wilper
Fast i vinkelvolten.
Re: Skaffa barn!
Argh! Vuxenvärlden har kvävt dig!
Argh! Vuxenvärlden har kvävt dig!
Nekromanti Vilket monster skulle du vara?
- Thread starter Rickard
- Start date
Re: Skaffa barn!
Nu ursäktar jag om jag trådkapar lite, men här måste jag nog säga något...
Det här är en av mina irritationsobjekt: En obändiga tron att barn har mer fantasi än vuxna. Jag tror att det är bullshit. Vuxna tror att barn har mer fantasi enbart eftersom barn ofta har andra kulturella referenser. Det mesta barn "hittar på" är i själva verket väldigt uppenbart snott från en eller max två källor på TV eller i serietidning eller liknande. Det som skiljer barn från vuxna är dels att barn inte skäms för sina taffliga kreationer utan på allvar upplever dem som roliga och nyskapande, och dels att vuxna har ett större utbud av upplevd kultur att plocka saker från.
Jag tror med andra ord inte att fantasin mattas av. Jag tror bara att man skäms mer för sig - eller, mer konkret, att man fattar hur taffligt mycket av det man "hittar på" egentligen är. Mer och mer som man "hittar på" känns liksom "redan gjort".
//Krank, inte imponerad av barn
Nu ursäktar jag om jag trådkapar lite, men här måste jag nog säga något...
Det här är en av mina irritationsobjekt: En obändiga tron att barn har mer fantasi än vuxna. Jag tror att det är bullshit. Vuxna tror att barn har mer fantasi enbart eftersom barn ofta har andra kulturella referenser. Det mesta barn "hittar på" är i själva verket väldigt uppenbart snott från en eller max två källor på TV eller i serietidning eller liknande. Det som skiljer barn från vuxna är dels att barn inte skäms för sina taffliga kreationer utan på allvar upplever dem som roliga och nyskapande, och dels att vuxna har ett större utbud av upplevd kultur att plocka saker från.
Jag tror med andra ord inte att fantasin mattas av. Jag tror bara att man skäms mer för sig - eller, mer konkret, att man fattar hur taffligt mycket av det man "hittar på" egentligen är. Mer och mer som man "hittar på" känns liksom "redan gjort".
//Krank, inte imponerad av barn
Re: Skaffa barn!
Du har ju i alla fall barnasinnet kvar då du fabulerar vilt kring det Basse faktiskt skrev.
Det han påstod var bara att HANS barn hade bättre fantasi än sin mossige far, inte att barn överlag har mer finkalibrerade fantisatorer.
/Anders
Du har ju i alla fall barnasinnet kvar då du fabulerar vilt kring det Basse faktiskt skrev.
Det han påstod var bara att HANS barn hade bättre fantasi än sin mossige far, inte att barn överlag har mer finkalibrerade fantisatorer.
/Anders
Re: EDDIE!
)
Nej, men skämt åsido, Saints & Sinners är en riktigt bra platta.
/Anders
Tja, om du har tid och lust nästa gång vi stöter på varandra så är i alla fall jag game.
Vad Eddie är vete fan. Men min favorit vad gäller hårdrocksmonstermaskotar är dock Megadeths Rattlehead. Han har fastnitade solglasögon av stål, ihopklamrade käkar och kedjor på huvudet. Han skulle kunna vara ett RIKTIGT lökigt D&D-monster påhittat av en 13-åring.
Hur är det möjligt? De hade ju inget monster! (Om man nu inte räknar med deras pudelfrisyrer
)Nej, men skämt åsido, Saints & Sinners är en riktigt bra platta.
/Anders
Myten om barns fantasi (semi-OT)
Nu tänker jag inte uttala mig om Basse personligen, däremot tror jag inte på myten att barn har mer fantasi än vuxna. Det är snarare som så att när vi blir äldre så tränas vi socialt att bortse från fantasi just för att det klassas som barnsligt. Vi väljer som samhälle att se ner på de vuxna som öppet erkänner sin stora fantasi. Barnsligt är ett negativt laddat ord.
