Vilka rollspel tycker ni håller för kampanjer på 20+ spelmöten?

Jag spelledde 50 spelmöten i Terone, så jag säger väl "Terone".

För att utveckla: En kaleidoskopisk, sprudlande värld full av intressanta koncept, plus ett regelsystem som mest hjälper dig att skapa en karaktär och placera den i ett sammanhang, bäddar för öppna kampanjer utan tydligt slut som ändå förmår att bjuda på ständig variation och nya slags utmaningar.
 
Last edited:
The Darkening of Mirkwood är 30 sessioner och The Great Pendragon Campaign 80, så man får väl hoppas att spelen i fråga håller för dem?
 
Paranoia.
.... eller kanske inte då. Det är väl ett av de få äldre rollspel som absolut inte lämpar sig för några längre kampanjer.

Toon är ett annat spel där jag har svårt att se hur man skulle kunna få en lång kampanj att funka i det.

AD&D 1e lämpar sig för långa kampanjer, men inte evighetslånga. Runt level 13-14 så har rollpersonerna ofta blivit härskare över ett landområde, blivit ledare för det lokala tjuvgillet, eller liknande. Rollpersonerna jobbar helt enkelt inte som äventyrare längre, och då är det oftast läge att pensionera dem och avsluta kampanjen.

Spel som Rolemaster eller Drakar och Demoner (tänker då främst på DoD'84 med utökningar) där rollpersonerna i princip kan fortsätta förbättras och utvecklas i all oändlighet funkar också bra för långa kampanjer.
 
Det spännande (för mig) med Mutant: År Noll blir att se långutvecklingen, eftersom karaktärerna inte bara blir bättre utan även bryts ner av utvecklingen framåt. Hur kommer det att gå? Dessutom tänker jag spelleda de olika expansionerna parallellt, som en multi-mega-kampanj, vilket förhoppningsvis betyder att en spelare vars karaktär dör eller blir för nedbruten i en parallell kampanj, kan glädjas över framgång i en annan.

Med DoD23 har det gått bra att spela en långkampanj, men karaktärer har dött längs vägen: bara två av fem har gått igenom hela kampanjen (>60 spelmöten). Det känns fortfarande som om dessa karaktärer har områden de är "dåliga" på. Listan på Hjälteförmågor börjar kanske bli lite otymplig dock... Samtidigt känns utvecklingstakten för en magiker svår att balansera med andra karaktärers utveckling. Jag har svårt att se hur en magiker ska kunna nå 4:e eller 5:e nivån (introducerad i Magiboken) innan en kampanj (t.o.m. en multi-mega-kampanj) når sitt naturliga slut. Men det är nog jag som borde vara lite snällare som SL. Göra det lättare att hitta lärare, magiskolor och gamla formelböcker kanske...
 
Alla som inte är specifikt designade för att nå en slutpunkt.

Jag har inga problem med om rollpersonerna utvecklas snabbt, eller långsamt, eller inte alls, eller om deras färdighetsvärden eller level når ett tak. Så länge vi gillar rollpersonerna och berättelsen kan kampanjen fortsätta.
Här är jag helt enig.
Story och storytelling är det centrala för mig, inte stats/färdighetsurveckling av karaktären.
Min karaktär brukar utvecklas rejält under längre kampanjer/multipla sessioner på andra sätt. De som inte syns på pappret.
För mig lär jag känna min karaktär med och mer. Dess drivkrafter, mål, värderingar och bakgrund. Och hur dessa kan förändras med upplevelser.
Ex så spelar jag "Silke" i Rikets Tjänst med @DocUlmus som SL (och spelskapare). Vår grupp var tidiga i spelets utveckling, så Silke var ett ännu mee oskrivet kort från början.
"Min" Silke skiljer sig rätt rejält från den Silke som finns i spelet nu. Sen är mycket av det som växt fram bara i mitt huvud, men det agerar bas för hur hon agerar och är.
Det intressanta där är att sätt att förbättra och utveckla karaktären mekaniskt, med erfarenhet och så, "precis" introducerats i spelet. Över ett år efter att vi började spela/speltesta.
 
Jag skulle nog säga world of darkness, samt call of Cthulhu. Eller spel där konflikterna handlar om det som sker inom gruppen snarare än bortom gruppen. Sämst framgång har jag haft med DnD och Pathfinder. Störst har jag haft med typ enklare system utan någon större utveckling hos rollpersonerna utöver deras relationer och påverkan på andra.
Detta gör mig evigt nyfiken på hur ni spelar Call of Cthulhu. WoD är ju i princip interna konflikter the game, men i min värld så existerar inga karaktärer i CoC som inte dött eller blivit galna långt innan tjugonde mötet.
 
Detta gör mig evigt nyfiken på hur ni spelar Call of Cthulhu. WoD är ju i princip interna konflikter the game, men i min värld så existerar inga karaktärer i CoC som inte dött eller blivit galna långt innan tjugonde mötet.
Det beror väl på hur dödligt och/eller pulpigt man spelar, tänker jag. Tatters of the King som kampanj kan ju absolut ta 20 spelmöten om man tar tid på sig och broderar ut lite, och i den kampanjen finns väl typ… tre strider eller nåt, kanske.
 
Back
Top