Nekromanti VINIT - Försvarare och anfallare

[Funs1]

Har diskuterat lite ang detta i spelgruppen, och det råder delade meningar. Har ingen regelbok framför mig, men frågeställningen är denna:

Om man har vinit, men väljer att inte utföra några handlingar, blir man då försvarare?

Om man har vinit mot en motståndare, men inte mot en annan (man slåss mot 2 pers) måste man då välja att vara försvarare mot bägge, eller anfalla den ene, och ta en smäll från den andre (förutsatt att man inte kan blockera, tex. med 2 vapen)

Om man nu slåss med 4 motståndare, och har VINIT mot alla, måste man då anfalla alla dem, för att vara anfallare?

EX. Jag har VINIT mot alla fyra, men anfaller bara två av dem (för annars skulle det bli många och svåra handlingar) får då de 2 som jag väljer att inte anfalla, anfalla mig?

Det skulle innebära att dom då blir anfallare, fast jag har VINIT mot dom, eftersom jag inte anfaller?

Finns det någon anfallsvariation man kan utföra, som inte kostar en handling, för att undvika detta, eller skall man bara springa om man möter så många motståndare (vilket jag som SL hävdar. RP´s har en tendens att kunna döda horder med folk, om de slåss man mot man, i alla fall när vi spelar, för RP:na brukar vara rätt mycket bättre än en 'vanlig' människa. Det börjar bli lite jobbigt att behöva skicka 20 pers varje gång man vill skrämma bort de kaxiga rollpersonerna.)

Kristoffer - Sadist och SL (men det är väl alla SL??)

 

[Railin av Zolod]

Om du som sagt är anfallare mot två personer, och försvare mot två andra samtidigt, då får du välja vad du ska göra mot vilka. Som Försvarare har du tillgång till försvarshandligar, och som Anfallare tillgång till Anfallshandlingar.
Varje handling utöver en första ökar svårigheterna, kom ihåg det.
Betänk dock att du har två anfallare som inte behöver försvara sig mot dig, då du är lite för hårt pressad för att motanfalla, och det är nog en ganska bra idé att helt enkelt försvara sig mot så mycket som möjligt. Strid fyra mot en är inte det lättaste, även om du skulle spöa Carwelan man mot man, och du slåss mot fyra bondpojkar.

 

[Tiamel]

Om du som sagt är anfallare mot två personer, och försvare mot två andra samtidigt, då får du välja vad du ska göra mot vilka. Som Försvarare har du tillgång till försvarshandligar, och som Anfallare tillgång till Anfallshandlingar.

Då jag inte har tillgång till någon regelbok finns risken att jag har fel, men jag har för mig att man inte kan vara både anfallare och försvare. Så har vi använt stridsreglerna i min spelgrupp såvitt jag kan minnas. (Nu har vi iofs inte använt dem det senaste året eller så, men ändå...)

Om man blir anfallare mot mer än en person kan man välja att anfalla alla, några eller bara en. Det viktiga är dock att alla de andra blir försvarare om man väljer att anfalla någon. Det innebär naturligtvis att de enbart kan utföra försvarsmanövrer, men ha dock i åtanke att motanfall är en försvarsmanöver.

Om rp, som anfallare, efter att ha gjort sina anfall ändå skulle vilja försvara sig mot eventuella motanfall finns alltid möjligheten till instinktiv försvarsmanöver, med förlorat initiativ nästa runda som följd, naturligtvis med svårighetsmodifikation för de handlingar han/hon utfört tidigare i rundan.

Det är möjligt att jag har fel, men som jag uppfattat det kan man inte vara både försvarare och anfallare i samma runda.

För övrigt ser även jag det som mycket klokt att satsa på försvar i en 4-1 situation. Det låter som spelarna har enorm tur om de ofta klarar sig i stora underlägen...

/Biskop Paulus - som hoppas kunna skicka caseriska armén efter Vrimzikiel på söndagens spelmöte...

 

[Funs1]

Så långt är jag med. Dom som har vinit mot mig kommer förmodligen att anfalla. Men om jag då försvarar mig mot dem, och inte anfaller dom som jag har VINIT mot, kommer då dessa två "försvarare" bara stå och glo i en runda. Rimligtvis borde då dessa två få bli anfallare.

