Nekromanti Vilka fantasytroper/klichéer är ni trötta på?...

Etepete said:
Jo, givetvis. Pa samma satt ar Eddings inte sarskilt tolkien (alls). Jag menar inte "ar som tolkien" utan snarare "foljer i tolkiens fotspar"/lever i hans skugga. Jag tror att D&D var ganska inspirerade av Tolkien men inte riktigt nadde fram i utforande

Enligt uppgift så var Gygax fränst inspirerad av Jack Vance och sånt.. tolkienraserna var nog mest för att det låg i tiden. Och säljer.
 
Etepete said:
Jo, givetvis. Pa samma satt ar Eddings inte sarskilt tolkien (alls). Jag menar inte "ar som tolkien" utan snarare "foljer i tolkiens fotspar"/lever i hans skugga. Jag tror att D&D var ganska inspirerade av Tolkien men inte riktigt nadde fram i utforande

...ALLA fantasyförfattare från 60-talet och framåt lever väl i skuggen av Tolkien förresten. Innan dess var världsbyggande och "realism" inte lika viktigt. Böckerna var kortare. De innehöll inte kartor. Och så vidare...
 
Magnus Seter said:
Jag kom på en:

"Den motsträviga hjälten" - nä men inte är jaaag nån hjälte, jag vill inte, jag är rädd och lessen och det är jobbigt att folk ställer kraaav! Fast jag är ju värsta hjälten ändå ...

/Magnus

Typ ALL tonårsanime någonsin.
 
olaberg said:
D&D:s vilda västern-fantasy i händerna på svenska gymnasister under det tidiga åttiotalet blev väl ofta ganska tolkieneskt?
snarare tidiga 90-talet när adnd2 kom.det är vaniljfantasy
 
Argh! said:
olaberg said:
D&D:s vilda västern-fantasy i händerna på svenska gymnasister under det tidiga åttiotalet blev väl ofta ganska tolkieneskt?
snarare tidiga 90-talet när adnd2 kom.det är vaniljfantasy

Ja, här finns ju en viss språkförbistring kring vad standardfantasy innebär. För min del är det framför allt den här sortens fantasy jag har svårt för, inte 70-tals-D&D-weird.
 
Arfert said:
Etepete said:
Jo, givetvis. Pa samma satt ar Eddings inte sarskilt tolkien (alls). Jag menar inte "ar som tolkien" utan snarare "foljer i tolkiens fotspar"/lever i hans skugga. Jag tror att D&D var ganska inspirerade av Tolkien men inte riktigt nadde fram i utforande

...ALLA fantasyförfattare från 60-talet och framåt lever väl i skuggen av Tolkien förresten. Innan dess var världsbyggande och "realism" inte lika viktigt. Böckerna var kortare. De innehöll inte kartor. Och så vidare...
Han sabbade hela genren, i min mening. :gremsmile:
 
Genren hade knappt funnits idag utan Tolkien. Howard var till exempel nästan bortglömd på 50-60-talet, men återupptäcktes via Marvel efter det att Fantasy började bli populärt igen via Tolkiens succé på 60-talet (FRODO LIVES!).
 
Arfert said:
Genren hade knappt funnits idag utan Tolkien. Howard var till exempel nästan bortglömd på 50-60-talet, men återupptäcktes via Marvel efter det att Fantasy började bli populärt igen via Tolkiens succé på 60-talet (FRODO LIVES!).
Ej allvarligt menad kommentar. :gremwink:
 
Rymdmonaut said:
Arfert said:
Genren hade knappt funnits idag utan Tolkien. Howard var till exempel nästan bortglömd på 50-60-talet, men återupptäcktes via Marvel efter det att Fantasy började bli populärt igen via Tolkiens succé på 60-talet (FRODO LIVES!).
Ej allvarligt menad kommentar. :gremwink:

Det är dock många som tycker det. :gremwink:
 
Magnus Seter said:
"Den motsträviga hjälten" - nä men inte är jaaag nån hjälte, jag vill inte, jag är rädd och lessen och det är jobbigt att folk ställer kraaav! Fast jag är ju värsta hjälten ändå ...
Den känner jag mycket väl igen från många filmer, och håller med om att den är tröttande. T.ex. blev Aragorn sådan när han flyttades från boksidan till filmrutan. Däremot har jag inte stött på den så mycket i rollspel.
 
Jag känner för att flika in här att det vore kul att se lite mer konkreta exempel på saker som ni hade velat ändra på.

De svepande kommentarerna ger upphov till intressant diskussion, men för någon som aldrig riktigt grävt i ämnet känns det lite informationsfattigt.
 
Magnus Seter said:
Jag kom på en:

"Den motsträviga hjälten" - nä men inte är jaaag nån hjälte, jag vill inte, jag är rädd och lessen och det är jobbigt att folk ställer kraaav! Fast jag är ju värsta hjälten ändå ...

/Magnus

Fast det är väl ett spelar problem? Alltså något som spelarna själva väljer att spela?
 
Schtajner said:
En ko stals från en bonde av en vätte. Östan kunde inte hjälpa för an dog i en rävsax på väg till marknaden.
Fy faaan vad jag skrattade åt det här! Skulle sitta som en smäck i vår Ars Magica-kampanj. Grisodling FTW!
 
