Nekromanti Vilket äventyr använde SL för att sätta punkt?

[Nid]

När mina spelare haft samma karaktärer rätt länge och jag räddat dom när dom varit korkade ett antal gånger så slutade det med Djupets Fasor. Dom tyckte det var en god idé att anfalla en Dödsriddare med ett gäng Banemän, och jag ville börja spelleda Konfluxen-sviten istället, hade ideér för karaktärer som skulle passa bättre in där... Jag "fuskade" inte, dom tog sig vatten över huvudet helt enkelt, kände sig odödliga.

Men det sammaföll med att luften gick ur spelandet och det blev allt svårare att komma sig för att träffas. Vi har inte rollspelat sedan dess.

 

[Lambi]

Punkt mitt i ett stycke!

bara hälsosamt för spelare att dö med sina rollpersoner om de gör dumma saker... då händer det förr eller senare... jag brukar dock ge rollpersonen/erna en chans om de i alla fall FÖRSÖKT vara smarta... till en viss gräns i alla fall...
Beror mycket på kampanjen också...

Det är bara att lira vidare... dom som inte orkar om en kampanj tar slut är ena nedrans chickens och borde ta sig i kragen och bli äkta, insnöade rollspelare, och stolta över det! Riktiga rollspelare ger inte upp!

 

[Sitor]

Jag måste hålla med Lambi i frågan. Att lägga av med en kampanj, ja till och med sluta med rollspel, för att ens karaktär dör. Inte bara tycker jag att det är löjligt utan framförallt respektlöst mot dig som SL och de spelarna (om det nu är några) som är kvar!
Jag tycker absolut att du skall tala med dem alla och föreslå en ny kampanj/ett nytt äventyr för att länka samman alla och "börja om på nytt". Spelarna lär nog ganska snart få blodad tand och vem vet, kanske de blir lika fästa med de nya karaktärerna du hade på gång.

Sluta inte spela rollspel för ett par karaktärers skull, rollspel är så mycket mer än så!!

 

[Precious]

Att sluta spela bara för att man dör.. jaja, det är antagligen en hög med gnällspikar som kommer vägra spela så fort dom inte får sin vilja igenom.

Det vet du säkert redan men du gjorde absolut inget fel, dör rollpersonerna är det i 99% av fallen på eget fall.

Hoppas du hittar en ny spelgrupp.

 

[Pom]

Att skippa rollspelandet för att en grupp rollpersoner död kan ju i och för sig ses som att spelarna verkligen levde sig in i det hela, och inte står ut med ett sådant trauma igen. Alltså var kampanjen mycket lyckad fram tills den slutade!

Men det är kanske en klen tröst.

Det är klart att det var omoget av spelarna att bara sluta spela helt för att rollpersonerna dog. Men uppfattade jag dig rätt: du ville byta kampanj och ändrade därför medvetet spelledarstil så att rollpersonerna lättare skulle dö?

 

[Troberg]

Det är klart att det var omoget av spelarna att bara sluta spela helt för att rollpersonerna dog.

Jag uppfattade inte det som att man slutade spela för att karaktärerna dog, utan snarare för att man kom ifrån spelandet ett tag och inte kom igång igen. Man tappade farten så att säga.

 

[Nid]

troberg slog huvudet på spiken, vårat spelande rann bara ut i sanden. Nu skrev jag ett slarvigt inlägg och får ta på mig missuppfattningarna, jag var nyfiken på om du som spelare eller SL varit med om att hela eller nästan hela gruppen dött i något gammalt Drakar-äventyr. Jag var inte ute efter sympatier men jag uppskattar stödet Vi har inte spelat rollspel på ca 11-12 år...

 

[Johan K]

Låter ju trist att luften gick ur spealndet efter det äventyret ju ! har ni försökt att esta lite andra sepl åxå, eller gick luften ur såpass att ni inte ville spela alls ?
Testa ananrs DoD6 åx, lite annorlunda än Ereb & de länderna. Det gav mig iaf en trevlig nytänning på DoD.

 

[Pom]

Aha...

...då får du ursäkta min insinuerande ton.

Det var ont om publicerade äventyr på den tiden jag körde Drakar, men de som fanns körde vi i gengäld flera gånger. I Tvillingbergen dog man några gånger, antingen man drunknade hos undinen eller blev uppäten av reptilmän. Vi blev också bli ihjälslagna av skeletten i Skelettbyn (Sinkadus 1), hur vi nu lyckades med det.

Annars var det inte ovanligt att den som var SL förbarmade sig och lät skurkarna tillfånga ta oss istället, och på så sätt ge chansen åt vänner och släktingar (nya rollpersoner) att försöka rädda de gamla klantskallarna. Det gick troll i det också; en gång var det en stridshäst som ensam stormade en borg och kämpade sig in till fängelsehålorna...