Bläddrar man igenom gamla Sinkadus ser man att många artiklar tillför
fler av något - påfallande ofta nya vapen eller nya varelser. Den typen av tillägg har förstås inte försvunnit, men jag uppfattar dem som en särskilt påtaglig del av 80-talets rollspelskultur. Jag var då själv en av alla tonåringar som satt och hittade på bland annat nya (eller kanske snarare ”nya”) vapen och varelser. Det var enkelt och kreativt och passade möjligen de unga spelarna särskilt väl.
Men hur mycket tillför det egentligen att bara hitta på
fler monster och varelser? Ger det fler möjligheter i spel? Jo, jag hajar att det går att plocka en enskild varelse och slänga in den i ett äventyr. Men mycket tror jag faktiskt bara blir liggande. I mina ögon indikerar det att bestiariet borde vara utformat på ett annat, mer användarvänligt sätt. Man ska helt enkelt få mer pang för pengarna.
Bland de bestiarier som ingår i min egen samling tycker jag att Monster Overhaul är bäst på att tillföra sånt som behövs vid spelbordet. Produkten innehåller visserligen många varelser men också massor av kartor och tabeller. Det blir något annat än bara ännu fler varelser med stats.
https://alphaspel.se/462-rollspel/199848-the-monster-overhaul
Man kan också se det här som en fråga om vad man som skapare ska lägga mest sidor på - många varelser eller mer intressanta och oväntade möjligheter där man använder varelserna? Det är inte riktigt samma sak, även om originella och genomtänkta varelser kan ställa spelarna inför helt nya situationer.
I mitt första inlägg i den här tråden skrev jag några förslag på några nya saker som kan ingå i beskrivningar av varelser - exempelvis kartor, tabeller och förslag på hur varelsen kan bli intressant även som kadaver. Det är alltså själva beskrivningen - vad som finns med förutom stats och det mest basala konceptet - som jag tycker bör utvecklas. Äventyrskrokar - kanske i tabellform - borde göra varelserna mer spelbara. De kan enkelt kopplas till monsterjägare, monsterkultister och SLP:er som kanske är fångar hos monster. Bestiarier blir helt enkelt intressantare om det finns mer utförliga
sammanhang kring varelserna. Det blir något mer än bara
fler.
Edit: Att sätt skapa sammanhang kring varelserna är att beskriva spåren som de lämnar efter sig. Inte bara fotspår, utan exempelvis också blodfläckar, klösmärken, slempölar, kläckta ägg, ömsat skinn, avhuggna kroppsdelar och dödade byten. Sådant kan vara minst lika intressant som mötet med själva varelsen.