Jag är borta några timmar för att titta igenom den senaste laddningen Buffy & Angel... titta så ni ställer till det 
[color:green]Disclaimer: Jag har inte läst DoD6, bara hemsidan och diverse recensioner så jag har ingen djupare insikt i det hela.</font color=green>
[color:yellow]Bias: Jag tycker personligen att varje version efter DoD-1987 (svart bok) har varit en försämring, vissa mer än andra med ett totalt bottennapp i version 5.</font color=yellow>
Jag har funderat litet på de förändringar Riotminds gjort och även om jag var lika chockad själv först (Levels? Klasser? Mycket KP?) måste jag konstatera att det verkar ligga en del tanke bakom.
Målgrupp
En viktig sak att överväga vem boken är skriven för. Den är inte enbart skriven för de aktiva rollspelare som fortfarande spelar DoD. Det vore rätt puckat då det är en krympande skara och då vi alla har en egen favvoversion av spelet + husregler. Ingen ny upplaga kan göra dessa personer glada.
Det jag tror är att den är skriven för att locka in nya spelare i hobbyn; bl.a från dataspelsvärlden som så många påpekat. Då är det nog rätt bra att ge dem något som påminner en aning om dataspel. Det finns levlar, det finns väldeffade klasser och man tål mer stryk om man är mäktig. Dessutom är det mycket lättare att börja med en 300krs bok på under 200 sidor som innehåller allt man behöver (och dessutom på svenska) än att skaffa de tre böcker man behöver för D&D och plöja igenom drivor och åter drivor av mystiska specialregler.
[color:yellow]jag gillar inte D&D3 kanske jag borde påpeka</font color=yellow>
Tanke bakom
Oki, levlar, klasser och hp verkar hemskt (D&D3-igt) när man först tänker på det. Det finns tre förmildrande faktorer:
1: De är inte lika skadliga som i D&D3.
2: De är rätt lätta att ta bort.
3: Om man föredrar en tidigare version av reglerna är det bara att använda den i stället och bara dra nytta av den nya världen samt dess äventyr.
Punkt 2 och 3 är rätt självförklarande... nu åter till 1:
De levlar som finns i DoD6 kan med viss rimlighet sägas representera utvecklingsstadier i ens liv. I D&D är de många fler och har ingen djupare betydelse än en siffra.
Det är kanske inte realistiskt men det kanske passar den sagostämning de vill uppnå. I stället för att hjälten växer fram gradvis blir han till genom monumentala förändringar och insikter.
Klasser, tja jag avskyr klasser och slumpmässiga begränsningar... de kan dock vara en hjälp för nybörjaren. I stället för att få en munk som har armborst och helrustning kanske arketyperna hjälper till att hålla det litet rimligt (vilket kan förenkla för inlevelsen). Allteftersom folk mognar kommer de inse hur fåniga vissa av begränsningarna är i vissa sammanhang och ignorera dem.
Dessutom innehöll även yrkena i DoD Expert rätt mystiska begränsningar. Stråtrövare kunde bara lära sig lätta vapen. Krigare kunde inte lära sig karate osv... som de ignorerades då kommer de nya begränsningarna ignoreras i framtiden
Ökande kp; speltestet i en av recensionerna (Archer?) antydde att det inte var så illa som det verkade; att kritiska träffar och många attacker + en uppskalning av vapenskadan resulterade i att den höga dödlighet vi alla älskar (?) bibehålls.
[color:green]Disclaimer: Jag har inte läst DoD6, bara hemsidan och diverse recensioner så jag har ingen djupare insikt i det hela.</font color=green>
[color:yellow]Bias: Jag tycker personligen att varje version efter DoD-1987 (svart bok) har varit en försämring, vissa mer än andra med ett totalt bottennapp i version 5.</font color=yellow>
Jag har funderat litet på de förändringar Riotminds gjort och även om jag var lika chockad själv först (Levels? Klasser? Mycket KP?) måste jag konstatera att det verkar ligga en del tanke bakom.
Målgrupp
En viktig sak att överväga vem boken är skriven för. Den är inte enbart skriven för de aktiva rollspelare som fortfarande spelar DoD. Det vore rätt puckat då det är en krympande skara och då vi alla har en egen favvoversion av spelet + husregler. Ingen ny upplaga kan göra dessa personer glada.
Det jag tror är att den är skriven för att locka in nya spelare i hobbyn; bl.a från dataspelsvärlden som så många påpekat. Då är det nog rätt bra att ge dem något som påminner en aning om dataspel. Det finns levlar, det finns väldeffade klasser och man tål mer stryk om man är mäktig. Dessutom är det mycket lättare att börja med en 300krs bok på under 200 sidor som innehåller allt man behöver (och dessutom på svenska) än att skaffa de tre böcker man behöver för D&D och plöja igenom drivor och åter drivor av mystiska specialregler.
[color:yellow]jag gillar inte D&D3 kanske jag borde påpeka</font color=yellow>
Tanke bakom
Oki, levlar, klasser och hp verkar hemskt (D&D3-igt) när man först tänker på det. Det finns tre förmildrande faktorer:
1: De är inte lika skadliga som i D&D3.
2: De är rätt lätta att ta bort.
3: Om man föredrar en tidigare version av reglerna är det bara att använda den i stället och bara dra nytta av den nya världen samt dess äventyr.
Punkt 2 och 3 är rätt självförklarande... nu åter till 1:
De levlar som finns i DoD6 kan med viss rimlighet sägas representera utvecklingsstadier i ens liv. I D&D är de många fler och har ingen djupare betydelse än en siffra.
Det är kanske inte realistiskt men det kanske passar den sagostämning de vill uppnå. I stället för att hjälten växer fram gradvis blir han till genom monumentala förändringar och insikter.
Klasser, tja jag avskyr klasser och slumpmässiga begränsningar... de kan dock vara en hjälp för nybörjaren. I stället för att få en munk som har armborst och helrustning kanske arketyperna hjälper till att hålla det litet rimligt (vilket kan förenkla för inlevelsen). Allteftersom folk mognar kommer de inse hur fåniga vissa av begränsningarna är i vissa sammanhang och ignorera dem.
Dessutom innehöll även yrkena i DoD Expert rätt mystiska begränsningar. Stråtrövare kunde bara lära sig lätta vapen. Krigare kunde inte lära sig karate osv... som de ignorerades då kommer de nya begränsningarna ignoreras i framtiden
Ökande kp; speltestet i en av recensionerna (Archer?) antydde att det inte var så illa som det verkade; att kritiska träffar och många attacker + en uppskalning av vapenskadan resulterade i att den höga dödlighet vi alla älskar (?) bibehålls.