Spelarna i min spelgrupp utnyttjar detta när de slåss mot flera motståndare. Om de har VINIT mor en person, emn inte mot den sndra, så väljer de att vara försvarare, och slåss då mot den av motståndarna som har VINIT. Med två vapen blockerar de enkelt anfallet, och motanfaller. De andre motståndaren, som är försvarare, för han tog inte VINIT, står då bara där som ett fån, och trots att de har numerärt överläge, blir det strid en-mot-en, och detta kan inte vara riktigt?

Om min polare fick spö av någon skulle jag sparka han i ryggen, hur skulle han kunna stoppa mig?

Kristoffer

 

[Funs1]

Ja, jag kanske skall säga att vi kör med att man bara får motanfalla om någon anfaller. Dvs, om jag är försvarare får jag bara göra motanfall om anfallaren anfaller. Men om han inte anfaller, då finns det inte så mycket för försvararen att göra, eller?

Kristoffer

 

[GrottrolletNaug]

Where there is fire, we will carry gasoline

Rent allmänt. Har du Eon 2?

Om ja, kolla rubriken Flera motståndare på sidan 107. Där står i mångt och mycket allt du frågar om. Om du inte har Eon 2 eller om texten inte förklarar tillräckligt bra, så tveka inte att skrika


" i alla fall när vi spelar, för RP:na brukar vara rätt mycket bättre än en 'vanlig' människa. Det börjar bli lite jobbigt att behöva skicka 20 pers varje gång man vill skrämma bort de kaxiga rollpersonerna."

Varför inte bara göra en grupp om tre jäveloptade SLPs med kaxiga attityder som faktiskt har en god chans att spöa RPna. Det funkar oftast. Ge dom charmiga personligheter också så ska du se att blir åka av


Du kanske redan har koll på det här men jag ska belysa några av de regeltekniska svårigheterna med att slåss mot multipla motståndare (någon skjut mig, jag börjar låta som min kurslitteratur. "Belysa"?, "regeltekniska svårigheter"? )

1 st Jäveloptad alvisk vapenmästare, Salye Conor, FC 18 med momentspecialiseringar och FC 18 i undvika. VINIT 12
VS
3 st ashariska legoknektar, FC 12 i drill med <närstridsvapen>, VINIT 9
1 st asharisk legoknekt, FC 12 i båg-träning, VINIT 9


Alla dessa legoknektar stormar den alviska vapenmästaren och han väljer att även han försöka öppna striden mot var och en av dem. Nu ska de slås tre slag ( ) Ett jämförelseslag mellan alven och vardera asharier för att se vem av dem som har initativ mot den andre. Inte helt osannolikt så kommer alven att vara anfaller mot alla på en gång. Är han intelligent så försöker han satsa allt på att skada en av dem så att den personen är ute ur leken och sedan gå vidare till nästa.

Problemet blir när alla asharier kommer med sina motanfall i slutet av rundan. Då har han troligtvis redan utfört en eller två handlingar, och då kommer 2-3 slag flygandes mot honom som han måste parera. Whoops? var svårigheten på den sista instinktiva försvarsmanövern Ob6T6? Tappade alven sitt initativ automagiskt eftersom han gjorde instinktiva försvarsmanövrar? Är det en bågpil flygandes mot alven i just detta ögonblick? Har påven en fånig mössa? simmar en enbent anka i cirklar? är en grodas ärschle vattentätt?
Svar: Ja.
Visst, asharierna kanske inte alltid lyckas med alla sina manövrar och vill säkerligen inte göra mer än 1 handling i rundan. Men sätter de press på alven så får han göra ca 4 handlingar i rundan (och då försöker han inte undvika bågpilen). Sen om alven gör instinktiva försvarsmanövrar så blir han försvarare och allting måste upprepas.
göra han inte instinktiva försvarsmanövrar så måste legoknektarna endast lyckas med Ob2T6 mot VINIT (ty de är i numerärt överläge) för att bli anfallare och således göra alven till försvarare. När detta väl inträffar så är alven definitivt kokt i bajs. Innan han får göra _någonting_ så måste han klara hantera 3 anfall och en bågpil. Sen får han göra motanfall. För honom att vinna tillbaka initativet så är det Ob4T6 svårt mot var och en av knektarna (ty han är i numerärt underläge).

Så det finns gott om problem när man ska slåss mot flera personer. Man måste bara hitta alla detaljer i regelsystemet och ta dem samman.


