Vilka delar av en rollspelsbok läser ni inte?

Rickard said:
Beror lite på.
Click to expand...
Glömde skriva resten.

Men jag läser mer när jag faktiskt behöver spelleda, delar av världen som vi ska spela i. Äventyr. Konfliktsystemet. Rollpersonsskapar-reglerna.

Sedan bygger jag vidare med mer och mer saker ju mer jag spelleder, men jag läser bara det jag behöver för att spela. Till Feng Shui har jag inte läst om fraktionerna (meta-plotterna) och magiska djur. Det är inget jag har behövt använda för det jag använde rollspelet till för 20 år sedan.
 
nano said:
Hur ska dom skrivas? Briors resekatalog?
Click to expand...

Med fokus på spelbar information; sånt som är lätt att antingen bygga äventyr kring eller hänga upp sin rollperson på.

Jag vet att det finns de som kan läsa befolkningsmängder och export-importuppställningar och få ut spelbar info ur det, men jag kan det inte. Jag har ingen aning om hur stor en stad är om det bor c:a 20 000 invånare. Jag måste då kolla upp, varje gång, några städer/byar jag själv varit i och mentalt jämföra dem för att skapa en ungefärlig uppfattning.
 
Tycker det är rätt trist att läsa rollspelsböcker. Om jag inte läser dem som förberedelse för spel, brukar jag mest göra några hastiga nedslag på ställen som verkar viktiga. Få en ungefärlig överblick över rollpersonsskapande, resolutionsmekanik, strid och skada – sådant som äger ett allmänintresse.

Ska jag spelleda spelet läser jag väl det mesta, förutom egenskapsbeskrivningar och sånt. Det är spelarnas jobb.
 
Jag läsar nog vanligen "allt" utom "det här är rollspel". Sen blir det lite mer extensivt om det finns långa listor på talanger, färdigheter, utrustning etc. Jag är vanligen extra intresserad av regel-mekaniken och spelvärldsbeskriving (när sån finns, till skillnad från många andra tydligen).
 
Man Mountainman said:
Tycker det är rätt trist att läsa rollspelsböcker. Om jag inte läser dem som förberedelse för spel, brukar jag mest göra några hastiga nedslag på ställen som verkar viktiga. Få en ungefärlig överblick över rollpersonsskapande, resolutionsmekanik, strid och skada – sådant som äger ett allmänintresse.
Click to expand...

Jag läser ju aldrig spel för att spela dem… Ska jag bara snabbt kolla igenom ett spel läser jag däremot också hastiga nedslag på ställen som verkar viktiga. Spelledarkapitel, introäventyr, spelvärldsöversikt – sådant som äger ett allmänintresse =)
 
Jag är också liksom @Rickard en sådan som läser "vad är rollspel"-delarna, åtminstone skummar dem. För det är ju där man får sin första, snabbaste bild av vad spelskaparen tycker att rollspel är, och framför allt vad det här rollspelet är. Om "vad är rollspel" pratar om speciellt mycket om regler så kommer ju t.ex. jag och spelskaparen inte att vara överens, och då räknar jag med att regelkapitlet är för långt och plottrigt.
 
Jag hoppar nog över Vad är ett rollspel, känns som jag redan läst den om och om igen. Men jag läser faktiskt första meningarna, för ibland är det någon som lyckats skriva det på ett annat sätt jag inte läst tidigare, men det sker sällan.
Sen läser jag nog igenom hela boken från pärm till pärm. När det kommer till färdigheter och förmågor läser jag lättare, t ex om förmågorna har nästan liknande tillvägagångsätt att "aktiveras" på så hoppar jag det och lättläser förmågans faktiska användning. Världsbeskrivande läser jag igenom om jag inte redan är bekant med den. Och så klart regelmekaniker och hur handlingar utförs.

Just nu läser jag Rosenstrasse (vilket går långsamt då det är ett tungt spel och texten, även regelmekaniker innehåller beskrivningar som lyfter det tunga i spelet) samt VtM 5, där lättlästes disciplinerna för att se om det var ngt nytt och oväntat från tidigare utgåvor.
 