Däremot har jag noterat att åtskilliga fler rollspelare än jag trodde (nej, det här är inte en generalisering och påhopp mot alla så ni behöver inte ta åt er om ni inte känner er träffade, jag är väl medveten om att det inte gäller alla) har väldigt dålig förmåga att sätta sig in i andras situationer och tänka den där extra biten. Vilket är förvånande då en stor del av rollspelande går ut på att just bli en annan person och agera efter dess förutsättningar.
När jag för övrigt genomlevde min första jordbävning så trodde jag instinktivt att det var ett UFO som landat utanför mitt hus. Jag var då 24 år. Vadå, vuxna har sämre fantasi än barn?
Jag tycker det skulle vara ett riktigt coolt monster, tyvärr skulle du omedelbart bli uppäten av mitt monster då jag skulle vara det stora elaka supermonstret som kan andas både i luften, vatten och i yttre rymden. Kan flyga och simma och vars kost består enbart av andra monster. Är de för stora för att svälja med en mumsbit så skär jag upp dem med mina gigantiska klor. Jag behöver inte något namn för ingen kommer finnas kvar att prata om mig! När alla monster på jorden är slut så ställer jag in mig på sparlåga för att överleva ute i yttre rymden där jag letar mig till en ny planet med nya monster.
Nu tänker jag inte uttala mig om Basse personligen, däremot tror jag inte på myten att barn har mer fantasi än vuxna. Det är snarare som så att när vi blir äldre så tränas vi socialt att bortse från fantasi just för att det klassas som barnsligt. Vi väljer som samhälle att se ner på de vuxna som öppet erkänner sin stora fantasi. Barnsligt är ett negativt laddat ord.
Däremot har jag noterat att åtskilliga fler rollspelare än jag trodde (nej, det här är inte en generalisering och påhopp mot alla så ni behöver inte ta åt er om ni inte känner er träffade, jag är väl medveten om att det inte gäller alla) har väldigt dålig förmåga att sätta sig in i andras situationer och tänka den där extra biten. Vilket är förvånande då en stor del av rollspelande går ut på att just bli en annan person och agera efter dess förutsättningar.
När jag för övrigt genomlevde min första jordbävning så trodde jag instinktivt att det var ett UFO som landat utanför mitt hus. Jag var då 24 år. Vadå, vuxna har sämre fantasi än barn?
Jag tycker det skulle vara ett riktigt coolt monster, tyvärr skulle du omedelbart bli uppäten av mitt monster då jag skulle vara det stora elaka supermonstret som kan andas både i luften, vatten och i yttre rymden. Kan flyga och simma och vars kost består enbart av andra monster. Är de för stora för att svälja med en mumsbit så skär jag upp dem med mina gigantiska klor. Jag behöver inte något namn för ingen kommer finnas kvar att prata om mig! När alla monster på jorden är slut så ställer jag in mig på sparlåga för att överleva ute i yttre rymden där jag letar mig till en ny planet med nya monster.
Basenanji
magisk flopp
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 10,456
Nja...
...mina grabbar lånar, precis som du säger, massvis från den fiktion de konsumerar. Samtidigt är de rysligt snabba på att utveckla, vrida till, förändra, bygga på, whatevva allt sånt de stöter på. Mina barn vill helst skapa sina egna fantasivarelser. Och eftersom de än så länge är hyggligt ohämmade kan de droppa referenser till rätt olika kulturer. Vilket VERKLIGEN gör mig avundsjuk på deras kreativa sida.
Sedan är jag rätt allergisk mot den där schablonbilden av barn som säger att de är små undersköna varelser helt utan begränsningar- det stämmer dåligt, menar jag.