/Naug, sadist

 

[Perenna]

Spelarna i min spelgrupp utnyttjar detta när de slåss mot flera motståndare. Om de har VINIT mor en person, emn inte mot den sndra, så väljer de att vara försvarare, och slåss då mot den av motståndarna som har VINIT. Med två vapen blockerar de enkelt anfallet, och motanfaller. De andre motståndaren, som är försvarare, för han tog inte VINIT, står då bara där som ett fån, och trots att de har numerärt överläge, blir det strid en-mot-en, och detta kan inte vara riktigt?

Det är alldeles riktigt.
Motståndarna som blivit försvarare har hamnat i underläge mot rollpersonen, och är därför så defensiva som möjligt. De är inte i något bra läge att anfalla 'fullt ut'. De blir inte automatiskt anfallare om rollpersonen koncentrerar sig på att försvara sig mot en annan fiende som är anfallare, utan 'är på sin vakt' tills de kommer i bättre läge (dvs lyckas vinna tillbaka initiativet).

Däremot kan man som spelledare göra såhär... I och med att motståndarna är i numerärt överläge, och speciellt då det visar sig att någon av dem lyckas vinna initiativet mot rollpersonen, så kan övriga förutsätta att det sätter stor press på rollpersonen. Med största sannolikhet kommer rollpersonen att välja att försvara sig mot den motståndare som vunnit initiativet, vilket ger en svårighetsökning på alla andra manövrer under rundan. Det är alltså inte särskilt troligt att rollpersonen kommer att kunna försvara sig OCH utföra 'en himla massa anfall' samtidigt.
Rollpersonen kommer dessutom att göra ännu färre anfall, om han/hon tvingas försvara sig själv mot flera attacker under rundan.
Eftersom fienden är i numerärt överläga, så vet de att de har fördelen på sin sida... Det vore ju väldigt vettigt för även de fiender som är försvarare att deklarera 'motanfall' mot rollpersonen, istället för att bara stå där som fån (dvs. inte göra någonting). Helt plötsligt har rollpersonen kanske två anfall OCH två motanfall att försvara sig mot!

 

[Perenna]

Ja, jag kanske skall säga att vi kör med att man bara får motanfalla om någon anfaller. Dvs, om jag är försvarare får jag bara göra motanfall om anfallaren anfaller. Men om han inte anfaller, då finns det inte så mycket för försvararen att göra, eller?

Varför inte låta fienden göra motanfall, även om inte rollpersonen väljer att anfalla?
Jag ser försvararen som den som hamnat i sämst läge, och har ganska svårt att sticka ut med några vettiga anfall ur 'underläget'. Motanfall är alltså bara desperata försök till anfall, tills man vunnit initiativet och kan anfalla 'fullt ut'.
Jämställ inte 'motanfall' med stridstekniken 'ripost'. 'Motanfall' innebär att försvararen, ur underläge, försöker få in en träff på anfallaren. 'Ripost' innebär en snärtig kontring på anfallarens attack. 'Motanfallet' förutsätter alltså inte att anfallaren måste attackera...

 

[Tiamel]

Ja, jag kanske skall säga att vi kör med att man bara får motanfalla om någon anfaller.

Det är antagligen där ditt "problem" ligger. Om du börjar köra med motanfall utan ett direkt anfall försvinner problemet med "passiva" motståndare.

Dvs, om jag är försvarare får jag bara göra motanfall om anfallaren anfaller.

Fast grejen är ju den att anfallaren deklarerar att han kommer att anfalla din SLP när han vunnit vinit mot honom. Sedan att han inte väljer att utföra någon handling mot just den SLP är en annan sak, han är fortfarande "offensiv" mot SLP rent regeltekniskt. Då kan SLP rimligtvis göra en motanfall. Sen om SLP är inställd på att skada motståndaren, självsäker som han är pga överläget, kan han väl alltid välja att först värja hugget och sedan själv göra en attack i form av en motattack eftersom han är försvarare.

Vinit är ett mått på vem som har intiativet och därigenom kan styra stridens utveckling i högre grad genom sitt övertag. Detta innebär dock inte automatiskt att han kan förutse allt.

