nästan hosta när han drog in den unkna och dammiga luften i trappan. Efter vad som kändes som en evighet öppnade han försiktigt dörren. Gångjärnen gnisslade betänkligt och fick honom nästan att hoppa högt. Ett mörker slog emot honom och det dröjde en stund innan ögonen kunde urskilja rummets konturer. Han tog några steg in i rummet på skakiga ben och sjönk ihop intill en hårt stoppad soffa. Hjärtat slog snabbt och hårt. Hans blick flackade runt i det dystra rummet på jakt efter utgångar. Plötsligt hörde han tunga fotsteg.....
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Arvidos inspireras av..

ANAGRAM! :gremlaugh:
----

..att något glimmade i röran på golvet. Rummet var mörkt och skumt, och de få ljusstrålarna från läslampan fångades upp och återkastades på ett nästan lojt och lekfullt sätt.

Cornelius böjde sig framåt och plockade upp det lilla föremålet, en intrikat liten figur i silver. Rummet var tyst, men fåtöljen knarrade av hans rörelse.

Han tittade på föremålet i sin hand. Metallen var formad i tunna stavar som böjts till mönster i form av en symbol. De lösa delarna pinglade melodiskt. Det hela var inte större än att det fick plats i en handflata.

Cornelius betraktade föremålet under tystnad. Hade det verkligen gått så lång tid? Glömt hade han förstås inte. Det var fåfängt av honom att tro att han skulle glömma bort det genom att gömma undan det i röran. Det hade verkligen inte glömt bort honom iallafall, det var därför det dök upp igen. Var det något i rörelse? Cornelius reste sig eftertänksamt ur sin stol. Han gjorde det långsamt och metodiskt, försjunken i tankar och allvar. Fåtöljen knarrade när han fördelade sin kroppstyngd från sittdynan till armstöden han stödde sig på medans han fundersamt drog sig upp..

Ja. Något var i rörelse. Bara genom att känna efter där han stod upprest framför stolen, den lilla figuren fortfarande i handen och glasögonen nedsjunken från näsroten, så kände han det över hela sig, klart och tydligt, men samtidigt vagt och ogripbart likt rinnande vatten. Hans kropp stack av den nya men ändå välbekanta känslan. Han strök sig över skäggstubben, och känslan rann likt en rysning i en urladdning över hakan och kinderna. Efter en stund av förtänksamhet gick han fram till sitt skrivbord och tände skrivbordslampan.

Ja. Tiden var verkligen inne.


..fast inga anagram blev det..
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,884
Location
Barcelona
Dnalor *behöver* inte inspiration...

...så det blir som det blir.

En knapp märkbar rörelse bland fönsterluckorna och skorstenarna på ett av hyreshusen i staden fångade uppmärksamheten hos en duva, som just kommit hem från en fest hos sina duvvänner. Trots att den var berusad på jästa bär kunde den inte undgå att fästa visst intresse vid den grå skepnaden som nu slank ut ur ett takfönster på toppen av Cornelius hus (fast att det var Cornelius hus visste förstås inte duvan). Det var utan tvekan en människa, och den var helt klädd i svart. Duvan funderade en stund på vad människan gjorde uppe på taket. Det kunde inte vara en sotare, för det var fel tid på dygnet och dessutom brukade sotare arbeta i lag. När figuren smög sig bort längst takåsen, så stod duvan obeslutsam ett tag, men vad sjutton. Det var en vacker natt, han kände sig på bästa möjliga humör och hade inte varit med om ett rejält äventyr på år och dag. Han bredde ut vingarna, lämnade sin sittplats och svepte efter figuren.

(Okej, mörka figurer på hustak är B, men det var ju därför jag satte dit duvan).
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,416
Yassilus inspireras igen...

...av någon underlig anledning...

---

Han var på väg att ta pistolerna. "Fan, hur kunde jag glömma?" Nu var goda råd dyra. Han la sig sakta ner bakom soffan för att inte framkalla några onödiga ljud.
Den ruttna trädörren i andra änden av rummet öppnades långsamt och stegen fortsätter genom rummet. Malloy andades långsamt. Figuren med de tunga stegen rörde sig bestämt mot dörren Malloy kom igenom. Öppnade den gnisslande dörren och försvann ner i källaren...
 

Morgoth

Swashbuckler
Joined
2 Apr 2001
Messages
2,450
Location
Uddevalla, Västra Götaland
Morgoth inspireras av...

...att han drömde att han skulle svara i den här tråden.

***

Malloy hade vaknat. Högra ögat hade tagit längre tid att öppna än det vänstra. Han hade förstått att någon hade misshandlat honom grovt efter att han däckat. Han hade vädrat. Vidrigt. Han hade befunnit sig på någon sorts soptipp, hans hår alldeles indränkt i mull och avfall...

Plötsligt hade han lagt ihop två och två. Den där kvinnan... och männen... och Fish! Cornelius! Han förstod vid det laget precis vad han skulle göra. Han skyndade sig hem, bytte om, och rusade mot Cornelius lägenhet. Kanske hade han fortfarande tid? Kanske inte.