Men jag kan åtminstone ofta känna mig tvungen att följa en viss tematik tex. Som nu när det pratas monster. Då har jag svårt att konstruera något nytt bara så där. Åtminstone på ett sätt som känns meningsfullt. Mina barn däremot kluckar ur sig idé efter idé bara för att jag frågar.
Äldsta grabben, 9 år:
"En Pick! Monstret ser ut som ett litet troll, går på huk, är skitsjabbig och gläfser mot andra. En del är i och för sig glada, medan merparten går omkring och skäller på varandra. De brukar springa runt och mörda människor och sånt. En del är goda, andra är onda."
Bonuspoäng för namnval, tycker jag!
/Basse
...mina grabbar lånar, precis som du säger, massvis från den fiktion de konsumerar. Samtidigt är de rysligt snabba på att utveckla, vrida till, förändra, bygga på, whatevva allt sånt de stöter på. Mina barn vill helst skapa sina egna fantasivarelser. Och eftersom de än så länge är hyggligt ohämmade kan de droppa referenser till rätt olika kulturer. Vilket VERKLIGEN gör mig avundsjuk på deras kreativa sida.
Sedan är jag rätt allergisk mot den där schablonbilden av barn som säger att de är små undersköna varelser helt utan begränsningar- det stämmer dåligt, menar jag.
Men jag kan åtminstone ofta känna mig tvungen att följa en viss tematik tex. Som nu när det pratas monster. Då har jag svårt att konstruera något nytt bara så där. Åtminstone på ett sätt som känns meningsfullt. Mina barn däremot kluckar ur sig idé efter idé bara för att jag frågar.
Äldsta grabben, 9 år:
"En Pick! Monstret ser ut som ett litet troll, går på huk, är skitsjabbig och gläfser mot andra. En del är i och för sig glada, medan merparten går omkring och skäller på varandra. De brukar springa runt och mörda människor och sånt. En del är goda, andra är onda."
Bonuspoäng för namnval, tycker jag!
/Basse
Re: Nja...
Håller helt med dig på den där punkten... de är fan så mycket snabbare på såna där saker. Min femåriga dotter Lyra är extremt snabb på sånt.. eller så är hon bara smartare än mig.
Ska nog använda henne i rollspelsdesign nån gång. (hon har för övrigt redan snöat in på ett Fairy-rollspel jag köpt, och faktiskt greppat hur man spelar...)
Håller helt med dig på den där punkten... de är fan så mycket snabbare på såna där saker. Min femåriga dotter Lyra är extremt snabb på sånt.. eller så är hon bara smartare än mig.
Ska nog använda henne i rollspelsdesign nån gång. (hon har för övrigt redan snöat in på ett Fairy-rollspel jag köpt, och faktiskt greppat hur man spelar...)
Håller inte med riktigt
Exemplet ovan bevisar ju snarare att barn saknar/struntar i att ha konsekvensetänkande. De fabulerar ju helt fritt utan att till exempel behöva tänka på varför de springer om kring och mördar människor. Att spruta ur sig fantasifullheter på det sättet är många av oss duktiga på (praktexemplet kanske är Rising).
Grejen är alltså att vi till viss del begänsans av en vilja att vara logiska, eller åtminstone konsekventa, i vårt påhittande.
//erik. jag vill vara ett monster med gult snor och ögon med pupiller som ser ut som sniglar. Monstret luktar ölrap och tycker om att dricka slattar från fjortisar som tjuvdruckigt folköl. Monstret lystrar till namnet Pelimorgan av vontrattenkopf. Han blir dödligt sårad av tjejbaciller och kan inte uttala bokstaven f om han inte försöker säga v, varpå hans efternamn uttalas som "fåntrappen kopp".
Sådärja, det var ju inte så svårt.
Exemplet ovan bevisar ju snarare att barn saknar/struntar i att ha konsekvensetänkande. De fabulerar ju helt fritt utan att till exempel behöva tänka på varför de springer om kring och mördar människor. Att spruta ur sig fantasifullheter på det sättet är många av oss duktiga på (praktexemplet kanske är Rising).
