Nekromanti Vilken?

1."Story telling"
2.Karacktärs spel
3.Ut på äventyr efter äventyr

IMHO så är alla dessa tre viktiga ingredienser i rollspel.

Willie

"Never judge a book by its movie."
J.W. Eagan
 
Ut och äventyra, slå ihjäl ondingarna i grottan/templet/tornet/slottet, ta deras skatter, återvända till staden där man för tillfället bor, slösa bort alla pengarna på vin, kvinnor och sång varpå man är pank och får sticka ut och äventyra igen.

/Staffan
"Real stupidity beats artificial intelligence every time." - Terry Pratchett, Hogfather
 
1."Story telling"
2.Karacktärs spel
3.Ut på äventyr efter äventyr

IMHO så är alla dessa tre viktiga ingredienser i rollspel.
Tycker jag mä!



/Boboliwsy
 
Jag för min del tycker att alla tre allternativ är lika skoj. Det finns ju stora nöjen i alla !!!

[color:red]Nemo saltat sobrius, nisi forte insanit !</font color=red>
 
Personligen så föredrar jag "storytelling". Men de andra kan också vara väldigt underhållande.

"Det är bättre att dö stående än att leva på knä"
- Emiliano Zapata
 
Ingen av de ovanstående

well, kanske litet av 2 :)

Det jag föredrar ligger nog närmast "episk kampanj" (vilket inte innebär att det är storslaget eller världen står på spel även om det _kan_ göra det :gremwink:. Kort sagt att en längre historia utspelar sig under tiden karaktärerna växer och utvecklas (ibland till det sämre) med lagom mycket mystik och oväntade vändningar.
Det faller inte in under 1, eftersom historien inte är förutbestämd... Hur väl man lyckas och vilka handlingar man gör avgör hur storyn utvecklar sig snarare än tvärtom.
Det faller delvis in under 2, men är så mycket mer än "bara" karaktärsspel... det skall finnas en aktiv och självständig omvärld snarare än enbart någon reaktiv scen för att spela ut karaktärer på.
Det faller inte in under 3, även om det kan innefattas... Vanligtvis uppnår inget neutralt noll-läge mellan delarna utan de övergår (förhoppningsvis) mjukt i varandra... Gärna med trevliga återblickar och foreshadowing.

Det är min utopi i.a.f... inte alltid det lyckas så bra men det är vad jag helst _vill_ spela :)
 
Alternativ 4

"Story creating": att spelare och spelledare tillsammans skapar en historia. Detta kan innebära element av stårytelling, karaktärsrollspel eller äventyrande. Det viktiga är att storyn är en gemensam skapelse och skapas under tiden som äventyret fortgår.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 
En blandning eller som Krille skrev, Storycreating:
I vår spelgrupp blandar vi hejdlöst. Mycket karaktärsspelande där alla dessutom har helt egna agendor och mål etc.(vilet gör att storyn skapas tillsammans eftersom spelarna ibland gör en del riktigt luriga prylar),(det bli mycket spel en & en samt spel över email) Pga detta blir det alltid kampanj. Men en kampanj innehåller ofta flera mindre äventyr eller stickspår.

Wille

Allt du inte gillar kan du göra om!
 
None of the above!

Tycker knappast att det där är någon speciellt uttömande beskrivning på hur man kan spela. Inte är dom olika alternativen speciellt väldefinierade heller.

Själv föredrar jag nog nån av följande.
(Och ungefär i den ordningen.)

a) Free acting
Spelarna/rollpersonerna interagerar fritt med världen (och de slp's som befolkar den) utan styrning eller input från spelledaren. Dessutom ofta utan något specielt mål eller nån genomtänkt plan. (Face it, hur ofta har man nått uppenbart mål i det "verkliga" livet.)
Jävligt svårt att uppnå, men när det flyter är det mmm-good. Kräver en bra beskriven värld, bra spelare och en SL som gillar/är bra på att improvisera.

b) Tv-serierollspel
Starkt karraktärsdrivet rollspelande men med välförberedda välformulerade och korta problem/scenarios/äventyr. Karaktärerna utvecklas men vad som händer under ett avsnitt/äventyr påverkar inte världen i nävärd grad.
Klart enklare än ovanstående, det svåra ligger framför allt i att kunna hantera tempot så att man får den intensiva dramatiska känslan.

c) Story creating
Se Krilles definition
Tjaa, det är ju så här det oftast blir, vare sig man vill eller inte... Tyvär har det ju uppstått nå'n slaggs paradigm att det är SLs ansvar att spelarna har kul så då blir det ju lätt så att man tyvär styr händelserna till en viss grad (vilket IMO inte borde behövas i kampanjspel).


/Bjorn
 
"garanteratkaraktärsrollspel eftersom att det är det som egentligen skapar mest rollspel av alla metoder två aär story telling

In the end, everything is a gag.
Charlie Chaplin
 
Det ouppnåeliga målet...

...är väl vad jag skulle klassa min favorit som. Med detta menar jag större kampanjer men någon form av fjärran mål som rollpersonerna vill uppnå (vad vet jag... rädda världen, döda draken, göra revolution etc). Målet blir bäst när det ligger som en hägrande vision som i det närmaste är omöjligt att uppnå (i alla fall inte förrän efter ett gäng spelmöten). I strävan mot målet gillar jag när små bihandlingar vävs in där rollpersonerna får tillfälle att bekanta sig med en rad nya slp och nya platser samt ges en möjlighet att utveckla sin rollpersoner. Här kan man mycket väl tänka sig fitt spelande som SL (oftast jag) kör från höften i ren improvisationsstil - om spelarna vill göra någonting utöver huvudstoryn skall de få göra det. Det är när rollspelandet blir som en beroendeframkallande såpopera som jag trivs bäst :gremsmile:

Fly me to the moon and let me play among the stars
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top