Nekromanti Vilken är din favorit rollperson?

I princippet NEJ, men...

Hvis RP'ere genopstår, skal der være MEGET gode grunde til det. Det kan være, at spilleder har en genial plan (det har spilleder altid) med en given RP'er, men som udgangspunkt er en død altid død, ligemeget hvor trist det så må være for spilleren, døden er en del af livet som eventyrer!!!

Kommer en "død" tilbage, bør han ikke spilles mere, men trækkes tilbage fra det aktive eventyrerliv. Her kan spilleder vælge at give ham en speciel position i verdnen.

Et par exempler fra DoD:

Kvaks Halmuk: Dværgnekromatiker, som "døde/forsvandt" på et eller andet plan. Han var pricipielt væk, men spilleder lod ham komme tilbage for så at styrte (dræbe??) Kashim (stavemåde?)og overtage hans dimensioner og selv blive en gud.
(Han var extrem heldig i kampen mod Kashim, en del 1'ere/HP'ere, samt han var en endda MEGET dygtig nekromantiker).

Sir Tristan Grenoble: En extrem god ridder. "Fjernet" af Siratsia, kommer måske tilbage, er ved at overveje det i øjeblikket, men kun fordi jeg vil gøre spilleren glad (han var ret så meget nedtrykt over Sir T's forsvinden), så han SKAL trækkes tilbage efter et eventyr eller to.

Akam: Dværg, udsendt af nogle dværge for at hæve en forstening af nogle andre dværgpræster. Det var hans første eventyr, og han døde mod en dødsridder. Han blev med det samme genoplivet af en dværggud, og spillede videre med ham i 3 - 4 senarier, indtil min familiarius (sabelkat) delte ham i to.

I det sidste tilfælde havde spilleder en dybere mening med at lade ham overleve, da det passede til kampagnen, og eftersom han var ny, "vandt" spilleren ikke noget ved at beholde ham, men i de andre tilfælde, var det talentfulde RP'ere som døde/forsvandt, og de var ude af spillet under nogle bestemte forhold.

Lindquist
 
Re: Min egen plan...

Själv har jag en spelare som ofta spelar väldigt ondsinta karaktärer. Jag kan här redovisa för en idé jag har eftersom han aldrig läser detta forum ändå.

Hans vidriga brottsling karaktär får spela en riktigt vidrig kampanj (solo helst). Taskigt nog för denne så slutar det med att han besegras och förs till bödeln. Hans sista minne blir den suddiga bilden av att falla huvudlöst (bokstavligt talat) ner i den väntande korgen.

Efter att min spelare svurit klart över hans rollpersons patetiska öde avslöjar jag att han vaknar till (liv) på en kall brits. Huvudet är påsytt och det har gått ett par hundra år.

Det hela går ut på att en, inte så nogräknad, nekromantiker har väckt till liv en kraftfull kämpe som ska få tjäna honom. Kan bli roligt eftersom jag får nöjet att designa ett Ereb en 3-4 hundra år in i framtiden.

När jag tänker efter känns idén lite Planescape: Torment inspirerad fast jag fick den långt innan det eminenta spelet kom ut... där ser man.
 
Hmmm.

Det låter kul! Asmäktigt tillochmed!


Arvidos Paladin säger:
Det låter nästan som en avvikelse från Den Sanna Arvidosmen! Rena dig! Läsa budorden!
Timman är sen.. Jag säger god natt, lugn natt. Låt inte nattens bestar förföra er!


/Jag är en jägare.
Och jägare vilar aldrig.

Omvänd.. Omvänd nu kättare!
[Se min profil]
 
macro...

Kan du vara en snäll ponke och inte länka till doc-filer med tillhörande macrovirus, tack!


Nummer fem av ALPHA ET OMEGA finns nu för nedladdning!

15-36899-go.gif
 
VA?

Huh? Oopseli.. ööh..

/Jag är en jägare.
Och jägare vilar aldrig.

Omvänd.. Omvänd nu kättare!
[Se min profil]
 
Jaha..

Jaha, det.. Det är väl bara någon sorts bugg? Är det makrovirus? Kan du (eller någon annan) upplusa mig?

(Oj jag råkade skriva upplusa.. Lus=Bug.. Hihi..)



/Dags för avlusning! Brinn hednisk löss!
[color:red]FWOOOOOOOSHHH</font color=red>[color:yellow]brbrbrbrssssssssshhh</font color=yellow>
 
Tack.

Okej, jag laddar ner det.. Jag använder pappas dator till surf, och han kan ínte sköta om den riktigt...



(Skyller ifrån sig.. /images/icons/blush.gif)
 
Kromm

Kromm så klart! en dvärg medicus till dod chronopia, som blev av sin fader(sl har ibland så lustiga ideer...)tvingad att gå i en "medicus skola" men hoppade av och började äventyra, min första rp... kanske är man sentimental... men har inte spelat med honom på sketa länge, skulle dock vara kul att göra det igen...(sl)

/King Kromm, som just nu mins en massa minnen....
 
