Vilka rollspel tycker ni håller för kampanjer på 20+ spelmöten?

zonk

muterad
Joined
10 Jan 2016
Messages
4,115
Började funta på detta iom tråden om kampanjlängder. Vilka rollspel tycker ni håller för riktigt långa kampanjer? Olika system har verkligen funkat olika bra för mig där. Vissa har känts för statiska, andra har man kört slut på förbättringar i.

Det är såklart fritt att diskutera kampanjer långt bortom 20 spelmöten, men bra med en startpunkt, tänkte jag!
 
One ring, under en lång kampanj blev karaktär lite bättre i några saker men var mest tvungen på att lägga erfarenhet för att förbättra motståndslag för att överleva kampanjen. Nu kan det kännas lite trist men det var också ganska passande. Karaktären blev aldrig en superhjälte utan mer seg och motståndskraftig. Det är inte så coolt att lägga poäng på att resa för att inte ha för mycket shadow när man kommer fram men det är en del av systemet.
 
Alla som inte är specifikt designade för att nå en slutpunkt.

Jag har inga problem med om rollpersonerna utvecklas snabbt, eller långsamt, eller inte alls, eller om deras färdighetsvärden eller level når ett tak. Så länge vi gillar rollpersonerna och berättelsen kan kampanjen fortsätta.
 
De flesta tradspel, trots allt. Enda undantag jag kan komma på för mig personligen är:
  • Spel med tydligt traddigt spelmekanisk utvecklingskurva som planar ut snabbt. Alltså att det finns regler för allt sådant som erfarenhet, öka värde x eller y etc. men som efter 10 spelpass inte längre ger några intressanta val. Sen finns det tradspel som skalar bort detta och fokuserar på annat, då är det ingen grej för mig heller. Så det är väl en förväntansfråga.
  • Spel med för "knasig" premiss eller spelvärld. Det är ju verkligen en smakfråga men jag klarar sällan av långa kampanjer i spel som jag har svårt att ta på allvar - utifrån mina preferenser (men jag är rätt konventionell i det mesta). Men det ju inte fråga om att de spelen är dåligt anpassade till så pass långa kampanjer utan en ren smakfråga.
 
Jag har inga problem med om rollpersonerna utvecklas snabbt, eller långsamt, eller inte alls, eller om deras färdighetsvärden eller level når ett tak. Så länge vi gillar rollpersonerna och berättelsen kan kampanjen fortsätta.
Åfasen! För mig är RP-utvecklingen en del jag behöver, både som SL och spelare, för att fortsätta ha kul. Blir det ingen vettig utveckling, eller RPn slår i taket, känner jag oftast att kampanjen är över för min del. Men det är såklart en smaksak!
 
Nästan alla jag kan komma på. Beror nog mer på vilket tempo (pacing) SL/gruppen väljer att ha.

Enda undantagen jag komma på är smått knasiga spel som känns som gjorda för att balla ur efter en eller två spelmöten.
 
Inget av de listade spelen tycker jag håller för kampanjer på 20+ spelträffar, eftersom jag inte vill spela 20+ spelträffar i något av dem. Jag förstår att exempelvis Dnd är designat kring att det fortfarande finns massor av saker att låsa upp vid den punkten, men jag kan bara besvara frågan subjektivt ifall systemet skulle vara intressant för mig att spela så länge.

Mutant: år noll är nog det enda spel jag i närtid känt skulle lämpa sig för den sortens evighetsspelande, men bara under förutsättning att varje spelare spelar flera olika personer i arken och man använder de dödligare originalreglerna istället för de snällare bruten-tabellslagen. Spelet kan generera tillräckligt mycket innehåll för så många träffar för en och samma ark, men inte för en uppsättning huvudpersoner.
 
Alla. Eller alla som inte medvetet har något inbyggt som gör att de tar slut innan, detta under förutsättning av vad vi spelar är något sammanhängande, engagerande och personligt för de karaktärer vi spelar på något sätt och inte diverse olika färdiga scenarion som vi bara växlar mellan. Har oerhört svårt att se mig själv bli underhållen av att spela samma spel 20+ spelmöten och vi var tredje fjärde bara byter scenario/äventyr/modul, detta oavsett om en SL anstränger sig för att binda ihop dem på något sätt.
 
Vilken version? Jag kände lite att RPna i vår DoD23-kampanj hade nått vägs ände / var "färdiga" när vi var klara med Dimmornas Dal.
DoD23, men jag är ju inte särskilt intresserad av mekanisk förbättring så.
 
De bra.
:)

20 spelmöten känns inte som supermycket, men spelen som verkligen delar ut för långa kampanjer är väl i första hand de med stark karaktärsutveckling, som Pendragon och Ars Magica.
 
Av de spel där jag spelat eller spellett kampanjer om 20+ spelmöten på senare år skulle jag säga att andra utgåvan av WFRP, Fantasy! Old School Gaming samt mitt eget Världsrymdens vagabonder hållit. Warlock! höll däremot inte. Det blev, trots mina försök att förhindra det, alldeles för obalanserat.
 
Last edited:
ånej nu börjar snart trådarna där folk tycker att alla rollspel i hela världen, alltifrån nyckelringrollspelet till honey heist och roll for shoes fungerar exakt lika bra för årslånga kampanjer som vilka andra tradspel som helst. Och så blir det 3 sidor av diskussion kring varför det i hela fridens namn inte skulle vara så och att allt minsann handlar om inställning.
 
ånej nu börjar snart trådarna där folk tycker att alla rollspel i hela världen, alltifrån nyckelringrollspelet till honey heist och roll for shoes fungerar exakt lika bra för årslånga kampanjer som vilka andra tradspel som helst. Och så blir det 3 sidor av diskussion kring varför det i hela fridens namn inte skulle vara så och att allt minsann handlar om inställning.
Nåja. Nu var ju frågan 20+ spelmöten inte hur långa som helst. Visst, + betyder väl teoretiskt oändligt, men hade frågan varit 100+ hade nog svaren varit annorlunda.

Jag kan kvalificera mitt svar i likhet med någon ovan: under förutsättning att det finns en slags dramatisk båge i kampanjen. Om kampanjen snarare är "vi följer dessa rp på blandade äventyr" ändras/skärps mina krav på spelet. (Inte för att jag vanligen är så road av att spela så, men ändå.)
 
ånej nu börjar snart trådarna där folk tycker att alla rollspel i hela världen, alltifrån nyckelringrollspelet till honey heist och roll for shoes fungerar exakt lika bra för årslånga kampanjer som vilka andra tradspel som helst. Och så blir det 3 sidor av diskussion kring varför det i hela fridens namn inte skulle vara så och att allt minsann handlar om inställning.
Du glömde definitionsdiskussionen!
 
Jag är inte mycket för friform och samberättande (även om jag gör nåt litet försök då och då), men om det är något jag skulle vilja testa så är det att spela typ AW eller Genesis vampyrlir (eller nåt annat spel, jag har ingen koll) en längre stund.

Tycker att det finns någon sorts potential i att tiden gör det möjligt att mejsla fram karaktärer, platser, drama och inte minst — hur man kan spela såna spel med varandra.
 
Last edited:
Jag skulle nog säga world of darkness, samt call of Cthulhu. Eller spel där konflikterna handlar om det som sker inom gruppen snarare än bortom gruppen. Sämst framgång har jag haft med DnD och Pathfinder. Störst har jag haft med typ enklare system utan någon större utveckling hos rollpersonerna utöver deras relationer och påverkan på andra.
 
Back
Top