rollspelspiraten
Hero
Helt klart sällskapet. Utan rätt sällskap blir det otroligt haltande anser jag.
Vilken sorts spel- are/ledare är du?
- Thread starter Quadrante
- Start date
Cybot
Mest spelbar
Medans spelet har det slutliga avgörandet på spelledarstil så avgör sällskapet spelet.
Rätt scenario till rätt spel till rätt spelgrupp.
Rätt scenario till rätt spel till rätt spelgrupp.
terje
xenomorf mystiker
Båda är viktiga för mig. Jag har haft väldigt tråkigt i fel sällskap trots att jag uppskattar spelet, men jag har också tackat nej till spel jag ogillat trots att jag verkligen gillar att spela med den gruppen.
Jag tror det är väldigt svenskt att tycka "gruppen först"! Vi tycker inte om att skaffa vänner efter gymnasiet, eller kanske högskolan. Speciellt vi män. Så är det kanske i andra kulturer också, men vi är världsberömda för detta. Det är socialt tufft att flytta inom eller invandra till Sverige. Kolla vad utlänningar säger om oss på YouTube. Kolla vad vi säger till nyinflyttade på kulturell expat-träning. Jag undervisar svenska online, så jag hör grejer.
Jag sitter inte på någon speciellt hög caddoponny här. Jag är skitsvensk. Efter universitetet hade jag i princip inga riktiga "polare" utanför jobbet hela mitt vuxna liv.
Men rollspel har förändrat det nu. Och det har hänt i Indonesien, där kulturen, sättet att tänka, och därför potentiella medspelare, är mycket mer annorlunda än alla andra ställen jag bott på. På ytan har jag absolut inget gemensamt med mina kompisar här. Inget. Men när man skrapar hittar man allt möjligt, och det börjar med rollspel.
Så jag kryssade för att spelet avgör. Men det är inte riktigt sant heller. Det är engagemanget som avgör. Få det att funka bara. Rädslan för antisociala och destruktiva spelare är överdriven. Alla vill ha kul. Möt varandra halvvägs och ta eventuella komplikationer som och när de kommer.
Och ni som inte har spelgrupper, försök hitta någon inflyttad. Eller någon som är ensam. Berätta om rollspel. Ta en chans.
(Min ponny har tydligen vuxit lite och jag ber om ursäkt för eventuellt predikande...)
Jag sitter inte på någon speciellt hög caddoponny här. Jag är skitsvensk. Efter universitetet hade jag i princip inga riktiga "polare" utanför jobbet hela mitt vuxna liv.
Men rollspel har förändrat det nu. Och det har hänt i Indonesien, där kulturen, sättet att tänka, och därför potentiella medspelare, är mycket mer annorlunda än alla andra ställen jag bott på. På ytan har jag absolut inget gemensamt med mina kompisar här. Inget. Men när man skrapar hittar man allt möjligt, och det börjar med rollspel.
Så jag kryssade för att spelet avgör. Men det är inte riktigt sant heller. Det är engagemanget som avgör. Få det att funka bara. Rädslan för antisociala och destruktiva spelare är överdriven. Alla vill ha kul. Möt varandra halvvägs och ta eventuella komplikationer som och när de kommer.
Och ni som inte har spelgrupper, försök hitta någon inflyttad. Eller någon som är ensam. Berätta om rollspel. Ta en chans.
(Min ponny har tydligen vuxit lite och jag ber om ursäkt för eventuellt predikande...)
Hundenilunden82
Mai pen rai
- Joined
- 14 Nov 2024
- Messages
- 740
Båda är viktiga .
Jag skulle aldrig stå ut med att spela mitt favoritspel i en dyssfunktionell grupp och jag skulle i längden bli uttråkad av att spela ett spel jag inte får ut någon glädje av att spela även om gruppen jag spelar med är helt fantastisk.
Dock kan jag ha större överseende med ett dåligt spel ihop med en bra grupp än ett bra spel ihop med en dålig grupp och om Kalle vill spelleda nu våldtar vi hundvalpar med högaffel i lord agrububzatnaels namn 666 och resten av gruppen är med på det så kan jag stanna och spela spelet för att hålla ihop gruppen med en i bakhuvudet liggandes förhoppning om att efter detta så blir det nått jag vill spela, förutsättningsvis att jag trivs med gruppen då så klart
Skulle det sträcka sig till en årslång kampanj i nu våldtar vi hundvalpar med högaffel i lord agrububzatanels namn 666 så skulle jag med största sannolikhet hoppa av och återkomma när vinden blåser i en riktning jag föredrar.
Jag skulle aldrig stå ut med att spela mitt favoritspel i en dyssfunktionell grupp och jag skulle i längden bli uttråkad av att spela ett spel jag inte får ut någon glädje av att spela även om gruppen jag spelar med är helt fantastisk.
Dock kan jag ha större överseende med ett dåligt spel ihop med en bra grupp än ett bra spel ihop med en dålig grupp och om Kalle vill spelleda nu våldtar vi hundvalpar med högaffel i lord agrububzatnaels namn 666 och resten av gruppen är med på det så kan jag stanna och spela spelet för att hålla ihop gruppen med en i bakhuvudet liggandes förhoppning om att efter detta så blir det nått jag vill spela, förutsättningsvis att jag trivs med gruppen då så klart
Skulle det sträcka sig till en årslång kampanj i nu våldtar vi hundvalpar med högaffel i lord agrububzatanels namn 666 så skulle jag med största sannolikhet hoppa av och återkomma när vinden blåser i en riktning jag föredrar.
Äntligen en svensk översättning av Kill Puppies for Satan?