Grejen är alltså att vi till viss del begänsans av en vilja att vara logiska, eller åtminstone konsekventa, i vårt påhittande.
//erik. jag vill vara ett monster med gult snor och ögon med pupiller som ser ut som sniglar. Monstret luktar ölrap och tycker om att dricka slattar från fjortisar som tjuvdruckigt folköl. Monstret lystrar till namnet Pelimorgan av vontrattenkopf. Han blir dödligt sårad av tjejbaciller och kan inte uttala bokstaven f om han inte försöker säga v, varpå hans efternamn uttalas som "fåntrappen kopp".
Sådärja, det var ju inte så svårt.
Meh!!!!!!!!!
Spola ner min populärkulturella Tribblefantasi, här kommer min riktiga monsterdröm:
Jag är monstret Bgr, ett gräsfärgat ludet monster som gräver ner sig i gräsmattan likt en flundra. När vuxna, eller ännu hellre små barn med färgglada stövlar och alltför gott om fantasi kommer för att plocka mitt lockbete (en utväxt på min nos som liknar en fyrklöver) öppnar jag mitt väldiga gap och slukar dem innan de hinner reagera. Plastspadar, hundbajspåsar och annat som jag inte kan smälta spottar jag helt enkelt ut för att vänta på knapriga och välgödda parkarbetare.
När jag har ätit mig tillräckligt mätt delar jag mig i två, sen slåss halvorna i en dödlig strid om vem som ska få fortsätta som Bgr. Jag är nämligen så ond att det bara kan finnas en av mig!
Spola ner min populärkulturella Tribblefantasi, här kommer min riktiga monsterdröm:
Jag är monstret Bgr, ett gräsfärgat ludet monster som gräver ner sig i gräsmattan likt en flundra. När vuxna, eller ännu hellre små barn med färgglada stövlar och alltför gott om fantasi kommer för att plocka mitt lockbete (en utväxt på min nos som liknar en fyrklöver) öppnar jag mitt väldiga gap och slukar dem innan de hinner reagera. Plastspadar, hundbajspåsar och annat som jag inte kan smälta spottar jag helt enkelt ut för att vänta på knapriga och välgödda parkarbetare.
När jag har ätit mig tillräckligt mätt delar jag mig i två, sen slåss halvorna i en dödlig strid om vem som ska få fortsätta som Bgr. Jag är nämligen så ond att det bara kan finnas en av mig!
Rickard
Urverk speldesign
Re: Håller inte med riktigt
/Han som gillar trådvändningen då tråden ändå tog en oinspirerad riktning från start (och visst var detta en maskerad "känn-din-forumit"-tråd, men den blev tydligare nu när folk refererade istället för fantiserade)
PS. Tråden blev (för mig) ballare när folk nu började hitta på. DS.
När jag skapade tråden, eller snarare mitt eget monster, så lät jag faktiskt mig försöka skriva som ett barn tänker - ohämmat. Jag tycker att det har en klar charm att kunna tänka utan någon som helst konsekvens då jag själv tycker att det blir det mest fantasifulla då - en sorts fantasifoster som inte finns någon annanstans. Jag tycker att det är en frihet i att ibland bara kunna släppa allt vad konsekvens heter.
/Han som gillar trådvändningen då tråden ändå tog en oinspirerad riktning från start (och visst var detta en maskerad "känn-din-forumit"-tråd, men den blev tydligare nu när folk refererade istället för fantiserade)
PS. Tråden blev (för mig) ballare när folk nu började hitta på. DS.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Killer-rabbit [länk] (OT)
En killer-rabbit presenterar sig. Obs, det är först i slutet på videoklippet som kaninen avslöjar sina carnivora preferenser.
En killer-rabbit presenterar sig. Obs, det är först i slutet på videoklippet som kaninen avslöjar sina carnivora preferenser.
