Det bästa Eon-äventyret jag spelat?
Jag vet inte riktigt om jag kan säga vilket som är bäst då vi inte spelar sådana från internet eller oftast ens skriver ned våra äventyr.
Men jag håller på att leda en ruskigt rolig kort-kampanj (fyra till sex äventyr) nu som jag faktiskt för en gångs skull skriver ned.
Men då är det fortfarande inte någonting som jag spelat... det är ganska fattigt med spelande nu för tiden - mest spelledande.
Jag spelar inte färdigskrivna äventyr, men det bästa till Eon (och det enda som håller tillräckligt god kvalitét) är "De förfömdas sista hopp". Det är välskrivet, med humor, distans och fräscha idéer, och utspelar sig i lite annorlunda miljöer och vågar sig på lite nya grepp. Inget mästerverk, men för att vara ett färdigskrivet äventyr är det sannerligen värt att spelas.
En kampanj vi hållit på med en längre tid då våran fiende nummer ett bytte sida och visade sig bara utnyttja våra fienden. Dessutom har han under några tillfällen utnyttjat oss eller fått oss att utföra uppdrag åt honom.
Han är nekromaniker och tänker återupprätta Damorf(lr vad det heter). Dock är gruppen lite splittrad då några hatar han som pesten medan andra tycker han är en trevlig person. Han är bra då man inte kan kalla han varken god eller ond att slåss enbart för sin sak. Dessutom tycker jag det är väldigt roligt att varje rollperson har var sin uppfattning om honom.
Har egentligen bara spelat igenom Regn Synd men är är vad jag tror.
Jag har börjat spela DFSH men det blev för mina spelare för tråkigt då jag drog ut på dagarna och tiden på fångön blev för lång och dom kom inte på nått att göra medab dom var där. Kampanjen dog efter det att dom faktiskt lyckats komma iland igen av anledningar som endast delvis har med äventyret att göra och där med tänker jag inte ta upp dom. Men senare i äventyret så tycker jag att det blir liiiite för mycket highfantasy och rädda världen för mig. Därför säger jag att det inte är så bra.
Sorgernas Brunn å andra sidan känns mer jordnära (jag kan ha fel var ett bra tag sedan jag blädrade i den). Då man "endast" ska fördriva en demon och gå på allmän häxjakt ´med lite dektektiv arbete på det hela också. Har dock inte ens hunnit börja spela på det då det ännu inte har passat sig. Detta är den utav de tre (eller tre och en halv om man räknar jarla) som jag gillar bäst.
Regn Synd är också ganska bra men jag i alla fall var tvungen att hålla mina spelare i handen för att få det att gå framåt. Men hur ofta måste man inte det? Sen så var mina spelare (jag också för den denlen) typ nybörjare. Det var dock kul att spöa Gripar.
/Hartland - tycker att nybörjare är nybörjare men hoppas att han själv är en av tio =)
Danarf, Johan, ja den kampanjen vi spelar nu är rätt kul
hosthost. Det var inte ens en kampanj haha. Om vi skulle köra en kampanj så skulle ta flera månader att klara av det.
Hur som helst så tycker jag händelsen då Spez råkade väcka en legendarisk varelse i havet var bland de roligaste och mest minnevärda. Haha, Spez hoppade ner på huvudet som var vid vattenytan och försökte få med sig en tand som trofé, och det lyckades han med också Men kaptenen(SLP) Toldor Skarpöra var rasande på Spez under/efter händelsen. Det var hans skepp nämligen.
En annan rolig händelse var då Spez, Cirefalien Vamalla Learam-Alven Tearlach stötte på en attackerande Grotttroll en mörk kväll. Vamalla drog sin cirefaliska båge och började skuta mot trollet. Tearlach drog sin Cinneach(svärd) och attackerade. Spez drog sin Par-Iken(sköld) och sin Krell-Kharz(yxa) och började attackera. Vamalla fick in några bra träffar på ryggen på trollet. Tearlach fick också några fina träffar men på revbenen istället. Men Spez var tvärförbannad. Han fick ta all stryk som han brukar få. Men det var inte anledningen till att han var förbannad. Han kunde bara nå upp till magen på trollet.
Till slut så slutade allt med att trollet dog och föll rakt mot Tearlach och Spez. Tearlach är en alv och alver brukar vara smidiga. Så han undvek trollets fall. Men Spez är som man brukar oftast säga om dvärgar. Korta och tjocka. Istället för att undvika så snubblar Spez när han försöker hoppa undan. Han faller helt och hållet bakåt på rygg med trollet på sig. Han får sin näsa knäckt "igen". Spez blir självklart ännu mer tvärförbannad och börjar anklaga Alven att det var hans fel och tjatade på att Vamalla är en klen kärring som inte kan slåss i närstrid som istället måste skuta med sin fjuttiga båge.
DFSH var ett roligt äventyr, men lika mycket på grund av vår rubbade grupp som äventyret i sig. Dock tycker att slutet kunde var lika lågmält som äventyret i övrigt. Att stoppa tirakerna ifrån att bli utrotade av en bitter gûrd känns lite väl episkt. Men överlag skulle jag ändå säga att DFSH är Eons bästa äventyr till dags dato.
Händelsen med trollet komer jag inte ihåg, men jag var kanche inte med då. Ja, handesen med havs monstret var också rätt kul, även om jag inte deltog så mycket.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.