På det sättet som du föreslår skulle man faktiskt i en en mot en situation kunna använda anfall rent defensivt. Om man har mycket vinit men lite i undvika/parera kan man genom att hela tiden vina initiativet se till att ingen kan slåss. Detta genom att RP vinner vinit och sedan väljer att inte göra någon handling överhuvudtaget. Motståndaren kan då enbart stå och titta på och ett dödläge uppstår. Sedan fortsätter detta runda efter runda.

Detta förutsatt att man inte hävdar att en anfallare _måste_ anfalla annars blir han automatiskt försvarare. Men även detta löser ditt "problem" eftersom att RP genom att inte anfalla alla automatiskt i detta fall skulle bli försvarare mot samtliga eftersom man inte kan vara både anfallare och försvarare i samma runda.

Mitt förslag är alltså att tillåta motanfall även om anfallaren inte gör ett regelrätt anfall alt. blir anfallare automatiskt försvarare om han inte utför minst ett anfall mot varje försvarare.

/Biskop Paulus

 

[Big Marco]

Så som du beskriver tanken mellan Anfallare och Försvarare följer min egen idé mycket väl.

Motanfall är just anfall där utövaren har sämre förutsättning att få till det hela bra, taktiskt sätt. Han får utföra hur många han vill dock, utan krav på villkor.

Jämför det med många monster, som nästan alltid använder motanfall, även om de är trängda.

 

[Marcus J]

Saken är den att du kan var anfallare och försvare i samma runda eftersom du enligt "Att slåss mot flera motståndare"-reglen måste slå ett vinit mot varje fiende som du möter.
Sen får du +ob1t6 i vinitsvårighet och måste räkna med motanfall från de fiender som är försvare. Det bästa vapnet för den som är i underläge är att ha så många attacker som möjligt eftersom den som fått en extraskada inte får göra något mer i runda och blir försvare nästa. Om du t.ex är en lyfalifäktare som är så stark att du kan använda ett lyfli i varje hand och har lagt till "Två vapen" i stridskonsten och har ob2t6 i grundskada så gör du först ob3t6 i skada sen ob7t6 2 ggr. Den sista gången sist i rundan men ändå.

Sen om du blir försvarare mot en och den försvare mot dig så öppnas ingen strid vilket kan vara bra och veta.

Sen så är ett lansanfall med en riddare på en tränad stridshäst det bästa som finns, ob13t6 i grundskada.
Sen så kan man ha otur, min riddare gjorde inte ens 2 extraskador när han gjorde det och lansen höll med(!)

 

[Tiamel]

Saken är den att du kan var anfallare och försvare i samma runda eftersom du enligt "Att slåss mot flera motståndare"-reglen måste slå ett vinit mot varje fiende som du möter.

Vi har tolkat det som att om du inte vinner vinit mot alla utan bara någon/några har du två val:

1) Du väljer att vara försvarare mot samtliga.
2) Du väljer att vara attackera mot de du vunnit vinit över och totalt ignorera de två som blivit anfallare mot dig. Hur skyddar man sig mot dessa då? Jo, genom instinktiv försvarsmanöver. Då får man nackdelen att automatiskt bli försvarare nästa runda.

Att slåss mot fler än en är mycket svårt. Personligen ser jag ingen anledning till att man skulle få vara både försvarare och anfallare i samma runda. En runda är inte längre än fyra-fem sekunder och att då lyckas vända mellan t.ex. försvar, sedan anfall och återigen försvar mot ett antal motståndare ter sig orimligt. När man deklarerar om man vill vara anfallare eller försvarare talar man ju egentligen om sina huvuddrag i följande runda; om man är inriktad på offensiv eller defensiv. Att växla mellan dessa borde vara svårt.

Det bästa vapnet för den som är i underläge är att ha så många attacker som möjligt

eller effekten teleportera

eftersom den som fått en extraskada inte får göra något mer i runda och blir försvare nästa.

Fast att han är försvarare är ju lika mycket ett problem som om han är anfallare. Han kan fortfarande attackera dig genom att göra ett motanfall. Ett motanfall är ett svar på att någon visar sig offensiv mot dig. Om denne sedan verkligen hugger mot dig eller svingar sitt svärd lite framför dig för att hålla dig borta är oväsentligt, han är uppenbart offensiv och har ett övertag mot dig som försvarare eftersom han bestämmer stridens utveckling, mer eller mindre. Personligen skulle jag inte tveka att göra ett motanfall, kombinerat med någon typ av försvar, om jag var i numerärt överläge.