Han råkade få syn på en duva som kretsade runt Cornelius bostadshus. Då han slängde blicken åt duvans håll fick han även syn på en mörk gestalt, ihopkrupen på taket som en lömsk parasit! Boxarn!

***

Mogge vet att det nu klargjordes att "Boxarn" inte var synonymt med "Cornelius" (om inte Cornelius klättrat ut på taket av någon gudsförgäten anledning), men Cornelius kan ju råkat ha fått ett telefonsamtal samtidigt som Boxaren, eller hur?
 

Quan'talis

Swashbuckler
Joined
14 Jun 2001
Messages
2,235
Location
Utlandet
Quan'talis inspireras av...

...rollspel

---

Quan'talis lade ner tärningarna och såg förvånat på Morgoth.
“Vänta lite nu” sade han. “Jag trodde inte att Cornelius var med i samma berättelse. Jag trodde att det var han som läste boken där Malloy var med.”

Morgoth hejadede sig också mitt i ett tärningsslag.
“Va? Var det så?” Han vände sig mot spelledaren. “Du sa ju att vi skulle hålla oss till temat.”

Walium bläddrade nervöst i sina anteckningar.
“Fortsätt bara”, skorrade han. “Ni kommer nog att märka hur det hänger ihop.”

---

JPS
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,416
Yassilus konfunderas av...

...Quan'talis...

---

Yassilus kastade sig in i den här deltråden och frågade Quan'talis: "Vad håller du på med egentligen? Är du den där fish?" Skärrad plockade Quan'talis upp de nykastade tärningarna och slängde dem igen. Den här gången mot den intet ont anande Yassilus som tack vare sin oerhört höga dexterity lyckas undvika attacken...
 

Quan'talis

Swashbuckler
Joined
14 Jun 2001
Messages
2,235
Location
Utlandet
Quan'talis inspireras av...

...tapirer.

---

“Jag gjorde en liten blunder, ska ni inte fortsätta bara för det?” sa Morgoth irriterat. “Så här blir det varje gång man försöker spela något seriöst med er. Jag tänker fortsätta i alla fall.“ Han sträckte sig efter tärningarna som Yassilus kastat.

“Malloy skakade försiktigt på huvudet för att göra sig fri från den molande huvudverken. Om Boxarn var här kunde det bara betyda en sak. Malloys hand gick instinktivt till pistolkolven, och han svor tyst för sig själv när han kom igåg att den inte var kvar. Han behövde ett vapen. Han skulle vara så gott som chanslös mot Boxarn även med en pistol. Hans såg sig snabbt omkring med värkande ögon. Varför måste Cornelius bo i en tråkig förortsvåning? Det fanns ingenting på gården som man kunde använda som vapen. Han kastade en blick mot taket. Boxarn var kvar. Malloy svor en gång till, knöt händerna i fickorna och satte av mot trappuppgången.

Det fanns åtminstone en fördel med tråkiga förorter. Ytterdörren var inte låst. Det skulle aldrig hända i Malloys del av stan. Han skyndade upp för den ekande stentrappan, och struntade i att Boxarn säker kunde höra honom. Nu gällde det att få ut Cornelius därifrån. Cornelius och hans maskin... Malloy gillade inte att tänka på vad den gamle stofilen förvarade i sin bostad, med en ynklig trädörr som enda skydd mot omvärlden. En ynklig trädörr, eller för den som visste vad han var ute efter, ett vanligt vardagsrumsfönster. Malloy nådde nästan fram. Han tog trapporna i stora språng och kom flämtande upp till fjärde våningen just då han hörde ljudet av krossat glas...

---

JPS – reparerar
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Arvidos borde.. (Färdigt inlägg nu)

Låsa detta, efter uppmaning.. :gremwink: Jag flyttar väl till kulturforumet till att börja med.


---
Cornelius rörde sig med bestämdhet. När han med en svepande arm drog ner berg av slött staplade pappersbuntar och småsaker från sitt skrivbord så visste han att ett rörigt rum var för obetydligt för att ens reflektera över i denna timme.
När han plockade ner sitt svärd från väggen så hade han full insikt i vad som skulle kunna komma.
Medans hans fingrar snabbt, men ändå metodiskt rörde sig, monterade, granskade, föremålen han lagt på skrivbordet så var det för att han inte lät något annat stjäla fokus från sin uppgift.
När han till slut slog sönder fönstret så visste han precis vad han gjorde. Fönster kostar bara pengar ändå. Tid stod så mycket över det i den nya begreppsvärld Cornelius kallt och metodiskt byggt upp i sitt huvud. I denna timme, i denna timme, så rådde andra värden, uppgifter som stod över vår vanliga vardag, prioriteringar som behöver göras om och konstanteranden som behöver göras för överlevnad och för uppgifternas skull.
Cornelius tog adjö till sin lägenhet med en suck, inte av sorg, inte av likgiltighet, men en pust som befäste att han var redo.

Och sedan var han ute ur fönstret. Därute väntade boxarn på honom.
 
Top