Nå jag har 2 , En typ Merc till Nya Mutant han är otroligt smidig ( 21 ) och har installerat järnnäve och armstyrka så han brukar ta å kasta iväg fiender , gillar olika "Sporter" och har 85 i pistol och 70 i automateld. han väjer inte för någon och gör allt för pengar , just nu håller han på att förgöra en stor konspiration född ur askorna av Majestic Council of Twelve. ( Min spelledare och hans brorär besatta av Deus Ex , äger varje Ufologi bok på svenska och några på Engelska )

Och sen var det min noble riddare från soldarn , han är fanatiskt troende och har en en yxa som glöder konstant , han rider på en elak häst ( typ faran i sagan om ellenien )
han har dräpt en drake med 3 pilar från ett armborst tillsammans med sin halvmisslyckade magiker kompis. han är personlig vän me konungen och håller just nu på att bekämpa ett jargisk krig mot hela världen.

MVH Sir William Besario ( han vickas rollpersoner alltid råkar komma i centrum av allt )

Javisstja , jag spelar Halv-Ängel i D&D


För mig i tiden!
 
...svårt...

Det är ett svårt val..

Jag har en jag älskar för att han hade en sån otrolig karisma.. eller rättare sagt en så otroligt dålig karisma.. Det var en MC-kar som var ett riktigt svin... kedjerökte, kedjedrack... :o) han var jämt skitig och orakad och hade ett jevulusiskt dåligt ordförråd.. Han var dock innerst inne bara en halvruttenmänniska.. :o)

Kommer dock inte ihåg vad han hette..

Sen har vi min första Ad&d karaktär, numera omgjord till d&d och kämpar sig igenom The Rod of Seven Parts...
Det är Nastori the Black - en riktig nekromantiker.. Han är 2meter lång och väger 50 kilo.. typ..
Och med den grunden blev hans utseende snart till något som lättast kan beskrivas som en mjukare variant av allas våran Morpheus (Sandman alltså...)
Självklart har han också en korp som Familari..

Eftersom jag började spela med honom från grunden, och nu har hållt på till och från i snart tre år (kanske.. kan vara 4 eller 2...) så har han nu blivit en ganska kraftfull magiker (lvl 11 för de som bryr sig...) och är riktigt rolig att spela... Den senaste uppdateringen av rollformuläret blev på 26 sidor, utan fram och baksida...


chrull
 
Min favorit är kattmannen Rekrey. Han var tjuv och fick tag på en stor skatt på en ö någonstans. Han grävde ner den i skogen men glömde bort var. Han fick en magisk pilbågen med viljestyrda pilar av en demon när han befriade en vän från döden i Inferno.

En anna klassiker är lönnmördaren Elycion Lacar. Han spöade sju troll med en stav.
 
Philippe the Mouse

Min gamla råttman (tjuv) i EDD (ja, jag vet att namnet är stulet, men det passade ju så bra!). Började med att röja igen hela "Rösten från forntiden" ensam. Klarade i stort sett av "Svavelvinter" ensam (han var inte ensam, men med sådana vänner..,). När han blev pensionerad hade han 33 i dolk och 23 i Eld. Han var på god väg att bli ny ledare för råttmännen i Ereb.

Sen så var han med i lite utflippade crossovers också. Nu har han 12 i starship piloting och vet att Eld E4 är jättebra att slå ut TIE fighters med...

/Henrik
 
Re: Asbrand Ottarson

Denne obändige, extremt snuskige och smutsige vildhjärna figurerar i Viking där han vandrar omkring med ett temperament som skulle få Kalle Anka grön av avund. Bärsärkagången är ett vanligare tillstånd hos honom än något annat och det är faktiskt ett under att han ännu lever.

Don Kennetho
 
Min svarta humor kan inte motstå detta.

Låt hellre den överlevande rollpersonen gifta sig - och få en svindyr brudkrona (med tillhörande slöja) av en budbärare, med texten "med lycka!/din vän (den dödes namn).

Han har vaknat upp igen och känner inte alls något agg emot den andre rollpersonen, faktum är att han till och med uppskattade tilltaget, då hja nblev reanimerad av den nekromantiker som skulle komma att bli hans livs kärlek och hustru (eller något liknande). Han säger ingenting om äktenskapet till rollpersonen, eftersom hustrun vill hålla sin verksamhet (och sin existens) dold för allmänheten.
Med tanke på hur paranoida de flesta rollspelare är, så skulle nog de flesta få panik. Särskillt när den reanimerade någon gång dyker in på te, småpratar vänligt och över huvud taget är nästan överdrivet vänlig - så långt att han till och med erbjuder sig att passa ev. barn/hundar/skattkistor medan rollpersonen är ute och äventyrar!
Luta dig tillbaka och se hur lång tid det tar innan rollpersonerna lär sig att lita på den nygamle!
Speciellt om de följer efter honom till "häxans (hans hustrus) slott", eller om han tar med rollpersonens barn till marknaden, eller något!
 
Back
Top