Sen så kan man ha otur, min riddare gjorde inte ens 2 extraskador när han gjorde det och lansen höll med(!)

Vad bra! Då kan man rida tillbaks hämta lansen, och användda den igen!

/Biskop Paulus - som aldrig hinner få ordning sin lans i strid...

 

[Marcus J]

Vi har tolkat det som att om du inte vinner vinit mot alla utan bara någon/några har du två val:

1) Du väljer att vara försvarare mot samtliga.
2) Du väljer att vara attackera mot de du vunnit vinit över och totalt ignorera de två som blivit anfallare mot dig. Hur skyddar man sig mot dessa då? Jo, genom instinktiv försvarsmanöver. Då får man nackdelen att automatiskt bli försvarare nästa runda.

just precis så fungerar de i spelet men rent regeltekniskt så är du både anfallare och försvare under samma runda.
Om du inte väljer att bli försvare förstås för då hamnar alla som är försvare mot dig på öppningsavstånd och du kan strunta i dem en runda.Sen öppnar de vinit mot dig med ob2t6 i grundsvårighet (de kan öppna strid med dig och du kan inte göra det med dem) och fullkomligt slaktar dig, om de vinner intativet förstås.

eller effekten teleportera

fast då bankar de på dig så att den exploderar i anskitet på dig utan att du kan försvara dig. Eller så sliter du fram filamenten och förlorar Quadosh

Vad bra! Då kan man rida tillbaks hämta lansen, och användda den igen!

Och så har man alltid hästen kavr som stampar ihjäl den där mörkerhunden.

 

[Pendragon]

Sen så är ett lansanfall med en riddare på en tränad stridshäst det bästa som finns, ob13t6 i grundskada.

F'låt!?

Vad tusan matar du din häst med? för Ob13T6 i grundska krävs en STY på över 108 eller nåt, om jag inte räknat helt fel...

/Joel

 

[Mouja]

Börjar bli lite OT kanske...

"Vad tusan matar du din häst med? "

Hehe, skulle jag också vilja "beta" (veta, häst, beta! - sjukt dålig humor va?). En vanlig stridshäst har väl mellan Ob7t6 och Ob8t6 i Grundskada Kross, det är i alla fall det jag har för mig - med en Styrka på runt 60.

 

[Marcus J]

Definitivt OT

opps har visst räknat lite fel, 0b7t6 är det rätta

 

[hraufnir]

Where there is fire, we will carry vaseline

Eftersom denna sprätt till svärdsmäster (alven då alltså) är inte bara bra på att slåss utan har en skjorta full av erfarenhet så skulle han ju givetvis hålla de tre asharierna mellan sig och bågskytten, detta skulle visa sig bli en svårighetsgrad på +2t6, dvs ob5t6 på att träffa den där jävla illern till alv som snurrar och har sig för att inte bli spetsad av drillande Asharier. Sedan så räknar vi med, som du säger Naug, att han snabbt tar en av motståndarna ur spel, vilket innebär att han har två motståndare (samt en bågskytt som, om han är smart, försöker cirkla runt till skottläge) Är dessa samspelta i strid då de är legoknektar(?) och lyckas pajasen hålla dem mellan sig och den Ashariska bågskytten. mest troligt inte på det sista då han e för upptagen med att döda ngn av dem. De två andra är givetvis lite mer försiktiga, då de inte önskar gå samma öde till mötes som sin vapenbroder. Kanske försöker de t.o.m cirkla alven mot sin bågskytt (som av någon irriterande anledning flyttar på sig hela tiden) och detta resulterar i allmänt Kaos. Alven är bra med sitt vapen, säkert rätt rutinerad med. Går det som Alven vill har han 2 anfall att ta hand om i slutet av rundan (bågskytten har inte hittat läge än) går det inte som Alven vill är han, som Naug säger, kokt i bajs.

Det är den där första handlingen, om han lyckas göra en av motståndarna inkapabla att slåss, som är det avgörande här. Det bestämmer hela beteendet från motståndarsidan och hur de upplever honom. De vet ju nämligen inte att fanskapet är optad, men får de se att han är jävligt skilled så kanske de är lite mer försiktiga. Är det legoknektar i stil med Slims män från Romans romaner är det mest troligt att de i ilska försöker ta ihjäl alvf*n direkt. Är det kalla killar kan det bli knepigare.