Ja att ge ett svar på ett rollspel är svårt. Medans tanken togs några vändor medans jag bläddra igenom posterna, lättades det en aning då flera började skriva mer än ett rollspel. Så mmm ja, det finns ju en hel del rollspel som är bäst. Ofta upplever jag att varje rollspel är bäst, att de får vara i sin egen sfär oberoende av varandra. Så dessa rollspel helt oberoende av varandra och inte alls i någon rangordning, just nu bäst (eller alltid, kanske)
KULT Divinity Lost
En setting, ett universum jag gillat sedan det kom ut första gången. Har spelat en hel massa och säkert på sätt som inte var tänkt på. Haft otroligt roligt, starka upplevelser, starka berättelser. Och med inspiration av PbtA motorn upplever jag att Kult kommer ut i sin helhet, att motorn expanderar spelupplevelsen, setting, berättelserna. Det är fantastisk bra skräckspel. Som
@chrull skriver om Blade Runner, det gör mig glad. Det gör mig glad när berättelserna får komma till liv, det gör mig glad när dialogen triggar moves än att jag säger nu slår jag för X färdighet (om än jag inte tycker det är skillnad med moves o färdigheter, allt handlar om hur de uttrycks runt bordet. Jag tycker att färdigheter triggas om det är så samtalet förs. Olika grupper gör på olika sätt) (kanske ligger KDL alltid en cm framför alla andra bästa rollspelen, mmhm)
VtM V5
Jag gillar hur sagan har flyttas fram från 90, början av 2000 till nu. Hur vampyrsamhället har förändrats. Samtidigt som jag upplever att det är lite tamare än tidigare. När jag hörde att Sabbat boken skulle komma, var mina förväntningar stora. De sjönk när boken kom. Hade sett fram emot en tjockare bok och tankar om hur en skulle gestalta Sabbat som spelgrupp. Men visst började jag klura och jag blev otroligt glad när samma författare släppte Black Hand Playing Sabbat på Storyteller Vault. Så nu äntligen ska jag och en grupp fina vänner spela Sabbat. Jag gillar idén med Hungertärning, hur en hel del äldre vampyrer har dragits med/mot sin vilja pga blodet mot Gehenna krigets fronter. Jag gillar även upplägget att spela yngre vampyrer och tunn-blod i en värld som denna. Även om jag själv hellre lyfter upp och låter tunn-blod och sådant få vara backdrop till scenarion. Det är roligt att komma tillbaka till VtM som har en väldigt hårt inristad metaplot. Jag gillar hur tärningslag inte är så fasta. Utan mer likt en approach och färdigheten, t ex. är det en manipulativ förförelse, eller genom finess och ren utstrålning. Och roligt att återvända till världen igen.
VtR o ChroD
Jag har inte spela detta på länge men det är ett av mina favoriter när det kommer till Vampire och Chronicle of Darkness. Detta utan God-machine metaploten. När det blev känt att VtM och WoD nådde sitt slut med ToJ (vilket en visste skulle komma någon gång) och rykten om att "nytt" vampire skulle komma, var nog en av dem som var lite skeptiskt. Då var jag så inrottad i VtM/WoD. Men häpen blev jag, och helt fast i ChroD och synnerhet VtR och Changeling the Lost. Här fanns inga metaploter, ingen fast idé om ur vampyren(er) inga världsorganisationer. Allt vara nerdraget till det lokala, flera mindre fraktioner. Ett streamat system där de olika templets (vampyrer, varulvar, bortbytingar, mages etc) kunde sättas ihop utan några hemsnickrade regler och flöt på. Det kändes och känns fortfarande fräschst och nytt även om det nu har funnits i flertal år.
Mothership
Det blev impuls backat efter kickstart. Ni vet när en kan göra eftersläntring. Jag gillar verkligen enkelheten i Mothership, minimal prep (även om jag ibland överpreppar) Jag gillar hur Mothership har så mycket, det är Alien känslan, The Thing om en vill, det går att få känsla av Expanse och allt samtidigt. Det är mysigt mörkt, skräck, överlevnad setting. Det ger plats att spela kort och enkelt eller helt förlora sig i rollspelandet, och rollpersonernas känslor, upplevelser.
CBR+PNK
Ett avskalat Forge in the Dark system. Skön Cyberpunk setting där en spelar en grupp som ska göra sin sista heist (det finns små reglermekaniker för att köra några sammanhållande scenarion, till mindre kampanj. Men grunden är att det är sista uppdraget, one-shots scenarion) och som i de flesta FitD och PbtA rollspelen, så fokuset på konversationen, som triggar hur tärningslagen används. Gillar det nedskalade samtidigt som jag ibland kan uppleva att de är lite för nedskalat, dvs texten är för komprimerad. Reglerna ryms på fem sidor av en liten pamflett. Men det är bara en småsak. Det är fantastiskt spel, går att berätta stor berättelser och få in slump med så små regelmekaniker. Jag gillar cyberpunk estetiken, och är en av anledningarna till att jag gillar CBR+PNK.
Call of Cthulhu Sverige
Har inte blivit av än att spelas. Men så otroligt fantastiskt att det blev gjort. Första gången jag snubblade på CoC var väl 1-2 utgåvan på 80talet och det första jag tänkte var hoppas någon gör en översättning på detta. Sedan på 90talet och 6 utgåvan spelades den en hel massa. Och då tänkte jag också, hoppas någon gör en översättning, eller att det kan komma några böcker om norden. När CoC Sverige dök upp på KS. Var det en dröm som uppfylldes. Jag tycker de alla som inblandade har gjort ett otroligt bra arbete. Inte bara att översätta regler m.m. utan även gjort det Svenskt. Med att få in den svenska/nordiska folktron, skapa ett eget Arkham med Lund boken vilket jag tycker är ännu häftigare, det är inte en fiktionsstad utan riktigt plats med riktigt historia och där på måla in fiktionen i det. Direkt efter KS så kunde jag äntligen sälja det engelska reglerna. Jag gillar att läsa på svenska. Jag gillar systemet, det är enkelt ger utrymme för rollspelande. Jag gillar handouts, här är ett spel som uppmuntrar till det. Och handouts går ju att vältra sig i alla rollspel, det är ju en av grejerna som gör rollspelandet roligt.
Delta Green
Här hoppas jag precis som önskan fanns till CoC. Tänk om det kunde göras ett DG fast för Sverige/Norden/EU. Jag gillar DG för dess setting, hur en spelar en rollperson som dras in i conspirationen och blir en del av det, och sedan försöker göra allt för att mänskligheten sina när och kära ska överleva allt galet som finns omkring en. Men ingen kommer att tacka dig, få veta att du gör det och du kommer att spricka och krasha.
Och Dennis Detwiller som designat spelet och skrivit många av scenarionen. shit de är riktigt riktigt mörka berättelser. Hur han väver in händelser, utvecklingar i vårt samhälle och hur han lyfter fram dem genom dessa scenarion på ett sätt som jag inte varit med om tidigare.
Ja nog finns det en hel del mer spel, DoD och med Ereb Altor, fantastisk härlig nostaglitrip och skön nylyft, ser fram emot kommande Ereb grejer.
Eclipse Phase, har aldrig fått tillfälle att spela och skulle så gärna göra det. Upplägget är helt otroligt.