Ska erkänna att jag har många rollspelsböcker som jag inte läst alls. Om jag väl läser en grundbok är det inte ovanligt att jag kollar på regelmekaniken först. Stämningstexter och spelexempel läser jag nästan aldrig. Samma sak med världsbeskrivningar som är längre än säg 5-6 sidor. Beskrivningar av sådant som färdigheter och besvärjelser väljer jag antagligen också bort. Förbereder jag för att kunna spelleda läser jag mer, men knappast spelexempel eller stämningstexterna då heller. Äventyr brukar jag läsa valda delar av för att få en uppfattning om det är något jag vill spelleda. Sedan läser jag hela, undantaget stämningstexter, om jag faktiskt ska spelleda det.
 
Läser allt. Läser oftast kapitel som vad rollspel är eller SL-kapitel (om de finns) extra noga, för det är generellt där ett spels identitet lyser igenom.

Introäventyr brukar jag alltid läsa, men skumma mer än annan text för jag tycker oftast de är kassa. Men det är ett solklart jag-problem.
 
Quadrante said:
I andra och följande, skippar jag all text som antyder ”hur du förväntas spela”.
Click to expand...
och
Quadrante said:
Utmana spelstil behöver vi inte regler för.
Click to expand...

Tänker som så att förväntad spelstil ofta framkommer i rubriker och de regler som man valt att ha med. Om dessa inte förmedlar det som en intentionstext vill förmedla, så har de misslyckats ändå.
 
Last edited:
Tänker att det beror lite på spelskaparens målgrupp. Ett "Vad är rollspel?"-kapitel från ett "heartbreaker"-system kan vara så pass basic att det sällan känns värt att läsa, medan samma kapitel i t.ex. Mothership kan vara fullt av små guldkorn även för en van rollspelsläsare.
 
Last edited:
nano said:
Hur ska dom skrivas? Briors resekatalog?
Click to expand...
Världsbeskrivningar, alltså.

Som äventyrskrokar. Vad finns att göra på den här platsen just nu - inte dess historia (enstaka detaljer ur det förflutna kan ibland vara relevanta, men det mesta är det inte). Vad kan hända här som inte händer någon annan stans. Vem kan man möta här som har en agenda man kan bli indragen i.
 
Bolongo said:
Världsbeskrivningar, alltså.

Som äventyrskrokar. Vad finns att göra på den här platsen just nu - inte dess historia (enstaka detaljer ur det förflutna kan ibland vara relevanta, men det mesta är det inte). Vad kan hända här som inte händer någon annan stans. Vem kan man möta här som har en agenda man kan bli indragen i.
Click to expand...

Jag tänker att det också beror på vilken sorts äventyr man tänkt sig hålla på med. När jag spelleder handlar det ju t.ex. ofta om att utreda snarare än att göra – filmen har så att säga redan utspelat sig, det rollpersonerna gör är att rekonstruera händelseförloppet. Då är platsers historia götte – men det måste såklart vara intressant historia, som är lagom open-ended. Gamla mysterier som aldrig riktigt lösts, freder som aldrig riktigt slöts, katakomber som aldrig riktigt utforskats, monster från bortom tid och rum som bara tillfälligtvis fördrevs, kulter som inte helt och hållet utrotades, artefakter som försvann och aldrig riktigt hittades eller hanterades. Sånt man kan hänga upp sina mysterier på.
 
Jag brukar skumma igenom boken och läsa lite mer om något stycke väcker min nyfikenhet. Sedan läser jag mer strukturerat men skippar "Vad är rollspel?" och liknande, utrustningslistor och alla detaljbeskrivningar av färdigheter, besvärjelser och förmågor. Listor och beskrivningar läser jag först om det blir aktuellt.
 
Jag kan med viss saknad minnas hur jag med fullkomligt ohejdbar aptit sög i mig varje kommatecken i varje rollspelsbok jag ägde. Eller lånade. Där befinner jag mig inte idag. Idag läser jag väldigt sällan rollspelsböcker. Och när det sker så är det oftast oftast som referenslitteratur. Att sätta mig ner och läsa en rollspelsbok händer liksom inte längre. Om jag (eller nån annan i Astrolab) inte har skrivit den vill säga. Då läser (korrar) jag allt.
 
Jag läser också böckerna genom att öppna dem och läsa rakt igenom. Sedan gåt jag tillbaks och läser om bitar man känner att man inte har full koll på när man har hela bilden.

Om det inte är ett spel som säger ”Gör inte så”.

Eller det är ett spel som har en massa tabeller eller liknande. Då behöver jag ibland förstår hela bilden innan jag förstår detaljerna.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top