Nekromanti Vilket är rollspelets första regel?

Dr. Acula

Veteran
Joined
19 Mar 2002
Messages
176
En fråga som alltför ofta blir aktuell i vår grupp.
Är SL har alltid rätt den viktigaste eller är det Rollspel är till för att ha kul?
Ofatst brukar vi kompromissa men det blir ändå aldrig riktigt bra.
Ska jag satsa på att ha nöjda spelare eller ska dom vara tacksamma att dom ens har en så häftig SL som mig?
 
Är jag seriös så använder jag följande två uttryck:

"Do what thou wilt" shall be the whole of the law.
samt
Kunden är gud.

Är jag oseriös så hänvisat jag folk till den här sidan.
 
SL skall använda sitt ansvar så att alla har kul!

För de flesta spelgrupper tror jag att det fungerar så att SL använder sin makt för att alla skall kunna ha det kul.

Om man bara koncentrerar sig på att han kul så finns det alltid en risk att man glider från ämnet, så att man fortfarande har kul, men att det inte är rollspel mera. Det kan också gå så att man, genom rollspelet, har kul på någons bekonstnad, och då är det också bra med den SL som kan hoppa in med sin "allsmakt", och se till att alla har det kul.

Om man istället satsar på att ha en SL som alltid har rätt, då har man hamnat i en annan fälla, spelarna förlitar sig bara på att SL gör så att det är kul, då ansvaret egentligen ligger på alla inblandade. Fördelen här är att en SL kan göra så att alla har det kul, bara man inte förutsätter att han/hon är den enda som bidrar till kuligheten. Samtidigt känns det inte roligt om SL hela tiden bestämmer allt.

Orsaken till att SL skall vara allsäktig tror jag är för att man skall undvika onödigt regeltjafs då man spelar. SL är inte ofelbar för att vara ofelbar, utan för att göra det roligt.


Som sagt så är det en blanding som är det ultimata, men jag vet ändå inte om jag skulle vilja kalla det en regel. Det känns så stel, det skulle kännas bättre att kalla det förnuft istället.


Man kan också se det ur ett annat perspektiv, är det SL eller spelarna som är underhållare, och är det SL eller spelarna som skall underhållas. Men det är lite OT, så det orkar jag inte spelkulera om just nu.
 
Ha kul !!

Först & främst så tycker jag att alla ska ha en possitiv inställning till det hela.
Visst så är ju sl viktig, han leder ju spelet. men spealrna är ju mins lika viktiga ju..
 
Numero uno: Det är en sällskapsaktivitet...

...och alla har ansvar för att det blir roligt. SL som spelare.

Magnus
 
Alla ska ha kul, annars kan man lika gärna lägga ner.
 
Ska jag satsa på att ha nöjda spelare eller ska dom vara tacksamma att dom ens har en så häftig SL som mig?

Är de inte nöjda är du inte en tillräckligt häftig SL.

Det finns tre Rollspelarlagar:
1, En rollspelare får inte agera så att en annan rollspelare har trist.
2, En rollspelare får inte genom att underlåta att agera göra så en annan rollspelare har trist, såvida inte detta innebär att han bryter mot den första lagen.
3, En rollspelare måste ha så kul han bara kan, såvida detta inte bryter mot den första eller andra lagen.

SL är också en rollspelare. De som envisas med att hävda den heliga gränsen... tja, de verkar ha för lite att göra.

Erik
 
Har aldrig varit med om att någon käftar med spelledaren. Är min spelgrupp den enda utan kobolder, power-gamers, själviska och allmänt jobbiga spelare som man måste styra med regler? Om spelledaren säger en sak finns det oftast en anledning till det, annars erkänner han helt enkelt att han inte vet.

Ofatst brukar vi kompromissa men det blir ändå aldrig riktigt bra.

Vad har folk för spelare egentligen? Om man måste kompromissa tyder det enligt mig på för många spelare...
 
Rollspel är till för att ha kul är ingen regel, det är en självklarhet. Att SL alltid har rätt är en regel som gäller rollspelet i sig, om regelfrågor, världen och så. Den gäller inte nåt omkringliggande.

Att spelarna, och du ska vara nöjda bör vara det främsta. Om de ska vara tacksamma vet jag inte. Är du tacksam för att du har dem?
 
Ett samspel

Jag sällar mig till kören och hävdar att rollspel är en gruppaktivitet där alla deltagare ska ha det så roligt som möjligt. Spelledaren är en gruppmedlem precis som alla andra. Olyckligtvis är det rätt ofta så att han får mer inflytande än de andra medlemmarna på grund av att ingen annan kan tänka sig att ta hans plats. Ändå ska man försöka se till att alla har roligt. Låta gärna andra prova på att vara spelledare. Dels kanske de förstår hur svårt och arbetsamt det kan vara att vara spelledare och dels kanske ni upptäcker andra sidor hos spelaren.
 
