Nekromanti Vilka ämnen är tabu i era kampanjer/äventyr

Jag tog upp en diskussion om precis det här i en ny grupp jag ska spelleda Eon för, eftersom jag inte har spelat med en av spelarna förr och flera andra inte har spelat med varandra.

Kontentan av våra önskemål blev:
  • Inga grafiska beskrivningar av tortyr; det är okej att nämna att det hänt, men detaljerna behövs inte
  • Sexuellt våld: samma som tortyr
  • Sex: Helt okej att rollpersonerna är sexuella varelser, men fade to black tillämpas
Tror att det var det hela. Måste dubbelkolla.
 
Inga ämnen är tabu i mitt spel. Om inte en spelare inte vill ha med det. Jag har haft kampanjer utan våld mot barn och utan spindlar. Jag tycker det är lika viktigt att utesluta de båda eftersom det handlar om spelarnas trygghet.

Men personligen? Min estetik i vissa spel(tex Vampire) är att mänskliga fasor är som tapeterna, de är inte ens viktiga och oftast inte poängen men de är alltid där.
 
Har inte tabu mot någonting, såvida det inte är med en spelare som jag vet verkligen inte pallar det ämnet. Men annars har jag ingenting som inte kan få vara med. Sen är det ju också lite skillnad på hur man gör det.

Vi brukar ju inte detaljbeskriva sexscener, tex. Men det betyder inte att det inte finns med.

Alla får göra som de vill vid sina spelbord, men när jag lirar vill jag inte "tvätta bort" för hemska saker.
 
Vad jag som spelare/spelledare klarar av att uppleva i spelet? och vad som verkligen händer i spelet? tycker jag f.ö. är två skilda frågor.

Jag skulle ju kunna tänka mig många saker som trots detta känns väldigt avlägset att det verkligen skulle inträffa kring spelbordet.

Och Marco är inne på en sak. Om man hugger sig genom en orch-dunge och träffar på ett par fångna bondflickor skulle deras troliga öde (=mödrar till halvorcher) lämnas osagt i D&D, medan det skulle kunna bli en plotline i ett annat spel. (Dock har jag svårt tänka mig att jag ens i Kult skulle gå närmare in på saken, alldeles bortsett från att Kult inte är ett fantasyspel med just orcher)

Jag har inga problem med stereotyper i fantasy. Jag anser till och med att stereotyper är en hörnsten i fantasy. Orcher är ju inget annat än barbariska vildar - de är enbart med för att låta oss skuldfritt slå ihjäl motståndare utan att behöva humanisera dem dvs exakt vad rasism och främlingsfientlighet går ut på; det vore mig främmande bli upprörd över hur styxier eller cimmerier beskrivs i Conan. Att hjältinnorna är företrädesvis bystiga måste man kunna se som ett plus, inget minus, med settingen; lika lite som att alla män är testosteronvrak. Jag ser ingen poäng spela fantasy om man tvättar bort stereotyperna. (Jag spelar gärna realistiska spel utan billiga stereotyper; det är inte det - jag menar bara att då är det självklart för mig att välja någon annan genre än fantasy)

Våld och död exempelvis är väldigt vanligt i rollspel. Att dröja sig kvar vid smärta och dödsskräck, eller monstrets änka och svältande familj, är det inte.

Skulle jag sammanfatta tror jag jag svarar mitt tabu vore att i detalj förverkliga konsekvenserna av skeendet i rollspelet. Att döda spelglädje och stämning är ju det yttersta brottet inom rollspel, och det är ju konsekvensen av att ta det för allvarligt.
 
CapnZapp;n237340 said:
Våld och död exempelvis är väldigt vanligt i rollspel. Att dröja sig kvar vid smärta och dödsskräck, eller monstrets änka och svältande familj, är det inte.

Skulle jag sammanfatta tror jag jag svarar mitt tabu vore att i detalj förverkliga konsekvenserna av skeendet i rollspelet. Att döda spelglädje och stämning är ju det yttersta brottet inom rollspel, och det är ju konsekvensen av att ta det för allvarligt.
Click to expand...

Vad pratar du om? Smärtan och döden och lidandet och de långsiktiga konsekvenserna är ju de bra grejerna! Det är bara i Lenin Riefenstahl inspirerade verk man gör hjältarna absolut goda och våldet konsekvens fritt. Det är äckligt när det är så. Låt mig mörda en man och ta ifrån honom allt han är och kan vara. Låt mig se hans familj gå under och hans barn misslyckas i samhället som en del av traumat. Låt mig känna sorgen och vreden i hans samhälle! Vill du döda folk var fucking ärlig med din sadism, det är där den riktiga glädjen i våldet finns!
 
CapnZapp;n237340 said:
Skulle jag sammanfatta tror jag jag svarar mitt tabu vore att i detalj förverkliga konsekvenserna av skeendet i rollspelet.
Click to expand...
Det här var jättebra, för det fick mig att reflektera över mina egna prioriteringar. Jag har nog motsatt ståndpunkt och väljer bort sexuellt våld för att jag jag inte vill ha nåt i mitt spel som är rensat från sina konsekvenser men samtidigt inte vill ha ett nyanserat förhållningssätt till just det.
 
Vänta, en sak är tabu.

Story från när mitt gäng med spelare är tonåringar. Ny snubbe är med, som är lite av ett smartass. Vi ska spela vampire, han får reda på att allting är hemligheter och skit (maskeraden, lögner mellan klaner, etc) och han vill spela någon som vet mycket.

När spelet börjar frågar han om världen är som vår, förutom att det finns vampyrer etc. "Ja, jo" svarar vår SL lite sådär fundersamt...

Då åker han till en rollspelsbutik för att köpa alla böckerna till vampire så hans karaktär kan veta allt som pågår i Camarilla.

...

Att vara ett smartass är tabu.
 
God45;n237345 said:
Vad pratar du om? Smärtan och döden och lidandet och de långsiktiga konsekvenserna är ju de bra grejerna! Det är bara i Lenin Riefenstahl inspirerade verk man gör hjältarna absolut goda och våldet konsekvens fritt. Det är äckligt när det är så. Låt mig mörda en man och ta ifrån honom allt han är och kan vara. Låt mig se hans familj gå under och hans barn misslyckas i samhället som en del av traumat. Låt mig känna sorgen och vreden i hans samhälle! Vill du döda folk var fucking ärlig med din sadism, det är där den riktiga glädjen i våldet finns!
Click to expand...

Bra skrivet! Håller med om allt du skrev.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top