Vi vill prata "alignment" istället!

Jag tar det tillbaka hela vägen till Marduk och Tiamat.

Precis. Chaoskampf. Först i sumer och babylon. Sedan lögn mot sanning i zoroastrismen. Och så till sist godhet mot ondska i bokens religioner.
 
Precis. Chaoskampf. Först i sumer och babylon. Sedan lögn mot sanning i zoroastrismen. Och så till sist godhet mot ondska i bokens religioner.
Dikotomin apollonisk/dionysisk utmärker väl sig dock i jämförelse genom detta genom att inte vara uttalat positiv/negativ. Den påminner därför mer om hur Moorcock utvecklade sin kosmologi, där Lag lika ofta som Kaos framställs som antagonister, särskilt i de senare böckerna, och i kontrast till Anderson, som ser Kaos som primärt negativt och destruktivt. Jag misstänker att de båda författarnas politiska hållning – vänsteranarkistisk för Moorcock, konservativ för Anderson – till stor del påverkat hur detta utvecklat sig.
 
Jag tar det tillbaka hela vägen till Marduk och Tiamat.
Vi älskar ju dessa dikotomier, behovet att dela upp det i ont och gott, vi och dom, civilisation mot barbari har nog funnits sålänge som vi. Att Herr G plockat det ur typ Moorcocks böcker känns också rimligt, men tänker att det inte är så mycket mer än att dela upp alla olika lag så vi vet vilka som skall slåss mot varandra.
 
Back
Top