Man Mountainman
Spanska flugan
Jag spelledde 50 spelmöten i Terone, så jag säger väl "Terone".
Last edited:
Jag spelledde 50 spelmöten i Terone, så jag säger väl "Terone".
Här är jag helt enig.Alla som inte är specifikt designade för att nå en slutpunkt.
Jag har inga problem med om rollpersonerna utvecklas snabbt, eller långsamt, eller inte alls, eller om deras färdighetsvärden eller level når ett tak. Så länge vi gillar rollpersonerna och berättelsen kan kampanjen fortsätta.
Detta gör mig evigt nyfiken på hur ni spelar Call of Cthulhu. WoD är ju i princip interna konflikter the game, men i min värld så existerar inga karaktärer i CoC som inte dött eller blivit galna långt innan tjugonde mötet.Jag skulle nog säga world of darkness, samt call of Cthulhu. Eller spel där konflikterna handlar om det som sker inom gruppen snarare än bortom gruppen. Sämst framgång har jag haft med DnD och Pathfinder. Störst har jag haft med typ enklare system utan någon större utveckling hos rollpersonerna utöver deras relationer och påverkan på andra.
Det beror väl på hur dödligt och/eller pulpigt man spelar, tänker jag. Tatters of the King som kampanj kan ju absolut ta 20 spelmöten om man tar tid på sig och broderar ut lite, och i den kampanjen finns väl typ… tre strider eller nåt, kanske.Detta gör mig evigt nyfiken på hur ni spelar Call of Cthulhu. WoD är ju i princip interna konflikter the game, men i min värld så existerar inga karaktärer i CoC som inte dött eller blivit galna långt innan tjugonde mötet.