Argh! said:
olaberg said:
D&D:s vilda västern-fantasy i händerna på svenska gymnasister under det tidiga åttiotalet blev väl ofta ganska tolkieneskt?
snarare tidiga 90-talet när adnd2 kom.det är vaniljfantasy

AD&D1ed är mest förknippat med Dungeoncrawling&Demons.
AD&D2ed var mer präglat av Paladins&Princesses (fast även 1ed genom exempelvis Dragonlance).
Båda stilar som ligger under standard D&D-fantasy paraplyet.

Andra möjliga varianter på vanilj D&D-fantasy kan exempelvis vara Knaves&Kobolds som man kan koppla till OD&D (ofta verkar det detta folk syftar på när de pratar om "Old School" eller Demons&Dungeoncrawling, eller en kombo av båda), Galactic Dragon&Godwars både 1ed och 2ed, Warlords&Warlocks 4e och Simulation&Spellcasters 3e. Alla dessa är mer eller mindre standard D&D vaniljfantasy på olika sätt. Dock är de inte begränsade bara till en edition eller setting.

Rekommenderar starkt denna intressanta tråd i ämnet.
http://forum.rpg.net/showthread.php?668828-Theory-Flavors-of-D-amp-D
 
Mina lite äldre kompisar som drog mig in i hobbyn körde OD&D och sedan med AD&D-böckerna, och de spelade väldigt gygaxianskt. Pulpigt, egenkära figurer, mycket fokus på krigsstrategier, våldsamt.

Jag och mina jämnåriga och något yngre gillade inte det. Vi var mer Tolkien, mer ädla episka figurer, mycket höviska alver och buttra dvärgar.
 
Bolongo said:
Magnus Seter said:
"Den motsträviga hjälten" - nä men inte är jaaag nån hjälte, jag vill inte, jag är rädd och lessen och det är jobbigt att folk ställer kraaav! Fast jag är ju värsta hjälten ändå ...
Den känner jag mycket väl igen från många filmer, och håller med om att den är tröttande. T.ex. blev Aragorn sådan när han flyttades från boksidan till filmrutan. Däremot har jag inte stött på den så mycket i rollspel.

Dragonlance hade mycket sånt. De färdiggenererade rollpersonerna var lite väl klyschiga.

/magnus
 
Magnus Seter said:
Dragonlance hade mycket sånt. De färdiggenererade rollpersonerna var lite väl klyschiga.

/magnus

Dragonlance är väl annars den mest tolkienska inkarnatonen av D&D.
 
Arfert said:
...ALLA fantasyförfattare från 60-talet och framåt lever väl i skuggen av Tolkien förresten. Innan dess var världsbyggande och "realism" inte lika viktigt. Böckerna var kortare. De innehöll inte kartor. Och så vidare...

Precis. Detta är ju min poäng. Tolkienarvet är urstarkt, problemet är inte att det finns för mycket fantasy som divergerar från det, utan för lite.

Jag tycker också att det vore grymt med mer klassisk howardiansk fantasypulp, men jag tror inte att det är det de flesta tänker på när de talar om klassisk fantasy, litteraturhistorien till trots.
 
Om jag skulle göra alver skulle jag nog försöka hålla mig så långt bort från Tolkien som möjligt. Alver som är mer som Tzimisce i Vampire till exempel, som håller på med fleshcrafting. Eller som har en livscykel snodd från Aliens. Jag gillar Geminis alver mer än de flesta andra alver jag sett; de är lite som insekter och har en "hive"-grej. Köttätande våldsamma psykopatalver. Alver som är resultatet av magiska mänskliga experiment med att nå evigt liv. Alver som är människor som besatts av demoner eller andar. Alver som är golems, animerad vit lera.

Dvärgar har jag så svårt att överhuvudtaget hitta något som är coolt med, så där har jag nog svårt att hitta något vettigt att göra. Korta och skäggiga, wtf clownfaktor. Kanske någon form av magiskt framställd slavras till människorna, som tvingas arbeta i gruvor... mnjäh.
 
Etepete said:
Magnus Seter said:
Dragonlance hade mycket sånt. De färdiggenererade rollpersonerna var lite väl klyschiga.

/magnus

Dragonlance är väl annars den mest tolkienska inkarnatonen av D&D.

Nja... Skrapar man lite på ytan på Krynn är Krynn konstigt. Moral är en fysisk kraft mer än i andra d&d världar, till en sådan grad att saker som "ondska kommer alltid förrådda sig själv." är bokstavligen sant och inte går att gå runt.

Och sedan går allt det åt helvete under the 5th age. De gjorde en bullshit retcon men för ett tag där var Krynn utan gudar och den enda magin som fanns förstörde planeten.. Låter det som en annan D&D setting vi känner till? host Dark sun host

Sedan har vi det faktum att clerics är super ovanliga och att var och en av dem är en större profet eller mer. I Forgotten realms är en cleric en präst. På Krynn är en Cleric Moses, Muhammed eller Jesus.
 
Back
Top