Rollspel är den ursäkt karlar behöver för att umgås med sina vänner utan att involvera sport eller sprit i bilden.

Jag skojjar bara. Nä, så länge alla har kul så är jag glad. That's it.


Storuggla, patrullbåt 281 spökar
 
Re: Ett samspel

"Olyckligtvis är det rätt ofta så att han får mer inflytande än de andra medlemmarna på grund av att ingen annan kan tänka sig att ta hans plats."

Men det här är ju intressant. Det förutsätts ofta, känns det som, att det faktum att SL lägger ner mest jobb automatiskt skulle innebära att deras roll är jobbigast. Själv tycker jag att det är nästan lika roligt att förbereda som att spela, och jag anser att jag får dubbelt så mycket nöje som mina spelare.
 
Re: Ett samspel

"Men det här är ju intressant. Det förutsätts ofta, känns det som, att det faktum att SL lägger ner mest jobb automatiskt skulle innebära att deras roll är jobbigast"

Det är väldigt mycket som förutsetts när det gäller spelledarens roll i gruppen. Jag har aldrig tyckt att det har varit något magiskt eller ens jobbigt med att vara spelledare. Men många spelare vill inte påta sig det ansvar som rollen kräver eller inbillar sig att det skulle vara jättejobbigt att vara spelledare.

"Själv tycker jag att det är nästan lika roligt att förbereda som att spela, och jag anser att jag får dubbelt så mycket nöje som mina spelare. "

Det håller jag helt med om. Planeringsfasen är underbar.
 
Så här är det!

Är SL har alltid rätt den viktigaste eller är det Rollspel är till för att ha kul?

SL har alltid rätt är väl ett mål för att uppnå att rollspel blir kul.

Att ha kul är målet. Funkar det bättre om SL alltid har rätt så har SL alltid rätt, annars inte.

Svårare än så behöver det inte vara.
 
Precis, alla skall ju känna sig glada under och efter spelet (kanske innan också?) Men det är då Alla. Inkl. SL.. För om inte han e glad, så blir det inget kul spelmöte.. det tycker jag iaf.
 
Hmm...

1, En rollspelare får inte agera så att en annan rollspelare har trist.

Jag kan gå med på detta om man är tydlig med att "ha trist" innebär just "uttråkad". Jag tycker att en rollspelare (under rätt omständigheter) får agera på vis som gör andra rollspelare ledsna, arga, sura, chockade, rädda eller missnöjda. Den springande punkten (kufiskt uttryck... säger man så?) är att de negativa känslorna skall vara å rollpersonens vägnar.

Jag har blivit skitarg (å min karaktärs vägnar) för att någon backstabbat mig precis när vi hitta den viktiga grunkan. Jag har blivit ledsen när någon slarvat och råkar splatta flickan jag var intresserad av (i spelet, som karaktären)... o.s.v. Upplevelsen skulle varit fattigare om jag ständigt svävat i ett litet rosa vaddnäste av förnöjsamhet :gremwink:
 
Re: Hmm...

Den springande punkten (kufiskt uttryck... säger man så?) är att de negativa känslorna skall vara å rollpersonens vägnar.

Min emfas, annars medhåll.

Tyvärr är det ganska ofta som spelare sårar varandra och sedan envist hävdar 'jag rollspelade bara'. ('Men vaddå, det var totalt in character att mörda alla de andra rollpersonerna och ta deras grejer så jag blev jättebra! Jag fattar inte varför de andra blev sura, de är så dåliga rollspelare - i synnerhet jämfört med mig förstås!') Det finns situationer när det är jättekul att vara osams eller upprörd eller i djup sorg, men det kräver viss EQ för att veta när man bör göra detta mot andra spelare. Man lär sig förhoppningsvis, men att visa respekt för andra är en grovt underskattad egenskap.

Rosa bomull, däremot, är trist per definition. :gremlaugh:

Erik
 
Re: Hmm...

får agera på vis som gör andra rollspelare ledsna, arga, sura, chockade, rädda eller missnöjda. Den springande punkten (kufiskt uttryck... säger man så?) är att de negativa känslorna skall vara å rollpersonens vägnar.

Tja, så länge det inte handlar om faktiska trakasserier så håller jag väl med dig, men jag är väl bekant med siuationer där rollpersonen trakasserats i spelet och spelaren blivit ledsen i verkligheten. Sånt betackar jag mig för.
 
Re: Hmm...

Man ska försöka göra så att spelarna har det roligt men ifall de klagar och säger ''Kan jag inte få en sådan ringbrynja spelledaren'' då ska man sätta ner foten.
 
Back
Top