Re: Håller inte med riktigt
du är helt klart på spåret... jag arbetar ju på en så kallad "kreativ arbetsplats", och en gammal beprövad metod att ta fram olika idéer är ju "brainstormingen" där man just sitter och försöker göra precis som du beskriver... spåna ohämmat. Inget är för dumt. Det är först i nästa steg, när man har ett ganska stort antal idéer att välja på, man rensar och finputsar.
du är helt klart på spåret... jag arbetar ju på en så kallad "kreativ arbetsplats", och en gammal beprövad metod att ta fram olika idéer är ju "brainstormingen" där man just sitter och försöker göra precis som du beskriver... spåna ohämmat. Inget är för dumt. Det är först i nästa steg, när man har ett ganska stort antal idéer att välja på, man rensar och finputsar.
Not om brainstorming [OT]
och en gammal beprövad metod att ta fram olika idéer är ju "brainstormingen" där man just sitter och försöker göra precis som du beskriver...
Tråkigt nog, när metoden blev beprövad även vetenskapligt, så visade det sig att den inte var bättre än att spåna ensam. (Andra stycket)
och en gammal beprövad metod att ta fram olika idéer är ju "brainstormingen" där man just sitter och försöker göra precis som du beskriver...
Tråkigt nog, när metoden blev beprövad även vetenskapligt, så visade det sig att den inte var bättre än att spåna ensam. (Andra stycket)
Re: Skaffa barn!
det här tror jag stämmer, men jag tror att när man skäms tillräckligt ofta och mycket så hindrar man sin fantasi från att flöda och man efter ett tag stryper den.
Så man får mindre fantasi för att man hindrar den hela tiden.
prestigen gör att vuxna får sämre fantasi, man begränsar sig.
Inte så att vuxna måste fortsätta ha mindre fantasi om man kommer över sin skräck... men att så ofta sker.
nu blev jag långrandig men summan blev nått typ.
om man lägger lock på sin fantasi under längre tid hindrar sig, då får man sämre fantasi. man stänger de fansasi aktiga tankebanorna.
jag är monstret skogstomten med långt vitt skägg och hög röd kon på huvudet.... beware!!!
det här tror jag stämmer, men jag tror att när man skäms tillräckligt ofta och mycket så hindrar man sin fantasi från att flöda och man efter ett tag stryper den.
Så man får mindre fantasi för att man hindrar den hela tiden.
prestigen gör att vuxna får sämre fantasi, man begränsar sig.
Inte så att vuxna måste fortsätta ha mindre fantasi om man kommer över sin skräck... men att så ofta sker.
nu blev jag långrandig men summan blev nått typ.
om man lägger lock på sin fantasi under längre tid hindrar sig, då får man sämre fantasi. man stänger de fansasi aktiga tankebanorna.
jag är monstret skogstomten med långt vitt skägg och hög röd kon på huvudet.... beware!!!
Re: Not om brainstorming [OT]
man spånar ju ensam, men i grupp... man behöver inte sitta i samma rum. Det viktiga är att få fram många idéer.
Sen är det sant att man inte får fram bättre idéer än om man är själv, men det är inte det som är POÄNGEN (vilket wikipediaartikeln helt verkar ha missat).. utan poängen är att få fram en bra idé SNABBT; vilket är kritiskt på en reklambyrå till exempel. Eller i ett team som skriver manus till en TV-serie.. osv...
man spånar ju ensam, men i grupp... man behöver inte sitta i samma rum. Det viktiga är att få fram många idéer.
Sen är det sant att man inte får fram bättre idéer än om man är själv, men det är inte det som är POÄNGEN (vilket wikipediaartikeln helt verkar ha missat).. utan poängen är att få fram en bra idé SNABBT; vilket är kritiskt på en reklambyrå till exempel. Eller i ett team som skriver manus till en TV-serie.. osv...
lokomotiv_UBBT
Hero
hon?!
Läderpiska gnoll?
Läderpiska gnoll?
lokomotiv_UBBT
Hero
tribble (NT)
nada text
nada text